Äntligen - tredje gången gillt i Storvretacupen 2025 (del 1 av 2)

Packe & Wille håller koll på Wondersticks från Singapore i IFU Arena A

Vallentuna IBK P11 gav sig iväg för att återigen lira Storvretacupen. Vi åkte med två lag - ett i P11S och ett i P11L - men det var inte enbart spelare ur P11 truppen som deltog. Vi lånade in två spelare ur P10 samt 6 spelare ur P12, ovärderligt för oss för att kunna genomföra cupen och även nyttigt för truppen som helhet att hänga och få nya erfarenheter ihop över årskullarna. 

Del 1 av 2 - Lag 1 i P11L

Lag 1 fightades återigen i en tuff grupp i P11L - precis som tidigare år, P11L lockar många bra lag som inte riktigt har modet att lägga sig i svår kategori. Sirius, Hovslätts, Väsby AIK (suck att möta grannarna) och Turun Palloseura togs an i ett rafflande gruppspel.

Gruppspelet - En värdemätare!

Vi inleder lite försiktigt, vilket inte är så förvånande efter ett långt juluppehåll mot Sirius, men skärper vapnen lite i andra perioden och då är det tydligt att VIBK är några nummer större. Vi har 0-0 i periodpaus, men det är tydligt att vi har en vassare topp och jobbar hårdare. Sirius parkerar bussen utan att ha några större farligheter framåt. I andra period vrider vi på och slutresultatet landar på 4-0, vilket är ett väldig skönt resultat i första fighten. Det är gött med lite självförtroende i början på en turnering. Det är svårt att veta var man står, speciellt mot lag som bara har ett lag med i turnerningen.

I matchen mot Hovslätts är det lite liknande - en trevande inledning, men det innebär att vi ligger under med 1-3 i paus. Lite skärrade grabbar, men de snäpper återigen upp sig och bärgar en pinne med sen kvittering och 3-3 totalt. En otroligt stark insats att vända ett underläge till ett oavgjort resultat - det tyder på tåga och bra inställning. Är säker på att Hovslätts inte är nöjda, de blev lite väl passiva, men det har vi ju själva erfarenhet av vid ledning i pau. Fyra pinnar på två matcher ger råg i ryggen och vi ser möjligheter att vi kan nog ta oss till A-slutspel.

En tuff match mot Turun Palloseura (3-5), ger oss dock lite sämre förutsättningar. Turun är bättre, men vi gör det till en riktigt jämn fight. Det är inte att vi underpresterar på nåt sätt, det är en bra match där de drar det längsta strået. Ett bra lag som både kan lira och kämpa. Nu blir det en direkt avgörande fight mot våra grannar och polare i Väsby AIK. Lite trist att lira en internationell turnering och man stöter på ett lag vi ser på andra sidan banan en 5-6 gånger per säsong.

I matchen mot Väsby så är vi inte riktigt där, det ser lite trött och slött ut och Väsby ångar på. Det är tillknäppt och inte några ordentliga chanser åt nåt av hållen, men Väsby skapar lite mer än vi gör och till slut får de utdelning på en chans - 1-0 - på ett tungt skott. Lite hängigt - grabbarna känner att de inte riktigt skapar som de gjort i tidigare matcher och när klassiskt slumpartat  långskott går in och 2-0 i röven så är det lite ridå - det är cupbandy, få bollar på mål och jobba därifrån. Vi vet att bollar kan trilla in på slumpmässiga sett, det är smart - speciellt i stressade situationer. Vi taggar inte igång på samma sätt som mot Hovslätts och minuterna rinner snabbt iväg och matchen är över. Inte riktigt vad vi hoppats på, då vi missar andraplatsen och får gå in i ett B-slutspel. Men det är ju nu det börjar på riktigt - vinna eller försvinna. 

Slutspelet - Äventyret börjar på riktigt!

Slutspelets inledning bjuder på en lite godisbit; vi ställs mot Wondersticks från Singapore i sextondelen - nu snackar vi nånting helt annat än att lira mot Väsby. Ett litet udda lag - ett lag med stooooor trupp - typ 20 utespelare och vad som framstår som väldigt blandad ålder. Wondersticks har ett samarbete med Storvreta där de kör en akademi i Singapore, så de har skickat ett lag till Storevretacupen. Det märks att dessa killar kanske inte riktigt har "innebandyn från födseln", men de sliter och kämpar. Det blir en konstig match, där det är uppenbart att vi är långt före utvecklingsmässigt och att ålderskillnaderna gör att grabbarna tvekar lite i att gå för fullt.

