3 - 1

Trots ett stort bollinnehav och flertalet vassa chanser blev det en tung förlust mot nykomlingen Hird.
Dom parkerade bussen framför och i sitt eget straffområde och var sedan grymt effektiva på sina kontringar.
Denna afton blev det ett vinnande recept och vi fick lämna Saltängsplanen utan poäng och med en bitter eftersmak.

Det var en fin vårkväll och en grön men något ojämn och oklippt matta som mötte nere på Saltängen.
Ändå hyfsade förutsättningar för att lira boll.
För motståndet stod nykomlingen Hird som efter tre omgångar fortfarande var obesegrat med en seger och två oavgjorda matcher som facit.
Jag hade höga förhoppningar om att vi skulle kunna bryta den trenden men varnade samtidigt för att detta skulle kunna bli ett potentiellt bananskal att halka på om vi inte var uppmärksamma.
Men i grund och botten ansåg jag ändå att vi borde vara det bättre fotbollslaget.
Vi tog också tag i taktpinnen direkt från start och försökte spela runt och hitta öppningar mot ett tillbakadraget hemmalag.
Det stod klart ganska tidigt att vi skulle få stångas mot en parkerad buss framför deras mål.
Men vi hittar ändå fram till ett par chanser utan att få utdelning.
Istället får vi 1-0 i baken och som så många gånger förr under säsongen är det en omställning mot oss efter ett bolltapp på mitten som motståndet utnyttjar till fullo.
Det kändes oerhört onödigt men så som matchbilden såg ut var jag långt ifrån orolig med så mycket tid kvar att spela.
Vi fortsatte trycka på och det kändes som en tidsfråga innan kvitteringen skulle komma.
I den 20:e minuten var Viktor på väg igenom när deras mittback satsade med full kraft och sopade undan både boll och ben på vår anfallare.
Här är det naturligtvis svårt att vara objektiv men jag vågar nog påstå att många domare hade dömt för vårdslöst spel i den situationen och vi fått med oss en straff.
Men nu fick vi inte med oss något förutom en rejält tilltufsad Viktor som tvingades till ett byte.
Tobbe kom in istället och med dryga halvtimmen spelad fick han vår bästa chans dittills när han frispelades framför mål.
Avslutet gick dock rakt på Hirds burväktare.
Fem minuter senare brände vi ytterligare ett jätteläge när Max fick bollen inspelad snett inåt bakåt från högerkanten men avslutet strök strax över ribban.
Här någonstans började man undra om det var en sådan kväll när bolluslingen inte ville in helt enkelt.
Men så i första halvleks sista minut kom tillslut den välförtjänta kvitteringen.
Hird nickade bort en hörna som Tobbe snappade upp och tryckte till bollen med en perfekt vrist.
Bollen for som en raket rätt upp i målvaktens vänstra kryss och vi fick äntligen jubla.
När domaren satte pipan i mun som förkunnade halvtidsvila var känslan att vi fått ett psykologiskt viktig mål att bygga vidare på och att vi nu skulle bryta ner dom i andra halvlek.

I pausen pratade vi om att fortsätta ha tålamod i vårt spel och inte stressa upp oss.
Vi hade haft ett bra tryck utan att få till det riktigt men i och med vårt mål så var vi iallafall ifatt.
Dom få gånger hemmalaget skapat något av värde var det på kontringar och där skulle vi vara vaksamma.
Lyckades vi bara med det och höjde vår egen effektivitet framför mål var jag övertygad om att segern skulle bärgas.

Vi började också andra halvlek oerhört optimistiskt.
Jag tror jag räknade till fem målchanser bara under de fem första minuterna.
Vi fullkomligen bombarderade mot Hirds straffområde.
Men hemmalaget offrade sig helhjärtat för att freda sitt mål och fick alltid fram en tå i sista sekunden för att avvärja.
Efter hand tappade vi lite skärpa i passningsspelet och vårt värsta tryck kom av sig.
Med timmen spelad kom sedan chocken.
Hird kom på en kontring och fick fast bollen ute till vänster.
Ett inspel nådde in mot mitten av planen där en spelare kom i full fart och mer eller mindre fick bollen mitt i löpsteget och fick iväg en strumprullare som blev till en riktig lyckoträff.
2-1 var ett faktum.
Man trodde knappt sina ögon på sidlinjen...
Det märktes att vi blev stressade av att hamna i underläge och vi började jaga ett kvitteringsmål utan samma tålamod.
De avgörande passningarna slogs alldeles för tidigt och blev lätta byten för deras försvar och målvakt att ta hand om.
Och dom gånger vi ändå värderade bättre och kom i lägen saknades den rätta skärpan och kvalitén.
Istället åkte vi på 3-1 på en ny omställning och trots att det var dryga kvarten kvar gick luften ur oss där och då.
Resterande tid lyckades vi egentligen inte skapa någon farlig möjlighet utan kastade iväg bollen på vinst och förlust eller gav oss iväg på individuella utflykter som alltid fastnade i deras köttmur.
När slutsignalen gick var säsongens första förlust ett faktum.

Hur analyserar man då en sån här fajt?
Bollinnehavet vann vi överlägset och vi hade egentligen nog med lägen för att vinna matchen även om vi släppte tre mål bakom oss.
Men vi kan inte räkna med att göra tre, fyra, fem mål i varje match.
Vi måste kunna vinna matcher med 1-0 också och just nu är det inte så.
Över två mål insläppta per match i snitt är naturligtvis alldeles för dåligt.
Vi har varit oerhört sårbara vid omställningar och i denna match tycker jag även vi fallerar i duellspelet.
Eftersom vi ofta är det bollförande laget är det viktigt att vi inte tappar boll i fel lägen.
Vi måste också bli mer vaksamma då det ändå händer och ta hemjobbet till 100%.
Huvudsaken är att vi vet om dessa brister.
Nu gäller det att rätta till dom.
Fixar vi det och samtidigt höjer vår effektivitet i andra änden så är vi på rätt väg.
Ny match på fredag då serieledarna Kuddby kommer på besök på Atlaslunden.
Det blir en oerhört tuff utmaning men samtidigt ett härligt läge att ta revansch.
Vi ska visa att vi gjort vår läxa och ge dom en rejäl fajt.
Jag och boysen längtar redan!
Ni med hoppas jag?!
/Coach

Hird-Torstorp 3-1 (1-1)
Målen:
1-0 (7)
1-1 (45) Tobias Lindblom
2-1 (60)
3-1 (72)

Laget: Martin Grönborg - Nklas Danell, Philip Forsström, Pontus Axelhed - David Centeno Norberg, Adnan Mahovic, Admir Talic, Ola Pynnönen, Max Skatka - Viktor Björhn, Alexander Andersson

Bänk: Jakob Oweling, Jonas Nilsson, Adam Pettersson, Tobias Lindblom