Ultimate - Grönt mot blått

Våren visade sig verkligen från sin bästa sida när Lek Discgolf hade sin andra träff utomhus. Solen värmde, gräset hade börjat få sin gröna ton och runt omkring samlades ovanligt många åskådare. Det gjorde något med känslan – det blev lite mer på riktigt, lite mer nerv och framför allt ännu roligare.

Vi började i skogen med kurragömmakull. Det tog inte många sekunder innan leken förvandlades till en intensiv tävling. Skratt blandades med snabba riktningsförändringar mellan träden och det var tydligt att det här var en uppvärmning som gick hem. En sån där grej som nog kommer tillbaka fler gånger.

Efter skogsäventyret rörde vi oss ut på gräsmattan där det var dags för lagindelning – grönt mot blått. Med varsin ultimate-disc inom lagen startade en match där målet var enkelt: håll disken inom laget så länge som möjligt. Det blev fartfyllt, rörigt på bästa sätt och fullt av glädje. Passningarna blev fler, samarbetet växte och ibland lyckades lagen hålla i disken längre än någon trodde var möjligt. Kanske är det här ett första steg mot att spela ultimate på riktigt längre fram – men just idag var det lekfullheten som stod i centrum.

Avslutningen tog oss tillbaka in i skogen, där fantasin fick styra i vår gemensamma discgolfhinderbana. Plötsligt blev en lyktstolpe ett mål, ett ventilationsrör – som märkligt nog ser ut som en polkagris – något att sikta mot, och korgen en naturlig samlingspunkt. Det kastades, testades och skrattades. Vissa kast krävde flera försök, men fler och fler börjar nu likna “riktig discgolf”, vilket är riktigt kul att se.

När vi samlades i slutet var det med rosiga kinder, lite trötta ben och stora leenden. Vi tackade för dagen och skickade en high-five runt i ringen – en enkel gest som säger ganska mycket om vad de här träffarna handlar om.

Och någonstans där, mitt i allt, kändes det som att vi är precis där vi ska vara.