Nöjda tjejer efter matchen.

Lördag. Dagen började med sömnbrist. När ögonen slogs upp på rum 307 på Hotell Prisma ville jag bara dra täcket upp till hakspetsen. Jag ville slå igen de blå och hade en förhoppning om att huvudvärken skulle passera om jag bara fick blunda tio minuter till. Men den tanken slogs snabbt i kras när Jimmy med överskottsenergi hoppade upp ur britsen jämte och annonserade att det var dags att gå upp. Jag hade vetat länge att detta skulle en bli en intensiv dag med föreläsningar på symposiet i Skövde och sen hem för match mot Uddevalla.

Jag knappade i blindo på min telefon och lyckades få på Love music part 4 av Ren. Det gav den där lilla extra energiknäppen som krävdes för att hasa sig upp och följa min kompanjon ner mot frukosten. Det var startskottet mot vad som skulle bli en väldigt lyckad dag.

Matchdagen kantades av korta meddelanden i vår messengergrupp...meddelanden som talade för att det var ett laddat gäng som trodde på tre poäng. Och de insatser vi gjort borde leda till att vi snart tog den där efterlängtade segern i högsta serien.

Väl i hallen fick ivriga spelare och ledare vänta idogt på att en innebandymatch skulle ta slut. Självklart blev det mål med en sekund kvar på klockan och vi tvingades vänta ytterligare. Men sen gjorde vi entré på hallgolvet. Nu sitter jag här vid tangentbordet och för en intern kamp med mig själv om hur mycket jag ska lägga ut texten. Men jag landar i att helt utelämna uppvärmningen, Line up och det lilla peptalket innan match. Jag vill ju komma till klimax, det slutliga crescendot. Ja, för nu spoilar jag. Skulle det vara någon som inte vet hur matchen slutar så har ni en hint ovan.

Matchen drog igång med ett uppumpat gäng från Uddevalla på andra sidan. De marinblå från mitt kära Bohuslän visade direkt att de ville sätta sig i respekt hos hemmalaget. De osade katt några gånger då de hittade ner med genomskärare djupt ner i hörnen och försökte hitta in framför mål. Det skulle inte heller dröja speciellt länge innan de fick utdelning. 

Efter 3.44 forcerades bollen in och vi hamnade i ett tidigt underläge. Hur skulle vi reagera på en tuff matchinledning? Jo, vi behövde inte vänta speciellt länge. Isabelle som hade haft ett fint läge tidigt i matchen skulle få en ny chans. Ett fint anfall kulminerade i att Emma spelade in bollen mot den bortre stolpen. Isabelle mötte, lite på uppstuds och tryckte in bollen till vänster om målvakten. 1-1 efter knappt 5 minuter och stor glädje i hemmalaget. Nu började vi ta över matchen mer och mer. Vi spelade finurligt och med en bra igångsättning från Bella i målet och genom våra liberos. Det skulle dock dröja innan ledningsmålet kom. Efter 17.33 rullade Kjellén bollen till Hilda. Tio och en halv meter från målet tryckte Hilda till med en sträckt vrist. Vi på bänken satt perfekt positionerade för att se bollen flyga mot målvaktens högra sida. Den passerade ganska nära både en grönklädd och blå spelare på sin resa mot mål. Men den stannade inte...sa bara goddag och fortsatte sin bana mot fjärde maskan uppifrån. 2-1 och vi skulle gå till halvtidsvila i ledning.

Det fanns inte mycket att korrigera i paus. Det handlade om att lyfta det vi gjort bra och fortsätta hålla fokus. Vi lämnade omklädningsrummet tidigt och gav oss ner till spelytan. Det blev en ganska lång väntan på att våra motståndare skulle göra oss sällskap. Vi var påkopplade. Det syntes att tjejerna hade bestämt sig för att idag var det dags. Men det fanns också nerver. Nerver som skulle komma att eskalera ju närmare slutsignal vi kom.

När andra halvan drog igång hade vi sjunkit ner något. Gästerna satte en högre press och vi tvingades att kasta ut bollen något mer. Men det kändes ändå som att vi hade kontroll.

Ett par halvchanser skapades åt båda håll innan en olycklig kvittering skulle komma efter ca 4 minuter. Ett inspel framför vårt mål skulle rensas undan men hamnade olyckligt i egen kasse.

Det blev tillfälligt grus i maskineriet men jag tycker vi hanterade den nesan på bästa sätt. Vi höjde spelet igen och bortalaget hade svårt att få fäste med bollen på vår planhalva. Vi blev tuffare i närkampsspelet och när Norah L drog på sig en varning halvvägs in i andra halvlek blev det startskottet för det som komma skulle. Hilda hittade efter 32 minuter fram med bollen till samma Norah...hmm eller Millis som hon kallas. Ett kort avancemang in i banan och skottet togs lågt till höger om målisen. 3-2 och jubel utbröt på hemmabänken.

Nu gällde det att knyta ihop den här säcken. Det som vi misslyckats med ett par gånger förut. Å visst var det nära att gästerna kunde kommit tillbaka in i matchen men Bella gjorde både 2 och 3 fina ingripanden i matchens slutskede. Uddevalla prövade att spela jokerspel men då Eken snodde bollen och stormade mot ett tomt mål tvingades de blå dra och slita  i henne och domarna såg inget annat val än att plocka fram det röda kortet. Endast 90 sekunder återstod på klockan. Vi tog timeout och uppmanade tjejerna att inte ta några risker. Håll i bollen inom laget och låt tiden rinna ut. De sista sekunderna blev ett töcken. Jag tror vi löste det bra men nervpåslaget var så högt. Ursäkta språket, men fan vad jag unnar det här tjejerna en seger. Och den skulle komma. Klockan visade tjugo minuter och det blev ett kramkalas ute på planen. Det här betydde så mycket för oss som grupp och nu ska vi göra en riktigt bra avslutning på säsongen. För mig och Jimmy betyder det nog ännu mer. Vi startade denna resa för 4 år sedan med fyra-fem spelare på träningarna. Nu vinner vi i Sveriges högsta serie. Oh, vilken härlig dag det blev till slut!

IFK Göteborg nästa...

++ Hilda Svensson

  + Izabella Wannebrant

  + Emilia Hafström

/Mattias L

Bland de allra första Drottningarna i november 2022 i Lenahallen.

Vi är nu lite drygt halvvägs in i Futsalsäsongen och vad passar då bättre än att delge er ställningen i årets Drottning Futsal. 

För er som inte vet så startade vi i SHIF upp Futsal även på damsidan 2022 och är nu alltså inne på vår 4:e säsong i seriespel. Redan från början körde vi Drottning Futsal på träningarna. Det innebär att man får en poäng för närvaro och sedan får man ytterligare 2 poäng om man vinner det avslutande matchspelet. Tränarna kan även dela ut extra poäng i olika tävlingar såsom löpning, prickskytte mm. Allt sammanställs sedan efter säsongen och vi utser årets Drottning på årsfesten. Kul tycker vi och extra morot för spelarna såklart.

Vi har hittills haft 26 träningar under årets säsong och här är ställningen (10-i-topp) i "halvtid". 

  1. Johanna Ekelund  52 p

  2. Josefin Unér  51 p

  3. Marigona Durguti  49 p

  4. Matilda Frank  48 p

      Hilda Svensson  48 p

  6. Sofia Kjellén  45 p

  7. Johanna Hernvall 39 p

  8. Lova Svensson Palmqvist  38 p

  9. Izabella Wannerbrant 33 p

10. Cornelia Larsson  29 p 

Jämnt så det förslår. Det skiljer bara 4 poäng mellan de 5 första så det kommer att bli en hård kamp ända in på målsnöret i mitten på februari.

Nöjda tjejer efter vinsten...

Det vankades en hektisk lördagskväll för våra damer. Dels så va ett gäng i Trollhättan och spelade Mellandagscupen och dels skulle vi få ihop ett lag till derbymatchen mot IK Frisco i damernas division 1. 

Till matchen i Sporthallen blev det något sent avhopp, men även tillskott, i truppen så till slut blev det ganska bra även om ledarduon fick möblera om lite i uppställningarna.

Matchen börjar ganska nervöst och skakigt från båda lagen. Det är inget vidare ordnat spel inledningsvis. Vi kan dock ta ledningen med 1-0 genom Emilia B. efter 5 minuter spel. Glädjen blir dock kortvarig då gästerna kvitterar ganska omgående. Det hafsiga spelet fortsätter och vi hittar inte riktigt rätt i försvarsspelet och Johanna i målet får göra några bra räddningar. Allteftersom kommer vi mer rätt och kan bryta deras uppspel på sin pivot och det leder också till att Sofia B. kan göra 2-1 ett par minuter innan halvtidsvilan.

Efter att ha lugnat ner oss och pratat ihop oss i halvtidsvilan ser det bättre ut i inledningen på andra halvlek. Vi för spelet på ett annat sätt och de blåkläddas anfallsförsök avväpnas ganska enkelt. Det skulle dock dröja innan vi kan utöka ledningen. Efter att deras målvakt varit ute och "härjat" så kan Sofia B. hitta Matilda som slår in bollen i öppet mål.

Kort därefter kan vi utöka ledningen till 4-1 efter ett fint anfall där Agnes är sist på bollen och för göra sitt första mål i seriespelet.

Nu är matchen vunnen och vi spelat stabilt och försvarar vår ledning på ett bra sätt. Matchen punkteras några minuter före eld upphör genom att Sofia K. säkert sätter en straff då målvakten rivit ner Cilla i eget straffområde.

Efter en lite sämre första halvlek gör vi en bra andra halva och vinner rättvist till slut efter en väl genomförd match där alla gröningar gjorde bra insatser. Svårt att ta ut plussen efter matchen....

Hur gick det då i Mellandagscupen? Jo tyvärr blev laget utslaget i gruppspelet efter två förluster och en vinst. Surt sa räven....

++ Johanna H.

+   Sofia B. och Emma

Årets sista match i RFL var den som inför säsongen skulle vara den svåraste. Regerande svenska mästarna på bortaplan i en kvartsfylld Boråshall. 

Med nerverna, åtminstone under bilresan till Borås, under kontroll gav vi oss ut på vägarna. Det blir mer och mer vanligt att jag och Jimmy lämnas ensamma i en bil, "gubbilen", men jag är inte ...bitter. Vi hinner avverka det flesta ämnen från A till Ö och förhoppningsvis suger Jimmy åt sig av all kunskap jag försöker förläna honom.

Väl på plats i hallen möttes vi av ett technodunk utan dess like. Ben och armar fick hållas i schack medan huvudet sakta gungade i takt till musiken.

Med anledning av Sofia Kjelléns vadskada hade vi tio spelare med i truppen och både Sofia Björklund och Cilla Jonsson gjorde sina första medverkanden i en RFL-match. Kjellén skulle dock komma att hålla hela matchen.

När domarduon blåste till match var det svårt att antecipera matchbilden. Med oss i bakhuvudet sen höstupptakten hade vi vetskapen att BAIK var bollskickliga men att de sista hotande bollarna ofta var på chans och med låg procentuell utdelning. Skulle vi kunna sätta det defensiva spelet så fanns det alla möjligheter att sno bollar och störa hemmalagets uppspel tidigt. Det var precis den matchbild vi fick. Fia Björklund och Isabelle satte en tidig press och störde speluppbyggnaden. Utan att gå händelserna i förväg allt för mycket så kan vi nog fastställa att första halvlekens defensiva spel var det bästa vi presterat under säsongen. Frustrationen var stor hos de svenska mästarna och de skott som togs var från distans och inte särskilt hotande. När vi erövrade boll så var vi direkta. Vi har en handfull chanser under de första första 20 minuterna och med lite mer ackuratess kunde, och kanske borde, åtminstone något resulterat i ett grönt ledningsmål. 

Att det finns teknik och kunskap i hemmalaget råder dock inget tvivel om. Sent i den första halvleken skulle BAIK ta ledningen. En hög boll måttades mot högerkanten. En magnifik nedtagning och en boll som möttes på uppstuds blev till en perfekt passning mot en framrusande medspelare på den bortre stolpen. Lädret daskades in i nätmaskorna bakom en chanslös Bella och 1-0 basunerades ut av speakern. Ett vackert mål men ett spel som går hem en gång på hundra var känslan.

Målet kanske var en signal att Boråsarna skulle ta över matchen men icke. Vi fortsatte sätta matchplanen till punkt och pricka och de förlupna bollar som slank förbi vår offensiva trio tog Hilda och Josse hand om. 

Vi gick till halvtidsvila i underläge men med en känsla av att vi gjort något väldigt bra. Nu gällde det bara att fortsätta det här och se till att spräcka nollan framåt.

Det fanns ingen anledning att ändra något. Vi talade om de olika varianter hemmalaget hade och gjorde alla medvetna vad som behövde göras på fasta situationer. 

För första gången i år kändes det dock som att vi var rejält påkopplade på fasta och vi hade löst alla sådana situationer med bravur.

Tjejerna var ivriga att komma ut igen så med rappt påfyllda batterier tog vi oss på hallgolvet igen.

Domarduon blåste till spel och redan i första bytet pressades vi ner av en pånyttfödd hemmaoffensiv. Det osade katt ett par gånger och vi föll något djupare i vår offensiva press när ett visst mått osäkerhet smög sig på. 2-0 skulle komma ganska tidigt efter att en passning i sidled hittat en Baikare fri framför mål.

Nu började vi smida planer om att gå ner lite på manskap för att få till en offensivare kraft. Planerna hann vi inte sätta i verket förrän både 3-0 och 4-0 blängde på oss från resultattavlan. En frispark i offensiv position skulle ge oss en gnutta hopp igen. Kjellén drog till mot den bortre stolpen och efter lite palaver lyckades Eken höfta in bollen till 4-1.

Glädjen blev dock extremt kortvarig. Redan i påföljande minut, kanske påföljande anfall, så ökade hemmalaget till 5-1 med ett skott från distans.

Detta blev en signal till att återgå till att rulla på två fyror. Matchen kändes körd och det enorma fokus vi haft i defensiven försvann något. Våra motståndare lyckades göra både 6 och 7 mål (ja, en ny six-seven referens som knappast kan gå någon förbi). Isabelle var väldigt nära att sätta dit ytterligare en reducering men matchen slutade 7-1.

Det är såklart svårt att förklara bort en storförlust. Ja, även matchen mot Skoftebyn. Men känslan har varit och är fortfarande att vi på riktigt växt in i det här. I den första halvleken är vi väl så bra som de regerande svenska mästarna. Jag (som tydligen är gubbe) tar med mig de här minnena till de barnbarn som kanske kommer nån vacker dag.

Vi har en riktigt härlig trupp, som inte alltid är lätta att styra..., men jag är nu helt övertygad om att vår första seger i högsta serien inte är långt borta. Kanske blir det redan mot Uddevalla i Vårgårda Sporthall.

Tjejer ni är grymma. Jag är stolt över det vi presterar. En träning kvar där jag utlovar lite julmys sen laddar vi om för nya äventyr, nya snabbmatsrestauranger och framförallt ser jag framemot cupen i Trollhättan där jag med säkerhet får en ny resepartner. Inget ont om Jimmy, men det får inte bli för mycket av det goda.

++ Hilda Svensson

  + Sofia Kjellén

  + Johanna Ekelund

/Mattias L

Vitklädd med ljus i hår stod hon där med löften om en ljusare framtid.

Och visst var det med stor tillförsikt som jag packade trunken för att ta oss mot Älvhögsborg arena och möte med Skoftebyn.

Det var årets tredje drabbning med de vitsvarta laget från Trollhättan. En förlust på försäsongen och en seger i division 1 talade för en jämn tillställning.

Tyvärr hade uppladdningen kantats av besked om förhinder till deltagande så vi åkte till match med 8 spelare. Det skulle visa sig ödesdigert. 

Arenan som rymmer 2700 åskådare var maffig även om enbart ett femtiotal hade slagit sig ner för att bevittna händelsen. 

En lika maffig ljus, ljud och rökshow uppenbarade sig och varade sisådär 6-7 sekunder innan tonerna av lejonkungen ebbade ut och domartrion (!) blåste till match.

Matchinledningen blev jämn och att vi skulle lida av en tunn trupp sågs inga spår av. Hemmalaget hade svårt att ta sig innanför streckad niometerslinje med bollen under kontroll och tvingades till skott utifrån. Vi bröt tidigt uppspel och kom till klarare chanser utan att lyckas få in bolluslingen. 

Marre som hade startat matchen väldigt positivt skulle bli vårt första offer. I ett försök att komma i position defensivt trampade hon snett och med en trolig stukad fotled tvingades vi gå ner på sex utespelare.

Hemmalaget skulle dessutom ta ledningen. Vi hade haft de bästa chanserna men Skoftebyn stack upp och lyckades spräcka målnollan först.

Ledningen skulle dock inte bli långvarig. Eken som blivit en notorisk målskytt stack fram på högerkanten och med ett skott, efter marken, mot den bortre stolpen kvitterade hon till 1-1.

Halvleken led mot sitt slut men hemmalaget skulle få sista ordet. I en kort stund av tappat fokus tilläts de från liberoposition löpa förbi tre spelare och placera in bollen vid sidan av Johanna. 2-1.

I halvlek manades till att fortsätta på inslagen väg. Vi hade gjort en mycket bra halvlek och med marginalerna på vår sida kunde vi lika gärna varit i ledning.

Med sex spelare kvar skulle det på krafterna och rotationen på olika platser krävde stort fokus.

Vi fick en olycklig inledning på den andra halvleken. Kjellén som råkat ut för en vadskada mot Backatorp var kraftigt hämmad av den skadan. 

Dessutom skulle de vitklädda hemmalaget tidigt utöka sin ledning till 3-1. Det var tydligt att det var bättre att vila Sofia i förhoppning om att inte  förvärra skadan ytterligare. När Skoftebyn gjorde 4- och 5-1 handlade det för våra kvarvarande hjältinnor att dels orka men också att stoppa målflödet.

Det gjorde dom med bravur. Johanna tog allt som kom i hennes väg och de sista 10-12 minuterna, trots slutkörda tjejer, så höll vi dem stången.

Matchen var förlorad men alla medverkande ska ha en stor eloge för sin insats.

Tyvärr är detta också ett lag vi kan slå. Efter tappade poäng i slutsekunderna mot både IFK och Backatorp känns det trist att åka hem med en förlust från Trollhättan.

En chiliburgare med chilipommes på vägen hem gör det hanterbart men fan va jag önskar att vi kan få den där första segern. Jag drömmer vidare, lyssnar på Lucias ord och hoppas att Jimmys hemkomst kan få effekt.

  + Johanna Hernvall

  + Josse Unér

  + Emilia Hafström

  + Marina Estulf

  + Johanna Ekelund

  + Sofia Kjellén

  + Marigona Durguti

  + Isabelle Nilsson

/Mattias L