Krönika: En bonuskväll

Idag, 19:53

Glädje på läktaren 2015. Foto: Angelica Öijerstedt.

Det är något särskilt med kvällen före en match som betyder allt.

Man märker det i det lilla. I hur tankarna vandrar tillbaka till tabellen lite oftare än vanligt. I hur telefonen plingar till med ett meddelande från någon man alltid pratar bandy med när det drar ihop sig. I hur blicken automatiskt söker sig mot Stinsen när man passerar.

Imorgon kväll spelar Nässjö IF igen.

Och egentligen är det ganska märkligt att vi är här.

För tolv dagar sedan trodde många av oss att det var där det skulle avgöras. Den där kvällen när allt låg i potten. När nerverna satt utanpå kroppen redan timmar innan avslag. När varje boll, varje lyft, varje räddning kändes som om den vägde ett helt år. När förväntan blev en tyngd.

När det var över kom tomheten.

Den där känslan som bara idrotten kan ge när något man byggt upp så länge plötsligt är slut.

Men bandyn och idrotten har en märklig förmåga att skriva om sina egna berättelser.

Plötsligt öppnades en ny dörr. En ny match. En ny möjlighet.

Och därför sitter vi här igen.

Fast känslan är inte riktigt densamma.

För den här gången finns något annat i luften. Något lättare. Inte mindre viktigt – men mindre tyngt av press.

Det är som om den största nervositeten redan har fått sitt utlopp.

Nu är det mer en andra chans.

En bonuskväll.

En möjlighet att få stå där igen, tillsammans och när Stinsen fylls av ljudet av hopp och förväntan. Av människor som gärna vill vare en del av alltsammans oavsett hur nära man varit fram tills detta ögonblick.

För Nässjö IF är mer än bara en match imorgon kväll.

Det är alla de där vinterkvällarna som blivit minnen. Alla diskussioner på jobbet dagen efter en match. Alla mil i minibussar. Alla gånger man gått hem i kylan med röda kinder och ändå med ett leende.

Det är något som byggs över tid. Säsong efter säsong.

Och ibland hoppas man och drömmer även om kvällar som den som väntar imorgon.

När drömmen om Elitserien fortfarande lever.

När allt fortfarande är möjligt. När allt är verkligt men som de sa att det skulle vara i Bandyskolan- bara kul!

Och kanske är det just därför man ska försöka stanna upp en sekund mitt i nervositeten.

Titta sig omkring på läktaren. På människorna som varit där lika länge som man själv och betydligt länge än så. På flaggorna. På färgerna. På laget som åker ut på isen med samma dröm som hela staden bär.

Kanske är det just därför spelarna ska försöka stanna upp en sekund mitt i nervositeten.

Titta på lagkamraterna, sina ledare som varit där längre än en själv och inse, vi har tagit oss så här långt, varför sluta nu?

För sådana här kvällar är inte självklara.

Men imorgon får vi en chans till. Vi tillsammans på läktaren- tillsammans med spelarna.

Och någonstans där, när domaren blåser igång matchen och sorlet förvandlas till ett enda stort speciellt ljud från läktaren och allt som sker på isen, då kommer man känna det igen.

Den där känslan som gör att man följer ett lag, en sköld, en klubb genom allt.

Och kanske – bara kanske – är det just imorgon som drömmen blir till verklighet.

Fredag 6/3 19:00

Nässjö IF vs IFK Vänersborg

Prebandy O´Learys fr.17:00 I fri buss t/r arenan

Biljetter