Bakom kulisserna på Kidsvolley - Joakim & Ronja berättar

I Göteborg Volley finns ett stort engagemang för de yngsta spelarna  och i spetsen för Kidsvolley level 3 står Joakim och Ronja. Med många års erfarenhet av både volleyboll och barnverksamhet har de byggt upp en trygg, lekfull och utvecklande miljö där barnen får växa både som spelare och lagkamrater. 

Tillsammans har de skapat något mer än bara träningar - en plats där glädje, gemenskap och utveckling går hand i hand. Här berättar Joakim och Ronja om resan med Kidsvolley level 3 

Hur kom det sig att du blev tränare för level 3?

Ronja: Jag var tränare åt Emelie, Joakims fru, när hon blev gravid för många år sedan, när klubben fortfarande var en del av KFUM. Joakim hade varit tränare åt några ungdomar tidigare. Så jag sa till dem att de borde starta volleybompa när barnet är tillräckligt gammal, och det gjorde de tack och lov tillsammans med två andra föräldrar.

Vi hängde på nästan från start med våran äldsta och ganska snart hoppade jag in I ledargruppen för volleybompa. När de äldsta var 5-6 år märkte vi att de behövde andra utmaningar och införde level 1-2 gruppen som tränar första halvan med volleybompan och andra halvan level 1-2 fokuserad.

Även detta växte de ut ur och blev intresserade av volleybollslag och för drygt 1.5 år sedan startade Joakim och jag därför level 3 gruppen. 

Joakim: Som Ronja skrev är det en process att landa här, som tränare i kidsvolley lvl 3. 

En viktig aspekt är att jag har barn i den åldern och därmed tycker jag det är viktigt att det bedrivs en bra verksamhet för barn så jag kände att jag också har ett ansvar om jag vill att det ska bli en bra verksamhet. Jag är själv lärare på fritids och har därmed en ganska stor förförståelse för hur barn kan utmanas och hur man bygger en grupp av ett gäng individer. Jag är bra på att läsa av barn och när det är rimligt att utmana mer eller att bryta för att lätta upp stämning och fokusera mer på glädje. Min känsla är att det i volleyboll oftast har blivit de ungdomar eller unga vuxna (typ studenter) som har fått ta både barn- och ungdomslagen i klubben. Utan en driven styrelse som utbildar och organiserar verksamheten blir den då sällan framgångsrik i termer av engagemang från varken tränare, utövare eller föräldrar. 

Jag menar inte att barnen måste nå framgångar rent resultatmässigt men utan engagemang så blir verksamheten inte målstyrd, svårt med kontinuitet och därmed får vi inte glädje och se resultatet av långsiktigt framgångsrikt arbete med att utveckla individer och grupper. 

Då blir det tyvärr svårt för mig att känna att jag som förälder ska engagera mig heller. Därför tror jag vi måste bedriva en proffsig inlyssnande verksamhet där barnen trivs och har roligt och stannar länge. Då kommer så många fler föräldrar engagera sig och vara del i det jobb som krävs för att bedriva barn- och ungdomsverksamhet. Därför har vi satt som ett krav för alla barn i lvl 3 att föräldrarna ska vara med. Att föräldrarna ska vara aktiva delar av träningar och matcher. De coachar, räknar poäng, kastar bollar och får vara en del av både deras egna barn men även andra barns glädje, frustration och utveckling. Det tror jag föder mycket positivt på sikt för verksamheten även om det inte passar alla familjer. 

Vad betyder volleyboll för dig personligen?

Ronja: Jag själv började spela när jag var 15 år efter en sommarsemester med massa beachvolleyboll, men det fanns ingen beachvolleyboll hemma så det blev inomhus. Det är min favoritidrott, men jag kan inte utöva den själv just nu på grund av kronisk knäskada och förlossningsskada. 

Joakim: Jag har inte spelat volleyboll som barn utan började i 20-årsåldern. Kombinationen av lagidrott, utmanande tekniskt och att motspelare är skilda tycker jag är viktiga komponenter. Det innebär ett komplext samspel med lagkamrater men med mindre risk för att fulspel avgör matcher. Det tycker jag lyfter volleyboll som lagsport framför andra. Därmed är volleybollen än idag nått jag gärna tillbringar min tid med. Genom att träna upp min spelförståelse och tekniska kunnande kan jag utmana många motståndare än idag även om andra har bättre fysiska förutsättningar. 

Vad är det bästa med att träna 7-10åringar?

Ronja: De är härliga att träna för att de vill och är taggade. De är fortfarande barn och man kan göra roliga, utmanande och töntiga saker, utan att det blir konstigt.

