Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Lätt grånade, lite tunnhåriga, något långsammare i steget men visst fanns finesserna och fotbollsglädjen kvar när Alnös fotbollsveteraner tog Släda i besittning den 6 juli 2024. I främre raden fr v
Magnus Svensson, Magnus Holst, Stefan Hedlund, Peter Bingman, Lars Svensson, Niklas Carnbro och Tomas Gustafsson. I mittre raden fr v Ulf Jonsson, Tomas Karlsson, Jörgen Domeij, Leif Yngvesson, Robert Lindmark, Daniel Yngvesson och Fredrik Albecker. I bakre raden fr Fredrik Larsson, Micke Byström, Andreas Faxéus, David Hamberg, Jonas Nilsson, Christer Jonsson, Andreas Yngvesson, Fredrik Dahlgren, Tommy Riise och André Grim.
Damfotbollen i Alnö IF har mer än 50 år på nacken sedan starten 1971 och när klubben firade sina hundra år under Slädadagen den 6 juli 2024 så fanns spelare från alla epokerna på plats. Längst fram flickor födda 2016, i vitt dagens damlag och bakom dem veteranerna, varav några fanns med ända sedan starten. Fantastiskt. Det är klart det blev en fotbollsfest över alla åldersgränser. Mesta veteranen - Mia Löfqvist (stående längst till höger i översta raden) - född 1958, men still going strong.
Formuleringen i styrelseprotokollet från 1932 ger en uppfattning om de utmaningar föreningen stod inför redan under sitt första decennium.
”Depressionen och den stora utarmningen av den stora allmänheten har tydligt satt sina spår i kassamannens böcker. En stor idrottsförening som vår måste helt naturligt anpassa sig efter de ekonomiska kurvorna, i synnerhet som den ekonomiska misären hos den stora allmänheten varat så lång tid.”
Oförväget gick man dock vidare med sin vision om en växande förening. Dokumentet ovan visar den styrelse som tillträde för verksamhetsåret 1933. Fotbollssektionen bildas och hopslagning sker med Nacka fotboll. Sektionerna för cykel, gång och simning startades och lades ned. Idrottens dag och Starkotter startades. Boxningsgalor, teater, soaréer och dans arrangerades i Idrottsborgen. Släda köptes och byggdes om till fullvärdig arena. Föreningen redovisar 348 medlemmar, vara 16 kvinnor.
Många familjer har i flera generationer deltagit i föreningens verksamhet men att som Ahlströmarna vara med om att stifta föreningen för att fem generationer och 100 år senare fortsatt ha en direkt koppling till Alnö IF torde var unikt. Harald Ahlström (bilden) var med om att stifta föreningen för att sedan sitta i styrelsen och olika sektioner under många år med viss förkärlek för brottning. Haraldpokalen blev ett åtråvärt pris för alnöbrottarna. Det smittades av sig på sönerna Lars och Lage som var förgrundsfigurer när brottningen återuppstod i mitten av 1950-talet. Pelle Ahlström blev nästa framträdande Ahlström; brottare i unga år, sedan ungdomsledare, styrelsens ordförande under några år på 1990-talet och på 2020-talet ordförande i Veteransektionen. Johan Ahlström, son till Pelle, spelade fotboll och åkte skidor i unga år och den femte generationen har nu påbörjat sin resa genom att spela fotboll i de yngre flicklagen.
Slutet av 1950-talet och 1960-talet innebar en andra storhetstid för brottningen i Medelpad och då även på Alnö. Ett stort antal klubbar var aktiva. Det syns också när Medelpads brottningsdomare i april 1959 är samlade för gemensam kurs i Skönsbergs Folkets Hus. I bakre raden från vänster syns Julle Lindgren, S O Johnsson, Sture Näslund, Erik Bagger, Kurt Johnsson, Elof Grubb, okänd, Sigfrid Viklund, Hasse Öhlén, Ville Henriksson, Teodor Svalberg, okänd, Fredrik Viklund, Lasse Ahlström, Lord Hall, Henry Morin, Lasse Nyman, Sigurd Eklund, Karl-Arne Vikberg, Rikard Abrahamsson, okänd, okänd. I främre raden från vänster syns Algot Norberg, okänd, Sven Erik Svensson, Sten Östman, John Möller, Miko Norling, okänd, Gunno Carlberg, Bernt Thomasson, okänd. Lindgren, Ahlström, Morin, Eklund och Vikberg representerade Alnö IF.
Tillsammans med brottaren Kent Jonsson och fotbollsspelaren Karin Ödlund räknas Gunnar Gerdsdorff som föreningen mest framgångsrika idrottare. Herrfotboll? Meritmässigt är nog Andreas Yngvesson den som står högst på listan med SM-guld för Malmö FF och cupguld hos AIK. Skidor? Föreningen hade många skidåkare som visade framfötterna i mellannorrländska tävlingar men ingen på hög nationell nivå. Framförallt Kent Jonsson och Gunnar Gerdsdorff fångades flitigt av Sven Farms ritstift. Här i samband med att Kent erövrat SM-guld både som junior och senior samma år.
Valborgsfirande vid Äppelunda har varit en tradition som Ungdomssektionen ansvarat för sedan början av 1980-talet. Firandet ger de olika åldersgruppen möjlighet att förstärka klubbkassan och samtidigt stärka samverkan inom och mellan ungdomslagen, dess ledare och föräldrar. Allltid brasa, lotterier och olika aktivitetsstånd, ibland körbesök och högtidstal. När föreningen firade sina hundra år 2024 var det förstås givet med ett tal till våren och föreningen. Inbjuden talare var Gunnar Åsard, som har en lång relation med föreningen. När de 50 åren firades 1974 var det för övrigt Gunnar som svarade för jubileumshistoriken.
På gott och ont reste de bästa brottarna i Alnö IF, vilka också var på högsta Sverigenivå, runt i Norrland för att medverka till att skapa intresse för brottning. Varför ont? Det gav ett minskat fokus för deras egen utveckling men också för Alnö IF:s ungdomar som hade dessa som förebilder och alltför sällan såg dem i sin egen träningslokal. På gott? Med Ture Karlsson och Evert Eklund i spetsen gjordes en oerhörd imponerande insats för att öka intresset för brottningssporten vilket vitsordas av arkiverade brev från olika klubbar. Här ett tack från BK Snar i Boden.
Andreas Lidén, sportjournalist på Sundsvalls Tidning, fanns på plats för mingel när hundraårsdagen firades på Äppellunda den 24 april 2024. Han tog chansen att möta en kvartett damer som var med och drog igång damfotbollen på Alnö i början av 1970-talet. Från vänster syns Doris Edlund, Gertrud Furberg, Maria Svensson och Mia Löfqvist. Många skratt och glada minnen när de berättade om den improviserade starten. Mia Löfqvist hade tagit med sig den batikfärgade tröja som fick fungera som tävlingsdräkt i starten.
