Kotka Jukola - ur löparens perspektiv

Efteranalysen mellan start-bröderna Sjöhed

Inkopierat (läs: snott) från Strava

Jukola 2026 - Första sträckan

Har blivit påhoppad i helgen för att vara en "Strava-mörkare". Så här har ni (era jävlar).

Blir en uppsats det här. Så kan det få vara ibland.

Kartan:
https://www.livelox.com/Viewer/Kotka-Jukola-2026-Jukolan-Viesti/Jukola/1?classId=1208676&relayLeg=1&live=false&tab=player

Först och främst kul att GOK börjar få upp så många yngre löpare och att de som nu är seniorer har ett bra driv som gör mig peppad att få till bättre träning än senaste åren så att jag kan bidra mer.

Sprang för första gången på många år 1a sträckan. Alltid en upplevelse. Hade startnummer 1450 så ställde upp i ledet redan 30min innan start. Uppvärmningen blev i minsta laget. Startgärdet var smalt och ganska kort med inslag av "crossbanevågor". Regnet vräkte ner. Kände mig som att jag var i en film; Slaget vid Helmsklyfta i De två Tornen. Omringad av 10 000 orcher. Jag var Gimli.
(https://www.youtube.com/watch?v=gXC-jJhFaUI)

Startskottet går("And so it begins") och det blir kaos på vänstraflanken (efter att Abe Simp i startled 5ish hoppat in i en lucka som inte fanns och fällt 100 pers bakom?! Bevismaterialet ska finnas på Insta reels). Jag håller mig på fötter, plockar fint. Men vid "vågorna" kommer flaskhalsarna, tvärstopp (en löpare sätter sig och knyter skorna). När det lossnar kan jag fortsätta klättra fram till startpunkten.

Där väntar en grönvägg. Tvärstopp igen. Håller mig i ledet men jagar stråk. Ligger kanske på för mycket för in mot 1an gör jag ett parallell fel. Hamnar vid fel gaffel, tappar riktningen. Det är flackt och jävligt. Kan inte läsa in mig. Börjar surra runt, ropa kodsiffror och göra allt det jag predikat för de andra i laget att vi inte ska göra. Tiden går, känns som det går uppåt 4-5min (fuck).

Mot 2an öppnar jag eget och missar huvudstråket där alla springer och kör fast nåt så in i. Ogenomträngligt grönt/ raster, nedsjunken i en bäck under kraftledningen. Vrålar i frustration, vilket hjälper lite ("IF hjälper mycket"). Tappar 2 min bara på vägvalet. Kommer sen igen till fel gaffel vid 4an men styr upp det hjälpligt snabbt (45sek).

Drar gelen vid vätskan efter 5an. På vägen mot 6an känner jag lätta krampkänningar i vaderna. Kollar klockan, redan varit ute i 40 min. Försöker ignorera men det skulle bli värre längre fram. Men först följer en period där jag kommer in i loppet efter katastrof inledningen. Ligger med, plockar allt jag ska och har kontroll. Försöker gå om på sidan men det är svårt att klättra.

På långsträckan känns det som en skogspromenad stundtals. Försöker öka men krampar i baksida lår efter ett av många dikeshopp. Lugnar ner mig och springer i klungan för att kunna hålla mig löpande hela vägen. Har bara finnar runt mig känns det som och dom samarbetar framförallt med varandra och är osugna på att prata engelska.

Ner mot 14on, samma diffusa område som till 1an, blir jag stående på en höjd mitt på ett hygge. Får inte ihop kartan med vad som är grönt, hygge eller skog. Stressar iväg och gör en krok. Går åtminstone 2min.

Sen följer ett fint öppnare terrängområde. Gafflingarna sitter sjukt tätt och det blir rörigt med löpare åt alla möjliga håll. Blir mycket nogrannare med riktningen och kan styra rätt även när jag går med fel klungor.

Krigar det jag kan in i mål och växlar ut Neo på 800 någonting (?). Sen springer han helt magiskt och börjar klättringen.

Vill ge en shoutout till alla yngre seniorer Ebba, Sara, Axel, Felix, Alfred, Jakob och debutanterna i lagen My, Hanna, Neo, Love, Joar och Nore som tar sig an en stafett av den här storleken utan att bli defensiva, eller avskräcks av distansen på sträckorna. Framåtlutade och springer offensivt med attack i orienteringen. Det är såna GOK ska vara.

Framtiden är vår!

Over and out