Han blir assisterade tränare i Nässjö IF

26 maj, 15:10

I NIF:s korridorer har han funnits länge, nu tar Anders Johansson nästa steg och tillträder som assisterande tränare för Nässjö IF:s representationslag där drivkraften att utveckla individen i kombination med klubbens högt ställda ambitioner var det som till sist fick Anders att anta utmaningen.

Men vi backar bandet en aning så du som läsare ska få en bild av detta nygamla ansikte i A-lagssammanhang.

-Allt startade nere i Frillesås där min pappa tillsammans med sina bröder var med och startade Frillesås en gång på 60-talet. Pappa var aktiv i styrelsen och i andra roller under ca. 30-35 år medans min farbror Erland Johansson, även känd som ”Grönsakshandlaren” är mycket aktiv än idag. Det var i början på 90-talet som bandygymnasiet lockade och tog mig till Nässjö. Efter två års studier som det var på den tiden tänkte jag flytta hem men då hade farmarlaget Nässjö BK precis tagit klivet upp i näst högsta serien och jag blev kvar i kombination med ett tredje påbyggnadsår i skolan. Vi hade ett ungt lag och tog en del poäng men sejouren blev tyvärr bara ettårig i näst högsta berättar Anders och får tanken på Nässjö-lag i både högsta och näst högsta serien att kittla hos en NIF-romantiker.

På den här tiden var det Bosse Rofors som basade i NIF och var den som plockade in Anders i A-truppen. Ett A-lagskontrakt i kombination med ett ordnat arbete i tuffa tider lockade så klart. Oturen skulle dock infinna sig för Anders som fick säsongen mer eller mindre helt spolierad då han skadade sig i genrepet inför serien mot Vänersborg.

-Men det blev många säsonger ändå till slut. Totalt säkert en 15-16st och det är nog bara Viktor Lindkvist idag som är där uppe i samma antal matcher. Första gången jag blev avtackad var jag 28 år och då sonen Olle skulle börja förskolan, tiden tycktes inte riktigt räcka till. Men inte så långt efter hamnade jag ändå i Målilla och blev kvar i tre säsonger och tog klivet upp till näst högsta serien. Det funkade bra med bandyn i kombo med barn och familj så Kent Edlund värvade ”hem” mig till NIF igen och då blev det ytterligare några säsonger innan jag tänkte varva ned det sista i Malmbäck.

Trodde han ja.

-Efter en korttidsutlåning till Stjärnan så var jag tillbaka i NIF igen. Då var det Stefan Gustavsson som var tränare och efter en riktigt knackig inledning av serien togs jag in för att bidra i defensiven och det gick faktiskt också mycket bättre för laget sedan och vi höll oss kvar i allsvenskan södra som det hette då.

Men nu tog det väl ändå slut?

-Nej. Sedan var jag med i Malmbäck igen i några år och kvalade faktiskt till allsvenskan där vi som enda lag var med och slog moderklubben Frillesås i kvalet. Men till slut var de ändå det starkare laget med bra mycket större resurser i ryggen och fler etablerade spelare. Det var ändå en fjäder i hatten tyckte vi då att ha slagit dem och kommit så långt.

Efter en lång aktiv karriär som spelare i flertalet klubbar så inleddes då resan som tränare i Nässjö IF:s U9-lag när sonen Olle skulle ut och lira med boll och klubba. Detta var startskottet på en tränarkarriär som skulle fortsätta även efter det att Olle valt att satsa på fotbollen där han idag är aktiv i Jönköping Södra.

-När Olle valde fotbollsgymnasiet på Sanda så tänkte jag att det var viktigt med ordning och reda samt kontinuitet hos grabbarna i bandylaget. Jag hade ju påbörjat resan med dem och valde att fortsätta. Vi hade också väldigt kul ihop i och runt laget så egentligen föll det sig ganska naturligt säger Anders.

Vid den här tiden blev jag även teammanager för P17-landslaget men det blev inte som det var tänkt. Först kom pandemin och sedan kriget i Ukraina så det blev aldrig VM i Ryssland som ursprungstanken var.

Men nu väntar alltså nästa utmaning och den första som tränare på seniornivå. Något som inte var självklart för Anders för bara några månader sedan.

-Det var inget jag tänkt på eller satsat mot. Hade du frågat mig i februari/mars hade svaret varit nej men nu tar 04:orna studenten och sprids för studier och annat. Samma koppling till juniorerna finns inte där längre och det blir roligt att följa med Filip Wiman och Ludvig Ivarsson in i A-laget nu. Fick faktiskt ett grattis-sms från Filip efter att laget fått reda på det och jag svarade att han inte blir av med mig. Att utveckla individer är något jag drivs av och att utveckla egna spelare är någon jag tycker klubben behöver bli bättre på och är något som krävs över tid.

Anders förstärker nu ledarstaben och ett lag med höga ambitioner. Något som också lockade Anders att skriva på.

-Klubben är mer stabiliserad nu mot hur det var t.ex. på 90-talet. Och även om elitidrott kostar mycket så har det också skett mycket med klubben de senaste fem åren skulle jag vilja säga och de höga ambitionerna lockar att vara en del av även om jag inte vill prata om tabellplaceringar i detta skede. Istället vill jag titta på att göra bra prestationer vid varje tillfälle. Men visst ser det bra ut. Den breda truppen lockar till att tvingas att ta i och utveckla sig. Den är en gammal klyscha men bra träningar blir bra prestationer på matcher. Det handlar också om att ändra och vrida lite på detaljer för att inte bli lättlästa och kunna agera under matchers gång och göra allt som går för att ta poäng även om det är svårt just under matcher. Att ha så mycket det bara går i egna händer.

Att ändra på detaljer menar Anders också är lättare med den konstellationen han nu ansluter till.

-Många i detta lag har varit med en längre tid nu och kan PG:s (Patrik Gustafsson Thulins) ursprungsplan, då är det lättare att vrida i detaljer kontra en helt ny grupp. Det har kommit in bra nyförvärv, vi har en bred trupp och även om vi har motståndare att ta hänsyn till så ser det lovande ut.

Anders är både kunnig och djupt intresserad av bandy och utveckling. Även om han inte har någon konkret roll under försäsongsträningen som just nu pågår för fullt så kommer han ändå att dyka upp på träningar innan isen åter ligger blank och då en ny spännande säsong väntar.

Fakta Anders Johansson