Tänk er det antal ideella personer och timmar som ligger bakom Nässjö IF:s verksamhet. Börjar man att titta på olika sektioner, grupper, lag och delar är det lätt att få respekt för den stora apparat som denna klubb faktiskt är. Det förtjänar att hyllas.

I samband med bortamatchen Djurgårdens IF-Nässjö IF i Bandyallsvenskan 8/2 skedde ett flertal incidenter som i efterspelet gav böter för båda föreningarna. Med denna text vill också Nässjö IF förtydliga kring den egna boten.

Kapten Kinder

En mycket tung helg för våra fina juniorlag när det blev dubbla förluster i returerna i kvartsfinalerna.

Det började redan på onsdagen och torsdagen när P17 mötte Sandviken borta och P19 mötte Edsbyn hemma. 

Dubbelhelgen borta mot just SAIK och Byn bara några dagar tidigare hade satt sina spår i våra trupper. P17 fick ställa upp utan ordinarie backar och dessutom insjuknade Colin under matchens gång. Einar spelade förmodligen sjuk då han insjuknade efter matchen och missade de båda P19 matcherna samt då givetvis returen i P17.

Mycket tungt.

Starten för P17 blev också tung då vi spelmässigt var bra men blev straffade och vips var det 4-0 till SAIK. Vi arbetade oss tillbaka till 6-4 i andra men några olyckliga situationer gjorde att SAIK vann sin hemmamatch med 9-4. En match som spelmässigt var jämn.

Det var ändå gott mod att vända denna matchserie på hemmaplan då vi bara dagar tidigare hade slagit SAIK med 13-5.

Dessa förhoppningar grusades tyvärr när även Jismark insjuknade i hög feber. Utan våra två drivande halver i Einar och Jismark blev uppförsbacken för tung. 

Killarna i P17 gjorde dock ett tappert försök och hade de klara målchanserna samt några av hörnorna resulterat så hade åtminstone hemmamatchen vunnits. Nu blev det inte så och vi får därmed önska Sandviken lycka till i semifinalen, som vi gärna hade spelat, mot Vänersborg.

På torsdagen spelade P19 hemma mot starka Edsbyn. Tyvärr så var omklädningsrummet rena sanatoriet och förutom att Algot Thuresson och Lukas Mattson spelade med Åby så hade Granen och Einar insjuknat och Kinder, Larsson och Karlander spelade på maxdos Alvedon.

Men här visar verkligen grabbarna att de är fantastiska bandyspelare med en stor vilja. Vi leder med 3-0 och släpper tyvärr lite olyckligt in 3-1 innan halvtidsvilan. I andra fortsätter vi att jobba hårt och skaffar många hörnor men får inte dit någon. Edsbyn reducerar men vi sätter 4-2. Ännu ett välplacerat långskott från Byn gör att de kryper närmre. Vi har dock ledningen fram till slutet när Edsbyn lite onödigt får 2 hörnor som de naturligtvis sätter och lite orättvist vinner med 4-5.

När avresan mot Edsbyn på söndag morgon 05:30 skulle ske hade sjukstugan vuxit till oanade höjder. 

Algot och Lukas saknades fortfarande och Granens och Einars sjukdomar hade fler nu plockat upp. Av de uttagna hade Noel, Lucas B, Oscar A och Jismark fått feber. På vägen upp blev Moteus dålig så Sunbring fick göra debut i P19.

Med 9 spelare borta hade de flesta lag fått lämna WO men vi åkte upp med en hostande buss och hade en tro på ett mirakel.

Det som grabbarna presterade under dessa förhållanden är snudd på ett mirakel men det räckte inte. Vi orkade i 60 min sedan rann det tyvärr iväg.

Den stolthet som vi ledare känner inför det som presterades i första halvlek går inte att förklara med ord. Vi skapade 5 hörnor i första halvlek varav 4 när det fortfarande stod 0-0. Hade vi lyckats få dit någon av dom så hade vi kunnat få Byn i gungning. 

Istället får Byn dit ett riktigt skitmål efter 30 min. När de sedan drar dit ett fint långskott i 44 min så uppförsbacken monumental.

Grabbarna samlar sig starkt i halvlek och vi är nära i början av andra men efter 60 min sätter Byn 3-0 och då går luften ur oss. Den oerhörda kämpen, Karlander, som spelat halvsjuk nu i 4 matcher får kasta in handduken och utvisningarna och målen börjar nu dugga tätt som hagel.

Vi skapar ändå några riktigt fina målchanser men lyckas på något märkligt vis inte få dit någon och istället gör Byn till slut åtta.

Vi samlas i en cirkel efter matchen och berömmer killarna för det som de presterat i denna matchserie där så mycket gott emot. Med ett fullt lag så kunde detta gått åt ett helt annat håll.

Både P17 och P19 var värda mer men nu är det bara att bryta ihop och komma igen. Slicka sina sår och allt vad det heter.

Killarna födda 2006 har nu gjort sin sista juniormatch och vi tackar särskilt dom för deras fina tid i Nässjö IF. 

Grymt bra jobbat.

Vi sitter nu i bussen på väg hem och landar väl i Nässjö vid tretiden. Nu är klockan 22:00 och ur högtalaren där bak strömmar fantastisk musik med allt från dansband, melodifestival, Uggla till Ramstein. Grabbarna sjunger med, spelar FIFA och visar att de trivs tillsammans. Det kommer som vanligt bli tårar när ett stort gäng framåt sommaren tar studenten.

Men innan dess så ska vi ha några sköna träningsmånader tillsammans.

/Ledarna