Wondersticks har inte gjort ett enda mål under turneringens gång och vi ledar rätt kvickt med en handfull mål. Wondersticks har lägen, men svårt att få hål på oss, så vid 8-0 tar vi beslutet att göra det lite enklare för dem - eufori i deras lag när de sätter sin första balja - förhoppningsvis ett minne för livet (kolla P11 Instagram Reels för highlights). Vi vinner matchen till slut med 10-1. Vi får en upplevelse själva i att möta ett lag från Singapore, men vi är också redo för åttondel i slutspelet!

I åttondelen ställs vi mot Wallviks IK från Ljusen. Ett lag som precis missat A-slutspel med en pinne och vunnit med FBC Sollentuna P11 med 3-0, känns som en tuff match på pappret. Wallviks har uppenbarligen ett par bra lirare, men vi kommer väldigt påkopplade - frågan är om vi inte gör en av våra bättre matcher - iaf i form av inställning och hårt jobb. Wallviks cener - #18 River Gard - är en best och sjukter som en häst, vilket vi får smaka på tidigt i matchen då det sjunger i ribban tidigt i först period. Vi läser deras offensiva spel och med hårt jobbande forwards, så har vi relativ bra grepp om matchen, men det är inte förrän Emil Baumann gör 1-0 som vi får utdelning. Det är farligt åt båda håll, men Wallvik sätter 1-1 i mitten på andra och det är väldigt skakigt. Vi skapar mest och flest chanser, men Wallviks keeper är riktigt bra - det är även Wille på vår sida. Wallvik sätter - i våra partiska ögon något orättvist - 3-2 med knappt två minuter kvar av matchen. Det är i det här lägena det kan vara ridå, men lagkapten Emil Baumann manar på sina grabbar och det hängs inte med huvudena. Vi har skapat mest och fortsätter med ett furiöst tryck mot ett nervöst Wallvik i jakt på kvittering. 19:53 sätter Kingston Cummings kvitteringen till 3-3, med ett avigt långskot som letar sig in efter brutal trafik framför kassen. Klassisk kvittering i slutskedet på en match - EUFORI! Vi går mot straffar!

I straffläggningen är vi ett mkt lugnare och mer behärskade. Vi har varit i pressade situtationer förut och även om pulsen är hög, så är det inte max puls, vilket verkar vara fallet för Wallvik. Det tappas bollar bakåt och de startar straffar med fötterna vilket gör att vi bekvämt tar hem straffläggningen och vinner med 5-3 totalt (2-0 under straffarna). Vinsten i straffläggningen kan helt klart beskrivas som "tack var erfarenhet" även fast det bara är 14 bast. 

I kvartsfinalen möter vi IBF Dalen från Umeå, en anrik förening som har sina representationslag i SSL/Allsvenskan (Där heter det IBK Dalen). Ett lag som åkt långt och haft en rätt imponerande åttondel mot Eräviikingit där de vann med 6-2. Erä's lag i P11S är riktigt bra, vilket tyder på kvalitet. Det är en tidigt morgonmatch, nåt vi haft lite strul med tidigare under turneringen (3-5 mot Turun) - så vi hoppas att grabbarna är påkopplade. Tyvärr är det inte riktigt så - det är inte riktigt samma skärpa även om viljan verkar finnas. Energin i vissa lägen saknas och jag får känslan av att både truppen, staben och publiken känner att vi vet att vi kan så mycket mer. Det vill sig inte bara - några lätta mål bakåt och förbannat svårt att få in kassar, trots öppna mål.

Insatsen resulterar i en sur förlust med 1-3, där jag vet att det hade lätt räckt med liknande insats mot Wallvik för att ta hem denna match. Men så är det med sport - man har både bra och dåliga dagar där. Ibland kommer man undan med en sämre dag, kanske med lite tur - men oftast blir man straffad och förlusten är ett faktum. Vallentuna IBK är en lagmaskin, som behöver snurra på alla cylindrar med "Fötter, fötter, fötter" för att nå den nivån vi vet att vi har. Just denna morgon så var det inte fallet - och vi får ledsamt och lite molokna inse att vår tid i Storvretacupen och P11L är över. Vissa spelare får chansen att vara med i P11S, som fortfarande är kvar i turneringen, eftersom de har dubbellicens - men för resten är det hemresa eller vara världens bästa hejaklack för vårt andra lag. 

Efter uttåget - Reflektioner 

Intressant i efterhand är att Hovslätts IK (3-3) går vidare hela vägen till final där till slut faller med 5-3 måt Västerhaninge IBK. Vi har kvaliteten för att ta oss hela vägen - då vet vi det till nästa gång och sätter även det på erfarenhetskontot....

Stort tack till Linus Gaicki, Thanakorn Meesrinet och Zacke Jäger från P12, samt Lukas Lagerström och Emil Baumann från P10 - som togs sig både tid och kraft att vara med och stärka upp vårt lag - riktigt fina killar som varit en stor del att bära fram vårt lag. Från oss alla - TACK!

(snart kommer del 2 av våra äventyr)