Den 24 april 2024, prick hundra år efter det att Alnö IF bildades, slogs portarna upp till ett Öppet hus för att fira födelsedagen med tårta, filmvisning, fotoutställning och minnen i massor. Hammarstedts café var platsen då, nu samlades vi i klubblokalen vid Äppellunda. En av dem som tog chansen att vara på plats var Kenth Edström som har varit aktiv i föreningen i drygt ett halvsekel, bland annat som ordförande under ett par år på 1980-talet. Under eftermiddagen och kvällen fylldes lokalen med Alnö IF-medlemmar i alla åldrar.
Här kan man lägga mer text om bilden
Under närmare ett halvsekel förgyllde Idrottens Dag alnöbornas tillvaro.Varje sommar och mestadels första veckorna i juli anordnades under en eller två helger olika former av idrottsaktiviteter kombinerat med familje- och nöjesarrangemang i form av t ex dans. Brottning, boxning och fotbollsmatcher av allehanda slag var flitigt förekommande, men även friidrott fick ofta möjlighet att visa upp sig dessa dagar.
Här kan man lägga mer text om bilden
Det portugisiska storlaget Benfica gästade Alnö sommaren 1991. Sällan har så fint fotbollsfolk tagit de enkla avbytarbänkarna på Slädavikens IP i besittning. I mitten finns den svenske tränaren Sven-Göran Eriksson och vid sin sida har han Eusebio, en av fotbollsvärldens stora. Vägen från Lissabon till Alnö gick via Varberg och var egentligen både krokig och osannolik. Den som ryckte i första tråden var Per-Erik Jansson, fotbollsledare med kontakter både i GIF Sundsvall och Alnö IF. Från Alnö IF:s sida var Gösta Hällström och Leif Yngvesson snabba att ta saken vidare.
Här kan man lägga mer text om bilden
På våren 1983 inleddes planerna på att arrangera ett motionslopp på Alnön. Många och långa diskussioner fördes om loppet skulle genomföras runt södra ön, runt norra ön eller runt hela ön.Att man fastnade för norra ön berodde på att sträckan kunde göras kortare och dessutom låg Släda IP strategiskt till som start- och målplats. Sträckan som löptes eller joggades var ca 16 km. Redan året därpå utökades Alnöjoggen med en kortare variant på ca 8 km och några år senare eller närmare bestämt 1987 genomfördes även barntävlingar med 1,5 km lång löpsträcka
Här kan man lägga mer text om bilden
1965 bjöds det på internationell brottning på Alnö. Ett high school-lag från Oregon på den amerikanska västkusten besökte Europa i akt och mening att förkovra sig i den grekisk-romerska brottningsstilen. Alnöbrottarna antog utmaningen i samband med Idrottens Dag och lyckades dessutom slå de unga jänkarna med siffrorna 6,5-2,5 poäng. I de efterföljande fristilsmatcherna var amerikanerna dock åtskilligt vassare. På bilden följer domaren Sigurd Eklund en av de intensiva matcherna. Sigurd var en legendarisk ledare inom föreningen och alla fyra sönerna blev framgångsrika både i brottning och fotboll.
Här kan man lägga mer text om bilden
Kurt Rosenholm var en av de aktiva boxarna i Alnö IF under slutet av 1940-talet. När han hälsade på den grupp som jobbade med att ta fram Jubileumsboken inför föreningens 100-årsfirande delade han med sig av många festliga och dråpliga minnen i och utanför ringen. Intresserade lyssnare är fr v Leif Yngvesson, Mats Johansson, Lars Eklund och Kenth Edström
Att bilden skulle tas vid vid brofästet var självklart när föreningen skulle fira att man röstats fram som ett av landets favoritlag när tidningen Expressen i mitten av 70-talet anordnade tävlingen bland sina läsare. Efter en spännande kamp slutade Alnö IF tvåa efter östgötska Rimforsa. Tillsammans med ungdomarna Håkan och Susanne Johansson syns några av föreningens stöttepelare, fr v Gunnar Backlund, Jonna Åström, Ulla Hallgren, Sigrid Eriksson, Micke Öberg, Nils Harald Johansson och Gunilla Eriksson.
Året är 1996 och veteranerna inom Alnö IF har fått besökt av Flanör, Sundsvalls Tidnings kringflackande kåsör, vars rätta namn är Lennart ”Lej” Jansson. Själv gammal fotbollsspelare trivdes han som fisken i vattnet bland gubbarna. Det var Folke Bymark som drog igång sektionen 1994. På bilden syns i främre raden fr v Sture Karlsson, Stig Karlsson, Hans Andersson, Veiden Tegenfeldt och Erik Backlund. I bakre raden fr v Sven Jonsson, Dan Eriksson, Lennart Englund och Ragnar Åhlin.
Inramningen kunde inte vara perfektare. Fullt med folk på Idrottens dag 1947 när hemmasonen Ulf Yngvesson går upp i ringen mot flerfaldige svenske mästaren i fjädervikt Jan Pamp från Helsingborg. Pamp hade planerat en norrlandsturné, men här får den ett abrupt slut efter att skåningen råkat ut för en norrländsk virvelvind i form av Yngvesson. Ett par år senare stötte han på patrull av Gunnar Gerdsdorff. Undrar vad Pamp tyckte om alnöbor.
Damfotbollen har blott ett par år på nacken och batikfärgade tröjor med påsydda siffror får duga som tävlingsdräkt när Alnös damer ställer upp för match i september 1973. Laget spelade med sorgband eftersom kung Gustaf VI Adolf nyss avlidit. I bakre raden fr v Gertrud Furberg, Carina Lundberg, Christine Näslund, Mia Löfqvist, Doris Edlund, Karin Ödlund och Gunilla Eriksson. I främre raden fr v Susanne Jönsson, Ulla Hallgren, Birgitta Morin, Sigrid Lindberg, Maria Svensson och Monica Larsson. Lagledare var Dan Eriksson.
Karin Ödlund får nog sägas vara Alnö IF:s mest framgångsrika fotbollsspelare på damsidan. Det blev 31 landskamper, 13 mål och deltagande i det landslag som tog EM-guld 1984. En forward som med sin snabbhet och vassa skott, både med vänster- och högerfot, allltid satte motståndarförsvaren på hårda prov. ”Stor tjej”-passet var ett kvitto på det hon åstadkom på fotbollsplanen.
Ett annorlunda årsmöte. När covid-19 och pandemin slog till satte den stopp för mycket av möten mellan föreningens medlemmar. Årsmötet 2021 genomfördes med hjälp av den nya tekniken för digitala möten. Lars Göran Jönsson, Morgan Sahlin, Nils Nyborg och Helena Martinez fanns på plats i klubblokalen, övriga närvarande uppkopplade i ljud och bild. Fungerande, men knappast optimalt.
Alnös Lasse Edlund kopplar ett stadigt livtag och motståndaren har inte en möjlighet att parera greppet. Året är 1962 och Karlsvikslokalen är fullpackad när ett lag från dåvarande Jugoslavien besöker Sverige. För ovanlighetens skull tävlade man både i fristil och grekisk-romersk brottning, sannolikt för att jämna ut styrkeförhållandet. Det gjorde dock inte matchen jämnare. Alnö IF noterade en klar lagseger. Bland publiken syntes många välkända alnöprofiler.
