Dela nyhet
Viktor Lindkvist- En ikon och del av vår identitet
3 jun 2020
Det har gått ganska lång tid nu sedan del två om Viktor Lindkvists karriär, hittills publicerades. Lång tid för dig som faktiskt kanske måhända såg fram emot den här tredje delen och kanske har du undrat när (fan) kommer den. Men på tal om tid...
Vet du vad du gjorde för 16 år sedan? Det är 16 år sedan då Viktor Lindkvist skrev sitt första A-lagskontrakt (brydde mig inte om skottdagarna). Vrid tillbaka klockan i minnet så gott du kan så får du en förståelse för hur länge Viktor Lindkvist har slitit, svettats och slitit ännu mera för sin bandy och för oss som lever med NIF. 2004 var året då riksdagen beslutar om rökförbud på restauranger och pubar och Facebook började sin erövring av världen. Men det var också då Viktor skrev sitt första A-lagskontrakt och påbörjade den långa och mödosamma vägen mot att bli en klubbikon.
Sedan 2004 har uppoffringarna, de få timmarna av sömn, de ändlösa timmarna i löparspåren och i gymmet varit alltför svåra att hålla koll på. När jag tänker efter på riktigt, vad Viktor har gett bandyn, klubben NIF och mig som supporter genom detta... Han gör det så lätt att älska bandyn och NIF.
Riktigt bra saker och det som är värt att minnas formas över tid. Vi drar av ett knackskott till där vi lämnade Viktor sist.
-Säsongen 14/15 var det inte bara laget som hade lyft, det började hända saker i och kring NIF med, sakta men säkert. Året innan Stinsen byggdes hade vi fått nya matchdräkter (den designen NIF har än idag) och vi både såg och kände oss rätt vettiga ut vilket mentalt är viktigt. De första 3-4 åren i A-laget visste jag inte ens vilka som satt i styrelsen och ledde NIF men nu bit för bit fick även vi spelare en bättre bild av den klubben vi representerade, att klubben utvecklas känner jag som varit här så länge absolut av. Och faktiskt kan jag känna att NIF-familjen finns och inte bara är ett begrepp som man slänger sig med hej vilt.
Jag själv hade snabbt börjat vänja mig vid storsegrar efter alla år av förluster och besvikelser. Visst kunde plumpar ske som 7-3 borta mot Blåsut och 9-3 borta mot Otterbäcken men nu hade vi supportrar faktiskt anledning att brösta upp oss. Och som jag trivdes. Viktor med faktiskt, efter att ha gått mållös från de första 4 fighterna gjorde Viktor samtliga 3 mål i den där matchen borta mot Otterbäcken. Totalt skulle Viktor komma upp i hela 29 mål och 10 assist och med det dela den interna poängligatoppen med Patrik Styrbjörn. Det måste ha florerat jobbiga tankar i Viktors huvud när målen först inte trillade in, att han med pressen han alltid bär med sig att producera faktiskt går och tar hem poängligan tyder på en stor mental styrka.
På isen hade Viktor alltjämt både Fredrik Rinaldo och Oskar Henriksson med sig, båda hade gjort succé året innan och fick nu även sällskap på isen av Patrik Gustafsson Thulin. Patrik som tyckte det nu räckte med att flacka omkring i Villa/Lidköping och Vetlanda BK. Seriepremiären på ett av bengaler upplyst Råslätt skrevs till seger med 3-6 efter 2 mål av just ”PG”. NIF och Jönköping Bandy skulle även mötas i den sista omgången av grundserien i en direkt avgörande match om en kvalplats. Precis som NIF hade gjort med Motala bara säsongen innan. Men först skulle mycket ske och Viktor skulle bli påmind hur skört livet kan vara. Bandy är trots allt, inte allt.
Tänker inte i de banorna
-Det var på juldagen 2014 den hände. Pappa fick en hjärnblödning och plötsligt fanns han bara inte längre. Man tänker liksom inte att ens föräldrar ska gå bort när de inte ens hunnit fylla 60 år. Allt kom som en chock och en stor fet käftsmäll. Efter att jag flyttat ned till Nässjö hade min och pappas relation stärkts och var han och mamma inte på våra bortamatcher var de hos oss i Nässjö och hälsade på och hejade på laget i hemmamatcherna. Den annandagsmatchen 14/15 är den enda annandagsmatchen jag har någonsin har missat.
Med den tunga sorgen i hjärtat snörade Viktor trots allt på sig skridskorna igen lagom tills NIF slog Tranås dagen innan nyårsafton. Seger och Viktor kunde kassera in två mål ytterligare. Spelade gjorde Viktor inte bara för NIF och fansen på läktaren den dagen, utan även för sin stora supporter och pappa Kent.
