Nu har det snart gått en månad sen vi avslutade säsongen och det är dags för en summering. I sista omgången innan jul kvalificerade vi oss för spel i alltvåan efter en fin seger på bortaplan mot Malmberget. Eftersom vi var sista laget in i serien pratade vi inte så mycket om vinster och förluster i serien utan mer om vilka erfarenheter vi skulle hämta. Med facit i hand visade det sig att vi har en del att jobba på sportsligt.

Denna serie låg någon nivå över våran hockeykunskap som lag detta år. Det slutade med 1 vinst och 11 förluster. Vinsten kom hemma mot Norsjö med 3-2.

I många av matcherna var vi numret för små mot spelskickliga motståndare och vi hade tyvärr för dålig utdelning på våra målchanser när matcherna stod och vägde. Vi visste att i denna serie skulle vi få möta lag som var vana att föra spelet och att vi skulle få anpassa oss därefter. I flertalet matcher höll vi jämna steg med motståndarna framförallt mot de lag på den nedre halvan av serien. Men vi har tyvärr i denna serie varit för svajjiga i våra insater för att kunna hålla jämna steg med övriga lag. Det exempel som visar detta mest är matchen mot Burträsk borta där vi långt in i andra perioden har ledning med 2-1 och för matchen, men efter att motståndarna får in 2 snabba enkla mål i slutet av andra  perioden och vi får en 2+10 minuters utvisning direkt i början av tredje tappar matchen helt och hållet och låter matchen rinna iväg till 9-4. Vi vet att vi kan kan spela en hockey som kvalificerar sig för alltvåan när vi presterar som bäst men sportsligt som förening detta år har vi inte kunnat uppfylla kravet för att göra det i 60 minuter match efter match. 

Det hjälpte inte heller våran unga trupp att spelschemat som bestämdes innan serien startade gav oss 4 raka bortahelger i februari som resulterade i 342 mil i bussen. Förhoppningsvis kan vi få ett resvänligare schema nästa gång vi kvalificerar oss till alltvåan.

Skrivet av Simon Unga