Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Idag, 09:00
Viktor näst längst till vänster under elittränarutbildningen. Foto Pierre Roos
Efter en lång och uppskattad spelarkarriär har Viktor Lindkvist tagit steget vidare inom bandyn. Numera står han vid sidan av isen som tränare – med ett nytt perspektiv på sporten som varit en central del av hans liv i många år. Och fortfarande är.
Under den gånga säsongen blev han en klubblegendar när hans namn och porträtt hissades och förevigades i Stinsen Arena. När "Linkan" ser tillbaka på hyllningen och hissningen från förra säsongen har känslorna landat. Samtidigt erkänner han att saknaden ibland gör sig påmind.
– Ja, det har man smält. Men det finns stunder under säsongen där man ångrat att man lagt av – annandagen, Publikmatcher som TB Västerås och Vänersborg hemma till exempel, säger han.
Själva hyllningskvällen minns han som både mäktig och känslosam.
– Det var väldigt häftigt, men också svårt att veta hur man skulle reagera. Jag var hyfsat samlad, men vissa moment var jobbigare – särskilt när barnen skulle med ut på isen. Att mamma och min bror dök upp utan att jag visste om det gjorde det extra känslosamt. Det betyder mycket, och det kommer det alltid att göra.
Ett nytt ledarskap tar form
Övergången från spelare till tränare har förändrat hans syn på lbegreppet edarskap.
– Man behöver ha mycket större förståelse för individer. I en lagsport till trots- måste man kunna anpassa sig efter olika personer och ställa krav utifrån varje spelares förmåga. Det är också det som är tjusningen – att bygga ett lag och få fram det bästa i alla. Men det är inte enkelt, det går upp och ner längs med resans gång säger den alltid ödmjuke Viktor.
I rollen som tränare för U15-laget som han tränar till vardags, där är fokuset tydligt:
– Det viktigaste är att det ska vara kul. Att spelarna trivs och känner trygghet. Kommer man dit, så når man långt.
Att kombinera utveckling och resultat i ungdomsidrott är en ständig utmaning. Lindkvist försöker hitta en balans.
– Jag försöker vara rätt lättsam, men samtidigt ha individuella samtal med spelarna så att alla blir sedda. När det gäller träning och fys ska vi dock köra på ordentligt.
Han har nyligen påbörjat elittränarutbildningen inom Svenska Bandyförbundet, där fokus inlednignsvis legat på ledarskap, personlig feedback och fystester.
– Det är uppbyggt i olika steg, och grunden är just ledarskap.
Försäsong- ladda upp med klubbkläder från vår klubbshop
Bland kursdeltagarna finns både yngre tränare och etablerade namn. Johan Esplund, Daniel Mossberg och Juho Liukkonen är några namn som kanske känns igen. Men Viktor lyfter gärna att det också finns några deltagare i tidiga 20- årsåldern och utan en lång framgångsrik elitkarriär i ryggen. Olika erfarenheter men samtliga nyfikna.
Lindkvist ser tydliga skillnader mellan dagens bandy och den han själv växte upp i.
– När man var 16–20 var det nästan lite “fult” att träna seriöst på försäsongen. Idag är allt mycket mer professionellt – med kravprofiler, videocoacher och fystränare m.m.
Drivkraften att utvecklas
Trots sin långa erfarenhet känner han sig långt ifrån färdig.
– Jag kan utveckla många delar. Jag känner mig trygg på isen kring träningar och så, men vill bli bättre på det teoretiska – att prata inför grupp och verkligen förmedla det jag vill.
Några tydliga långsiktiga mål inom tränaryrket har han inte satt upp ännu.
– Jag trivs bra här och nu där jag är tränare för U15. Eliten lockar kanske på sitt sätt, men inget är hugget i sten. Det är svårt att släppa bandyn helt även efter spelarkarriären och att vara tränare blir en bra övergång.
Bandyn – en livsstil
Relationen till sporten är fortsatt stark, även om den förändrats.
– Den är nog densamma. Direkt efter att jag slutade var det lite svårare, det handlade om motivation. Men när man kommer in i matcherna igen så är man där. Det är en identitet och en livsstil – hela familjen är ju också involverad i bandyn och Nässjö IF där min sambo Malin är tränare för vår dotters lag också.
På frågan om vad han hoppas att hans spelare och adepter ska säga om honom om 10–15 år ler han.
– Det var en bra fråga… den får jag nog fundera lite mer på.
Men en sak är tydlig: Viktor Lindkvists resa inom bandyn är långt ifrån över – den har bara bytt riktning.
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies