Sebbe T efter 1-1

Korsbandet som brast i Hindås höll ihop Menisken på ett småregnigt Heden. En coachseger? Det är upp till var och en att avgöra.

Låt oss börja från början. Ett regnigt och småkallt Heden bjöd in sinnet till en prematur höstdepression och strumporna till en halvsoggig tillvaro. Att Menisken, med undantag för ett gäng som inte löser tre enkla på foten, är ett gäng lirare har väl ingen missat, och nog kan ett lag av sådan klass kräva bättre förutsättningar för att bjuda på sin elegans. Kring om det är dessa förutsättningar, eller någon form av avancerad fiskfälla 2.0 för att vagga in motståndarna i en falsk trygghet, som gör att Menisken för tredje (av fyra) matcher den här säsongen släpper in första målet inom sex minuter tvistar de lärde, men en sak är säker; efter en rätt bolltrygg inledning förlorar vi en andraboll efter en offensiv hörna och en lång boll i djupet senare står det 0-1 efter att stolpen varit ungefär lika behjälplig som Josefs ljumskar.

Men med en Herman som hittat hem efter villovägar på Copacabana börjar man känna igen Menisken från förra säsongen (som Herman i och för sig inte fick spela, lol). Hyfsat rull och en god inställning gör att hoppet aldrig sinar hos de vargar som plikttroget gnetar vidare, men medan spelet är bättre hade fiskfällan kunnat tillämpas bättre, nåja - man kan inte alltid vara bra på allt. Menisken radar upp flera fina chanser men målramen fortsätter att vara lika serviceminded som en genomsnittlig finnig tonåring bakom disken på Donken och bollen vill inte in.

I minut 39 händer det - Sebastian Thörnqvist, coach för dagen, får en snilleblixt: "Jonathan är ju kass på innermitten men ganska snabb ändå, borde inte han vara på en kant?" (parafrasering). Sagt och gjort, minuten senare kommer det en krossboll till nämnde man som plockar ner och trycker upp bollen i nättaket/krysset på ett vis som renderar i ett leende som inte kommer vika sig en tum förrän Park Lane har stängt natten till söndag.

Menisken gnetar på men resultat kan ta tid oavsett hur rätt man gör. Säves främsta hot är långa bollar på starka targets som fördelar vidare i djupled, känslan är att Menisken har kontroll, men minsta lilla räknefel leder till farliga kontringar och mycket är Menisken bra på, men att räkna..?

Bali testar motståndarnas målvakt i minut 68 med ett tungt skott och från sin kant kan Ompen, den flinke yttern, enkelt löpa fram och raka in returen. Tio minuter senare är det Bali som får ett fint instick, lyckas hinna först med en tå och rulla in 3-1 som står sig fram till slutet.

Extra utmärkelse till Tobbe som kommer in, avvärjer en 4 mot 1-situation, skadar foten något moment senare och får kliva av - en alldeles lagom insats! Icke att förglömma är heller Mohammeds en eller två kroppsfinter som Säves ytter går på med hull och hår för att sedan åka på en tunnel som kommer leda till posttraumatiskt stressyndrom som kommer triggas varje gång sagda individ färdas genom Tingstadstunneln (vilket man får gissa kan bli ett återkommande problem för en Sävebo) (spelaren har anonymiserats av integritetsskäl).

Matchens Oscarsutmärkelse kan dock bara gå till den lille kreatören på mitten, efter att ha legat i luven på Säves innermittfältare matchen igenom och efter att lavett/smocka/strypgrepp/"din mamma" legat i luften får Herman kramp och måste stretchas för att sedan ledas av plan i samband med ett inkast på mittplan med två minuter kvar. Det är sådan rutin som vinner matcher, en typ av rutin som Menisken har i överflöd men som Bayern München saknar.