-Det är väl inte så konstigt?!

Peter har ett återhämtnings-pass i skogen.

Långa dagar, en nästintill mystisk bok samt en och annan kexckoklad. Peter Johannesson är en av alla materialar-stjärnor i kulisserna som får spelarna att skina på isen.

På våren när is-aggregatet stängs av så känner han sig som en våt disktrasa enligt honom själv. En lång och stundtals slitande säsong både ger och tar. Men det dröjer bara någon månad och tror du då f*n inte att Peter redan börjar att pilla lite smått med olika ”material-grejer”? Ryktet gör gällande att denna stjärna även har en egen slipmaskin hemma i garaget. Ifall man skulle få för sig att testa någon ny slipning och så.

Hans hela namn är Peter Johannesson och verkar som materialare i Nässjö IF:s A-lag. Och han är inte vilken Peter som helst utan nämligen en helt unik en. En som sliter i det tysta och det om och om igen. Ett slags WD-40 i ett maskineri för att det ska gå som smort och löjligt bekymmerslöst.

Låt Peter själv berätta hur en vanlig måndag kan se ut.

-I 10 års tid har klockan ringt 04:30 och på jobbet är jag tills 16:00 om jag har tur. Sedan sätter jag mig i bilen och drar en banan för att bege mig till Skogsvallen där jag trillar in ca. 17:00. Där bär jag skridskor, lagar handskar, slipar m.m. innan grabbarna i laget trillar in runt 18:00. Vid 18:15 har jag gjort det mesta för stunden och det roliga börjar när man kan snacka lite skit med grabbarna. Vid 18:50 tas flaskor och sjukvårds-väskan fram o.s.v. 18:55 strosar spelarna ut till isen så jag hakar på med de andra materialarna och ställer upp flaskorna i nummerordning vid isen, det var Tomas Franzén som kom på det och det ser ju proffsigt ut. Sedan tittar vi på träningen,. Jag och ”Uffe” (Ulf Karlsson) brukar berömma varandras slipningar och till det tar jag gärna en kexchoklad.

En charmig bild målas upp i huvudet på undertecknad med en ”ljugarbänk” där den där gemenskapen som alla tycks återvända till sannerligen slår rot likt en massiv ek från år 1237. Men jag har själv suttit på ljugarbänken en och två gånger så jag kan också berätta vad jag själv får se.

Det limmas både en och två par målvaktshandskar och snabbt ska det gå innan nästa övning tar vid. Någon har lekt ninja med sina skridskor med antingen en sarg eller någon elak asfaltsbit som sticker fram mellan de tunga gummimattorna utanför planen, då åberopas omslip. Någon var väldigt törstig för dagen och ska ha påtår. Någon av alla tävlingshuvuden är t.o.m. missnöjd med sin egna prestation i förra övningen och kanske leker ninja med sin egna vattenflaska.

Ja. Så kan det ibland se ut. Intensiva dagar som blir till månader och hela säsonger. Hur Peter finner ork och återhämtning? Han arbetar hårda dagar i skogen. Som komplement till all bandy och det ord.jobbet hos sponsoren Bodafors Trä.

Åter till Peter.

-Efter träningen ska allt bäras och köras in igen. Damasker och tröjor m.m. ska till sina ställen och gärna ska det förberedas lite inför morgondagen så det inte blir lika mycket då. Ca.21:15 är jag hemma och tar då en stor ”lunch” då jag inte har ätit sedan just lunchen, jag umgås med min fina fru, ser på tv och lägger mig.

Sedan börjar det om igen. Men på onsdagar har A-laget träningsledigt, skönt ändå med ett litet brejk sådär på en lille-lördag!

-När spelarna är lediga på onsdagar åker oftast jag och andra materialare upp och tar itu med de lite mer avancerade grejerna. Byte av skenor och lagar målvaktsbenskydd för att nämna några saker. Fredagarna är oftast sista träningen innan match och då är det noggrant satan! Men hinner vi så sitter vi gärna och umgås en smula i ”Giddes Café”.*

*Gereon ”Gidde” Svensson var en stor eldsjäl och materialare i Nässjö IF (och Malmbäcks IF) som har gett namn åt den väg som löper längs Stinsen Arenas långsida med start från huvudentrén. Men också åt A-lagets lilla skrymsle som rymmer några stolar, ett bord och verkar som ett förråd. Men också så ryms de så viktiga kaffebryggarna.

Fina hyllningar och ett verkligt erkännande för en eldsjäl. En eldsjäl som fortsätter och ge.

-Det var Gidde som fick in mig på materialar-skrået. 2005 någonting började jag som ledare i vad som då kanske hette Bandyskolan. Min son Kevin (Runbom) började spela och jag var ledare i hans lag. När Kevin nådde junioråldern ville jag inte längre vara hans ledare och tränare. Då tänkte jag ta ett stort kliv tillbaka men då kom Gidde och frågade om jag inte ville bli materialare. Jag hade inte varit i närheten av det jag är idag utan Gidde som lärde mig enormt mycket. Jag har sett många gamla rävar på olika ställen med Gidde var ”top of the line”. När landslag haft samlingar kunde Gidde få stå till tjänst istället för landslagens egna slipare.

Så startades allt, när Gidde skapade denna Peter i all sin prakt och kunnande. Gidde finns tyvärr inte längre ibland oss men fortsätter att verka genom Peter som i sin tur för arvet vidare till näste man eller kvinna. Peter fortsätter också att verka och göra nytta även efter att hans barn Kevin och Tova lämnat Nässjö IF. Hans engagemang, spridande av kunskap och WD-40 är således inte knutet till en kortare tid eller personliga relationer. Men visst frodas relationerna i korridorerna ändå och trängs med skratt, doften av kaffe och kanske en aning "bränt svett".

-Gemenskapen och glädjen som skapas och ges i vardagen är viktig och är något som håller ihop allt. Men också.. på isen förväntas ju spelaren alltid ge 100% och aldrig 90%. Vi ska hjälpa dem att kunna ge allt. Om spelaren drömmer om titlar och utmärkelser så är vår belöning att hjälpa dem dit. Alla segrar är också fina toppar bland dalarna som kommer. Jag har också varit med så länge nu att jag kan se på ex. Viktor Lindqvist, Lucas Eberhardzon och Gustav Enhagen innan match om de kommer göra en riktigt bra match eller inte.

Apropå Viktor Lindkvist. Vem ska inleda segersången  ”Bättre och Bättre dag för dag” i omklädningsrummet nu när han har lagt rören på hyllan?

-Jag har faktiskt finulat en hel del på det säger Peter och funderar en kortare stund innan en gissning läggs på en Jesper Cimen. Peter snuddar ständigt vid de mjuka värden som bandyn som livsstil ger. Men han är också ytterst professionell. Aldrig vill han höra att spelare är missnöjda med en slip. Han har ju yrkesstolthet denna herre!

Nu vill jag höra om boken.

Ni vet, DEN boken. (uttalar det högt, aningen långsamt och med manligt mörk röst som om det vore taget ur en spännande men för intensiv India Jones-föreställning)

-Ojoj! Den boken har varit med länge nu. Kanske såg den dagens ljus i vad det hette då, P18 runt 2016/17. I den finns varenda spelares skena, slipning och radie som jag stött på sedan dess. Olika slipar för olika spelare och spelstilar. Men Marcus Magnussons, Viktor Lindkvists, Patrik Gustafsson Thulin och min egna son Kevins kan jag i huvudet.

Det är mååååånga NIF-matcher i dem spelarna. Faktiskt en bit över 1.000st sammanlagt. Inom yrket ryms många saker. Vid några tillfällen samtalar vi om olika saker som jag tvingas till följdfrågor på och vad de faktiskt är för något. Men osäker på stavningen som jag är så nöjer jag mig med att understryka. MÅNGA SAKER alltså. Peter lär sig också många spelares egenheter vilket skapar unika minnen men också en god servicekänsla då spelaren sällan behöver berätta saker. Peter vet.

Innan vi lägger på luren denna lördagskväll understryker också Peter att jag måste nämna och inte glömma de andra runt A-laget som utgör ett riktigt starkt team nu som Peter uttrycker det.

Kent Andersson, Seth Ljunggren, Ulf Karlsson, Tomas Franzén, Jan Pettersson, Hampus Svärdh, Patrik Johansson, Kalle Öberg, Mathias Norell och Tedh Fritzö.

Det blev fler än bara materialarna men Peter underströk flera gånger på kort tid att jag måste nämna de andra så då åkte alla verkligen med.

Sköne Peter är engagerad, kunnig och hängiven. Han har ju för farao en egen slip i garaget hemmavid! Men svaret på frågan, varför man ska bli materialare är av det skönare slaget.

-Det är väl inte så konstigt!?