Med beslutsamma miner poserar Alnö IF:s boxargarde 1943. Med start 1927 och 25 år framåt i tiden var sektionen livskraftig och framgångsrik. Stående fr v Gunnar Jonsson, Birger Söderberg, Sören Hägglund, Gunnar Andersson (Gerdsdorff), Kjell Andersson, Bertil Edblad, Erik Sedin, Sture Yngvesson och Folke Bymark. Knästående fr v ”Gubben” Pettersson, Artur Kock och Ulf Yngvesson. En på bilden mycket ung Gunnar Andersson kom att bli den mest framgångsrike med flera SM-tecken. Folke Bymark var den tongivande ledaren under många år.
Ett tillfälligt inhopp på dåvarande kansliet, beläget i det översta HSB-huset på Färjevägen. Det var föreningen kansli nr 2. Mångårige kassören i fotbollssektionen Christer Berglund diskuterar den aktivitet som varit ständigt närvarande i 100 år - ekonomin. Föreningens första kansli fanns i dåvarande kommunalhuset, senare fritidsgård, längs Raholmsvägen. Dagens kansli är inrymt vid Äppellunda.
Klubblokalen vid Äppellunda är den självklara möteslokalen för föreningens veteraner. En gång i månaden träffas man för fika, snack och ibland för att möta någon inbjuden gäst. Sektionen startades 1994 och har blivit en viktig stödfunktion för olika insatser, inte minst nära det gäller att underhålla föreningens anläggningar. 2024 firar den alltså sitt 30-årsjubileum. Dagens ordförande är Mats Johansson.
Klart för avfärd till Kallinge i Blekinge och det träningsläger som kanske lade grunden till seriesegern 1966. Stående fr v Lennart Granholm, NG Karlsson, Lennart Englund, Stefan Englund, Östen Andersson, Kurt Nyholm och Lennart Nordlund. I mitten Kurt Berglund och Karl-Axel Lidén. Främre raden fr v Steffan Hägglund, Rolf Larsson, Sven Lennart Forsberg, Erik Backlund och Bo Åström.
Joakim Grannas har varit moderklubben trogen hela sin karriär. Säsongen 2024 klev han in i sin 22:a säsong som senior och Joakim är den spelare (målvakt) som har den längsta aktiva karriären i föreningens historia. På bilden tar han emot hyllningarna från ett antal veteraner som representerade Alnö under de decennier som föregick Joakims egen karriär. Välförtjänta applåder i samband med Slädadagen i juli 2024.
Gif Sundsvalll har varit en naturlig fortsättning för många alnöspelare som lockats att pröva utmaningar högre upp i seriesystemet. På bilden syns tre av de senaste ”exporterna”: Ludvig Nåvik, Gustav Molin och Pontus Silfwer. Andra spelare som tagit för sig i Giffarna är Sven Nilsson, Folke Bymark, Allan Jönsson, Lasse Pettersson, Henrik Sponton, Peder Wiberg, Stefan Holmström, Tommy Holmgren, Patrik Ulfsparre och Andreas Yngvesson.
Det fanns planer på att starta en hockeysektion inom föreningen men det blev aldrig verklighet. Många av föreningens fotbollsgrabbar har dock genom åren spelat hockey med broderklubben Karlsviks IF. Så här såg laget ut säsongen 1960-61 och på bilden finns några av Alnö IF:s fotbollsgrabbar: Östen Andersson, Steffan Hägglund, Lars Petersson, Åke Riise, Göran Sedin, Lars Andersson och Olle Höglin.
Gösta Hällström och Hans Montelin vara två viktiga kuggar i föreningen under många år. Tillsammans verkade de aktivt för att förena topp och bredd, inte helt enkelt i idrottsföreningar. Hans Montelin var ungdomsansvarig under det viktiga 80-talet och under samma tid ansvarade Gösta Hällström för herrfotbollen. De kunde notera framgångar på båda fronterna.
Gertrud Furberg är damfotbollens grand old lady i Alnö IF. Hon var en av initiativtagarna till att samla intresserade flickor och damer till de första träningarna. Åkte själv ned till sportföretaget Ryon i Hudiksvall för att köpa fem bollar, ett bollnät och pump. Första samlingarna skedde på ängen vid brofästet, senare flyttade man till ängen på andra sidan vägen från Släda eller höll till på Stornäset. Handtextade matchaffischer dög gott.
Framgångarna kom snabbt för Alnös damer. Här är det uppställning inför finalen i Svenska cupen mot göteborgska Jitex 1984. Från vänster Ewa Berggren, Carina Hedin, Maria Svensson, Denita Broman, Helena Åström, Gun Dahlin, Ann-Louise Östman, Birgitta Urban, Lena Wikström, Lotta Glantz och Karin Ödlund. 2-1- ledning i paus vändes dock till förlust med 5-2 sedan Jitex med en viss Pia Sundhage i laget visat sig alltför svåra.
Maria Svensson är en av föreningens verkliga stöttepelare. Hennes karriär sträcker sig över 30 år, från A-lagsdebuten som 13-åring 1971 till ledarroll och enstaka inhopp i laget i början av 2000-talet. Frånsett en kortare sejour i Djurgården, dit hon värvades, så var Maria trogen moderklubben hela karriären. Målfarlig forward som vid åtskilliga tillfällen representerade landskapslaget för Medelpad. Bilden är tagen i samband med Alnös historiska match i sovjetiska Sotji.
Med blott två tv-kanaler i Sverige vid den här tiden och en placering på bästa sändningstid i TV 1 så blev naturligtvis genomslaget stort när Alnö IF och damfotbollen blev föremål för en timslång dokumentär. I programmet, som gjorts av Rolf Higer vid SVT i Sundsvall, fick man möta några av spelarna i Alnölaget, följa klubbens arbete och dessutom se ett sammandrag av en match mot eviga konkurrenten Gif Sundsvall. Programmet sändes den 19 juli 1979.
I oktober 1984 tar Alnös damer färjan, bussen och flyget från Sundsvall vid Bottenhavet till Sotji vid Svarta havet för en historisk fotbollsmatch, den första för damer på sovjetisk mark. Övervakade av Lenin och 7 000 andra ryssar möter man Vittangi från Norrbotten. Matchen slutar med vinst för Alnö med 2-1 sedan Karin Ödlund och Lena Wikström gjort målen. Ryssarna som från början är lätt roade av vad de ser på planen låter sig snabbt övertygas: flickor kan ju spela fotboll.
Det blev ett helsidesuppslag i Sundsvalls Tidning när den medföljande journalisten Peter Larsson rapporterade från den historiska matchen i Sotji. Att den blev av berodde på kontakterna mellan Gunnar Backlund och resebyrån Björk & Boström i Umeå, som under flera år jobbat med researrangemang till Sovjetunionen.
