Bland hattar och smurfar

Det började med fem barn, en disc och en gräsplan. Ovanför hängde himlen gråmulen och vinden drog genom träden. Ibland regnade det små droppar, ibland vackra löv som virvlade ner över planen.

En alldeles vanlig höstdag, skulle man kunna tro. Men den som tittade riktigt noga kunde kanske ana att något sagolikt var på väg att hända.

Discen flög mellan deltagarna, från hand till hand. Vartefter fler kom ner till planen öppnades ringen och nya kompisar fick plats. Vinden ville också vara med och leka och gav ibland discen en liten knuff åt ett oväntat håll. Snart fylldes luften av ivriga rop och skratt.

Så dök en apa upp i mitten.

Eller … var det kanske en smurf?

Vem det än var hade den ett viktigt uppdrag: att fånga discen innan den nådde nästa kompis. Händer sträcktes upp, fötter skuttade över gräset och discen smet förbi precis när mittenfiguren trodde att den hade den.

Efter en stund började tempot sjunka. Men fantasin hade knappt hunnit värma upp.

Några av barnen började flytta konor. De ställdes i rader, och snart låg något som liknade en landningsbana framför dem. Här skulle inga vanliga flygplan landa. Här skulle discarna flyga lågt och pricka konorna!

Rad för rad skulle banan klaras av. Alla konor i en rad måste falla innan nästa väntade. Discar susade fram, konor välte och nya försök tog vid. Runt omkring singlade löven ner som små fallskärmar. Barnens egen idé hade blivit ett helt nytt äventyr.

När det var dags för en avslutande kull kom nästa stora fråga:

Smurfkull eller spegelkull?

Förslagen studsade mellan deltagarna nästan lika snabbt som discen hade gjort. Till slut fick lekarna smälta ihop. Gammelsmurfen fick bli kullare, och den som blev kullad förvandlades till en valfri smurf och fick röra sig som den.

Sedan hände något märkligt.

En kona hamnade på ett huvud. Sedan en till. Och plötsligt sprang en hel samling smurfar omkring på gräsplanen med färgglada smurfmössor!

Men mössorna var lite ostyriga. De gled på sned och trillade ner när farten blev för hög eller vinden busade till det. Då behövdes en kompis som hjälpte till att sätta mössan på plats igen. I den här smurfbyn tog man hand om varandra.

Till slut blev benen tunga och stegen långsamma. En efter en sjönk smurfarna ner på gräset. Oavsett vilken smurf de tidigare hade valt förvandlades nu alla till samma figur:

Tröttsmurfen.

Där låg de en stund med den grå himlen ovanför sig och gräset under ryggen, medan löven dansade vidare i vinden. Till och med smurfar behöver vila efter stora äventyr.

Under de sista minuterna fick discarna flyga fritt igen. Men en av deltagarna hade ytterligare en idé. Med discar och konor dukades en liten sagovärld upp. Där fanns svamphus, smurfar, Gargamel och en katt. Gräsplanen hade fått en scen, och träningen fick avslutas med en sagostund.

Kanske hade svamphusen funnits där hela tiden, gömda mellan höstlöven. Det behövdes bara någon som kunde visa oss var vi skulle titta.

För så kan det gå på Lek Discgolf. Man kommer till en gräsplan för att kasta disc och hamnar mitt i en smurfby, där konor blir mössor och en kompis hjälper till när hatten faller av. Och en gråmulen dag med vind och små regndroppar blir full av färg.

Tack för en härlig träning där fantasin fick vara vårt viktigaste redskap! 🍄💙🥏