Krönika Mikael Lasu

4 dec 2015 5 kommentarer

Mikael Lasu

(Mikael Lasu's krönika som publicerades i Nya Kirunabladet i veckan)

***

Jag vet inte exakt hur det har gått till och det finns förmodligen inget facit. Samtidigt är det ingenting jag bryr mig om just nu. Jag försöker bara njuta av att vara en del i den grupp som just nu representerar Kiruna IF och jag hoppas verkligen att du känner samma stolthet från läktaren eller ute på stan.

15 februari 2015
När jag gick in i omklädningsrummet efter den sista matchen förra säsongen var det nattsvart. Det var knäpptyst och alla var tomma i blicken samtidigt som svetten rann ner för ansiktet och droppade i golvet. Hela den sportsliga säsongen hade präglats av motvind och sista matchen var inget undantag. Vi hade ett bra lag på pappret och det pratades till och med om avancemang till Allsvenskan men vi floppade rejält. Att jämföra det med en bilresa från Kiruna till Stockholm så havererade bilen ungefär vid Umeå. Vi var inte ens nära. Vi kom inte ens ut ur Norrland.

Jag trodde att förra säsongen skulle vara min sista. Varje sommar genomgår jag ett mentalt världskrig för att kriga mig igenom den träning som krävs och det är mycket tid som offras från familjen. Men redan när jag tar dom åtta trappstegen ner från spelarbåsen mot omklädningsrummet kände jag en tydlig revanschlust. Jag var en av de 25 utvalda och högst delaktig i det sportsliga misslyckandet och då vill jag också vara en av dom som tar oss tillbaka på spåret som leder mot visionerna. Efter klartecken från familjen bestämde jag mig för en sista kraftsamling som ishockeyspelare i Kiruna IF.

29 november 2015
Samma åtta trappsteg ner från isen och jag går mot omklädningsrummet längs korridoren med ett leende på läpparna. Före matchen visste vi att vi möter en motståndare med större verktygslåda och att vi måste jobba hårdare, vara smartare och offra mer. Jag öppnar dörren och ser den trupp som på förhand, av experterna, ansågs för dålig för att ens nästan ta sig till Allettan. Där sitter Burström med spräckt ögonbryn, Hansson-Geidon haltar omkring med en trasig fot, Sunna yrar omkring med misstänkt hjärnskakning, Krekulas hand ser ut som en fotboll och det delas ut ispåsar överallt till alla som har täckt ett slagskott med benet, handen eller annan kroppsdel och alla skrattar.

Vi har precis vunnit mot Östersund som tillsammans med Södertälje rankas som landets bästa Hockeyettanlag och är klara för spel i Allettan med två omgångar kvar av grundserien. Vi vinner rättvist, är fortfarande obesegrade på hemmaplan och tidigare nämnda experter ute i landet får riva sina förhandstips. Mariestad, Borlänge m.fl. jublar nog inte över att behöva resa upp till Kiruna efter nyår. Dels avståndet, dels motståndet.

Det är en ära att få vara en del i en så beslutsam grupp där alla ger energi och offrar sig för varandra, klubbmärket och Kiruna stad och jag väldigt tacksam över att förra säsongen inte blev min sista.

Kommentarer

Matbia 4 dec 2015

Ruggigt bra!
Fans 4 dec 2015

Bra skrivet Mikael
Läktaren 5 dec 2015

Jag är en stolt hockeyfan av kiruna if.

Stort Fan 6 dec 2015

Kan man vara mer än oerhört stolt!
Jag hoppas att Kirunaborna tar sig till Lombia för att titta på hockey av hög klass, jag tror aldrig att det har spelats bättre hockey i Kiruna, glansåren i allsvenskan inräknat!
Den farten, den fysen, de skottäckningarna man får se har aldrig skådats på Matojärvi eller Lombia!

Pucken 7 dec 2015

Skitkul med dessa framgångar för KIF i div 1 och AIF i div2 hockeyn är på tal igen i Kiruna