Föreningen är född och nu ska den registreras hos Riksidrottsförbundet. Fotboll, fri idrott, simning och skidåkning är de idrottsgrenar den unga föreningen har för avsikt att utöva till att börja med. 1 april är angivet som födelsedatum, men Alnö IF bildades 24 april. Sannolikt angavs av praktiska skäl den första i månaden som startdatum. Ungefär samtidigt föddes en lång rad föreningar i vårt område: 1918 Stöde IF, 1919 Kubikenborgs IF, 1920 Lucksta IF och Njurunda IK, 1921 Selånger SK och Sund IF, 1924 Essviks AIF.
Fjorton år och ”bäst i landet”. Alnö-laget blev distriktsmästare på hemmaplan och på den följde inbjudan till Mästarcupen i Karlstad 2011. Där stod man som segrare efter att ha placerat sig före storheter som Jitex och Brommapojkarna i gruppspelet innan man slog Gamla Upsala i finalen. Ulrika Nilsson, Michael Brundin, Jörgen Backlund och Roland Persson var stolta ledare.
Sundsvalls Tidning satsar på en fotbollsbilaga inför säsongen 2022, lyfter fram breddföreningen Alnö IF på en helsida och låter Ludvig Nåvik och Emelie Dahlén berätta om sin väg från moderklubben till Gif Sundsvall och Sundsvall DFF. ”Svårt att inte älska Alnö IF” - en rubrik som gladde alla verksamma i föreningen.
Trettiotalets arbetslöshet gav möjlighet att färdigställa Slädavikens idrottsplats som ett statskommunalt beredskapsarbete. De allvarsamma ansikten på arbetslaget är fångade 1935. Det var ett hårt och slitsamt arbete att förvandla den enkla gräsytan man spelat fotboll på till en modern anläggning. När Riksidrottsförbundet 2003 firade sin hundraåriga tillvaro lyftes Släda fram som en av hundra idrottshistoriska platser runtom i Sverige.
Under midsommarhelgen 1936 invigs Slädavikens idrottsplats med pompa och ståt. Defilering, högtidstal, fotbollsmatch mellan Gif Sundsvall och Alnö, friidrottskamp med grannklubbarna i distriktet och gästspel av diskuskastaren Harald Andersson var några av programpunkterna. Två dagars festarrangemang med dans och servering bjöds det också. Entréavgiften var 1:50 kr. Av reportaget i Sundsvalls Tidning dagen efter framgår att drygt 2 000 personer fanns på plats. Lockad av festligheterna, men också Harald Anderssons gästspel.
Med start i början av 1930-talet och fram till 1954 arrangerade Alnö IF årligen Starkotterspelen, en av Norrlands största skidtävlingar. Namnet hade hämtats från sägnen om jätten Starkotter, en fornnordisk hjälte, ståtligt och tilldragande och med ett levnadssätt som skulle ge honom ett liv i tre mansåldrar. Enligt sägnen skulle hans gård legat vid nuvarande Stolpås. Vid ett antal tillfällen gavs också Alnö det mer poetiska namnet Starkotters ö.
Med sirlig handskrift och noteringar intill sista öret har räkenskaperna för föreningens tredje verksamhetsår sammanställts. Omsättningen stannar vid drygt 6 000 kr och det blir faktiskt ett överskott om 92 kr 83 öre. Det är intäkterna från festarrangemang, baler och basarer som utgör grunden för föreningens verksamhet. På utgiftssidan finns kostnaderna för detsamma samt start- och förbundsavgifter. Något har man tärt på saldot. Det har minskat med knappt 20 kr från 1925 till 1926.
Idrottens dag, som oftast arrangerades under två dagar i juli månad från slutet av 1920-talet, handlade inte bara om idrott utan det ingick även familje-, dans- och nöjesarrangemang av varierande slag med kända artister som en extra krydda. Under många år var det idrottsliga huvudnumren boxning och brottning men även friidrott och fotboll fanns med som inslag. Bland kända namn som besökte Idrottens dag kan nämnas europamästaren i boxning Harry Persson, diskuskastaren Harald Andersson och OS-guldmedaljören i gång John Mikaelsson.
Det fanns mycket svenskt på planen när Benfica gästade Släda sommaren 1991. Här är det uppställning och presentation inför matchen. Längst till vänster står Mats Magnusson, fjärde spelare från vänster är Stefan Schwarz och längre bort, närmast den portugisiske målvakten, finns Jonas Thern. På bänken fanns den svenske tränaren Sven-Göran Eriksson. Med i spelartruppen fanns även en viss Rui Costa, numera president i klubben.
Någonstans ska man börja sin fotbollskarriär. Här är det grabbar födda 1974 och 1975 som tar sina första dribblande steg på planen vid nuvarande Äppellunda. Ännu så länge är de mest en gräsbevuxen, tuvig lägda som stundtals mer likande en potatisåker, men glädjen är inte att ta miste på hos de förväntansfulla killarna. Ledare var Per Edberg (t v) och Per Eklund.
Erik Hagström är en av 27 personer som har axlat ansvaret som ordförande i Alnö IF. Under åren 1973 till 1977 ledde han föreningen. Erik var en spännande person med många strängar på sin lyra. Här fångad på bild på sitt favoritfordon, den egna cykeln. Det fanns nog fördelar med att hålla tungan rätt i mun både för balansen under cykelfärden och diskussionerna i styrelsen.
Ragnar Åhlin är troligen föreningens mest mångsidige idrottsman. En passionerad skidåkare som deltog i flera Vasalopp under sin livstid. Träningen var ofta förlagd till Bomans torp i Bänkåsbyn, Varv efter varav i samma spår tills nog föreslog att han skulle prova att åka åt andra hållet för att få lite omväxling. En lätt sur Ragnar svarade att ”Vasaloppet går väl bara åt ett håll, eller hur?”. varefter han fortsatte några timmar till. Vid sidan av skidåkning ägnade han sig med framgång åt fotboll, friidrott, bandy och orientering,
I början av 1924, i slutet av sågverksepoken, önskade några yngre män starta en idrottsförening vid sidan av sågverkssamhällena. För att få stöd och hjälp av en populär person, en erfaren föreningsmänniska och en person med många strängar på sin lyra gick de till sin gamle lärare Henrik Samuelsson. Han bistod med de insatser som behövdes för att kunna ge klartecken att stifta föreningen som fick namnet Alnö IF. Namnet valdes naturligtvis för att visa att föreningen, till skillnad från övriga föreningar, önskade ha hela ön som upptagningsområde.
En kantor och folkskollärare, en torpare och lantbrukare, en skolvaktmästare, en omnibusschaufför, en åkeriägare, en kassör vid Stuveribolaget, en handlare och en driftchef vid kalkbruket - det var de djärva män som tog initiativet till Alnö IF. Den 24 april 1924 bildades föreningen under anspråkslösa former på ett café i Vii centrum. Henrik Samuelsson, Ernst Nyström, Leonard Morin, Harald Dahlström, Edvard Nilsson, Harald Karlsson, Gunnar Englund och Rudolf Andersson är namnen att lägga på minnet.