En annan stor supporter till Viktor och som också har följt honom längre än vad du och jag har gjort är hans mamma Ingmarie. Jag själv känner henne inte men hennes namn är mig väldigt bekant. Hon är nämligen alltid bland de första att gilla alla de nyheter som publiceras av NIF på sociala medier och med stor stolthet och kärlek som känns hela vägen från Eskilstuna genom skärmen ner till Nässjö kommenterar hon hjärtligt de nyheter som handlar om hennes son. Hennes son som vi har kommit att inte bara själva hysa starka känslor för. Utan även se som en lika stor självklarhet i NIF som den blåa vackra färg som pryder vår anrika sköld.
Mest känslosamma och starka minnet
Under avslutningen av del 2 kunde du som läsare förhoppningsvis få en bild av den spänning och stämning som utspelades i den avgörande matchen mot Motala. Den matchen är en bestående höjdpunkt för mig själv personligen men det starkaste och mest känslosamma minnet Viktor har skulle bli den avgörande matchen mot Jönköping säsongen 14/15.
-Det hade ju hänt så mycket i.o.m. pappas bortgång och det hade varit ett tufft år privat på det stora hela. Att komma tillbaka och slå BoIS. Att åter igen få spela en avgörande match i säsongens sista grundseriematch och att få vinna på nytt. Den känslosamma berg och dalbanan och ändå få framgång på isen. Den säsongen minns jag gärna.
Att ta saker för givet
Det är lätt att ta saker för givet. Vi tar och gör ett rejält jämfota-hopp till våren 2018, jag tog våra topplaceringar i grundserien som en självklarhet och säkert blev jag nog heller inte ens förvånad när vi kom sist i elitkvalet som var det femte på raken just då. Men jag tog också Viktor Lindkvist för givet. Det var så lätt att göra det efter 14 säsonger och obevekliga leveranser som en av lagets viktigaste och pålitligaste spelare. Dessutom var han någon som alltid log mot mig och hälsade i korridorerna när jag i egenskap av media besökte diverse spelare för att få några ord.
-Putte (Patrik Johansson) från Vetlanda BK ringde (nyförvärv till NIF i år) och ville ha över mig till Elitserien och VBK. Samtalet kom när jag och sambon Malin var på långresa och det blev ju passande då samtalet gav mig mycket att fundera på, för det var allt annat än ett lätt beslut. Under många år var ju ett av målen och drömmarna att få spela i högsta serien. Visst hade jag hellre tagit klivet upp med NIF och spelat mot VBK men samtidigt efter alla år så är det klart att det lockar.
Efter att ha vägt för och nackdelar mot varandra mer än en gång efter Patriks samtal i april togs ett beslut. April blev till maj och jag ska nu berätta hur Viktor delgav sitt beslut, det var jobbigt och säkert inte lätt någonstans. Men sättet han gjorde det på vittnar om vilken stor människa Viktor är.
Ingen oberörd
Under en stekande vårsol samlades ett 40-tal Röda Bollare på Södra torget i Nässjö för klubbens årsfest. Välplanerat och omsorgsfullt hade festarrangörerna, iklädda skjorta, fluga och kavaj strukturerat upp dagen med en bussresa som vid varje hållplats hade spelare från laget som höll i olika tävlingar och lekar. Inledde de stordådiga festligheterna gjorde ”PG”.
Men han var inte ensam. Först att ta del av beslutet att lämna NIF för VBK gav Viktor fansen. Trots en sorgsen blick och tunga ord stod han rakryggad framför oss och fick oss att känna oss betydelsefulla. Det var inte media eller VBK som annonserade ut denna förbjudna övergång, det hade varit alldeles för enkelt. Fler än en fällde en tår men absolut ingen missunnade Viktor att få betalt för allt slit och alla uppoffringar.
-Det var ett otroligt tufft besked att ge fansen berättar Viktor och hans ord är lika äkta som de den där dagen i maj 2018.
Allt annat var i tvätten
-Jag kände mig verkligen mogen inför uppgiften men det var mycket som var nytt. Inte bara omgivningen utan fystränaren, upplägget som sådant men även en position som defensiv mittfältare. Som nykomling och bland alla dessa bättre spelare fick jag dock bara rätta mig in i ledet och fokusera på det jag visste jag var bra på och kunde bidra med.
Viktor tog klivet upp till elitserien på största allvar. Vid detta tillfälle hade jag själv avslutat mitt tävlande i kroppsbyggning men jag försökte klämma in några lyft och drag innan jag skulle jobba då och då. Varje gång mötte jag Viktor som körde extrapass för att faktiskt ge äventyret en ärlig chans. En dag minns jag speciellt. Jag mötte hans blick från andra sidan gymmet, vi båda nickade så där morgontrött och slött innan jag såg den. En gul VBK-tröja, för er som inte lever med NIF kan nog aldrig förstå hur fel och helt ärligt vidrigt det kändes. Inte många minuter tickade iväg innan Viktor sökte sig bort till mig.
-Alltså fan förlåt, allt annat var i tvätten!