Hur brukar en typisk träning se ut?

Ronja: Vi brukar värma upp men någon rörelselek, och sedan öva på volleybollslag i 2-3 olika övningar.

Emellan dessa har vi rörelselekar för att kunna släppa loss lite och pausa från ändå ganska svåra rörelser som fingerslag och baggerslag är. Det kan vara stafetter eller jage och liknande.

Joakim: Det Ronja skriver men ibland spelar vi kortare stunder i slutet av träningen mer spel lika övningar eller matcher för att barnen ska veta vad de ska göra på planen när matcherna på turneringarna väl sätter igång.

Vilka övningar eller moment är barnen mest förtjusta i?

Ronja: Tjockmattestafetten är en favorit, men de gillar också att öva på volleybollslag.

Joakim: I spelmomentet kidsvolley är jag fascinerad av hur barnen lär sig hur mycket mer glädje det ger att vinna tillbaka sina lagkompisar än hur jobbigt det känns att åka ut efter ett misstag. Så att vinna tillbaka spelare är ett fint moment i kidsvolleybollen. 

Sen tycker jag att barnen tycker det är kul att tävla mot föräldrar. En kul övning är slagboll som vi lärt oss på en tränarutbildning.  

Vad hoppas du att barnen tar med sig från träningarna – både på och utanför planen?

Ronja: Att våga. Att våga prova nytt, att våga öva/träna på något man inte kan (än!). Att inte känna att man behöver kunna något för att få göra det. Och resultatet av att om man övar så lär man sig saker. Man kan lära sig nästan allt om man bara övar/tränar på det. Det verkar vara något vi skulle behöva vara bättre på att förmedla i dagens samhälle.

Joakim: En hel del har jag beskrivit här ovan som tex. utveckling, sammanhållning och spelglädje. Att spela inte bara för resultatet utan för att utvecklas på lång sikt genom att se fler parametrar i spelet för att lyckas mer än just varje poängen i varje match. 

Varför tycker du att volleyboll är en bra sport för barn?

Ronja: Volleybollen i Sverige har ju gjort ett superbra jobb att anpassa och utveckla kidsvolleyn så att det blir möjligt och roligt för yngre barn och samtidigt lägger en bra grund för volleybollen. Detta med en tydlig och rimlig progression. När jag var sex år och ville börja spela volleyboll (i Tyskland) gick inte det, först från 10 år sa de då. Att lära sig att kasta och fånga, bedöma en bollbana och att ta sig till en boll, träna på reaktionsförmåga lägger grunden för så många olika idrotter också. Att man kan träna med blandade kön till tonåren tycker jag också är en viktig aspekt, där barnen lär sig att det inte finns någon skillnad i vem som bör vara en idrottsutövare.

Joakim: Att kidsvolley och fyrmanna likt volleyboll för vuxna innefattar det viktiga momentet att alla i laget har en viktig betydelse på planen. Som kidsvolley är utformat är det inte självklart att det är den motoriskt duktigaste spelaren som alltid har bollen medan de andra tittar på. Det är viktigt redan i spelmomentet i kidsvolley att alla känner sig delaktiga i spelet för att vi ska lyckas som lag. I andra lagsporter kan man klara sig längre och oftare som duktig ensam spelare i laget. Därmed utvecklas alla spelare mer parallellt vilket är positivt för allas självkänsla och ödmjukhet för hur viktiga alla lagkamrater är för att jag ska lyckas som individ. Därmed föder det laganda och samhörighet. 

Vad betyder det för dig att vara en del av Göteborg Volley?

Ronja: Jag har själv tidigare spelat i klubben (då KFUM) och varit tränare för vuxna när jag fick knäskadan. Det är ändå en stor andel i att vi gör det tillsammans med andra före detta spelare och numera andra fina föräldrar som gör att det är roligt och jag inte bara lägger träningstiden, men en hel del administrationstid också.

Joakim: Eftersom jag varit aktiv i klubben i många år både som spelare och tränare så är det såklart viktigt att se oss utvecklas och bli bättre organiserade och bedriva målmedveten barn- och ungdomsidrott där glädjen har en viktig plats. Det finns tyvärr alldeles för få klubbar i Sverige så det är såklart ett dilemma att många har lång resväg både till träningar och matcher. Det tror jag på ett sätt är negativt att få en bredare bas av barn som spelar just volleyboll. Fördelen med det är att en hel del av de som har barnen i verksamheten vi bedriver har själva spelat i klubben eller volleyboll på annat håll och därmed blir det ett umgänge med gamla vänner. Det är också kul att volleyboll är så stort utomlands och därmed finns det en stor spridning i vilka länder föräldrarna har rötter från.