Bors SK - Bosna 2-3

På onsdagskvällen spelades det match på finfina Rastavallen. Serieledarna Bosna IF kom på besök och vi var nog många som kände lite pirr i magen inför matchen. Antingen var det de, eller kycklinggrytan som stått framme på spisen några dagar och som intogs strax innan samlingen. Men pirrade gjorde det. För Bosna har ett fint lag, en mix av gammalt och ungt som kombinerar både teknik, fysik och som kan de flesta tricksen i boken och vi var redo för en härlig fight.

Ja i alla fall i två minuter. För efter det gjorde gästerna 1-0 på en hörna som vi ger bort och återigen måste vi ta ansvar för hur vi försvarar på defensiva hörnor. Det måste bli bättre. Skit och trist. Men precis som så många gånger förr så slår inte tidiga motgångar ner oss, utan snarare lyfter oss. För efter ca 10 minuter så börjar vi få igång vårt spel. Vi hittar kombinationer på mitten och varierar med längre svepande bollar ut till våra kantspelare som får lägen mot Bosnas trebackslinje. Sigge kommer fri men missar, och några minuter senare kommer Arman runt på andra kanten och sätter 1-1. Stort jubel. Efter det så tar vi över mer och mer. Vi blandar brasiliansk samba med tysk techno och med lite mer skärpa i avsluten hade vi kunnat leda med både ett och två mål i paus.

Trots det är vi ändå ganska nöjda och pratar om att fortsätta trycka på i samma sätt i andra, och det gör vi. Vi skapar några halvfarliga lägen, men framförallt lyckas vi nästan helt att plocka bort gästernas anfallsspel, vilket är lättare sagt än gjort. Känslan är att vi kan rubba serieledarna och att vi kan bärga en trea. Härligt. Tyckte alla utom domaren. För 25 min in i andra halvlek har han nästan blåst sönder pipan (inte bokstavligt, det var en kvalitetspipa). Gästerna får frispark, efter frispark och frustrationen bland hemmaspelarna märks när samma sak sker gång på gång. Närkampsspel, skrikande vit spelare, frispark. Och när Max får en obegriplig frispark mot sig reagerar han genom att hoppa till en gång och skrika nej rakt ut. Detta sker i ren frustration och är inte riktat mot någon mer än situationen. Men tydligen tycker domaren att så får man inte göra, är går gränsen, aja baja, och plockar fram det andra gula kortet och ger rött. Orättvist och en bedömningsnivå som inte känns ok men som blir helt avgörande. Jag tror inte på konspirationsteorier och vill tro att domare gör sitt bästa för att döma så rättvist som möjligt. Jag vill egentligen inte heller prata om domarinsatser då det aldrig leder till något bra ändå. Men ändå gör jag det idag. Domare är numera alltid helt fredade (och ska kanske oftast vara det också), ifrågasätter man något så hotas man med utvisningar och gula kort, det blir märkligt och barnsligt. Men så är det. Efter vårt röda gör Bosna både 2-1 och 3-1, men ändå ger inte de vackert blåklädda hjältarna upp. Trots en man mindre på plan och i princip varje domslut mot sig så trycker de på och Useni gör 3-2 i 90 min. Mot seriens bästa lag. Vi fortsätter trycka på men får ytterligare ett rött kort efter ett tumult som aldrig borde uppstått efter vad som kan beskrivas som flera märkliga domslut på kort tid och matchen slutar med förlust.

Efter matchen är det en märklig stämning på Rastavallen. Känslan är att vi gjort en bra match. Killarna är verkligen tryckt ner serieledarna i skorna men förlorat. Vid de flesta andra tillfällen hade man känt en ilska och besvikelse över det. Men nu kändes det mest ja…orättvist, frustrerande och ens uns av maktlöshet. Jag hoppas detta blir sista gången vi nämner en domare i vårt referat efter matchen. Det känns ovärdigt att gnälla på en domare och oftast låter man mest som en dålig förlorare vilket faktiskt känns rätt cringe som kidsen säger. Men, ja, jo, vi får gå vidare och ta nya tag. Finns många poäng kvar att spela om. Tack till alla er som kom och hejade på. Södra Stå levererade som vanligt numera. Grymt bra jobbat.

Bäst idag?

***   Hasse

**    Simon

*     Arman

Ta hand om er.