Hur kan man inte tycka om en sådan kommentar och en sådan människa och spelare?
-När säsongen startade var det med en otroligt hård konkurrens om speltid. Finske landslagsmannen Eetu Peuhkuri (googlade namnet men satte stavningen på första försöket!) poängligavinnaren Pontus Vilén hade jag och slåss med om speltid, en speltid som bara blev mindre och mindre i takt med att säsongen gick och i samma takt försvann självförtroendet. Det var nog ömsesidigt att inte förlänga kontraktet efter bara en säsong.
Viktor är ganska fåordig om sin elitseriesäsong där Boltic och Borlänge byttes ut mot Sandviken och Hammarby. En parantes är också att hans första mål i VBK kom mot NIF i en träningsmatch lagen emellan. En notering till jag gör under vårt samtal är också att Viktor inte vill hålla delen om VBK kort för att den inte bjöd på det han kanske hoppades på. Utan mer för att han hellre pratar om NIF, den klubben som faktiskt ligger honom varmast om hjärtat.
Stort jubel på Knuten
Han hade lämnat 2018 i samband med en årsfest och det var nu 2019 och åter dags för festligheter. Solen var utbytt mot växlande molnighet och en och annan skur. Men det glada humöret fanns där och det skulle bli ännu bättre. På ett fullsatt Blå Knuten hade Röda Bollare samlats för en snabb presentation av dagen innan vi på nytt skulle plocka fram barnasinnet för att leka oss genom dagen. Sedan skulle spelande tränaren Patrik Gustafsson Thulin presentera ett nyförvärv så klart, det var utannonserat i förväg och nog satt det i lokalen vissa bara av ren nyfikenhet.
PG drog ut på det så där lagom mycket och fler än en röst bland åhörarna gjorde sig hörda: ”Linkan”! , Viiiktor Lindkvist! Jo men visst var det så, på något sätt kändes det som vi fick tillbaka en del av vår identitet när också Viktor välklädd i mörkblå skjorta och finkammad snedbena ändrade lokalen. Det kändes så jävla rätt.
En aldrig sinande passion och glöd
Så var åter Viktor hemma igen, för hemma har Nässjö blivit för Viktor. Jag skulle kunna skriva om alla de där minnena jag har av och om Viktor efter alla insatser för mitt NIF men då räcker ärligt talat inte din kaffebryggare till och någonstans hoppas jag att vi har den absoluta höjdpunkten kvar framför oss.
Att vi får uppleva det där avancemanget tillsammans Viktor, att få avancera upp till elitserien med vårt NIF skulle verkligen bli kronan på en för oförglömlig karriär. Jag tror säkert du ser det framför sig, hur du inte kan låta bli att se upp mot oss supportrar på läktaren när du inser att det är klart. Hur vi på läktaren får svårt att inte invadera planen i förväg och hur du inte kan låta bli att krama närmsta blåa krigare innan slutsignalen förkunnat det du har kämpat för under så lång tid. Jag unnar verkligen dig detta ögonblick, mer än jag unnar mig det själv.
När jag själv sitter här i mörkret, den sista timmen av junis första varma sommardag. Då står det mig så klart. Nicke Bergström är hissad och jag hoppas verkligen vi slipper vänta på nästa blåa hjälte. Någon som borde kvalificera sig för att tidlöst och ärofyllt få hissas i Stinsen efter sin långa och trogna karriär, då är det Viktor. Fler matcher än någon annan i NIF:s tjänst och detta med en aldrig sinande passion och glöd. Men oavsett är du redan en klubbikon och det välförtjänt. Visst får det gärna bli seriepremiär nu Viktor?
Viktor Lindkvist Dream team med NIF:are han lirat med
- Målvakt: Jakob Säleby, Solklart
- Högerhalv: Patrik Gustafsson Thulin, passningsklubban bland de bästa i Sverige
- Högerback: Andreas Persson, Andreas ”Proppen” Persson
- Libero: Viktor Svensson, enorm inställning och väldigt få misstag
- Vänsterback: Simon Lundström, lurig back som inte gör sig ihågkommen för brytningar utan för det offensiva spelet
- Vänsterhalv: Fredrik Rinaldo, man kan liksom inte blunda för honom
- Mittfält: Alexei Diakov, helt enkelt en klass för sig. Janne Hölttö, en fantastisk ledare för de yngre. Stefan Gustavsson, riktigt bra passningsklubba.
- Anfall: Oskar Henriksson, storlek, tyngd och styrka med ett bra skott- en typisk målskytt. Thomas Nyman, gör mål på allt.
Det här var del 3 om Viktor Lindkvist bandykarriär. Hittills, för trots allt finns det mycket kvar att få uppleva för supportrarna tillsammans med sin klubbikon vilket jag även varit väldigt tydlig med att poängtera för Viktor när vi tillsammans har gjort denna text. De första 2 delarna hittar här och här.