Sågverksepoken, som varade en oerhört kort tid i Alnöns historia, förvandlade hela samhället. Från ca 850 boende år 1860 till minst 7 000 boende en generation senare. Sannolikt var det fler som verkade på ön utan att skriva sig där. Sågverksepoken skapade en dynamik med tillväxt, men innebär också prövningar vad gällde social förhållanden. Den födde ett rikt föreningsliv med fackföreningar, frikyrkliga församlingar, nykterhetsloger och idrottsföreningar.
Allaktivitetshus eller fritidsgård? Den lokal som köptes 1928 av en nykterhetsorganisation i Wii användes verkligen till det mesta. Förutom till träning och tävlingar inom främst boxning och brottning användes lokalen även till teater, dans, musik, möten, soaréer, politiska möten. Sett i backspegeln känns det verkligen vågat och offensivt att köpa en egen, stor lokal 4–5 år efter bildandet av föreningen men det stärker bara bilden av att det var en ung styrelse fylld av entreprenöranda och framtidstro i en annars för Alnön starkt negativ period.
De första tio åren efter föreningens bildande startades fem sektioner förutom skidåkning, boxning, brottning, fotboll. De var gymnastik, allmän idrott, gång, cykel och simning. Lusten att prova på olika idrotter var stor hos föreningens styrelse och utmaningar sågs inte som hinder. Viss skjuts fick man av att sågverk lades ned och som konsekvens då oftast även nedläggning av idrottsföreningen som var knuten till sågverksområdet. Medlemmarna och de aktiva från dessa föreningar välkomnades till Alnö IF.
När Idrottsborgen blev för sliten och inte kunde användas längre revs den i början av 1940-talet. Samtidigt påbörjades sökandet efter ny lokal. En militärbarack från Norrbotten köptes in och iordningställdes för att kunna verka i idrottens tjänst, avsedd för boxare och pingisspelare men det blev brottare som kom att utnyttja den. I början av 1950-talet invigdes lokalen och cirka 15 år senare fick den ”pension” som idrottslokal. Den fortsatte dock att tjäna Alnö IF, men är sedan drygt 50 år serveringslokal på Släda. Här rustas den av föreningens veteraner.
1974 fyllde Alnö IF 50 år och föreningens första halvsekel firades med pompa och ståt och en enkle jubileumsskrift. Sedan några år var fanns enbart fotboll, förutom ungdomsbrottning och gymnastik, på programmet. De tidigare stora sektionerna skidåkning, brottning och boxning hade successivt försvunnit likasom mindre som simning, cykel, friidrott, gång, orientering och bordtennis. Några kända namn i föreningen under detta år var Gertrud Furberg, Karin Ödlund, Maria Svensson, Mia Löfqvist, Sten Olof Öberg, Erik Hagström, Ulf Tjernberg, Nils Harald Johansson och Leif Yngvesson.
Hovid var ett av öns största sågverk och till skillnad från flertalet andra hade det också en fördel i ett kontinuerligt ägarskap i form av Gustaf Peter Braathen. Denne stöttade dessutom idrottsaktiviteter bland de anställda, vilket innebar att idrottsverksamheten redan i slutet av 1800-talet blev stark runt Hovid. Förutom fotboll var det skidor och brottning som stod på programmet. Lagbilden är från 1925.
Alnö IF:s representationslag 1932. Flertalet av spelarna ingick i det lag som deltog i den så kallade provisoriska serien våren 1931. Innan dess förekom inte organiserat seriespel på våra breddgrader. Hösten 1931 startade serien på riktigt med avslut efter vårsäsongen 1932. I nära 30 år spelades alla fotbollsserier höst och vår innan det ändrades till vår och höst i slutet av 50-talet. Flertalet av spelarna på bilden har nog sitt ursprung på norra ön och då främst i Hovid och Nacka.
1930-talets fotbollsresultat är inte mycket att yvas över men när 1940-talet inträdde blev Alnö IF:s lag uppflyttat till Uppsvenska serien och höll sig kvar där några år. I laget fanns en legendarisk tecknare i form av Sven Farm samt några av föreningens bästa fotbollsspelare genom tiderna, Ragnar Åhlin och Tore Lindstrand. Farm och Lindstrand tog dessutom på sig ordförandeskapet i föreningen under några år av sin aktiva karriär. En tredje ordförande i den här laguppställningen var Ivar Vestin.
Från mitten av 1930-talet och tio år framåt var friidrott ett av huvudnumren under Idrottens dag, vilket var naturligt med den nybyggda fotbolls- och friidrottsarenan. Ibland fick man fängslas av storstjärnor som OS-mästaren i gång John Mikaelsson eller av EM-mästaren i diskus Harald Andersson. I övrigt var det mestadels lag- och klubbmatcher inom distriktet eller DM-tävlingar som stod på programmet. Här möter man Heffners atleter i en klubbmatch.
Under närmare 50 år var Sven Farms ritstift ständigt i gång på jakt efter nya intressanta uppslag. Som uppväxt och boende på ön men även som fotbollsspelare, styrelseordförande i föreningen låg Alnö IF honom närmast, vilket visar sig över de flera hundra teckningar som gjorts över idrottsmän och ledare inom föreningen. Många är även de teckningar som finns på främst idrottsmän och kvinnor i Medelpad och Sverige men även ett stort antal internationella stjärnor finns med i bildgalleriet. En kulturskatt, minst sagt.
Som kantor och lärare var Henrik Samuelsson starkt förankrad på ön, delvis säkert genom att fadern var en känd man på ön. Sannolikt valde ett antal yngre personer honom att leda föreningen inför bildandet och under det första året i föreningens historia. Henrik Samuelsson var även en drivande kraft inom nykterhetsrörelsen, kyrkan, hembygdsrörelsen, teater- och musikområdet. Kort sagt det mesta som hade att göra med öns föreningsliv.
Det var naturligt att föreningens styrelse redan innan bildandet i april 1924 bestämde att skidor skulle bli den verksamhet man startade med. Skälen var flera. Skidåkning var en populär sport på ön med flera aktiva klubbar men det var även ett vanligt transportmedel för gemene man. Sporten var relativt billig att utöva och det var enkelt att anordna tävlingar. Redan en månad innan föreningens officiella bildande kan man i tidningen Nya Samhället se att tävling genomfördes med idel, sedermera kända Alnö IF-åkare i startlistan. Tala om att ligga i startgroparna.
Stolt poserar de tvärrandiga pojkarna i Nacka IK för lagbild 1922. Här fanns ett fotbollslag ett bra tag innan Alnö IF tog upp sporten. Men i takt med att sågverken försvann så blev inte heller lokala idrottslagen kvar och successivt blev Alnö IF den alltmer självklara klubben på ön. ”Sågverksklubbar” som Nyvik, Nacka, Hovid och Gustafsberg tappade snabbt mark. 1931 framförde Nacka IK en önskan om att gå med i Alnö IF. Medlemmarna i Alnö IF sa ja med röstsiffrorna 28-14.
Efter mer än 30 års verksamhet är Äppellunda Cup en av distriktets äldsta och mest kända cuper för nioåringar, tjejer och killar. De nioåringar som deltog i cupen startåret 1992 har nu hunnit bli över 40 år och har i många fall egna barn som deltar i cupen och tillsammans kan de minnas allt som hände på och utanför planen under dessa dagar. Cupen är en betydande inkomstkälla för den åldersgrupp som svarar för arrangemanget. Ungdomsarenan Äppellunda, som fått ge namn åt cupen, stod färdig 1990.
De första åren efter att sektionen för boxning bildats besöktes Alnön av boxare som Harry Persson (bilden), tysk-danske Hans Dreschler, norrmannen Otto von Porat och Nils Ramm. Just Harry Persson skapade bland de idrottsintresserade en feber lika stark som den under Ingemar Johansson storhetstid långt senare. Sven Persson, som ses på bilden, uppvisningsboxades mot flera av dessa i Idrottsborgen eller på Släda. Hur Alnö IF lyckades få boxare på hög internationell nivå till den trots allt lilla föreningen vore intressant att ytterligare fördjupa sig i.
Gunnar Gerdsdorff (född Andersson), till vänster på bilden, tillhörde Folke Bymarks adepter och var den som lyckades bäst bland ett gäng duktiga boxare. Redan 1949 innan han hade fyllt 19 år tog han sitt första SM- tecken. I andra klubbar tog han ytterligare två SM-tecken och deltog också i ett antal landskamper med den äran. Han är för övrigt fortfarande den ende i föreningen som tilldelas ST- pokalen som Medelpads främst idrottsman det året.
Nya Idrottsborgen var under flertalet år i första hand en träningslokal för brottarna. Under lokalens första år inrymdes även boxning och bordtennis där innan dessa sektioner tackade för sig beroende på allt mindre intresse. Till all lycka kunde lokalen användas till en alltmer omfattande brottningsverksamhet. En period verkade alla ungdomar på ön vara födda till brottare och föreningen räknades som en av landets bästa ungdomsklubbar. Lokalen stängdes 1967 men då hade brottarna redan lämnat lokalen för träning i den nybyggda Vibackeskolan.
Leonard Morin, tvåa från vänster på bilden, var en av stiftarna av Alnö IF. Han är den av stiftarna som fanns kvar i styrelsen längst och var ordförande åren 1932-33. Vid sidan av plats i huvudstyrelsen ingick han också i flera sektioner och var tillsammans med Ernst Nyström initiativtagare till att starta en boxningssektion. På bilden syns han tillsammans med bröderna, fr v Olof, Erik, Anton, Anders och Gustaf.
Under senare delen av 1940-talet förekom utbyte med boxningsklubben i Vasa. Överfärden till Finland skedde i mindre fiskebåtar och resan var säkerligen väl så äventyrlig. Alnö IF:s boxare åkte över några gånger från 1946 i fiskebåt med styrhytt, men öppen i övrigt, den typ av båtar som fanns i fiskelägen som Spikarna och Löran. Oftast var det matcher under två kvällar och resultatet för våra boxare var gissningsvis bättre dag två. KG Lindgren (mitten nedre raden), Bengt Wikberg (längst till vänster) Stig Tjernberg (3:a fr v) Gunnar Andersson/Gerdsdorff (4.a fr v) är några av de boxare som syns på bilden.
Sågverksarbetare på Alnön gavs unika möjligheter att prova på fotboll i ett tidigt skede när engelska båtar anlände till sågverken Det spelades då mer eller mindre organiserad fotboll av besättningen på någon lämplig yta och det dröjde inte länge förrän sågverksarbetare deltog av hjärtans lust. På bilden är det grabbarna från Ankarsvik (stående) som möter Albions söner. Från vänster Gustav Bill, Einar Eriksson, Sven Strömkvist, Sven Persson, Folke Eriksson, Nisse Edström, Brage Eriksson, Gustav Karlsson, Axel Eriksson, Marino Helsing och Nils Persson.
Redan vid starten av föreningen lånades området i Släda för utomhusaktiviteter och efter några år gjordes hyresavtal som sedan ledde till köp av marken från makarna Andersson i Nedergård. Överlåtandet var inte helt genomfört förrän 1935. Köpesumman var 5 000 kr varav 500 kronor kontant. Lånet på 4 500 kr hade fem procents ränta. Ett lån som för övrigt kommunen övertog i början av 1950-talet då ekonomin sviktade för föreningen.
När goda krafter förenas i en gemensam vilja att skapa något för ungdomar ger det resultat. Det är Äppellunda beviset för. Kraften fanns på olika håll. En ungdomssektion med stark ledare och ett antal drivande personer. Ett kommunalråd med hjärtat hos Alnö. En ordförande som satt i fritidsnämnden. En vice ordförande som hade stor påverkan på kommunala insatser genom sin roll i dotterbolag. Allt gjorde att anläggningen snabbt kunde förverkligas. Idag navet för ungdomsverksamheten.
Under åren 1946 till 1956 ingick orientering något överraskande i Alnö IF. Skälet var att Alnö Scoutkår måste vara medlem i Riksidrottsförbundet för att kunna tävla i orientering. Enklast var då att gå ihop med en klubb på ön och då var Alnö IF det naturliga valet. De som drev detta hade också redan en koppling till Alnö IF. Personer som kan nämnas är Sven Näslund, Rune och Axel Morath. Den sistnämnde skrev för övrigt också tidningsreferat om föreningens fotbollsmatcher, men är nog mer känd som riksåklagare. På bilden syns Rune Morath.
Gösta Pettersson (bilden) och några år senare Ulf Tjernberg var två ”doers” som kraftsamlade för att få igång en ungdomssektion. Den bildades i december 1961, men föret var trögt i portgången. Det var t ex svårt att finna gränserna och samarbetsformer med de ”vuxna” sektionerna fotboll och brottning. Egentligen inte konstigt då samhället några år tidigare hade svårt att hantera ungdomars övergång från unga vuxna till ungdomar.
Under många årtionden fanns gymnastik med som en sektion inom Alnö IF, men i stort sett levde den sitt eget liv utanför föreningens hägn. Redan från början sågs gymnastiken som motions- och inte tävlingsverksamhet, men ansågs ändå viktig. ”Ty vi må komma ihåg att grunderna för all idrott heter gymnastik och den förutan kan vi inte framskapa några verkliga idrottsmän”, konstaterade styrelsen 1926. Med eldsjälar som Ann-Marie Hjelm (bilden) och Ulla Forsberg kunde gymnastiken bedrivas till 1980-talets slut.
