En dag där alla röster räknades – och alla vann

Det började som det ofta gör på Lek Discgolf – med skratt som studsar mellan väggarna och spring i benen som bara måste få komma ut. Spontankullen drog igång av sig själv, innan vi samlades i en ring för att checka in. Alla mådde bra. Det låg något i luften – förväntan, energi och kanske lite pirr inför vad dagen skulle bjuda på.

Idag var barnen med och bestämde uppvärmningen. Demokrati i sin enklaste och finaste form – alla röster räknas. Efter en jämn handuppräckning stod det lika mellan Pacmankull och Spegelkull. Vad gör man då? Jo, man kompromissar – och skapar något nytt tillsammans! Resultatet blev en hybridlek där Pacman jagade som vanligt, men där den som blev kullad frös i en pose och bara kunde räddas av en kompis som speglade den. Skratt, rörelse och samarbete i en perfekt blandning.

Sedan var det dags för dagens huvudmoment – stafett. Lagen lottades fram med hjälp av två mini-discar bakom ryggen. Höger eller vänster? Grön eller gul? Ett enkelt val – men ändå en del av helheten där alla får vara med på lika villkor.

Väl indelade fick lagen tid att öva tillsammans med varsin instruktör. Fokus för dagen var att markera disc – att med hjälp av en mini-disc visa exakt var kastet landat. En viktig del i discgolf, men också en övning i noggrannhet och respekt för spelet.

Stafetten drog igång. Kast, spring, markera, kasta igen, tillbaka till kompis, spring, markera, kast ... MÅL! Hejaropen ekade i hallen. Fem minuter gick fort, och när första omgången summerades stod det 5–5.

Helt lika.

Som goda lagkamrater bytte vi planhalva och även färg på discarna – rättvist ska vara rättvist. Nya fem minuter. Tempot ökade. Hejaropen blev högre. Tiden räknades ner:

10… 9… 8…

En sista disc kastas i sista sekunden. Den rullar… rullar… och stannar. Bara 10 centimeter från mållinjen. Den snurrar ett par varv – hela gruppen håller andan – men lägger sig precis utanför.

Resultat: 6–6.

Oavgjort. Igen.

Men kanske var det just det som var poängen idag. Att vinna tillsammans, att kämpa tillsammans – och att ibland låta resultatet vara sekundärt till upplevelsen.

Klockan slog fem minuter i hel och det var dags att runda av. Ihoppackning och ett “tack för idag”.

Nästa vecka väntar sista inomhusträningen innan vi tar ett litet påskuppehåll. För den som vill finns chans att ses på långfredagen för en arbetsdag på banan. Och snart – väldigt snart – flyttar vi ut. Från och med lördag 11 april väntar discgolf under bar himmel.

Men först – en träff till inomhus. Och vem vet vad barnens nästa demokratiska beslut leder till då?