Krönika: Låt oss inte vänta i 14 år till

25 feb 2016

NIF har startat sin jakt på elitstatus. Foto: Angelica Öijerstedt

Det är nu 14 år sedan jag såg min första NIF-match. Då spelade de i landets högsta serie. Det har blivit besök på 24 olika bortaplaner (25 med Zinken på onsdag) med den blå-gula halsduken lindad runt halsen. Jag har sett kvalspel förr, både neråt och uppåt, fast allt som oftast har jag följt mitt lag där de spelat med kniven mot strupen i bottenträsket. Eller ännu tråkigare, fast i ingenmansland med en adrenalin-nivå på noll.

Jag har t.o.m. talat om att ”inga supportrar är så trogna som vi i Röda Bollen för inga supportrar har blivit besvikna så många gånger som vi”. Säkert efter någon tråkig 2-8 förlust i duggregn på någon eftersatt arena vars invigning skedde när mormor hade mindre rynkor än jag. Men jag har alltid kommit tillbaks med tron och förhoppningar om att nästa år blir det annorlunda. Nästa år, då jävlar.

Hjärta vs hjärna

Förutom den resultatmässiga berg och dalbanan har klubben i mitt hjärta slagits med en dålig ekonomi, en stor del från gamla synder men man har även fått dra i nödbromsen i realtid. Klubben försöker nu med mer hjärna att bygga upp från grunden och till detta adderas ett stort NIF-hjärta som behövs för att ens orka detta marathon.

NIF-hjärtat finns lägre ner i leden med. Jag har insett att det inte bara räcker med ett årskort för att dra mitt strå till stacken utan blev i samband med produktionen av denna text även medlem i NIF för första gången och sedan tidigare är jag med i deras andels-lotteri.

Alla kan bidra med något, stort som smått, allt räknas. Att bara tycka att nu får NIF skärpa till sig och gå upp i elitserien och få ordning på ekonomin, då ska jag gå på matcherna, det är ju dock kul att de vunnit mycket i år. Detta samtidigt som jag står tryggt på avstånd som tyckare och besserwisser är lika dumt som naivt.

Ett riktigt lag

Laget är nu inne i sitt tredje raka elitseriekval men det är först denna tredje gång som jag ser ett riktigt lag på isen. Man har fler alternativ, ger mer för varandra både i offensiven som i defensiven. Man står inte och faller med få individers prestationer och har stor rutin i truppen för att vara en allsvensk klubb. Detta har reducerat dalarna och man har vunnit även om topparna saknats ibland.

Jag ser verkligen fram emot att få se detta LAG ta sig an motståndet i grupp A med start i Stinsen Arena, imorgon fredag 26/2 kl.19:30. Jag vet att det skiljer så otroligt mycket mellan elitserien och allsvenskan och bara att nämna att vi vill upp spränger blodkärl i lättstöttas pannor.

Men ett tredje raka kval sänder så viktiga signaler till både sponsorer, framtida spelare och (framtida) publik. Inte minst till oss själva som jobbar med blod, svett och tårar, till oss supportrar som reser land och rike runt i NIF:s och Röda Bollens namn och som vill se vårt älskade NIF i finrummet igen.

Nuet och framtiden

Det är den framtida publiken och tyckarna som nu borde ta sig ur soffan och tillsammans med den redan trogna skaran bege sig till Stinsen för att se jakten på elitstatus inom en till idrott i vår lilla stad. NIF spelar även för att locka tillbaks de nya och sällsynta bekantskaperna. Den över 100 år långa historien inom NIF får läggas åt sidan, det är nuet och framtiden som det spelas om. För NIF kan detta bli så mycket mer i det långa loppet än bara ett kval.

Res dig ur soffan och bidra med entré-pengen och din närvaro. För om vi gör detta tillsammans så kommer en ”Nu jävlar-säsong” tidigare. Alla kan bidra på sitt sätt. Låt oss inte vänta i 14 år till.

Christoffer Myrsäter