Vinst i Tullingecupen 2025 - Pojkar Röd Svår 2011

Ytterligare en pokal bärgad till prisskåpet i Borgen!

P11 har i helgen rullat igång med en uppstartscup i Tullinge för att få fart på buggarna inför säsongens seriespel samt starten av "Bäst i Stan". Vi har i uppstarten valt att ta cuper utan övernattning - först ut var Tullingecupen följt av Sollentuna Floorball Games i början på september. 

Vi ångrade vårt val av cup redan på fredag eftermiddag. Trafiken genom stan var hemsk och med hjärtat i halsgropen så var otroligt nog alla spelare på plats inför utsatt matchstart. Cirka 2 timmar genom stan är ingen rolig upplevelse inför fight. Som tur är var även domare och motståndarna Onyx drabbade av samma problem så matchen blev lite försenad. 

Det märktes att det var första matchen för säsongen. Lite slött, men framförallt lite avigt med klubbor och timing - flytet fanns verkligen inte där. Det var väl säkerligen likadant för våra motståndare Onyx, ett lag som vi förlorade finalen mot i Kalmarsund under Kristi Himmelsfärd. Vi hade ju revansch att söka - men så blev icke fallet.

En tight premiär med lite böljande Hawaii-lir, där Onyx lyckades vända vår 1-0 ledning (P. Berglund, A: M. Ripler) till 2-1 lite för enkelt. Det liknade finalen i Kalmar, men med lite sämre kvalitet överlag. Vi kom inte närmare än ett hyfsat PP och  några halvchanser, innan Onyx satte spiken i kistan med ett sent 3-1 följt av 4-1 (PP) sent i andra period. Tung start i en cup med bara tre matcher. 

Andra gruppspelsmatchen ställdes vi mot Värmdö IF, ett lag vi inte stöter på ofta, men vet att vi bör ha goda chanser till vinst mot om vi stämpar in. Det märktes att det var ett helt annat P11 i denna match, ett revanschsug att visa att vi fortfarande duger. Rivstart och 6-0 i paus efter 3+1 av Mille Hilmersson, skönt att Mille fick komma igång ordentligt i poängprotokollet. Matchen var död redan där. Lite grinigt i andra och det handla mest om att få försöka behålla spelare i spelbart skick i resterande del av turneringen. Tyvärr åker Marc Ripler på en ordentlig bentackling och en lårkaka gör att hans turnering är över. Två andra VIBK-spelare får ordentliga blesyrer, men kan fortsätta spela cupen. 

Vi har gott om tid att slicka såren inför kvällens avslutande gruppspelsmatch mot Tullinge. Det är en konstig situation i gruppen, då Tullinge under morgonen slagit Onyx (3-1), vilket gör att resultaten mot Värmdö inte ens räknas in i en inbördesmöten mellan de tre topplagen. Vinst med 3-0 krävs för att ens nå slutspel - kniven mot strupen helt enkelt! 

Grabbarna checkar in än mer denna gång - det är bra fart på både spel och fötter. Tullinge spelas ut efter noter och det blir 5-0 som resultat. P12-kedjan med Brodin(1+2), Högberg och Dahlberg (2+0) är de som leder laget framåt i poängprotokollet. Kul för de yngre grabbarna att få bra träff och visa att de är lika bra spelare som de är snubbar utanför planen. 5-0 gör dessutom att vi vinner gruppen på målskillnad i inbördesmöten, vilket är skönt inför söndagens semifinalspel - där nu Salems IF står som motståndare. Onyx tar sig vidare och ställs mot Väsby IK i semifinal 2. 

I semifinalen mot Salems ställs vi mot ett fint spelande lag, men som fysiskt inte riktigt hänger med i våra omställningar. Vi kan utnyttja deras man-man-spel, med snabba vändningar och bra tryck i både fötter och diagonalpass och vi kommer gång på gång 2-mot-1 eller 3-mot-2. I denna match är det linan med Berglund (4+3), Hilmersson (4+1) och Lindholm (1+1) som regerar, tillsammans med backparet Lindheimer (0+2)-Guilotte. De hanterar den höga pressen galant och vinner varenda närkamp när det hettar till. Sam Lindholm är en gigant i det fysiska spelet och vinner boll gång på gång högt upp. Slutresultatett blir 9-4 (6-2 i paus) och det är en relativt bekväm semifinal mot ett bra spelande Salem. Det märks att Salem har tagit steg under förra säsongen!

I finalen ställs vi mot Onyx igen. De har besegrat Väsby i en rafflande semifinal (3-4) som var riktigt nervig när Onyx tappar 4-1 till 4-3 i slutet på andra - sista 25 sekundrarna är precis vad man önskar att få uppleva i cupspelet, där ett lag desperat jagar kvittering och ett nervöst lag gör allt för att behålla sin ledning. 

Grabbarna är taggade. Det har helt plötsligt blivit lite nerv och en större önskan om att cupen faktiskt har lite mer betydelse än vad vi gick in med när det började. Det här var ju bara en uppstart - men en final och mot en motståndare som vi känner att det är inte läge att förlora mot. VIBK P11 spelar fantastiskt. Magisk inställning och försvarsmässigt är vi en mur, de taktiska dragen stämmer perfekt och Onyx ser frustrerade och nervösa ut - vi straffar dem gång på gång och lirar väldigt fin bandy. Båda linorna är oerhört effektiva och smarta - tillsammans med Mogge Hagbard (1+0) som återigen är tillbaka efter ett bröllop (lirade bara de två matcherna mot Onyx). Hög intensitet, mogen bandy och fina handleder har helt plötsligt dykt upp i jämförelse med första gruppspelsmatchen. Det är återigen linan med Mille/Fille/Sam som får träff i protokollet, men P12-linan skapar även de chans på chans, men utan att få den där sista perfekt träffen. Guilotte (0+1)-Lindheimer (0+2 återigen) är galet stabila bakåt och så även Spiegelberg-Backman. Verkar som om Onyx kommer slita ordentligt för att få hål på oss. Vi går upp till en 3-1 ledning i början på andra period och det känns bra - vilket är ovant när det är final. Såklart vet vi att Onyx är ett fantastiskt lag, men de sårar oss inte på samma sätt som de gjorde i gruppspelet. Det är två spelare som sticker ut i protokollet - Onyx sniper Neo Lövgren-Sandberg (3+0) och vår egna Philip Berglund (3+0). Det som fäller avgörande i finalen är helt enkelt lagen runtomkring dessa snipers - VIBK är för starka och tar vinsten med 4-3 och därmed är ytterligare en buckla i vår ägo. Förstås skönt att inte förlora tre raka mot fantastiska Onyx, men också i ett läge när det är finalnerver. VIBK P11 såg ruggigt stabila och bekväma ut i just denna final. Grattis grabbar - ni är fantastiska!

Ett stort tack går självklart till VIBK P12 och deras magiska spelare Charlie Brodin, Melker Dahlberg och Herman Högberg som hjälpt oss under helgen. Fina killar utanför planen och såklart också en tillgång på planen. Sigge Lindheimer sa det bäst efter turneringens slut - "Så sköna snubbar, det var en kul turnering utanför planen. Bra lagsammanhållning!". 

Vi skickar även ett extra hjärta till Marc Ripler, som är borta nån vecka eller så med en ordentlig lårkaka. Krya!