2 - 1

När såren läkt kan laget plocka upp bitarna och bygga vidare på en hållbar fantasi

Kapten Johansson gick runt med en skyffel och sopade upp resterna av en sprucken dröm.

Hösten börjar här.

Jag hoppas han tar med sig den där drömmen – vi behöver den i verkligheten.

Alla bakfyllors bakfulla moder.

Vi kan det här, dagen efter förlusten mot Grevie följer samma mönster som det alltid gjort. Vi sätter oss ned i limbo, med en bruten tränare som sovit för lite och tänkt för mycket, vi stirrar lite på varandra, ställer de kritiska frågorna och svarar på dem, och så skiljs vi åt och börjar om på andra sidan sommaren.

I går släpade vi oss ut till just en sådan presskonferens. Det var grått och räligt, fukt, förlust och förebråelser i luften, och den här gången ska vi stirra på varandra i tre dagar till.

Men Mats Johansson är inte den stirrande typen. Han var det inte igår heller.

Hans företrädare satt i tolv år med en betongrustning på sig, det var oerhört svårt att se på Kjell Walther om han just stuckit en gaffel genom sin egen kind eller om han vunnit en miljard på en ovanligt lyckad bandytrippel.

Han har gjort misstag

Johansson är transparent i jämförelse. Hans känslor, hans passion och hans energi, är en grundsten i hans ledarskap – och en av hans största tillgångar. Spelarna älskar honom för det, och jag tycker om att han vågar visa sig sårbar.

Han ville lägga ner alltihop efter Grevie-förlusten. Och han berättar det.

Han har gjort misstag. Och han erkänner det.

Framför allt gör han det en ledare på den här nivån måste göra, rätt eller fel: Han ställer sig framför spelarna och axlar sitt ansvar.

– Ska ni hänga nån så häng mig.

Det finns ingen anledning att hänga någon över huvud taget. Ska vi jämföra situationen här med någon så är det med Gert Sjöstrands 1990-fiasko; tron i förväg, den lite naiva inställningen, smällen som kom.

Sjöstrand blev jagad ut från samhället med högaffel, mustascher och kostymer hängdes ut på tork och hånades. Johansson har blivit konkret kritiserad för sina misstag, kritik som kan leda till en vettig debatt om Vikens klubblagsfotbolls framtid.

Om riskminimeringen var tesen och de senaste årens öppna fotboll är antitesen – vad är då syntesen?

Sepp Herberger, den mest legendariske av alla tyska tränare, slog fast många saker. Han var ju tysk. Bland annat sa han så här:

– Efter matchen är före matchen.

Så är det ju. Där en match slutar börjar nästa. Efter match är före match, och Vikens försök att nå division 2 reserv 2013 börjar här och nu. Först med en match mot Skälderviken, som Mats Johansson naturligtvis ska se som en högkvalitativ match med unika möjligheter att testa ett lag han vill bygga vidare på.

Om Johan Delander och Anton Olsson inte vill hänga med så… ge dem fem snygga minuter på slutet, låt dem komma in och få all den uppmärksamhet och kärlek de förtjänar.

Inte misslyckats med allt

Kapten Johansson kommer – till skillnad från Gert Sjöstrand – att vara kapten Johansson även när höstsäsongen drar igång om en månad.

Det är förstås, och av många olika skäl, rätt.

Vikens högsta ledning har valt en tränare som ska vidareutveckla det här laget, göra det bättre och göra det till något det inte varit förut. Johansson har misslyckats med en hel del, gått vilse i en del gångar – men han har sannerligen inte misslyckats med allt. Spelarna har gillat honom, han har tillfört öppenhet och värme, normaliserat och förbättrat relationen till publiken. Han har siktat högt med sitt spel, drömt och varit naiv stundtals, men glimtvis har vi ju också sett små stråk av den där drömmens konturer.

De första 20 minuterna mot Grevie igår, en period i andra halvlek, hemmamatchen mot (ett i och för sig oengagerat) Eket i förra omgången – det har funnits saker där som inte skyms av perioderna då allt rasat ihop.

Ett nyp i armen

Gårdagen var ett nyp i armen, den defensiva organisationen måste helt enkelt bli bättre och mer realistisk.

Men när såren läkt har det här laget inget annat att göra än att titta djupt i den där hinken där den spruckna drömmen ligger, plocka upp bitarna som höll – och varsamt bygga vidare på en bättre, mer hållbar fotbollsfantasi.

//Nahoj Rednaled