Bors SK - Lagan AIK 2-1

Dagens bäste räddning av Simon. Bild lånad från vaisanen.nu

1965 släpptes den legendariska filmen Hjältarna från Telemarken. Filmen utspelar sig i Norge under andra världskriget. Man får följa ett gäng norska motståndskrigare som slåss mot en tysk armé av soldater. Situationen ser länge hopplös ut, men till slut besegras nazisterna och de goda vinner mot det onda. Precis som man vill att det ska vara.

Snabbspola bandet 60 år och en remake i modern tappning utspelades på fina fina vallen i Bor. Ett gäng blåklädda hjältar besegrade numerärt överlägsna ”skurkar” när allt såg som mest hopplöst ut, det goda segrade över det onda, återigen. Namnet på vår nya film? Hjältarna på Rastavallen. Ni som var där vet vad jag pratar om. Legendariskt.

Inför matchen var stämningen i diblåe god. Några skador och bortresta spelare gjorde att vi fick ändra om lite i laget. Ludde (15 bast) kliver in och debuterar från start i a-laget, samtidigt som Sigge flyttades upp på mitten. Inga konstigheter.

Målet för dagen var att våga. Våga spela vårt spel, våga utmana, våga vinna dueller och våga hålla bollen på backen. Kanske tar killarna den sista punkten på för stort allvar. För redan efter 40 sekunder har Lagan AIK satt press på oss, vunnit boll högt och på något sätt fått in bollen bakom Kelvin i mål. Snopet. Jodå. Vi tappar lite fokus, blir ännu mer stressade och första 10 minuterna är helt i Lagans favör. Övriga 80 min är våra.

För när chocken efter målet i baken lagt sig tar vi tag i matchen. Backlinjen är precis så stabil som vi vet att den är och spelar både fläckfritt försvarsspel samtidigt som vi hittar spelytor mellan Lagans lagdelar. Vi kommer runt på kanterna men när inspelen väl kommer är det mest röda Laganspelare i straffområdet. Här måste vi bli bättre. De stora chanserna kommer i stället på fasta situationer. Oliver har en nick i ribban, Björk ett skott strax över osv. Men trots massivt bollinnehav så ligger vi åter under i paus.

Vi tar en ultrakort paus, gör några förändringar i laget och är överens om att fortsätta springa, hålla i bollen och göra jobbet. Och det gör vi. Vi träffar ribban ytterligare en gång och är nästannära vid några tillfällen. Vi känner att vi är på gång och det gör motståndarna med som ser sketslut ut. De tar till alla italienska trix de känner till för att behålla ledningen (dark arts). Och det ser ut att fungera. När även Maciej blir utvisad i 87 min ser situationen i Telemarken…äh jag menar Rastavallen mörk ut. Men trots en man mindre är det vi som trycker på, vi som har boll och vi som skapar chanser. I 91 minuten får vi en frispark strax utanför straffområdet som Musse smeker in. Galet snyggt och galet firande. Här hade många lag nöjt sig och bevakat sin poäng. Men inte dessa blå partisaner. Nähedå. Killarna fortsätter att anfalla och i 93 minuten hittar samma Musse (som nyss lekt Declan Rice) in till Useni i straffområdet och han pausfintar, håller i och rullar bollen stolpe in bakom en maktlös bortamålvakt. 2-1! Slutvissla. TV-puckshög (typ) och tre poäng. Hjältarna stod där stoiskt medan besvikna bortaspelare funderade på vad fasen som egentligen hände. Stor kväll i div 5 för nykomlingarna Bors SK.

Efter två matcher står vi nu på 4 p. Ett facit som vi nog får vara nöjda med. Målet är fortfarande att hålla oss kvar. Men samtidigt så känns det härligt att veta att det finns en moral i gruppen, en fighting spirit och en jävla go som gör att vi kan vända matcher även här. Grymt. Nästa vecka väntar bortamatch i Kulltorp på fredag. Återigen ett lag som förra året spelade i fyran och återigen en härlig utmaning för vårt unga lag. Kom och stötta Hjältarna från Rastavallen! Väl mött och tack för alla som kom idag. Ni, vi och vädret värmde. Glad påsk allesammans. #Forzadiblåe

Bäst idag?

***                     Musse

**                       Simon

*                         Björk