Att spela division sju är lite som att vara förälder, det handlar om att vara där. Medan vargflocken länge såg ut att svika med den ena rövarhistorien om skadad fot som var värre än den andra klev den erfarne keepern Alexander Hogstad fram och erbjöd sig att spela ute för att ge sina vargbröder chansen att vila. På något sätt som är än mer oförklarligt än Bolivias bananvolley försäsongen 2023 uppgick truppen dock till en man för mycket med 30 min till matchstart varpå nämnde keeper glatt vände i dörren - man of the match kan således inte bli någon annan än Alexander Hogstad.

Matchen inleds något trevande Menisken bygger upp ett bra anfall och får ett fint inläggsläge som inte resulterar i rätt adress, istället sätter vi in en fin press som tvingar Angered till att skicka långt och så vips, kvickare än vad Bolivia hinner säga "teambuilding på teamtastic" har Angered gjort 0-1 på ett friläge.

Klubbar med mindre erfarenhet skulle kanske skakas av en sådan händelse men istället jobbar Menisken sig in i matchen, fiskfällan fångar fisk som en jävla bottentrålare och Angereds enda strategi blir långa bollar och löpdueller, vilket en backlinje som osar Grekland i OS 2004 inte har några som helst bekymmer med.

1-1 tillkommer genom att Felix som debuterar på högerbacken slår ett klockrent inlägg som en fox in the box låter de båda Angeredsmittbackarna duellera om, en lite knuff i ryggen och självmålet är lika säkert som att Herman avslutar meniskendagen med en danssejour på Gretas.

Menisken trycker på, en fin löpning på högerkanten av Carlos leder till ett instickt till Ompen/Wester (som på avstånd ser likadana ut), snett inåt bakåt kommer ännu en lysande debutant, Eineskog, som trycker dit 2-1.

Carlos fortsätter jobba bra i djupled, får en boll och löper sig loss vid halva plan, en utrusande målvakt hinner inte i tid och blir rundad av Carlos som trots sydamerikanska rötter väljer att stå på fötterna och rulla in 3-1, ett resultat som Menisken tar med sig in i halvlek.

I halvlek är det kallt, och kanske är det därför försvarsspelet inleds lite passivt varpå Angered kan skjuta in 3-2 strax utanför straffområdet efter ett måttande som tycktes pågå i flera decennier, VAKNA!

Och vaknade gjorde vargarna! En rapp omställning ser ut att rinna ut i sanden då Eineskog får den avgörande passningen bakom sig och försvararna hinner tätt inpå. Men föga visste de att grabben sitter på en bössa som 91:an Karlsson och PANG sitter 4-2, bara minuter efter reduceringen.

Där någonstans bestämmer Menisken att nybildade Angereds IS har fått vara med tillräckligt länge i matchen, Eric Kollberg (som låtsades ha ryggbesvär för att slippa uppvärmningen) utmanar och fintar rakt in i försvararen, bollen hoppar vidare till Jonathan som gör samma sak, men denna gången i straffområdet. Efter ett litet svandyk blir det straff och Wickins förvaltar den som om att han aldrig gjort något annat.

Tio minuter senare får Menisken hörna från höger, hårt innåtskruvad, kanske av Colombias yttersida, vem fan bryr sig för den nickas ändå bort! Men var då? 4 meter rakt upp i luften och ut mot samme fox in the box som står och lurar vid straffområdeslinjen. Reptilhjärnan säger snabbt "hårt upp i vänstra krysset" men sedan ser han luckan vid högra stolproten och att båda kryssen är täckta. Med en volleyteknik lik Zidanes mot Leverkusen i champions league-finalen 2002 hittar bollen dit den ska. Skillnaden? Isaksson använder givetvis hela benet i sin avslutningsteknik och nyttjar således en hävstångsteknik från smalben till tåspets som Zinedine inte ens vågat drömma om men som var exakt vad Archimedes hade i åtanke för 2300 år sedan.

På tal om hävstänger väljer El Capitán att rensa bort bollen med handen och Angered reducerar åter igen på straff. Därefter satte Eineskog slutresultatet 7-3, men det såg jag inte för då hade jag ont i knät. Hattrickdebuten var ändock ett faktum och det blir svårt att ge någon annan man of the match, Hogstad får nöja sig med en statyett för klassens bästa kompis.