Nässjö IF:s meste landslagsman ger ut en bok

19 nov 2015

Jan ”Habo” Johansson är den bandyspelare i Nässjö IF som gjort flest landskamper, 37 stycken med fyra VM-turneringar och även flest matcher i högsta serien (dåtidens allsvenska) med 186.

Nu har boken, ”Bäste man på plan”, släppts om den i dag 80-årige bandyspelaren i Nässjö. Redan när ”Habo” fyllde 65 år och blev pensionär började han skriva ner sina fantastiska idrottsminnen.

Släktingen och den mångårige journalisten Bo Lostad, som Jan ”Habo” Johansson, är morbror till, har sammanställt det osorterade materialet sedan Inger Lilja hjälpt ”Habo” att skriva rent hans anteckningar. Ett unikt bildmaterial har en annan känd NIF-profil, Meier Andersson, hjälpt till att skaffa fram.

I dag fanns Jan ”Habo” Johansson och Bo Lostad i NIF:s klubblokal Blå Knuten för att presentera boken som i första skede kommer ut i 500 exemplar och bland anat kommer säljas på bokhandlar i Nässjö, Eksjö och Vetlanda.

Överskott går till NIF

Om det blir något överskott av bokförsäljningen kommer detta tillfalla Nässjö IF.

Det handlar förstås mycket om bandyns storhetstid under femtio- och sextiotalet, en idrottsepok som aldrig lär komma tillbaka.

Då bjuds vi samtidigt på kulturhistoria över Nässjö. NIF var första svenska bandylag som fick besöka Ryssland (1959) för returmöte efter att ryssarna tidigare varit i Nässjö. Övergången från gamla Idrottsplatsen till konstfryst på Skogsvallen 1962 var väldigt stort då i Nässjö. I mellanfasen, 1961, spelades en historisk match, seriefinal mot Sirius, på fotbollens A-plan.

-Publiksiffran skrevs till 11 000, men det var mer än så, säkert 12 000. De fick släppa in folk på andra ställen för att de skulle komma in till det började och dessa räknades aldrig in i publiksiffran. Men jag har spelat i Chabarovsk i Ryssland inför 35 000 en gång, med 10 000 utanför, som inte fick plats där inne på stadion, berättar ”Habo”.

Missade inte en enda match

Visst var ”Habo” ofta bäste man på plan, som boktiteln, efter att han gjorde debut i NIF på hösten 1956 och gjorde sin sista match i NIF 1970. Då hade han inte missat en enda!

Därefter blev han spelande tränare i Hebe i Silverdalen och slog NIF en gång med 5-4, i serien under allsvenskan. Men några år senare var han också med om att förlora mot NIF med hela 1-17 med samma Hebe. Efter Hebe-tiden blev han också tränare i Nässjö IF.

-Jag flyttade ifrån Habo redan i december 1954 som 19-åring på grund av jobbet då en av mina bröder, Figge, och jag skulle göra korv i Nässjö. Den sålde alltid bra och en av mina tidigare anställda finns nu i Örserum. Dit åker jag inför julen varje år och ska upp i år igen och göra julpressylta, samma som jag gjorde första gången 1949.

Yngst av fem bandybröder

Jan ”Habo” Johansson kom med i fotbollen först i NIF (55), som var på division 3-nivå som ungefär motsvarar division 1 nu. Han hade locktoner från J-södra två gånger.

- Bandyn var för stor i Nässjö för att satsa på fotbollen, men en mycket bra träning inför bandysäsongen var det.

Janne var yngst av fem bröder, Rune, Figge, Seth och Putte, som alla spelade samtidigt i Habos bandylag.

-NIF fick höra om mig att jag var bra i bandy, de kunde väl i alla fall titta på mig om jag möjligtvis kunde hålla måttet.

Succé direkt i debuten

Första matchen mot Karlstad/Göta blev succé. Under åren 1961-69 var han sedan bofast i landslaget.

-1965 är det bästa lag vi har haft i NIF, vi vann den allsvenska södergruppen. Slog de blivande svenska mästarna Örebro i serien med 7-1. När slutspelet började hade vi fått vår back Janne Rylander illa ögonskadad. Med Janne kvar i laget tror jag att vi hade gått till SM-final.

Det var riktigt nära i den sista avgörande matchen i slutspelet mot Karlstad/Göta på Skogsvallen, efter att NIF först förlorat, i en grupp på tre lag, mot Broberg. NIF var tvingade att vinna med fyra mål. NIF var i SM-final i ledning 5-1. Karlstad/Göta lyckades göra 2-5 och 3-5.

-Ett stort minne för mig var också VM i Helsingfors, trots att vi bara tog brons med Sovjet, Finland och vi slutade på samma poäng.

Där en finsk domare blundade för en solklar straff vid 2-2 med bara en minut kvar mot de oerhört duktiga och vältränade ryssarna.

-Jag som reducerat till 1-2 på straff en kvart före slutet och Leif Fredblad sedan kvitterat. Om vi fått den där straff vi blev lurade på hade jag fått skjuta den och kunde blivit guldhjälte. Det grämer mig lite än idag att jag aldrig fick den chansen att ge Sverige första VM-guldet i historien.

En följeslagare med ”Habo” i landslaget var Janne Hermansson som var oerhört bra i detta Helsingfors-VM.

-Vi skulle egentligen varit tre NIF-spelare med i VM 1967, Meier Andersson var också uttagen. Meier hade bestämt sig för att gifta sig i samma veva och fick tacka nej.

”Habo” har ett oerhört bra minne av matcher, påpekade just Meier Andersson, på dagens pressträff. Han kommer ihåg allt i detalj.

Har fast sittplats i hallen

Janne ”Habo” Johansson missar sällan NIF:s matcher.

-Jag har fast sittplats i hallen. Kommer givetvis att gå på söndagens hemmamatch mot Surte. Vi var bra bandyspelare på vår tid, det går ändå inte jämföra med dagens bandy.

Dåtidens NIF-lag med ”Habo” hade i alla fall bättre publiksiffror. Alla derbyn mot Tranås tycker han är en stor upplevelse att ha fått vara med om och framför allt var det alltid med härlig spänning i kroppen han åkte in på isen inför storpublik.

-Bois var inte dåliga på 60-talet och vann allsvenska södergruppen året efter vi hade vunnit den, vi var tvåa då. Vet att de slog oss på Skogsvallen inför 10 000 åskådare och det tycker jag de var värda den gången.

Annandag jul sitter ”Habo” på plats i hallen och får åter vara med om detta klassiska derby.

Thomas Holmqvist