Reftele GOIF - Bors SK 3-1

Jaha, hur skriver man en text med lite humor och lustiga undertoner efter en förlust? Ja det är en fråga som jag flera gånger ställt mig sedan vår förlustmatch borta mot Reftele i onsdags. För trots att jag sedan länge lämnat barnets och ungdomens värld bakom mig och numera är en hyfsat vuxen och "mogen" tvåbarnspappa så finns det fortfarande en hel del inom mig som ogillar att förlora. Det har blivit bättre med åren, det ska jag vara ärlig att medge, men det kommer nog aldrig helt lämna mig. Såhär några dagar senare känns sinnet mindre tungt och jag kan nu så smått analysera vår match (och skriva en text) med en tanke och ton som förhoppningsvis inte upplevs som bitter, konspiratorisk eller arg. För även om en förlust ska kännas tråkig och nedstämmande så finns det oftast små positiva bitar att ta med sig och lära av. Så det gör vi. Förhoppningsvis.

Om matchen. Att åka till Reftele och ta poäng kommer bli en svår uppgift för många lag i vår serie. De har ett bra lag och spelade rätt trevlig fotboll (i allafall i 40 min), vilket man kan uppskatta i tider av långbollstjongande Stoke-fotboll. Vi hade pratat om att våga spela vårt spel och att det hade varit trevligt att göra första målet för en gångs skull. Och det gjorde vi. Eller ja, vi gjorde 50 % av det vi hade pratat om. Första målet. På straff, Danne stensäker. Som vanligt. De andra 50 procenten låg nog kvar någonstans i kofferten på snickar-Robbans Toyota för inte var det någon som tycker att vi spelade vårt spel i första halvlek. Vi såg oengagerade ut, sprang för lite, slog mest långbollar och vann sällan/aldrig några närkamper. Att vi ändå skapar en del lägen framåt var helt tack vare Sigge och Useni som var de som försökte kriga i första. Vi ligger under med 2-1 i halvlek och vi var nog allihopa överens om att spelet inte varit tillräckligt bra och att vi måste höja oss i andra. Vi ändrar om i laget, kastar in lite nya ben och flyttar runt, allt för att väcka lite jävlaranamma i andra. Och det funkar. Typ.

För andra halvlek är egentligen allt som den första inte är. Vi börjar springa, pressa, vinna dueller och mala ner motståndet, precis som vi gjort under de flesta andra halvlekarna i år. Reftele som dominerat första halvlek hamnar långt ner i plan, tvingas slå långt och går stundtals på knäna (mycket krampande spelare i GOIF). Vi skapar chanser men träffar stolpen, däcket innanför stolpen, missar frilägen och andra bra chanser. Reftele i sin tur kommer till ett organiserat anfall i andra där de lyckas få en straff som de förvaltar trots att målvakts-Kelvin går åt rätt håll. Lite kalldusch såklart och något som tyvärr kan hända när man trycker på framåt. Vi kämpar och sliter men får inte in bollen trots massivt spelövertag i andra och årets första förlust är ett faktum. Surt som fizzypop-godis men utan den goda eftersmaken. Men här är vi nu. Några dagar senare, och visst finns det positiva saker att ta med oss.

1. Att vi kan vända en matchbild (även om vi tyvärr inte fick med oss målen framåt)
2. Att vi är starka i andra när alla bestämmer sig för att försöka.
3. Att vi aldrig ger upp.

Dessa egenskaper har tidigare lett till sena segrar eller oavgjorda resultat men räckte inte denna gången. Reftele är duktiga och kommer säkert finnas i toppen när vi summerar serien i oktober men faktum är att trots att vi är nykomlingar, fick en gratisplats i serien och förmodligen har det yngsta laget så fortsätter vi att visa att vi hör hemma i femman. När vi är bra så är vi riktigt bra, nästa steg är att få ut det över 90 min. Gör vi det så blir vi svårslagna. Ny match nästa vecka, då mot Torpa som kommer på besök. Förhoppningsvis kan vi då bjuda på en bra prestation framför vår härliga hemmapublik och kriga till oss 3 poäng. Trots förlusten så är framtiden ljus, den lyser ju blå! Ta hand om er och forza di blåe!

Just det. Vilka var bäst?

***  Sigge

**    Useni

*      Affe