Ludde: "Där stod jag på läktaren, drack Champis och eldade bengaler"

Ludvig presenteras av Målilla Måleri.

Inom kort sker utspringet från Brinellgymnasiets entré tillsammans med kamraterna han spenderat de senaste tre åren med. Många minnen och upplevelser har adderats till ryggsäcken men så tidigt i livet och i bandykarriären finns det plats för så oändligt mycket mer.

Ludvig Ivarsson var namnet. 19 år och bara veckor från att ta studenten med allt vad det innebär de där sista vilda veckorna innan mössan ska kastas upp i luften.

På isen bär han dock nummer 17 och efter att mössan har landat och skumpan har sinat för denna gången så väntar hans första säsong som senior.

-Det har varit otroligt kul dessa tre åren. Att flytta hemifrån så pass tidigt och bara sånt som att tvätta och laga mat själv. Och så all träning varje dag med, det har varit enormt mycket träning under dessa tre åren och med det en stor utveckling både som spelare och människa. Att bo på elevboendet och uppleva den stora gemenskapen inom laget i P19. Ja, en fin tid.

Men vänta lite nu. Första säsongen som senior stämmer kanske om man ska vara petig men visst har ”Ludde” minsann varit med förr. Med 15 seriematcher i Bandyallsvenskan registrerade på sig var Ludvig den junior som fick allra mest speltid den gångna säsongen.

-Jag var väldigt nervös inför första träningen med A-laget men det släppte ju också ganska fort. Det är ett mycket högre tempo mot i juniorlagen och det gäller att var påkopplad varje gång för att hänga med. Jag trodde inte heller att jag skulle få spela så mycket som jag faktiskt fick utan i början trodde jag mest att jag bara skulle få träna med A-laget.

Första matchen är lite diffus men första målet i A-lagskarriären minns Ludvig. En riktig projektil.

-Ja, Surte borta på en vänsterhörna. Att bara få kliva in där mellan Viktor Svensson, Lucas Eberhardzon och Viktor Lindkvist som andra vänsterskyttar..

Och fler skott blev det med bollar som ibland dansade på mållinjen från bli än fler fullträffar. Vi glider snabbt in på Viktor Svensson då det finns en gemensam nämnare- Målilla GoIF. För även om Viktor har Nässjö som moderklubb var Viktor med som lagkapten under många år i Målilla när bandyn var riktigt het på orten och omnämndes brett i media. Med Ludde på läktaren.

-Ja, de var bra då och där stod jag på läktaren, drack Champis och eldade bengaler i klacken berättar Ludvig och visst minns vi supporterromantiker och kulturidkare bilderna från ett Venhagsvallen vars bengalsken lös upp den mörka småländska vinternatten.

Nu ska Ludvig som nybliven senior (inom kort rent tekniskt) få sin egen namnskylt och plats bredvid Viktor Svensson i Nässjö IF:s omklädningsrum. Och till varje träning och match kommer Ludvig påkopplad och målinriktad. Men också medveten om att vägen till sin egen namnskylt i Bandyallsvenskan inte alltid är spikrak. Ibland tar den en omväg via Venhagsvallen. Då gäller det att påminna sig själv om att man faktiskt kommit längre än många andra vid samma skede i sina unga karriären på isen.

-Saker och ting börjar ändå falla på plats nu. Efter studenten ska jag jobba med Cimen (Jesper) på Smartech Energy AB och igår var jag faktiskt och kollade på en central lägenhet här i Nässjö med nära till allt. Och så blir det mycket träning förstås. Hur mycket jag kommer få spela i NIF får vi se och möjligen finns det chans till spel på annat sätt med. Konkurrensen är stor men jag kommer verkligen att slita. Även om Målilla är moderklubben har jag varit i Nässjö i tre år nu och byggt upp känslor för den här klubben med.

Och det är just hårt slit varje dag ihop med stort hjärta och en och annan portion hjärna som ofta är och ska vara vägen till framgång.

Men först ska det sjungas om studentens lyckliga dagar.