Starkt Torstorp segrade i kvalpremiären

9 okt 2016 0 kommentarer

Det blev Torstorp som praktiserade fotboll bäst i kvalpremiären på Atlaslunden mot det primitiva och hårt svingande Västerviks FF. De vita och härligt blå segersiffrorna skrevs till 3-1 efter en totalt sett stark och stundtals dominant insats.

En kvalpremiär med kvalkaraktär. Hade vi räknat med någonting annat? Var Torstorparna inte förberedda på en fysisk, intensiv och kamprik, på gränsen till brutal, första rond i detta kval? Torstorps matchinledning uppvisade någonting ”nytt”, och var aningen förvånande. Inte för att tempot och viljan saknades, det var på plats. Men sättet hur man gick in i press, hur man gav understöd, hur och till vilken yta man beslutade leverera passningen, hur man tullade på noggrannheten och hur man tog de offensiva löpningarna var inte riktigt att känna igen. Det fanns en påverkan. En krampaktighet. Om orsaken var en för hög kvalanspänning eller en svårhanterlig påverkan av att bära favoritskapet kan man spekulera i. Kanske bådadera. Känslan var att det cirkulerade för många tankar i huvudet på TIF-spelarna, och att dessa tankar agerade bromskloss i det annars så självklara, självsäkra och intuitiva fotbollsutförandet. Inledningsvis.

Det small rejält i den mittersta tredjedelen av planen. Det gavs och och det togs. Att Andreas Ragnarsson trivs när det kommer till heta känslor och luktar närkamp det vet man, men det var tydligt att det spelförstörande och många gånger krigsliknande matchscenariot trivsamt passade smålänningarna ännu bättre. Inledningsvis. Utöver det mästerliga närkampsspelet så har Ragge ytterligare kvalitativa dimensioner i sitt fotbollskunnande, det hade inte fotbollsföreningen från Västervik. Deras matchplan var enkel. ”Grisa”, kriga och se varje duell som en ren cupfinal. Vinn de isolerade man-man-situationerna och utnyttja omställningsspelet vid motståndarnas misstag. Primitivt, men effektfullt. Inledningsvis. Ragges och de övriga torstorpsspelarnas speluppbyggnadsförsök blev allt för ofta låsta och präglades av enkla misstag. Noggrannheten i såväl beslutsfattandet som passningsutförandet kom inte upp i den nivå vi iaktagare sedan tidigare blivit så bortskämda med. Inledningsvis.

I den 6:e minuten vann VFF en hörna efter en till synes oturlig och snedslagen hemåtpassning. Hörnan blev farlig. Efter diverse avslutsförsök och trassel i straffområdet kunde bollen lyckligtvis spelas bort av en torstorpsfot. Känslan från åskådarplats så långt in i matchen var ansträngd.

I matchminut 10 straffades TIF rejält av noggranhetsslarvet. En enkel, bortgiven passning på mittplan föranledde en ytterligare Västerviks-omställning. Några feltajmade försvarsaktioner senare kunde den dittills duktige VFF-anfallaren Andreas Ekberg alldeles för enkelt skjuta in 0-1 vid första stolpen. Det går att argumentera för att Torstorp skulle haft en solklar frispark innan VFF fick chansen att ställa om, men fotboll är fotboll. Bedömning är bedömning. Känslan var nu blytung. En ”grismatch”, mot ett ”grislag”, som fick gör ett ”skitmål”. Men någonting hände, målet blev en väckarklocka.

Ragge och David Centeno Norberg började efter målet succesivt och mer vägvinnande sätta prägel på hur de ville styra det centrala mittfältet. Presspelet och dess understöd gav flera bollvinster i erövringsfasen vilket resulterade i ett mer avslappnat lugn i Torstorps spel. Anfallsduon Emanuel Arvidsson och Viktor Björhns rörelse i både djup- och sidled, i kombination med deras krigande, började ge effekt i form av bollvinster och viktiga frisparkslägen med, då smålänningarna ofta var sena och hetsiga in i duellspelet. TIF-laget flyttade upp och cementerade allt oftare spelet på offensiv planhalva. Lagledningen valde i denna förbättrade matchbildsfas att kalibrerade de taktiska positionerna något då vänstermittfältaren Tobias Lindblom och anfallaren Viktor skiftade positioner. ”Vi ville öppna upp ytor på vänsterkanten med Viktors explosiva löpstyrka”, löd ledarstabens motivering efter matchen. Halvchanser började skapas och då ofta genom spel på högerkanten där högerbacken Josef Gustafssons offensivlust, som så många gånger förr, var påtaglig. I den 18:e minuten hettade det till ordentligt för första gången. Ett fint torstorpsanfall gav ett frisparksläge i högerposition. Jonas Nilssons viktiga vänsterfot levererade bollen näst intill perfekt in i straffområdet där fyra (!) inrusande lagkamrater blev fria centralt. Viktor’s upphopp resulterade dock bara i en ”nästan-touch”, men en god och farlig frisparksintention antecknades. Två minuter senare, minut 20, presterades återigen vägvinnande spel på högerkanten där Josef till slut hittade in till den upp till anfallet flyttade Tobbe, som lossade av ett skott strax utanför straffområdet. Bollen smet utanför målvaktens vänstra stolpe, men nu hade Tifarna positiva vibbar både på planen och bredvid då ett embryo till dominans börjat uppenbara sig.

Minuten senare, 21:a, vann Torstorp boll på mittplan. I en snabb spelsekvens hittade Tobbe Lindblom den djupledslöpande Emanuel Arvidsson som med sina otroligt kvicka fötter löpte sig fri med målvakten. Avslutet räddades dock av Västerviks duktige målvakt Albin Liffner.

Dominansen tilltog. Torstorp spelade nu bra fotboll och jobbade oerhört gediget i erövringsfasen vilket resulterade i många tidiga bollvinster. VFF spelade fortfarande tufft, ofta fult och på gränsen till det tillåtna vilket de explosiva spelarna Emanuel, Viktor, Josef och David flertalet gånger fick känna på när smålänningarna inte hängde med. Fem gula kort till Västervikslaget under de första 45 talade sitt tydliga språk. Det kunde till och med varit något mer. Totalt under matchen fick de syna det gula kortet hela sex gånger.

I den 24:e minuten hittade Emanuel igenom till den vänsterdjupledsspringande Viktor som vid straffområdshörnet så när rann igenom och skapade sig ett friläge. Känslan var nu positiv då TIF kändes farliga gång på gång samtidigt som VFF inte förmådde skapa någonting av egen maskin. En och annan halvtam omställning var det enda som Torstorpsförsvaret, med de duktiga mittbackarna Pontus Axelhed och Erik Johansson, behövde städa undan.

Högerkanten med framfusige Josef i kombination med Adam Pettersson och Emanuel bjöd i 26:e minuten på ett tempoanfall av den högre skolan, dock ingen målchans skapad denna gång men en imponerande fart på både boll och ben.

Minuten senare var det nära igen då Tobbe Lindblom’s nicktouch styrdes ut till hörna. Tobbe, som kom in i matchen avsevärt bättre som anfallare än som ytter, bjöd några minuter senare på ett litet konststycke då han med ett cykelspark försökte ta tillvara på Viktors inspel.

I 34:e minuten bröt sig sedan Emanuel fram till höger i straffområdet, återigen efter fint förarbete på högerkanten av firma Gustafsson/Pettersson. Avslutet blev dock inget vidare av den annars utmärkte och snabbfotade anfallaren, utan styrdes till en högerhörna.

På den efterföljande hörnan plockade TIF fram manualen från torsdagens hörnträning. Jonas precisa hörna prickade den långe Ponta’s skalle vid främre stolpen och pang, 1-1 var ett faktum! Vackert, viktigt och framför allt rättvist! Tumme upp till Sören Cratz.

De restarande 10 minuterna fram till halvtidsvilan präglades av den redan cementerade och klara matchbilden där Torstorp var det spelförande och ofta dominerande laget, där Ragge och David centralt slet och vann både dueller och mark samt levererade kvalitativa passningar, där Ponta och Erik spred lugn med sitt resoluta och vägvinnande mittbacksspel, där Emanuel vaskade fram några ytterligare chanser, där Viktor idogt fortsatte med sitt prestigelösa grovjobb i båda riktningarna och där Västervik fortsatte spela fult och bestraffades med gula kort. I halvlekens slutskede skapade dock VFF en farlighet på en fast situation som blev tilltrasslad. En stor lättnadens suck hördes över Atlaslunden när domare Henrik Melin lät signalen ljuda för pausvila.

Oavgjort 1-1 i paus kändes lite som en stöld då en vit och härligt blå ledning efter första 45 skulle sammanfattat händelserna mycket mer rättvist. Efter en skakig matchinledning började man succesivt skapa chanser och dominera händelserna. Det återfanns en stark positiv känsla inför den andra akten.

I andra halvlek förstärkte Torstorp händelserna likt de avslutande 30 minuterna från första halveken. TIF dikterade villkoren och var det klart bättre laget. Tifarna låg på för ett ledningsmål. Emanuel skapade chanser, Adam hade två chanser där nicken från ett soprent läge på bortre efter Viktors fina förarbete var mycket nära att resultera. Viktor vred och vände flertalet gånger och fick till såväl inspel som andra halvchanser. Viktor gjorde det bra mot sitt ständiga ryggplåster Olsjan Xhafa. Västerviks högerback och Viktor duellerade konstant på den berömda gränsen och känslan ligger nog i att de inte bytte adresser efter matchen med en framtida vänskap i form av brevväxling, för att utrycka sig milt. Torstorps speldominans var tydlig där man bjöd på ett varierat spel. Vårdat och tryggt bollhåll med fina spelvändningar varvades med raka och snabba bollar i djupet som rev upp sår i Västerviks defensiv. Det enda som gick att anmärka på var att bollen inte ville in. En trygg och njutbar känsla rent spelmässigt, men samtidigt lite läskig.

I 62:a minuten byttes Jonathan Borg in istället för Adam på högerkanten. Jonte kom in i spelet omgående och i den 75:e minuten var han högst delaktig i Torstorps förlösande ledningsmål. Jonas slog en makalöst vacker crossboll från sin offensiva västerbacksposition som nådde Jonte, som i sin tur tempostarkt tog emot och släppte bollen lätt på djupet till den framrusande Josef. Den snabbe ytterbacken tog sig med fart in i straffområdet och blev krokad, vilket resulterade i en solklar straff. Emanuel klev fram, lade bollen tillrätta, backade några meter, nervösa sekunder på läktarplats, och satte bollen hur kyligt som helst till vänster om målvakten. Ledningsmålet 2-1 kändes euforiskt, och hur rättvist som helst!

Härlig syn att se Josef frustande och vansinnigt arg gåendes tillbaka till sin högerbacksposition med sin straffsituationsavtrampade sko i handen. En underbar och tävlingsinriktad karaktär den där Josef.

Efter målet försökte Västervik flytta fram laget utan att egentligen lyckas. Ponta och Erik var prickfria i sitt huvudspel i de långbollsförsök VFF valde som anfallssätt. Från ingenstans uppkom dock en sitaution i 80:e minuten. En torstorpsfot sattes i för långsamt i en hemåtlöpning vilket medförde att VFF-anfallaren Andreas Ekberg plötsligt och lustigt var förbi och fri med Tobias Wallberg. I sista sekund räddade dock Erik upp situationen med en magnifik Glenn Hysén-brytning som fick oss på åskådarplats att chippa efter andan. Nära var ordet.

Resterande tid fram till slutsignalen blev en ensidig och trygg resa för de vit-blåa. Faktum var att Torstorp var laget som låg nära flera ytterligare mål. Viktor snurrade i 82:a minuten upp sitt plåster Xhafa och hittade Emanuel med ett inspel som blev halvfarligt. I den 86:e minuten vaskades det fram en hörna efter en snabb omställning på högerkanten. Jonas måttade högerhörnan så perfekt att bollen skruvade sig in vid främre stolpen. Game, set, match var ett faktum och ett vilt jubel bröt ut. 3-1-målet var så skönt så skönt, och så rättvist det kan bli!

I den 90:e minuten ryckte sig Viktor viljestarkt återigen loss från sin bevakning på vänsterkanten och vann en hörna efter en fin VFF-brytning. På den efterföljande hörnan var Erik inte långt ifrån att utöka ledningen med ett ytterligare mål. Minuten efter löpte sig Emanuel loss och lobbade över från ett halvfritt läge och när inhoppande Ola Pynnönen i den 93:e matchminuten avlossade ett skott var det det sista som hände.

:: Kort sammanfattning ::

På den digitala resultattavlan stod det 3-1 med lysande siffror och trots eftermiddagens iskyla återfanns en varm känsla på Atlaslunden. Torstorp bokför en oerhört skön och viktig vinst i starten på detta division 3-kval. Bortsett från den något förvånande och spända inledningen var det sedan inget snack om saken. Torstorp var klasser bättre och vinner rättvist. Kollektivet var urstarkt och ordet ”lagmaskin” får ånyo sig en innebörd. Samtliga torstorpare står upp oblygt och urstark mot det för dagen destruktiva och ensidiga motståndet. Utöver kampvinsten mot det kampinriktande motståndet så finns där även ett starkt varierat och kvalitativt fotbollsutförande. Ett faktum som gör oss sylvassa och så svåra att besegra. En trygg och snygg kvalstart!

:: Matchen ::

Torstorps IF - Västerviks FF 3 - 1 (1-1)

0-1 (10´) Andreas Ekberg

1-1 (35´) Pontus Axelhed (Jonas Nilsson, hörna)

2-1 (75´) Emanuel Arvidsson, straff (Josef Gustafsson)

3-1 (86´) Jonas Nilsson (hörna direkt i mål)

Kort TIF: Andreas Ragnarsson (gult, 46´), Emanuel Arvidsson (gult, 77´)

Laget (4-4-2):

Tobias Wallberg - Josef Gustafsson, Erik Johansson, Pontus Axelhed, Jonas Nilsson - Adam Pettersson (61´), Andreas Ragnarsson, David Centeno Norberg, Tobias Lindblom (88´) - Emanuel Arvidsson, Viktor Björhn

Avbytare:

Jesper Royé (mv), Jakob Oweling, Ola Pynnönen (88´), Jonathan Borg (62´), Gustav Axtegen, Samir Kohestani, Glody Tutala

:: Kval till division 3, Grupp 7 ::

Omgång 1

Grebo IK - BK Derby 4 - 0 (2-0)

Torstorps IF - Västerviks FF 3 - 1 (1-1)

Vid tangentbordet/ Dennis Andersson

"Olé olé, olé olé, vi är Torstorp vita och härligt blå"