Sedan mitten av 1920-talet har Släda idrottsplats varit Alnö IF:s hemmaplan. Först lånad, sedan hyrd och från 1935 ägd i egen regi. Det har dock varit diskussioner om förflyttning av arenan både internt och i samspråk med kommunen. I början av 1950-talet ville föreningen att kommunen skulle ta över planen. Lösningen blev istället att kommunen tog över kvarvarande lån. I slutet av 1940-talet var tanken att flytta planen norr om nuvarande Circle K. Tio år senare avsåg man att placera planen i Usland, men inte heller det blev något. Nu verkar Släda leva i orubbat bo. Bilden är från invigningen 1935.
Efter cirka 30 år i träda återupptogs skidåkningen i Alnö IF 1987. Tack vare stark struktur och organisation, tydligt redovisat i en särskild folder (bilden), fick verksamheten för öns ungdomar en bra start. I skidsektionen första året satt förutom ordförande Lars Karlsson även Per Olof Ahlström och Sylvia Nordlund, kassör respektive sekreterare. Efter två år byggdes en enklare skidstadion vid Räbbmospåret, som utvecklats på alla de sätt till en väl fungerande anläggning. 1994 önskade skidsektionen bilda eget varvid Alnö SK föddes och är numera en välmående 30-åring.
När Alnö Vintersportklubb sågs dagens ljus i början av 30-talet fanns sannolikt planerna på att locka över Alnö IF:s skidåkare. Så blev det inte. Skidåkningen var viktig för Alnö IF och det absoluta flertalet skidåkare stannade kvar i föreningen. Konflikterna var dock stora under en period då en del av de skidåkare som gick över till Alnö Vintersportklubb inte lämnade kvar sin skidutrustning hos Alnö IF. Några år senare ville brottarna bilda en egen klubb och eftersom det var närapå alla brottare och ledare som önskade detta genomfördes det utan någon större konflikt.
Holland, Eindhoven och storklubben PSV:s träningsanläggning var målet för Alnös ungdomar när bussen lämnade Alnö sommaren 1973. På plats fick de träffa den svenska storstjärnan Ralf Edström som anslutit till klubben. Autografskrivning och snack om proffslivet och lite trix med bollen var höjdpunkterna från resan. Vår förra vaktmästare, Mikael Öberg, gjorde Ralf mållös när han klackade ett mynt ner i bröstfickan på skjortan.
Det finns många märkesår i Alnö IF:s fotbollshistoria men frågan är om inte 1989-1992 är höjdpunkten med vänskapsmatcher mot storlag som Stoke, Crystal Palace och Benfica. Dessutom matcher i Skandiacupen mot allsvenska Djurgården och Öster. Matchen mot Djurgården 1990 (här fångad i et tidningsklipp från Sundsvalls Tidning) förlorades först i förlängningens allra sista minut. Även mot Öster blev det förlust, men då hade Alnö i omgången innan slagit ut Gif Sundsvall. A-laget firade framgångar i serien med serieseger i div 3 och topplaceringar i div 2 i norra Norrland.
Sedan 1985 har Äppelunda under midsommarveckan invaderats och tagits över av alltifrån 150 till 200 förväntansfulla 7-10 åringar. Med hjälp av ledare från egna ungdomsled får de lära sig allt ifrån fotbollens mysterier till att trivas och fungera i grupp. Det är många som tagit sina första trevande steg på Äppellunda för att ett antal år senare spela på seniornivå i olika lag.
Tomas Berglund, född 1971, tillhör en liten grupp personer i det moderna Alnö IF som kan jämföras med pionjärerna från 1920-talets ledare med många bollar i luften i olika roller. Förutom mångårigt styrelse- och sektionsarbete arbete har han verkat som tränare för juniorer och utvecklingslag. Dessutom har han som ledare haft och har ansvar för fotbollsskolan, Summer camp och även A-laget på herrsidan. Många alnöungdomar har också fått möjlighet att växa upp med Tomas Berglund i hans roll som gymnastiklärare.
Rudolf Björklund, mer känd under smeknamnet Rulle Björklund, var i olika roller Alnö IF trogen under cirka 55 år fram till sin död 1980. Styrelse- och sektionsarbete och ingående i festgrupper av allehanda slag var några uppdrag. Minnet av Rulle lever dock mest vidare genom hans roll som funktionär vid olika arrangemang och utdelare av priser till ungdomsspelare under många år. Det som lyser starkast är Rullebollen, som delats ut till årets bästa spelare inom fotbollen, sedan 1963 till herrarna och sedan 1976 till damerna.
Det blev inget OS för Evert Eklund 1932, men tallriken finns kvar som ett minne av att han deltog i uttagningarna inför tävlingarna i Los Angeles. En tredjeplats i SM det året kvalificerade honom för att vara med i uttagningarna, men där blev det förlust mot Djurgårdens Einar Karlsson som sedan kom att erövra en bronsmedalj vid OS-tävlingarna i USA. Att bara delta i uttagningarna var en prestation i sig. Svensk brottning stod i världsklass vid den här tiden.
Föreningens ungdomsverksamhet växer snabbt under slutet av 80-talet och början av 90-talet och det känns viktigt att kunna berätta om verksamheten och vilka som leder den. Varje år togs en enkel fyrsidig trycksak fram som dels berättade om visionerna för verksamheten men också presenterade ledarna för de olika ungdomslagen. Åldersgrupp, namn och telefonnummer. Känns onekligen en bit från dagens snabba kommunikation med hemsida och sociala medier, men det fungerade.
Sluttningen i närheten av det tättbebyggda Wiihaga fick fungera som fond när de många ungdomarna skulle fotograferas för den årliga julkalendern. Kalendern var en betydande intäkt för verksamheten under många år. Det såldes nästan 5 000 stycken inför julhelgen och det fanns även sponsorer som stöttade projektet. Men viktigast kanske: det blev en årlig påminnelse om allt ungdomsarbete föreningen stod för.
Alnö IF:s pojklag 1964, ett av de allra första. Vid den här tidpunkten hade föreningen ett pojklag, ett juniorlag och två representationslag, A- och B-lag. Ungdomssektionen hade bildats tre år tidigare och då gemensamt för fotboll och brottning. Övre raden fr v Kjell Nilsson, Per Eklund, Björn Tegenfeldt, Bertil Sellbom, Dennis Holmgren. Nedre den fr v Christer Nilsson, Christer Berglund, Sten Eklund, Kjell Edbom, Göran Nilsson och Sten Axel Johansson. Fram till 1983 fanns bara pojkar i ungdomssektionen. Flickorna hörde till damsektionen.
Herrfotbollen i Alnö IF har drygt nittio år på nacken och damerna lite mer än femtio när lagen sommaren 2022 förenas i ett gemensamt arrangemang på Släda. Föreningen utmanade sina motsvarande representationslag i Selånger. Fyra halvlekar saxades med herr/dam/herr/dam. Ett uppskattat och annorlunda initiativ för såväl spelare som publik. Naturligtvis förevigades det hela i en gemensam avslutande lagbild.
Jubiléer är till för att minnas och för att lyfta fram alla goda insatser som gjorts. 1964 fyller föreningen 40 år och det firas i den nybyggda Vibackeskolans Focus-lokal. På plats på scenen för att uppmärksammas finns fr v Kalle Larsson, Janne Andersson, Lennart Myhrén, Karl-Arne Wikberg. Sten-Olof Öberg, Sven Jonsson, Rudolf Björklund och Hans Björne.
Dessa spelare har fått förtroende att ingå i vårt fotbollslag för herrar, varav flera också har spelat i allsvenskan. Vårt val baseras på deras prestationer i vår förening. Annars skulle Andreas Yngvesson och Bosse Börjesson varit givna i laget. Nu gick Andreas tidigt vidare i karriären och Bosse kom till Alnö IF i karriärens slutfas och då i första hand som tränare. Ragnar Åhlin var 1940-talets gigant tillsammans med Tore Lindstrand ,men valdes bort av oss i sista gallringen.
Århundradets damlag i fotboll består i hög grad av spelare valda från lag under 1970- och 1980-talet. Med landslagsspelaren Karin Ödlund i spetsen tillhörde laget också de bättre i Sverige under några år. Som synes har vi mor och dotter med i laget. Mia Löfqvist kom fram tillsammans med Karin Ödlund och Maria Svensson i den första generationens lag. Dottern Ellen lämnade Alnö redan som 19-åring men hann redan då göra starka avtryck som spelare.
De bästa brottarna hämtar vi från två olika epoker. Tre av brottarna - Evert Eklund, 70 kg, (bilden), Julle Lindgren, 87 kg, och Ture Karlsson, 97 kg - kommer från 1930-talets brottarlag. De övriga - Kent Jonsson, 52 kg, Sven Nordström, 57 kg, Lars Edlund, 63 kg, Hans Bodin, 78 kg, och Kennet Krantz, över 97 kg - från den senaste gyllene eran för våra brottare med vilket menas 1950- och 1960-talen. Konkurrensen är hård i de lättare viktklasserna medan tyngre brottare hade lättare att ta en plats i olika årgångars brottarlag. Att vare sig Sigurd Eklund eller någon av sönerna Jan-Erik, Sten, Lars eller Per fått en plats i laget kan säkert ifrågasättas.
Boxningen inom Alnö IF pågick från 1927 till 1954 och det är allt färre på ön som sett boxarna live i ringen. De boxare som ingår i århundradets lag tillhörde Sverigeeliten med landslagsboxare som Ali Engström, flugvikt, under 1930- talet och Gunnar Gerdsdorff, lättvikt, (här på bild med tårtuppvaktning sedan han vunnit ST-pokalen) från slutet av 1940-talet och några år framåt i spetsen. Dessutom Ernst Helsing, bantamvikt, Ulf Yngvesson, fjädervikt, Bengt "Bölja" Jansson, weltervikt, Gösta "Bagarn" Forsell, mellanvikt, Sven Persson, lätt tungvikt och BE Svensson, tungvikt.
Två stafettlag har fått ge ansikten år århundradets bästa skidåkare inom Alnö IF. Det ena bestående av den skidåkande brödratrion Love, Rune och Sven Österlund samt deras skidåkande granne Axel Jonsson-Smedsgård. I det andra ryms profiler som Volger Sahlin, Erik Eklund, Gösta Olsson (bilden) och allround-idrottsmannen Ragnar Åhlin. Vilket av lagen som skulle vunnit den interna kampen vågar vi inte ens sia om.
Sven Österlund (bilden) får tillsammans med Ragnar Åhlin betecknas som föreningens bästa skidåkare genom tiderna. Under Starkotterspelens storhetstid på 1930-talet var Sven Österlund ett stående inslag i loppet år efter år med framskjutna placeringar. Sommaren ägnades i hög grad åt fotboll inom Alnö IF. Även bröderna Love och Rune tävlade i skidor, men var oftast steget efter sin broder i skidspåret. Sven Österlund avled 1989.
Det var i rollen som fotbollspelare som Tore Lindstrand skaffade sig legendstatus på ön. Detta som spelare i ett par decennier och då mestadels i Alnö IF, kryddat med kortare gästspel i Vivstavarv och Giffarna. Dessutom deltog han i cirka 20 landskapsmatcher för Medelpad. Under 1940-talet var han föreningens ordförande något år och dessutom ledamot i skidsektionen. Den ”humörfyllde” Tore Lindstrand provade brottning i unga år men fotbollen tog snart över. Tore Lindstrand avled 1992.
De första noteringarna om Sten-Olof Öberg livsresa med Alnö IF kan ses från mitten av 1940-talet då han som ung pojke åkte i Starkotterloppets ungdomsklass. Sedan följde en resa på cirka 65 år då Alnö IF var ständigt närvarande i hans liv . Ibland direkt i roller inom fotbolls- och brottningssektionerna men även inom styrelsen. Ibland indirekt som stöd, kunskapsgivare och mentor till ledamöter i föreningen.
Under 14 år var Sten-Olof Öberg kommunalstyrelsens ordförande men även under den perioden fanns Alnö IF i hans hjärta på olika sätt. 2010 skapades en fond som årligen ska dela ut pris till någon som verkat i Sten Olof Öbergs anda. Sten-Olof Öberg avled 2010.
Folke Bymark är en av de personer som utan att ha varit ordförande föreningen, satt stort avtryck som aktiv och ledare. Som aktiv fotbollspelare lyckades han så väl att Gif Sundsvall blev hemvist under några år. Det som har gjort honom till en av de starka ledarna under föreningens 100 år är de insatser som gjordes för boxningen under 1940- och början av 1950-talet med både bredd och elitverksamhet. Han kan jämföras med Sigurd Eklund och Karl-Arne Wikberg som gjorde likartade insatser inom föreningens brottningsverksamhet något årtionde senare. Politiska engagemanget var också starkt och från 1960-talet och många år framåt var han ordförande i Fritidsnämnden. Folke Bymark avled 2007.
Föreningen firar sin 75-åriga tillvaro 1999 med förtäring, samkväm och mottagning i Focuslokalen på Vibackeskolan. Västernorrlands Idrottsförbund finns på plats genom sin ordförande Eric Eng och han hyllade fyra framträdande Alnö IF-ledare, fr v Arne Modig, Mats Abrahamsson, Per-Olov Ahlström och Bo Harström.
Under 60- och 70-talet inledde herrarna ibland säsongen med ett träningsläger på annan ort. Oftast någonstans i södra Sverige, men då och då också en utlandsutflykt. 1977 var det dags för att ta sig till Groningen i Holland. Värdarna syns i randiga tröjor. Bakom dem finns alnölaget, från vänster Sten Eklund, Lasse Sjöström, Stefan Holmström (stående bakom), P-O Tegenfeldt, Anders Jakobsson, Lennart Sundqvist, Börje Andersson, Gunnar Sjöberg, Sven-Olov Lemon, Tommy Holmgren, Anders Sundström, Leif Yngvesson, Kurt Engström och Sigge Staaf.
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies