Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Yngsjö IF kommer inte till spel i Alliansen.
Men drömmen om comeback i seriespelet nästa år lever.
– Vi stänger inga dörrar. Vi tar emot alla som vill spela fotboll, säger Stefan ”Lillen” Olsson, tränare och vice ordförande.
Patric NilssonText
Patric NilssonStefan ”Lillen” Olsson är tränare och vice ordförande i Yngsjö IF.
Det var i slutet av februari i år som Yngsjö IF meddelade att man tvingas dra sig ur seriespelet i division 5 och inte kommer att bedriva någon seniorverksamhet under 2024.
Men under hösten kom det signaler som talade för att klubben var på väg att göra comeback 2025.
Då i division 6.
I samband med ett välbesökt informationsmöte/intresseträff kom det 20 spelare, både nya och gamla, för att prata om en uppstart av A-laget.
Annons
– Då såg det bra ut, men tyvärr har vi tappat ett antal på vägen, säger ”Lillen”.
Yngsjö IF har tränat inomhus i Wendesvallen på lördagar och det kommer man att fortsätta med efter jul- och nyårshelgerna.
– Då får vi se om det dyker upp fler spelare. Vi har varit nio spelare, kanske tio med mig, men det är naturligtvis för få för att anmäla ett lag till seriespel, säger ”Lillen”.
Det fanns planer på att anmäla ett lag i Alliansen.
– Jag var till och med beredd att ställa mig i mål, men det gick ändå inte. Vi fick inte ihop det.
Föreningen, som var bäst i kommunen 1989, har drivit verksamheten vidare som vanligt utan sitt A-lag men det är naturligtvis inte detsamma.
– Jag får hela tiden frågor från trotjänare i byn som undrar om vi kommer till spel nästa år. Många är förtvivlade och saknar verkligen sitt A-lag, säger ”Lillen”.
Det är i dagsläget inte mycket som talar för att Yngsjö IF gör comeback i seriespelet 2025.
Bild: Simon Rehnström
Det ser alltså tufft ut inför 2025 men ”Lillen” stänger inga dörrar.
– Jag har koll på att det saknas lag i så väl nordöstra som norra sexan så kan vi locka fler spelare så kör vi, säger ”Lillen”, och fortsätter:
– Jag kan inte trolla men jag kan säga så mycket att vi tar emot alla som vill spela fotboll.
Åhus HBK gick upp i division 4. Blir det inte spelare över där?
– Jag hade vissa förhoppningar om det, men det är inget vi har märkt av. Men jag ska kontakta ledningen i Åhus HBK för att höra mig för. Hoppet är som bekant det sista som överger en.
Patric Nilssonpatric.nilsson@kristianstadsbladet.se044-185549
På måndag presenterar Skånes FF serieförslaget för 2026.
Men varken Yngsjö IF:s herrar eller Rinkaby GoIF:s damer har anmält sig – trots att anmälningstiden gick ut för en vecka sedan.
– Den infon har jag inte fått, men vi ska vara med. Det är lugnt, säger Stefan ”Lillen” Olsson i Yngsjö IF.
Efter två års paus är Yngsjö IF tillbaka – och anmäler ett lag till division 6.
Den här gången finns det inga tvivel hos klubbprofilen Stefan ”Lillen” Olsson.
– Nu blir det av. Farsan Stig-Roland och de gamla uvarna i klubben är överlyckliga, säger ”Lillen”.
Patrik PerssonText
Patrik PerssonStefan ”Lillen” Olssons Yngsjö IF gör comeback efter två års uppehåll.
Bild: Kb/Nsk
Spelartruppen var för tunn när Yngsjö IF tvingades dra sig ur division 5 och pausa herrlaget inför säsongen 2024.
Klubbledningen, med Stefan”Lillen” Olsson i spetsen, hade stora förhoppningar på en comeback redan inför årets säsong, men intresset efter ett välbesökt informationsmöte rann snabbt ut i sanden.
Den här gången är comebacken på riktigt.
2026 kommer herrarna att vara tillbaka på Yngsjö IP.
Det kände Stefan ”Lillen” Olsson, vice ordförande och tidigare spelar- och tränarprofil, direkt när tränarfrågan blev klar.
– Fredrik Lindeberg och Simon Rosquist ringde mig innan jag ringde dem. Nu ska jag ringa till Skåneboll och anmäla oss till division 6.
Lindeberg, som har representerat Spjutstorp under de senaste två åren, och Rosquist spelade båda i Yngsjö IF säsongen 2023 och den nya tränarduon har ett långt förflutet i klubben sedan tidigare.
När klubben hade ett spelarmöte i onsdags var närmare 30 spelare på plats. Ett tiotal är yngre spelare, men det är även ett flertal spelare som spelade i Yngsjö innan uppehållet.
– Här känns det att vi har något på gång. Vi har 10-15 ungdomar, och de hade vi inte när vi drog oss ur.
– Jag satt och tänkte, när jag satt i rummet, att det är bra klass om jag plockar ut ett lag av dem som är här, säger ”Lillen”.
Yngsjö IF:s senaste säsonger
2025: Herrlaget pausat.
2024: Herrlaget pausat.
2023: 5:a i division 5.
2022: 3:a division 5.
2021: 5:a division 5.
2020: 1:a division 6.
Lilla Yngsjö IF klättrade under Christer Lindgrens ledning från division 6 hela vägen upp till division 2 mellan 1985 till 1992, och var kommunens bästa fotbollslag 1989.
Därför var det något av ett chockbesked när klubben i februari 2024 meddelade att man tvingades pausa herrlaget.
– Det har pratats mycket om detta. Många har frågat vad som händer, men jag har aldrig haft något bra svar. Det har varit svårt att få igång det, men det blev trots allt bara en paus på två år, säger Stefan ”Lillen” Olsson.
Men han är tydlig med att Yngsjö kliver in i omstarten utan några konkreta tankar på medaljer eller avancemang i seriespelet.
– Vi ska inte vara så resultatfixerade i början. Alla ska få spela, vi ska få igång det igen och få liv i föreningen på den fronten, säger ”Lillen”, som kommer att finnas med runt det nystartade seniorlaget.
Under pausen har han istället hjälpt till att träna klubbens framtidsspelare – pojkar 7 och pojkar 10.
– Jag har aldrig tränat ungdomar på det sättet, men det var jättekul att se deras glädje. Vi andas optimism i föreningen, vi har två ungdomslag som växer, och jag hoppas att det ska ge ringar på vattnet när vi startar ett seniorlag igen, säger ”Lillen”.
Patrik Perssonpatrik.persson@kristianstadsbladet.se044-185551
En av traktens fotbollsprofiler, Jonny Lindström, har gått ur tiden.
Kenth OlssonText
Kenth OlssonJonny Lindström.
Bild: Kenth Olsson
När Alliansen innefotbollsturnering firade 50 år 2008 togs alla tiders Dream Team ut. Där var Jonny Lindström med. Tio år senare fick Bladets sportchef frågan om han hade något särskilt personligt minne från denna turnering som spelats varje år sedan 1958?
Han svarade: ”Jonny Lindström - en gång i tiden känd som Bladets snabbaste vaktmästare. Bohemen och Vinnösonen blev stor matchhjälte för Yngsjö IF genom att avgöra finalen upplagan 1992/93. Lindström vallade med sig själv och pangade därefter in segermålet mot IFK Hässleholm. Sen kysste han vandringspriset i bästa Björn Borg-stil.”
Det fanns bara en Jonny Lindström.
Tidigt blev han fruktad målskytt i moderklubben Vinnö, vilket inte minst jag själv smärtsamt erfor under andra halvan av 70-talet som målvakt i Yngsjö IF.
Så föll det sig att vi båda värvades samtidigt till Åhus IF 1982. Där utvecklade vi en nära vänskap. Jonny var erkänt social, välkomnande, livsglad och besatt en härlig humor. Hans stil var oefterhärmlig och vi hade fantastiskt skoj.
Första året i klubben tog han hem interna skytteligan och genom att vinna den igen 1984 (då blev det även delad förstaplats i seriens skytteliga) bidrog han till Åhus IF:s seger i såväl Willandscupen som i serien. Därmed tog klubben för första gången någonsin steget upp i landets tredje högsta serie.
Vi var båda studerande och sommaren 1989 välkomnade han mig att bo med honom i stugan på hans mammas hustomt i Åhus. På gräsmattan invid fixade vi till en minitennisbana. Jonny var ett bollgeni, behärskade de flesta racketsporter och jag fick storstryk varje gång.
Jonny hade vid denna tid börjat lira med Yngsjö IF och blev därmed delaktig i klubbens framgångssaga. Yngsjö IF blev kommunens bästa fotbollslag 1989, nådde division 2 säsongen 1991 och spelade samma år sensationellt oavgjort i en uppvisningsmatch mot engelska Blackburn med flera landslagsspelare. Ett par år senare vann Blackburn Premier League.
Jonny bodde flera år på söder i Kristianstad i en trea. Där lät han på eget bevåg riva en lång vägg så att han och bästa kompisen, tillika lagkamraten Affe Olsson fick yta att spela fotbollstennis inne i lägenheten om lördagarna innan det blev Frimus. Det berättas hur de boende i höghusen andra sidan vägen hade som lördagsnöje att följa dramat genom fönstren.
När Jonny sedan skulle flytta lyckades han övertyga ABK att det var en tvåa han hyrt, ingen trea, som hyresavtalet uppgav. Bara Jonny kunde komma undan med något sådant.
Förvisso hade han låtit det stå på standby i grundskolan, men alla visste att Jonny var utrustad med ett gott läshuvud. Detta lät han återaktivera då han med lätthet läste in gymnasiet och därefter tog en universitetsexamen i Lund.
Sedan bar det av till Göteborg och lärarjobb 1994. Blev lite fotbollsspel med Mossens BK men mest squash. Men fokus var nu annat: Han träffade Helena, de bildade familj och sedan kom sönerna, Adam och Torsten.
Livet igenom förblev Jonny en livsnjutare i positiv bemärkelse, njöt av det goda men lät det aldrig gå ut över det seriösa. På äldre dagar blev det också mycket golf. Vid sin bortgång uppbar han en tjänst som universitetslektor i matematik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Jonny Lindströms stund på jorden blev orättvist kort, 63 år. Vi är många som sörjer hans frånfälle och minns honom med värme i våra hjärtan.
Kenth Olsson
Strömsborgs IF och Venestads IF gör comeback i seriespelet 2025.
Däremot hänger Yngsjö IF:s planerade omstart i den lokala fotbollen på en skör tråd.
– Det går trögt, men jag jobbar på detta varje minut, säger Yngsjö IF-profilen Stefan ”Lillen” Olsson.
Även Yngsjö IF, som tidigare i höstas hade stora förhoppningar på en omstart efter pausen under 2024, lyser med sin frånvaro bland anmälda lag.
Man är igång och tränar inomhus i Wendeshallen i Åsum på lördagar, men Stefan ”Lillen” Olsson avvaktar med att trycka på startknappen.
Efter det välbesökta informationsmötet/intresseträffen i höstas har några tilltänkta spelare dragit sig ur och det gör att ledningen vacklar.
– Vi är tio-tolv spelare. Har man 12-16 spelare med viss kontinuitet så kan man ha några som ställer upp när det krisar. En sån lösning kan man ha, men vi är inte där heller, säger ”Lillen”.
Yngsjö IF har planer på att anmäla ett lag till Alliansen och hoppas att det kan bli en signal till fler att hoppa på klubbens omstart.
– Det kunde sett bättre ut, men vi lever på hoppet och har krokar ute. Jag jobbar med detta varje minut, säger Stefan ”Lillen” Olsson.
Paus 2024 – omstart 2025?
Mycket tyder på att Yngsjö IF är tillbaka i division 6 nästa år.
– Det finns ett seriöst intresse, det är riktigt roligt, säger Stefan ”Lillen” Olsson.
Patrik PerssonText
Patrik PerssonStefan ”Lillen” Olsson är positiv till en omstart för Yngsjö IF efter ett välbesökt informationsmöte.
Bild: KB/NSK
Det var i slutet av februari i år som Yngsjö IF meddelade att man tvingas dra sig ur seriespelet i division 5 och inte kommer att bedriva någon seniorverksamhet under 2024.
Spelartruppen var helt enkelt för tunn.
– Jag vägrar stå här med någon domedagsstämpel utan vi måste gå stärkta ur det här. Jag väljer att säga att vi p-a-u-s-a-r verksamheten för vi tänker inte ge upp det på något vis, sa tränaren och vice ordföranden, sa Stefan ”Lillen” Olsson i samband med beskedet.
Föreningen, som var bäst i kommunen 1989, har drivit verksamheten vidare som vanligt utan sitt A-lag och efter att chockbeskedet från i vintras har lagt sig bubblar det numera av nytändning på Kärleksgatan i Yngsjö.
Klubbledningen fingrar på startknappen efter ett välbesökt informationsmöte/intresseträff för drygt en vecka sedan. Nästan 20 spelare, både nya och gamla spelare, nappade och anslöt till träffen för att prata om en uppstart av A-laget.
Annons
– Vi visste inte om det skulle komma 5 eller 20 stycken. När spelarna trillade in började vi fundera på om vi hade tagit upp korvar så att det räcker... det blev en fantastisk uppslutning, så vår förhoppning om seriespel 2025 är stor, säger Stefan ”Lillen” Olsson.
Vilka är spelarna som kom på träffen?
– Det är både nya och gamla spelare och några juniorer från Åhus. Jag vill inte nämna några namn, men några av dem är aktiva i andra klubbar just nu men jag har inget dåligt samvete för det eftersom jag släppte dem i våras.
Lördagen den 28 september ska man börja träna och höstens träningar kommer att bli avgörande när man så småningom tar beslutet.
– Nyckelordet är att man har närvaro. Det får inte bli som i våras att man kommer när man kan, det fungerar inte. Jag vill att man ska vara engagerad och inte bara åka ner och träna. Jag har det gamla tänket med samling och fika på sista träningen innan match, säger ”Lillen”, som även vill se en föryngring.
– Vi hade ett juniorlag tidigare som vi drev tillsammans med Degeberga. Det tappade man bort sista ett-två åren och det vill jag ta upp igen.
Yngsjöledningen bedömer intresset från spelarna som seriöst efter träffen och nu vill man se att det håller i sig under höstens träningar.
– Vi kommer att ta ett beslut grundat på att intresset består, men jag är oerhört glad för det stora intresse som gamla som nya spelare visade. När jag får klartecken kommer jag att skicka in en anmälan till Skånes FF, så börjar vi om i division 6, säger ”Lillen”.
Läs mer: Var kommunens bästa lag – nu drar sig Yngsjö ur serien: ”Förkrossande”
Patrik Perssonpatrik.persson@kristianstadsbladet.se044-185551
Följ
Det fanns en tid när det spelades organiserad fotboll i praktiskt taget varenda by i nordöstra Skåne. När idrottsplatsen var den självklara samlingspunkten och helgens hemmamatch höjdpunkten i tillvaron. Så är det inte längre. Faktum är att Fotbollsdöden breder ut sig. Kb/NSk har satt ihop en slags bruttolista över klubbar som har förlorat sina herrseniorlag från 1990 och framåt och vi har rest runt i området och tittat till alla de bortglömda fotbollsplanerna. Men allt är inte nattsvart. Klubbar som Yngsjö IF, Venestads IF och Finja IF rustar alla för en comeback till nästa säsong och i Österslövs IS är det ungdomarna som är framtiden.
• Yngsjö IF
Bildad: 1946.
Hemmaplan: Yngsjö IP.
Storhetstid: En och en halv säsong i division 2 1991–våren 1992 (som bäst femma 1991).
Senaste säsongen: Femma i division 5 2023.
Kommentar: I februari i år kom beskedet att Yngsjö IF, som 1989 var kommunens bästa lag, inte har tillräckligt med spelare och tvingas dra sig ur division 5. ”Vi kan inte sätta ett lag på plan och har ingen trupp som klarar av att spela i division 5. Men jag väljer att säga att vi p-a-u-s-a-r verksamheten för vi tänker inte ge upp det på något vis”, sa Yngsjös tilltänkta tränare, tillika vice ordförande, Stefan ”Lillen” Olsson. Nu, sju månader senare, talar mycket för att pausen är på väg att ta slut. Yngsjö har haft en intresseträff med stor uppslutning och kan vara redo att trycka på startknappen och anmäla ett lag till division 6-spel 2025.
Alla har hört talas om Yngsjömordet.
Ortens fotbollsbragd är inte lika känd, men nu har Yngsjösonen och historikern Kenth Olsson tecknat ner Yngsjö IF:s historia.
– Kapitlet tog nästan tre år att skriva men så grottade jag också ner mig rejält.
Patric NilssonText
Patric NilssonYngsjösonen Kenth Olsson har nyligen släppt boken om ”Åhus och Yngsjötraktens historia. Ett kapitel handlar om Yngsjö IF:s fotbollsbragd då den lilla klubben gick från en ängaklubb till att bli kommunens bästa lag.
Boken ”Åhus och Yngsjötraktens historia” släpptes nyligen. En bok på 320 sidor, fördelade på 43 kapitel med sammanlagt över 200 bilder, foton och kartor. Huvudsyftet med boken har varit att samla ett ansenligt antal historiska texter om framför allt Åhus- och Yngsjötraktens förflutna.
Målsättningen har varit enkel.
– Jag vill på ett populärt sätt berätta om människor och händelser – i krig och fred – som gått före oss och bidragit till historien, säger Kenth Olsson, som jobbat med boken under 16 år.
– En del har jag skrivit om tidigare men mycket är också helt nytt.
Som kapitlet om Yngsjö IF:s historia. För första gången nedtecknad och samlad på ett och samma ställe. Ett kapitel som fått namnet ”Fotbollsbragderna i Yngsjö”.
Annons
– Jag har intervjuat många människor från den här tiden men framför allt så har jag suttit och läst Kristianstadsbladet via mikrofilm på Stadsbiblioteket.
Kenth Olsson växte upp på Kärleksgatan 35. En bra utspark från Yngsjö idrottsplats.
Hans föräldrar, Stig ”Bagarn” och Asta Olsson, fick tre barn.
Alla spelade fotboll i Yngsjö IF.
Och alla utom Kenth vann serien.
– På min tid rankades vi som kommunens sämsta lag ett år. Så illa var det, säger Kenth, och skrattar.
Kenth var en hetlevrad målvakt som reagerade lika snabbt som han agerade. I en match mot Vinnö IF slog han Janne Hörberg – och fick tre månaders avstängning.
– Inte så klokt. I dag hade det förmodligen blivit flera år.
Det blev en kort karriär. Efter ett par år i Yngsjös A-lag värvades Kenth till Vilan BoIF för att ersätta Conny Larsson 1981.
– Jag spelade vårsäsongen innan en knäskada satte stopp. Och därefter la jag ner karriären för att satsa på studierna.
Yngsjö IF, bildad 1946, gick från ett klassiskt ängagäng till att bli kommunens bästa fotbollslag i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Resan gick från sexan till tvåan på fem säsonger.
En prestation utöver det vanliga.
– Några faktorer och personer var viktigare än andra för den resan, säger Kenth Olsson, och räknar upp eldsjälen Stig-Roland Ohlsson, tränaren Christer Lindgren men framför allt så lyfter han fram ett pojklag.
Yngsjö IF:s klassiska pojklag med spelare som Affe Olsson, Göran Sundholm, Richard Andersson, Stefan ”Lillen” Olsson och Nilos-Folke Svensson för att nämna några.
Killar födda 1963-65 (Alf Olsson, Göran Sundholm, Stefan ”Lillen” Olsson och Richard Andersson för att nämna några) och som alla inledde karriären i Yngsjö IF.
Annons
– I tonåren värvades de till Mjällby, Bromölla och Kristianstad men sen kom de tillbaka och gjorde under några säsonger Yngsjö IF till kommunens bästa lag.
Vilket uppmärksammades. På hemmaplan spelade Lasse Sigfridsson in en kampsång.
Utanför kommunen bjöds klubben in till Tipsextra.
Den fanns med på Stryktipskupongen.
Och så kom Blackburn Rovers på besök. Närmare bestämt sommaren 1991.
Yngsjö IF krigade sig till 0–0.
– Förmodligen klubbens bästa match genom tiderna, säger Kenth Olsson.
Fyra år senare vann Blackburn, som första klubb, Premier League.
– Många gånger var det fler åskådare på matcherna än vad byn hade invånare, säger Kenth.
1994 kom det till exempel 4 300 åskådare för att se dansbandslandslaget (med flera av landets ledande dansbandsorkestrar) möta Radio Kristianstad.
Även Inge Danielsson har spelat på Yngsjö idrottsplats – närmare bestämt 1966 i en jubileumsmatch mellan Yngsjö IF och Ifö/Bromölla. Gästerna vann med 6–0 och Inge Danielsson gjorde mål men imponerade inte på Bladets reporter som skrev:
”Är Inge Danielsson slut som fotbollsspelare?”
Knappt fyra månader efter jubileumsmatchen debuterade Inge Danielsson i landslaget.
Resten är, som man brukar säga, fotbollshistoria.
I EM-kvalet borta mot VM-trean Portugal samma höst vinner Sverige med 2–1 efter två drömmål av Inge Danielsson som blir ”Inge Guldfot” med hela svenska folket.
– Jag skriver inte ut vem reportern var, säger Kenth och skrattar.
Precis som sin far, Stig ”Bagarn” Olsson, har Kenth ett ben i Yngsjö IF.
Det andra i Åhus IF.
– Möttes klubbarna i Alliansen skrek farsan alltid: ”Heja Yngsjö, heja Åhus. Heja Åhus, heja Yngsjö.” Det gällde att gardera sig, säger Kenth och skrattar.
Prestige är bara förnamnet.
Annons
– Derbymatcherna hade ett snitt på 700 åskådare, säger Kenth, som självklart bjuder på sin ”Drömelva” – med spelare som representerat Åhus IF eller Yngsjö IF genom tiderna.
– Tänk om man kunde fått skåda denna legendariska uppställning på en fotbollsplan i dag.
Det vimlar av smeknamn i boken. Kjell ”Slim” Jönsson, Gunnar ”Gäddan” Olsson, Stig ”Biffen” Hartwig för att nämna några.
Kenths pappa kallades ”Bagarn”.
Ett smeknamn han själv fick ärva.
– Det var egentligen helt galet. Pappa var bagare under sex år på Carlssons Bageri men jag har aldrig bakat i hela mitt liv.
I dag följer Kenth klubben med hjälp av Bladetsporten. Och så kollar han med jämna mellanrum till ett av pojklagen.
Ett lag som tränas av lillebrorsan Affe.
– Det är trevligt och så passar jag på att hälsa på mamma som bor kvar på Kärleksgatan, säger Kenth, som inte tror att Yngsjö IF kan upprepa resan i framtiden.
– Det skulle vara som att ha sju rätt på Lotto flera veckor i rad. Nä, det finns inte på kartan. Den tiden är förbi.
------------------------------------------------------------------------------------------
Kenth Olsson
Ålder: 59 år.
Uppväxt: Yngsjö.
Bor: Åhus.
Yrke: Historiker och utbildningschef i Kristianstad kommun.
Familj: Sambo.
Tidigare böcker: Catalinaaffären (1987), Affärernas Sverige (1993), Inte en vackrare plats på jorden (1998), Absolut Story (2002), Från vikingar till Vodka (2004), Där korpen inte svalt (2004), Då blänkte yxan (2005), Utan ord. Stig Dagermans sommar på Österlen (2008), 400 år i Christians stad (2013).
Aktuell: Kom nyligen ut med boken Åhus och Yngsjötraktens historia.
Åhus och Yngsjötraktens historia
Antal kapitel: 43.
Antal sidor: 320.
Pris: Runt 300 kronor.
Försäljningsställe: Bokhandlarna i Kristianstad, Coop i Åhus, Kvantum i Åhus, Åhus Finest samt på nätet.
-------------------------------------------------------
Drömelvan
Conny Larsson (YIF/ÅIF) – Lasse Carlsson (YIF), Frans “Putte” Fridén (ÅIF), Åke Ståhl (YIF) – Kjell “Slim” Jönsson (ÅIF/YIF), Alf Olsson (YIF/ÅIF), Göran “Sundis” Sundholm (YIF), Hans “Hönsa” Olsson (YIF) – Sven Knutsson (ÅIF), Algot ”Alle” Åkesson (YIF), Torsten Edvardsson (YIF).
Reserver: Stefan ”Lillen” Olsson, (YIF), Lille-Bror Persson (ÅIF/YIF), Assar Heide (mv YIF), Stig ”Biffen” Hartvig (ÅIF/YIF), Stig ”Guldfot” Jönsson (YIF), Torsten ”Spättan” Kjellgren (ÅIF), Sigge Åhlander (ÅIF), Åke Tillberg (ÅIF).
Yngsjö IF tvingades dra sig ur seriespelet 2024.
Nu är det klart att Vittskövle IF tar över den lediga platsen i division 5 östra.
– Det är en delad känsla för det är något speciellt med att vinna en serie eller kvala sig upp, och jag tycker det är tragiskt att fotbollsfamiljen tappar Yngsjö. Men för vår del så vill vi spela så högt upp som möjligt, säger lagets tränare Magnus Nilsson.
Det var i torsdags som Kb/NSk kunde avslöja att Yngsjö IF drar sig ur seriespelet i division 5 östra. Spelarna är för få och herrlaget tar en paus, som vice ordförande och tränaren Stefan ”Lillen” Olsson valde att kalla det.
Yngsjö IF skulle spelat heta derbyn mot Åhus HBK och Åhus IF i division 5 den här säsongen. Så blir det inte. Med två månader kvar till seriepremiären väljer klubben att dra sig ur seriespelet. En chock och kalldusch för många, men också ytterligare en bekräftelse på att myten om att varje svensk by består av en kyrka och en idrottsförening håller på att monteras ner.
Patric NilssonText
Patric NilssonDetta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jag kan erkänna att jag har några föreningar som ligger mig extra varmt om hjärtat. Moderklubben Winnö IF är en.
Yngsjö IF en annan.
Frugan är uppväxt i byn och svärfar och svärmor har lagt ner många ideella timmar i föreningen som bildades 1946 av bland andra Åke Ståhl och Gunnar Jönsson.
Då, ett år efter andra världskrigets slut, så ville alla ha något att samlas kring. I Yngsjö blev det idrottsföreningen. Yngsjö IF har betytt mycket för den lilla orten med sina 500 invånare.
En förening som hade sin storhetstid i slutet av 80-talet och några år framåt. En tid då klubben faktiskt blev uppmärksammad och känd i hela Sverige.
Jag tänker på matcherna mot de engelska ligaklubbarna Blackburn Rovers 1991 (0–0) och Southampton 1992 (1–5).
Eller besöket i Tipsextrastudion sista helgen innan julafton 1991. Dagen då Yngsjö IF blev känt för ett par miljoner svenskar.
PR-sektionen fortsatte att kläcka idéer som var bra för klubbkassan. 1993 kom TV-laget, eller ”Sveriges största ambulerande cirkus” som Bengt Grive kallade gänget, till Yngsjö idrottsplats och 2 001 personer löste entré.
Ett publikrekord som krossades redan året efter då den första av två ”Fotbollsfestivaler” arrangerades. Dansbandseliten i Sverige mötte Radio Kristianstad i en fotbollsmatch på Yngsjö idrottsplats. Och intresset var gigantiskt. 4 300 människor löste entré och med tanke på att alla barn gick in gratis så trängdes över 5 000 åskådare på Yngsjö IP.
Året efter kom 3 220 besökare.
Men framför allt minns jag klubbens osannolika resa på planen. En resa som tog A-laget från division 6 till division 2 (landets då tredje högsta serie) inom loppet av sex år och gav föreningen utmärkelsen kommunens bästa lag på herrsidan.
Självklart tryckte föreningen upp dekaler med texten ”Kommunens bästa fotbollslag” som varje Yngsjöbo klistrade på sina bilar med stolthet.
En resa som dessutom genomfördes med hjälp av byns egna söner. Spelare som blivit fostrade i klubben, värvats till större föreningar, men därefter återvänt hem. Jag tänker på Alf Olsson, Stefan ”Lillen” Olsson, Göran Sundholm och Richard Andersson.
Inte att förglömma Christer Lindgren. Tränaren kom till Yngsjö IF 1985 när laget låg i division 6. Med hjälp av Lindgrens ledarskap marscherade föreningen snabbt genom sexan, femman och fyran och 1990 kom så det stora lyftet. Klubben kom tvåa efter Horna Fure i division III. Och var klara för division II. En fotbollssaga.
”Men framför allt minns jag klubbens osannolika resa på planen. En resa som tog A-laget från division 6 till division 2 inom loppet av sex år och gav föreningen utmärkelsen kommunens bästa lag på herrsidan.”
- Patric Nilsson, sportchef på Kb och NSk.
Men sen kom baksmällan. Året efter trillade Yngsjö ner i trean efter vårsäsongen – och efter hösten lämnade Lindgren klubben för Kristianstad BI.
Därefter har Yngsjö IF inte varit i närheten av samma strålkastarljus utan fört en ganska anonym tillvaro – mestadels i division 5.
Men nu är det slut. Efter träningen i onsdags togs beslutet att kasta in handduken. Spelartruppen är för smal och därför drar man sig ur seriespelet. Tränaren, vice ordföranden och tillika kulturbäraren Stefan ”Lillen” Olsson kallar det för en time-out.
Jag hoppas att han får rätt men historien har samtidigt visat att det är lättare sagt än gjort att komma tillbaka.
Ivö BK. Trolle Ljungby IF. Bjärlövs IF. Djurröds IK. Östanå Bruks IF. Ignaberga IF. Strömsborgs IF. Och Ballingslövs GoIF.
Klubbar som alla dragit sig ur seriespelet och som fortfarande är kvar på fotbollens kyrkogård.
En gång i tiden var Yngsjö IF bäst i kommunen på herrsidan.
Nu tvingas klubben dra sig ur seriespelet 2024.
– Jag vägrar stå här med någon domedagsstämpel utan vi måste gå stärkta ur det här, säger vice ordförande och tränaren Stefan ”Lillen” Olsson.
Anton NilssonText
Det har förts diskussioner kors och tvärs i ett par veckors tid och nu står det klart. Under onsdagskvällens träning bekräftades det för spelargruppen att division 5-klubben Yngsjö IF inte kommer att bedriva någon seniorverksamhet under 2024.
– Vi är för få spelare helt enkelt. Vi kan inte sätta ett lag på plan och har ingen trupp som klarar av att spela i division 5. Men jag väljer att säga att vi p-a-u-s-a-r verksamheten för vi tänker inte ge upp det på något vis, säger Yngsjös tilltänkta tränare, tillika vice ordförande, Stefan ”Lillen” Olsson och fortsätter:
– Vi som var på träningen igår (läs onsdag) var överens om att vi ska försöka starta upp igen när vi har ett bättre underlag. Så säger jag som är född optimist.
Stefan Olsson är en etablerad del av föreningen och var som spelare en del av klubbens storhetstid på 80- och tidigt 90-tal. Yngsjö gick från division 6 till division 2 på sex säsonger och blev 1989 bästa lag i kommunen då man slutade trea i division 3.
1991 och 1992 spelade Yngsjö IF i division 2, dåvarande tredjedivisionen i svensk fotboll.
– Känslomässigt är det alldeles förkrossande att ens moderförening måste göra detta. samtidigt kan man inte vara blind för det som händer och har vi inte fler spelare så går det inte att ställa upp i en serie, säger ”Lillen”.
– Men jag är född optimist och försöker se engagemanget i övriga verksamheten och den måste vi försöka hålla igång. Jag vägrar stå här med någon domedagsstämpel utan vi måste gå stärkta ur det här.
Tanken i dagsläget är att börja bygga upp en seniorverksamhet igen framåt hösten, som sedan ska kunna sättas i seriespel igen 2025.
– Vi måste försöka hitta yngre förmågor. Vi har ju inte haft något juniorlag själva utan vi har bedrivit juniorverksamhet tillsammans med Degeberga. Där är spelare vi måste försöka plocka upp och aktivera i Yngsjö, säger ”Lillen” och utvecklar:
– Vi måste jobba upp en ungdomsverksamhet för vi har inte så många i den åldern att de är redo att kliva in i seniorverksamheten. Vi ligger i utkanten av regionen och det märks. Jag hoppas att Åhus och de lagen som ligger runtomkring oss går upp någon division för det är ju då man kan ha ett samarbete med en annan klubb för att hålla igång alla de som vill spela fotboll.
Kärleksgatan i Yngsjö har valts till Sveriges sportigaste gata. Vilken är historien bakom det udda namnet och vad är det sportiga med gatan? (Glenn R)
Det är ingen överdrift att påstå att Yngsjö genomsyras av ett högst levande engagemang för byns idrottsförening. Många är de bybor som på olika sätt engagerar sig i föreningen, på vars idylliska och klassiska idrottsplats det erbjuds aktiviteter för stora och små. Ett tydligt bevis på detta imponerande engagemang är att Svenska Postkodlotteriet för en dryg månad sedan utsåg Kärleksgatan i Yngsjö till Sveriges sportigaste gata 2018. Utmärkelsen firades på idrottsplatsen med bland andra tidigare fotbollsproffset Jesper Blomqvist.
Kärleksgatan är intimt sammankopplad med fotbollsklubbens historia – och tvärtom! Om Yngsjö IF:s osannolika framgångssaga, och alla spelare och ledare med adress Kärleksgatan, skulle jag kunna skriva spaltmetrar. Allt ifrån bildandet 1946 till hur klubben en sommardag 45 år senare som kommunens bästa fotbollslag spelade jämnt mot ett av Englands främsta proffslag, Blackburn Rovers, med landslagsspelare. Men nu tillåter utrymmet ingen större utsvävning, så jag får hänvisa till min senaste bok Åhus- och Yngsjötraktens historia, där Yngsjöklubbens drygt 70-åriga fotbollshistoria för första gången skildras i skrift (dessutom utgör den bokens i särklass mest omfattande kapitel).
Nu över till läsarfrågans första del, där Glenn R. vill veta historien bakom Kärleksgatan.
Själva gatan kom till omkring 1960 då delar av betesmarken i Yngsjö bys södra del, väster om Gamla byvägen, började bebyggas med villor. Byns gator hade vid denna tid inga namn utan postbox gällde. Området med villorna kallades i folkmun Prärien på grund av de utbredda betesmarkerna de uppfördes på – ett område länge initialt med mer kor än människor.
Då kommunen i början av 1970-talet beslutade om införande av gatunamn bestämde sig två brunnsborrare, aktiva i byns fotbollsklubb, att skämta med de boende på Prärien. Vid brunnsborrarnas arbete i Norrland hade de funnit en gatuskylt som de ansåg passa utmärkt till skämtet. Så efter en ”blöt” tillställning satte de i skydd av nattens mörker upp den ”lånade” Norrlandsskylten med namnet Kärleksgatan. Skylten renderade munterhet på Prärien och fick stå kvar, anammades så småningom av kommunen och blev officiellt namn på gatan. Senare kom Kärleksgatan att förlängas norrut och ansluta till infarten till idrottsplatsen från Gamla byvägen.
För att nu svara på läsarfrågans andra led, så har genom åren Kärleksgatan och Prärien (långt innan området fick sitt gatunamn) bebotts – och bebos fortfarande – av en rad profilstarka spelare och ledare med hjärtat i Yngsjö IF, men även andra framgångsrika idrottsutövare utan koppling till klubben. Av utrymmesskäl kan det bara bli enstaka nedslag bland dem enligt följande:
Innan Kärleksgatan förlängdes slutade den i norr vid ”Gunnar Jöns” hörna. Gunnar Jönsson ingick i klubbens första styrelse 1946 och var även en fruktad målkung i A-laget. Hans tre söner – Bengt, Erland och Rune – blev alla framgångsrika spelare i Yngsjö A-lag. Gunnars granne precis norr om Kärleksgatan var Assar Heide med familj. Han var en av dem som den 2 mars 1946 i Yngsjö skola var med och bildade klubben och därefter verkade som skicklig målvakt i klubbens A-lag. Assar med hustrun Margit bor fortfarande kvar i samma hus.
Efter Kärleksgatans förlängning till idrottsplatsen ändade den vid familjen Otto Skoogs boning. Han var ordförande i Yngsjö IF 1957-59 och även drivande kraft i klubbens amatörrevyer.
Rakt motsatt väderstreck, vid Kärleksgatans södra slut, finner vi infarten till Stig-Rolands villa. Han är klubbens verkliga eldsjäl och har varit starkt engagerad i Yngsjö IF under mer än ett halvt århundrade. Han tillhörde – tillsammans med bland annat brodern Leif, även han än i dag boende på Kärleksgatan – det historiska A-lag som 1967 vann div. 5 och för första gången tog upp klubben i div. 4. De båda bröderna spelade länge fotboll i klubbens A-lag, var med för första gången i klubbens historia att vinna Gärdscupen 1968, som upprepades 1971. Samtidigt var de uppskattade ledare för pojk- och damlag. Stig-Rolands hustru, Ann-Marie Olsson, var den som utan konkurrens varit ordförande längst i Yngsjö IF, sammanlagt 16 år under tre perioder, bland annat under klubbens storhetstid i div. 2.
Algot ”Alle” Åkesson är en av Yngsjö IF:s mest minnesvärde spelare. Den eldfängde kämpen var fruktad för sitt hårda skott och (ö)känd för att skjuta på allt. Under en match sköt han sönder målribban (på den tiden i trä) så att matchen fick avbrytas. I en annan match mot Huaröd avlossade han en så hård projektil att målvakten bröt armen när han försökte stoppa bollen. Hans enastående viljekraft och okuvliga vinnarinstinkt, hetlevrade temperament och Yngsjöfrälsande enögdhet, resulterade i imponerande många bollar innanför motståndarens målram, men också många utvisningar.
Vid årsmötet 1968 tilldelades han pris för 500 spelade matcher. Och åtskilliga fler skulle det bli med åren. Enligt ”Alle” själv spelade han 1 000 matcher för Yngsjö. Hur som helst: Beläggas kan att ”Alle” är den som spelat flest matcher i Yngsjö IF:s klubbtröja genom tiderna. Han har också gjort flest mål i klubbens historia, trots att han i perioder var såväl försvarsspelare som målvakt. ”Alle” innehar även det inofficiella ”klubbrekordet” i antal utvisningar. Priset delades ut av ordföranden Stig ”Bagarn” Olsson. Familjerna bodde grannar på Kärleksgatan. Stigs hustru, Asta Olsson, vaktade målet som säker sista 44-årig utpost när klubbens damlag debuterade i spel med flera spelare från Kärleksgatan och vann serien direkt 1971 (de stod även som seriesegrare 1974 och 1976). Tränare och ledare för damlaget var bröderna Stig-Roland och Leif. Asta Olsson bor fortfarande kvar på Kärleksgatan 35 i samma hus som hon och Stig med barn flyttade in i 1960 (som tredje uppförda hus på Prärien).
Stig Jönsson, i ungdomen målfarlig och omskriven i lokalpressen som Stig ”Guldfot”, ingick i det historiska lag som stod som seriesegrare 1953, klubbens dittills största fotbollsframgång. Stig blev sedermera klubbens ordförande 1974 efter att grannen Stig ”Bagarn” Olsson tackat för sig efter nio år som ordförande (som den då dittills längst sittande ordföranden). Stig Jönsson var långt senare också vice ordförande när A-laget 1991 låg i div. 2. Hans dotter Gunilla komponerade då klubbens uppskattade kampsång ”Vi ska vinna i dag” (Lasse Sigfridsson i Lasse Stefanz musiksatte texten) som släpptes i 1000 exemplar. Stig Jönsson med hustrun Lilian har varit bosatt i samma välskötta hus på Kärleksgatan i snart 60 år (flyttade in som andra familj på Prärien 1960).
Flera spelare i det osannolikt framgångsrika pojklag som i slutet på 1970-talet presterade på högsta Skånenivå hade sina föräldrahem på Kärleksgatan: Alf Olsson, Dan Jönsson, Stefan Persson samt bröderna Mikael och Stefan ”Lillen” Olsson. Merparten av spelarna i pojklaget lämnade sedan för spel i betydligt högre sammanhang. Högst nådde Alf Olsson i allsvenskan med Mjällby AIF. Men flera av dem skulle med tiden återvända till moderklubben och bidra till dess sagolika avancemang från div. 6. till div 2 på fem år.
Som jag nämnde inledningsvis ståtar Kärleksgatan även med idrottsprofiler utan historisk koppling till fotbollsklubben. Här två exempel:
Invid Yngsjö IF:s träningsplan, endast åtskild av Kärleksgatan, bor familjen Ebbinge. Lennart ”Ebba” är en välkänd handbollslegendar, framgångsrik proffs i Spanien, deltog i OS i Los Angeles 1984, och än i dag IFK Kristianstads mesta landslagsman, totalt 77 landskamper och 205 mål. Han vann med IFK elitseriens skytteliga 1976-77, tog två SM-guld med Heim och har sammanlagt gjort över 1000 mål i elitserien. Efter spelarkarriären tog en framgångsrik tränarkarriär vid.
Hans hustru Anna Berg Ebbinge är tidigare golfproffs med sju segrar på svenska touren, ett stort antal banrekord, tio SM-guld i följd och så nära en Europatourseger man bara kan komma (andraplats efter särspel).
Detta får mig att minnas (varför avslöjas sist i artikeln) en av de grövsta felspekulationer som någonsin gjorts av sportredaktionen på Kristianstadsbladet.
Det var sommaren 1966 som 20-årsjubilerande Yngsjö IF spelade uppvisningsmatch hemma mot Ifö Bromölla. Kristianstadsbladet var på plats och sammanfattar det hela med att det förvisso blev propagandaspel, men föga förvånande förlorade div. 5-laget Yngsjö klart mot Bromölla, som höll till i div. 2. Bromöllaspelaren Inge Danielssons prestationer i matchen hade Kristianstadsbladets utsände sportreporter emellertid inget till övers för, trots att han blev målskytt. ”Det är sannerligen inte mycket han visade upp” skriver reportern och frågar sig om ”Inge Danielsson är slut såsom fotbollsspelare?” Var han då slut? Nja…
Mindre än fyra månader efter jubileumsmatchen debuterar Inge Danielsson i svenska fotbollslandslaget och blir både målskytt och framspelare när Sverige vinner med 2–0 mot Danmark. Succén gör att han blir uttaget även veckan därpå till EM-kvalmatchen i Lissabon den 13 november mot årets VM-bronsmedaljör Portugal med världsstjärnan Eusébio. Portugal tar ledningen med 1–0. Sedan presenterar sig Inge: Han sätter 1–1 och tre minuter före slutet skjuter han också segermålet 2–1 efter en numera klassisk soloräd över halva Portugals planhalva. En av de största sensationerna i landslagets historia är ett faktum. Amatören från Bromölla blir ”Inge Guldfot” med hela svenska folket.
Efter säsongen värvas Inge Danielsson till Helsingborgs IF och vinner lilla silvret i allsvenskan 1967. Han köps till holländska storklubben Ajax. Trots att han inte anländer förrän i slutet på säsongen hinner han med att göra nio mål i serien och starkt bidra till att klubben vinner ligan. I Europacupen, föregångaren till dagens Champions League, gör han flera mål, bland annat två – Johan Cruyff det första, svensken de övriga – när Ajax i kvartsfinalen slår Benfica med Eusébio i avgörande match med 3–0. Hans mål är bidragande till att Ajax 1969 når sin första final i Europacupen mot italienska Milan med Kurre Hamrin. För första gången möttes därmed två svenskar i en Europacupfinal (Milan vann med 4–1).
Ett lindrigt understatement är väl att konstatera, att Inge Danielsson gav den lokala sportredaktionen svar på tal!
Men vad har då detta med Kärleksgatan att göra? Jo, efter sin karriär kom Inge Danielsson under flera år att vara bosatt på Kärleksgatan.
Närmare bestämt i den villa Lennart Ebbinge och Anna Berg Ebbinge numera bor i.
Kenth Olsson
Själv från två års ålder uppvuxen på Kärleksgatan 35 i Yngsjö och med spel under 60- och 70-talen i Yngsjö IF:s pojk-, junior-, B- och A-lag.
Bild: Första hemmamatchen i div. 3 år 1975 mötte Djurröd Bromölla med exproffset Inge Danielsson.
Jag vill gärna veta historien om hur de obetydliga byaklubbarna Yngsjö och Djurröd blev bästa fotbollslag i kommunen. (Signaturen: ”Jag minns”)
Bakgrunden till Yngsjö IF:s framgångar var ett osannolikt framgångsrikt pojklag i slutet på 1970-talet som presterade på högsta Skånenivå. År 1979 låg laget risigt till i div. 6 och det krävdes föryngring, vilket innebar att innan seriens slut kom halva A-laget att bestå av spelare från detta pojklag, ett par av dem redan uttagna i Skånelaget. Merparten lämnade för spel i betydligt högre sammanhang, men flera av dem skulle med tiden återvända till moderklubben.
Tillsammans med dessa fotbollsskickliga hemvändare, sammanhållningen i klubben och allt uppoffrande styrelse- och supporterarbete, kom tränaren Christer Lindgren att bli bidragande orsak till att sagan om Yngsjö IF blev verklighet. Yngsjö IF gjorde en enastående resa från en anonym tillvaro i div. 6 till div. 2 på bara fem säsonger.
År 1989 återfanns A-laget i div. 3 där de slutade på tredje plats. Horna Fure hamnade på nedre halvan, Vilan Boif åkte ut medan IFK Kristianstad spelade i div. 4. Därmed blev Yngsjö plötsligt kommunens bästa lag. (Året efter, 1990, slogs Vilan och IFK samman och blev Kristianstads FF, samma gjorde Åhus IF och Horna Fure som blev Åhus Horna BK).
Framgångarna skulle fortsätta, mycket tack vare att sju spelare från det tidigare så framgångsrika pojklaget nu återfanns i Yngsjö IF för A-lagsspel 1990. Med dessa som stomme i div. 3 besegrade man på hemmaplan bland andra nybildade Kristianstads FF (från och med 2016 Kristianstads FC efter sammanslagning med Kristianstads Bois) med 3-2 efter 3-0 i halvlek inför 440 åskådare. Året slutade med avancemang för Yngsjö till div. 2 med absolut minsta möjliga marginal. Det gav eko i fotbolls-Sverige. Flera rikstäckande medier uppmärksammade bragden
Det första säsongen i div. 2 år 1991, med ett lag där mer än hälften av spelarna hade börjat sin fotbollsbana i klubbens pojklag, bjöd på flera spännande derbymatcher mot Åhus Horna BK. Yngsjö IF vann på bortaplan med 2-0 inför rekordpubliken 1152 personer medan det blev 0-0 på hemmaplan inför 704 åskådare. Mot ex-allsvenska Mjällby AIF förlorade Yngsjö knappt hemma med 1-0 inför imponerande 811 åskådare, det vill säga ungefär samma antal som det totala invånarantalet i byn.
Under sommaruppehållet gjorde Yngsjö osannolik succé genom att spela oavgjort i en träningsmatch mot de engelska fotbollsproffsen i storklubben Blackburn Rovers, vilket fick Kristianstadsbladet att basunera ut; ”att matchen slutade oavgjort var närmast osannolikt… ja, Yngsjö har något stort på gång”.
Upplägget vid denna tid var separata vår- och höstserier. Och visst hade Yngsjö något stort på gång! En bit in på hösten ledde faktiskt laget div. 2 (ja, ni läste rätt!) för att sedan slutligen hamna på 6.e plats. Aldrig någonsin tidigare hade denna förening, bildad i mars 1946, kunnat uppvisa större framgångar.
Laget höll sig kvar i div. 2.
En starkt bärande del till klubbens framgångar fanns i det gifta paret Stig-Roland och Ann- Marie Olssons enorma engagemang för klubben. Den gedigna Yngsjö IF-eldsjälen Stig-Roland är ännu aktiv och har varit starkt engagerad i föreningen under mer än ett halvt århundrade. Hustrun var ordförande under klubbens storhetstid. Hon tillträdde när A-laget vann div. 4 år 1989, var ordförande fram till 1996, därefter 1998-2000 och 2009-2013, alltså i sammanlagt 16 år. Ann-Marie är den som utan konkurrens varit ordförande längst i Yngsjö IF och den mest framgångsrika alla kategorier.
Andra året i en högre serie är ofta det svåraste. Så blev det också för Yngsjö IF. I serien 1992 började det knackigt för att sedan fortsätta sämre. Laget förlorade det prestigefyllda derbyt borta mot Åhus Horna BK med 2-0 inför 1150 åskådare. När det sedan var dags för derbyt mot samma lag på hemmaplan återfanns Yngsjö sist i tabellen och det blev 1-1 inför ”endast” 340 åskådare. Det slutade också med att Yngsjö IF ramlade ur div. 2. Efter två år i trean blev det nedflyttning till lägre serier. Därefter har det gått lite upp och ner för Yngsjö A-lag. När föreningen nu i mars firar 70 år är det med A-laget i div. 6.
Kenth Olsson
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies