Kommande matcher
Damer, Futsal Div 1 Norra, 2023/2024 2024
Lag | M | P |
---|---|---|
1. Skoftebyns IF | 6 | 16 |
2. Södra Härene IF | 6 | 11 |
3. Vänersborgs FK | 6 | 7 |
4. Vedums AIS | 6 | 0 |
5. Bergdalens IK | 0 | 0 |
6. Trollhättans IF | 0 | 0 |
Nyheter från föreningen
Städdag på Björkvallen.
14 mar
Nu drar Bollskoj för tjejer igång...
20 feb
Välkomna på årsmöte!
14 feb
Seriefinal
8 feb, 12:29 0 kommentarer
Onsdagkväll och säsongen 23/24 skulle avslutas och skrivas in i historierullarna. Redan på förhand stod det klart att oavsett resultat skulle vi hamna på andra plats i tabellen. Den enda moroten var att på andra sidan planhalvan denna dag skulle vi finna Skoftebyn. Det lag som så nesligt besegrade oss med matchens enda mål i säsongsupptakten. Skoftebyn hade sedan dess gått fullt och bara släppt in två mål på vägen till sin serieseger. Att åka till Syltehallen och få med sig poäng är en svår uppgift men en uppgift vi är mer än kapabla att klara av.
En seriefinal borde ju rätteligen bjuda på välfyllda läktare, en adrenalinstinn speaker och en allmänt skön inramning. Men allt detta saknades. Den riktiga pulsen infann sig inte. Det var ett avslappnat gäng grönklädda tjejer som skötte uppvärmningen medan jag och Jimmy lattjade med bollen och försökte imponera på den lilla skara människor som ändå sökt sig till den högt belägna lilla läktaren.
När matchen blåstes igång var det svårt att veta vilken motivation våra motståndare skulle ha och hur vi skulle tackla matchen. Men är det något man lärt, ibland den hårda vägen, så är det att det finns gott om vinnarskallar i det här laget.
Hemmalaget visade tidigt att de tekniska, finurliga spelet med platsbyten som de visade prov på i premiären fanns kvar. Det dröjde lite drygt 2,5 minut innan seriesegrarnas ledningsmål skulle falla. Ett distinkt avslut upp i nättaket från nära håll och vi var i tidigt underläge. Offensivt skapade vi chanser och såg vissa svagheter som kunde utnyttjas men defensivt hade vi svårt att hantera den höga press hemmatjejerna satte för att återerövra boll. Knappt tre minuter efter ledningsmålet åkte vi på 2-0 och vi hade det svårt att hålla de vitklädda borta.
Men vi skulle komma med en snabb replik. Med 6 minuter spelade av matchen drev Kjellén fram bollen på vänsterkanten och avlossade ett skott. Framför mål stod Tiina och med en nätt touch förpassade hon bollen in i mål. 2-1.
Efter reduceringen kom vi bättre in i det. Bella fick göra några fina räddningar och vi vann fler närkamper. Andra halvan av den första halvleken är vi väl så bra som Skoftebyn och resultatet 2-1 står sig till halvtid.
När halvlek 2 drar igång är det ett lag på plan. Vi tar mer avslut och kommer till bättre lägen. Kvitteringen hängde i luften och när Sofia K på nytt tog skott. Första skottet blockades men Sofia tog påpassligt sin egen retur och smashade in bollen. 2-2 efter knappt fyra minuter.
Hemmalaget kom inte till samma avslutsläge som i första halvlek och det kändes som en tidsfråga innan vi skulle ta ledningen. Med knappt 12 minuter kvar att spela lossade Kjellén ett nytt skott. På något vis letade sig returen fram till Katti som satte dit 2-3!
Nu blev det en målkavalkad. På hemmalagets kanske första skott på mål i andra halvlek blev det mål och det var återigen likaläge. 3-3.
Dryga minuten senare fick Sofia K återigen tag på bollen. Denna gången sisådär 28 meter från mål. Bollen satt som klistrad vid foten när hon tempoväxlade förbi ett hemmatjejer. En liten vrickning och sista försvararen var ur vägen. En liten lyftning av blicken och bollen placerades enkelt in till höger om målvakten. 3-4. Vi ville mer. Men nu byter jag Sofia. Med nio minuter kvar att spela så hittades Sofia B på vänsterkanten. Med en sidledspass på kanske 10 meter satte hon ”Falken” i fint läge. Wilma som hon heter, krutade in 3-5 så att nätet stod som en strut.
Nu blev det desperation från hemmalaget. De valde att plocka ut målvakten och spela s.k jokerspel. De bollskickliga hemmalaget gjorde det bra och vi hittade inget riktigt motmedel. Med 5 minuter kvar kom reduceringen till 4-5. Här funderade jag på att ta timeout. Jag ville ha en aggressivare box. Men med lite tvekan hanns inte timeouten tas och med en boll diagonalt genom vår box lyckades de kvittera. 5-5.
Skoftebyn gick för seger men lyckades inte skapa något mer. Matchen slutade 5-5 och vi gör till syvene och sist en fin insats och är det enda laget som plockar poäng mot seriesegrarna.
Efter en gemensam måltid på ett av Trollhättans alla snabbmatställen så tog vi oss hem i sena kvällen.
Nu börjar fotbollsäsongen på allvar och tjejerna splittras. Jag och Jimmy tackar alla som varit med på träningar, matcher, cuper och som bidragit till att göra det här med futsal till något väldigt roligt.
Jag avslutar med refrängen till Vera Lynn´s gamla dänga.
”We´ll meet again, don’t know where don’t know when but I’m sure we’ll meet again…”
++ Fia K
+ Katti
+ Cilla
/Mattias L
Memento mori
29 jan, 09:36 0 kommentarer
Futsalsäsongen är på väg att ta slut. Vår sista hemmamatch spelades under söndagskvällen. Det är med en liten klump i halsen jag reflekterar över det. Visst det kommer alltid nya äventyr, nya möjligheter men det känns ändå passande att ta till albumtiteln ”Memento mori” av min kollegas favoritband Depeche mode. Fritt översatt kan det väl tolkas till att allting har sitt slut.
Men det här ska inte bli nån deppig läsning. Jag torkar tåren, snyter mig och tänker Nanne Grönvall istället. Nu blir det Carpool karaoke.
Jag hoppar över de vanliga preludierna om samling och uppvärmning och tar ett skutt rakt fram till den något försenade startsignalen. Knappt hade Linn hunnit släppa in de sista åskådarna innan Sofia Kjellén bestämde sig för att chockstarta med att sätta dit 1-0. Tjugoen sekunder tog det. En passning av Katti hittade Sofia som karaktäristiskt gled inåt i banan och tog skott från 10 meter. Skottet kom oförhappandes och välriktat. Vedums målis ställdes på fel ben och bollen smet in i tredje maskan från vänster räknat. En underbar start denna dag då siktet var inställt på att jaga mål. Bästa möjliga starten tänkte jag och flinade likt han som bär matadorens svärd i Tjuren Ferdinand.
De nästkommande 10 minuterna skulle bli en chanskavalkad. Vedum visade tendenser till att skapa oreda med raka uppspel mot Pivot men chansmässigt dominerade vi. Vi sköt från alla vinklar och vrår men träffade vi inte nätet bakom mål så studsade de på bortakeeperns anklar och till rödklädda gäster.
Runt minut 11 hände någonting. Den laginsats vi upplevde i Vänersborg förbyttes till ett hafsigt och ett jagande till att komma rätt på planen. Bollen studsade inte vår väg men den gör ju sällan det när så mycket annat inte stämmer. Vedum kom närmare och avsluten blev mer frekventa. I 13:e minuten skulle det bära frukt. Efter en liten miss i markeringsspelet befann sig en Vedumtjej fri på bortre stolpen. Då bollen serverades hade hon inga problem att förpassa den i nät. 1-1.
Det var krampaktigt. Hemmasupportrarna på bänken bakom mig undrade vad det var som hade hänt och jag kände likadant. Förstå mig rätt. Alla kämpade och slet men det satt, som man brukar säga, inte ihop. Vi skulle dock få sista ordet i den första halvleken. Med 18.25 på matchuret så kombinerade sig Sofia K och Katti fram till ett nytt läge. Sofia var den som avslutade och gjorde det distinkt. 2-1.
Glädjen hade inte lagt sig innan nästa fina samspel skulle resultera. Med klockan på 19.14 hittade Isa fram till Sofia Björklund som stänkte dit trean. 3-1.
Vi gick till pausvila med ledning och laddade batterierna. Då säsongen skulle kunna sluta i en målskillnadshistoria valde vi att satsa offensivt. Det var i alla fall vår tanke. Men då andra halvlek kom igång var den ketchupeffekt vi upplevt innan vilan över. Det blev individuellt. Vedum tilläts ha mer boll och det dröjde innan vi skapade några riktigt heta chanser. Därför var det kanske inte oväntat att en reducering skulle komma. Knappt halvvägs in i den andra halvleken fick Cornelia vittja nätet igen och nu var det nerv i matchen. 3-2.
Nu var vi mer inställda på att överleva än att göra massa mål. Jag kände mig handfallen. Vanligtvis finns det taktiska dispostioner att göra men det här tycktes handla om något annat.
Med drygt fem minuter kvar att spela levererade Cilla bollen till Katti på offensiv halva. Kanske var målet som skulle falla ett ackumulerat resultat av alla de chanser Katti skapat tidigare. Skottet blockades enkelt av målvakten men vad som hände sen beskriver nog Viaplays kommentator Niklas Holmgren på bästa sätt; ”Det är en riktig Rembrandt!!!”. Bollen letade sig in i mål och vi var i ledning med 4-2.
Ett mål till skulle komma. Wilma fastställde slutresultatet till 5-2 då hon högg på en målvaktsretur efter skott av Katti.
Vi gör inte vår bästa match. Det är nog det omdömet vi kan ge. Men vi krigar även när det går emot och målen börjar trilla in lite enklare för oss. Nu får vi invänta onsdagens match mellan Skoftebyn och Vänersborg för att se vilka förutsättningar vi har inför säsongsavslutningen. En sak är säker. Carpool karaoke kommer spelas med hög volym hela vägen till Skoftebyn.
++ Katti Ölvebo
+ Isa Davidsson-Almanakis
+ Josse Unér
/Mattias L
MAGISK KVÄLL I VÄNERSBORG!
22 jan, 12:50 0 kommentarer
Söndag kväll, lite trött i sinnet efter rafflande cupspel i Borgstena under lördagen. Men det är inte speciellt svårt att ladda om inför det som var säsongens hittills viktigaste match. Det första mötet våra båda lag emellan slutade 1-1 i Vårgårda sporthall efter en jämn historia, idag hade vi lite kniven på strupen att vinna för att haka på i toppen.
Jag var nästan tidigare än vanligt på plats i klubblokalen för matchgenomgång. Jimmy var redan bänkad med kaffe och mumsandes på en bit choklad. -Ska du eller jag hålla i genomgången, frågade min kollega. Jag uppmanade honom att ta det idag väl medveten om att det skulle komma en fras om att ”kontinuitet är framgångens moder” under den korta taktiska presentationen.
Det fanns inte mycket magiskt under bilresan till Vänersborg. Vill man så kanske man skulle kunna hävda att det var nåt Disney-eskt med den fallande snön och de glittrande vita träden som kantade vår framfart. Men ”Let it go”. Det var moddigt, halkigt och en karavan av bilar smög fram i reducerad hastighet genom de små samhällen som ledde oss till vår slutdestination.
Väl framme i Lilla Paris så var vi tidspressade och ångorna av hårspray hade knappt lagt sig förrän laget tog plats på arenagolvet för värmning. Startuppställningen var densamma som mot Vedum men krämporna börjar göra sig påminda under säsongens andra hälft. Wilma är blåslagen, Kjelléns fotled ömmar och Marina behöver tejpas. Men som tur är verkar Kattis gubbvad vara på bättringsvägen.
Då matchen tog sin start var det i ett tempo av Korsakovs ”Flight av the bumblebee”. Kvalitén brukar försämras när tempot går upp men inte denna dag. Det var fina aktioner över hela banan från båda lagen. Det flåsades tungt redan efter några minuter då tjejerna kom för att byta. Det skapades chanser mot Bella. Avsluten kom oftast från kanten och vår målis hade inga problem att parera. Något färgad kanske, så tyckte jag ändå att vi var det hetare laget. Våra lägen var av större dignitet och den duktiga keepern i Vänersborgsmålet fick göra parader som hör hemma i en highlightsreel på Sportspegeln.
Precis som i mötet i Vårgårda skulle Vänersborg ta ledningen. Jag hade huvudet nere i medicinväskan letandes efter plåster. Där finns allt från Dextrosol till trosskydd men inte ett spår av plåster. Det höll mig tillräckligt sysselsatt för att helt missa hur och varför bollen gick i nät. Men lika glad för det är jag...för att spinna vidare på liknelser från Disneys underbara värld. 1-0.
Hemma i vår hall replikerade vi snabbt och likadant var det denna kväll. Kjellén och Katti som båda skapat så mycket utan att få dit bollen gjorde nu gemensamt slag i saken. I matchens åttonde minut hittade Katti fram till Sofia som forcerade bollen in i målet från en position nära mållinjen. 1-1.
Hemmalaget började spela tufft. Frispark efter frispark noterades på det lilla blädderblocket och det var väl nånstans här, när klockan visade femton spelade minuter, som tempot sjönk. Troligtvis vaksamma över det faktum att ytterligare en frispark skulle betyda straff för oss så blev hemmalaget mer passivt och rullade boll på egen halva. Vi försökte hålla vårt speltempo men det kändes som att även nivån för vad som var frispark ändrades. Med gott självförtroende men lite frustrerade över motståndare och den varierande nivån gick vi till pausvila.
Den beslutsamhet vi möttes av i omklädningsrummet har jag inte sett tidigare på de två säsonger jag coachat det här laget. Det syntes i blickarna att den här matchen var nåt speciellt. Jag får rysningar bara av att se vad det betyder för de här tjejerna att lira boll, vinna matcher och finnas där för varandra.
Katti instruerade de andra och de flesta hade synpunkter på hur vi skulle spela, att vi inte skulle backa en millimeter. Jag och Jimmy blev statister, ungefär såsom Bengan Johansson coachade sitt handbollslandslag under pauserna där laget fick ta över och sköta snacket.
Det var en ynnest att få uppleva.
Raskt ut i hallen igen för akt nummer två. Jag brukar stå för nervositeten men Jimmy va uppe i limningen. Min annars så lugna vapendragare flackade med blicken och nämnde när jag gick förbi hur det var svårt att sitta still.
Det mesta var sig likt ute på hallgolvet när matchen drog igång igen. Tempot skruvades upp igen och det stundtals hårda spelet fortsatte. När Katti för andra gången gick i backen rann min bägare över. Resultatet efter protesten mot rättskiparna blev ett gult kort. Mitt första på uppemot 10 år. Att vädra sitt missnöje kan ibland vara effektivt men inte denna gång. Efterslängarna och tjuvnypen tilläts och kanske hjälpte det till att rama in matchen till den holmgång det blev.
Med drygt fyra minuter spelade skulle vi ta ledningen. Efter ett fint anfall kom bollen ut till Sofia K. Hon lyfte blicken och såg Marina till höger. Passningen var precis och Marina, med sin mycket väl tejpade fot, mötte med en bredsida. Bollen studsade en gång innan det rasslade i nätmaskorna. 1-2 och vi var i ledningen.
Vänersborg flyttade fram positionerna ytterligare och skapade tryck på oss. Våra liberos Josse och Cilla fick kämpa mot tunga motståndare men löste varje situation. Isa slet i det defensiva och vann bollen gång efter annan. Wilma som skapat stora hål i hemmalaget med sina löpningar skulle få två chanser. Den första, efter sisådär 8 minuter, mynnade ut i ett skott som rammade den bortre stolpen. Inte långt efter kom ett nytt försök, från liknande läge. Med lite högerskruv på bollen så slank den utanför samma förbenade stolpe.
Vi började dra på oss frisparkar och lägen uppstod för hemmalaget. Det första strax utanför straffområdet och vi ställde upp en bred mur. Det var tryck i skottet men Kjellén stod pall, spände magmusklerna och tog bollen upp i banan. Tiden gick långsamt. Det var ideliga stopp.
Med drygt två minuter kvar fick Vänersborg en ny chans. Ett markskott från vänster undvek att träffa några ben och Bella lyckades inte förhindra att kvitteringen retligt slank in vid den första stolpen. 2-2 och knappt med tid.
Innan det blev avspark lyckades vi få fram timeout-kortet och samla styrkorna. Vi satte in Cilla, Isa, Sofia K och Katti för att försöka få till det där förlösande målet. Det var nästan total dominans direkt när det sparkades igång igen. Men tiden rann obarmhärtigt vidare. Bollen ville inte in. Men så stack Vänersborg upp i ett anfallsförsök med 45 sekunder kvar. Kjellén snodde bollen på vår vänsterkant. Hon fick löpa med bollen utan att bli dragen i armen och eller i tröjan. Katti fanns i högerposition. De kom allt närmare målet med en ensam försvarare emot. Vid niometerslinjen kom passningen. Katti befann sig sex meter från mål och fick bollen i steget. Hon tryckte till...MÅL!!! Äntligen fick hon utdelning för allt slit. Vi for upp från bänken och jag var halvvägs inne på planen med armarna högt hållna. 2-3.
40 sekunder på klockan. Nu gällde det att hålla tätt.
Skulle hemmalaget lyckas vaska fram en till chans? Nej, det skulle vi sätta stopp för. Anfall är bästa försvar brukar det heta och när Cilla måttade en lång boll in i straffområdet steg nyinsatte Tiina till väders. Med en nick som hämtad ur skolboken satte hon definitivt spiken i kistan. 2-4.
De sista sekunderna rann iväg och när slutsignalen ljöd samlades tjejerna i en stor ring och firade segern.
Detta var nog den mest välspelade matchen under våra två år vid rodret och den absolut skönaste segern.
Det var segerrusigt långt in på småtimmarna. Det är ett fantastiskt gäng som fixar den här segern. Alla bidrog starkt till att fixa det. En otroligt härlig moral och en vilja att vinna långt utöver det vanliga. Nu njuter vi hela vägen till på söndag då Vedum kommer på besök.
++ Cilla Jonsson
+ Sofia Kjellén
+ Wilma Falk
/Mattias L
Bra insats i Borgstena....
21 jan, 11:53 0 kommentarer
Under lördagen åkte våra Futsaldamer till Borgstena för att delta i BIK-cupen. Tanken med cupdeltagandet är ju att alla spelare som vill ska få spela matcher då konkurrensen i vårt "ordinarie" lag är tuff samt att få ihop lag samanhållningen på ett bra sätt.
På programmet stod inledningsvis 4 gruppspelsmatcher där mötte Annelunds IF i första matchen. En stabil insats som vi vinner med 1-0 efter mål av Emilia, fint framspelad av Sofia K.
I andra matchen möter vi "hemmalaget" FSB och här gör vi nog dagens bästa insats. Väldigt fint försvarsspel samt att det lossnar lite i målskyttet. Emilia sätter dit ettan på pass ifrån Klara. Tvåan sätter Wilma i nät (ass. Sofia K.) och Sofia K punkterar matchen med sitt 3-0-mål med assist ifrån Sofia B.
I mötet med Kabel 80 efter det får vi nog en reaktion och tror att det ska gå lätt. Vi tar tyvärr inte jobbet ordentligt och matchen slutar mållös.
I den sista gruppspelsmatchen möter vi Kronängs IF. Här får vi heller inte till spelet ordentligt utan vår motståndare kan vinna matchen med det enda målet. Vi vinner dock den jämna gruppen och i kvartsfinalen ställs vi mot Toarpsalliansen 2. Här är vi återigen på tårna och vinner efter stabilt spel med 1-0. Målet "tåfjuttar" Wilma in på sitt karakteristiska sätt framspelad av Marina.
I semifinalen blir det lite tuffare motstånd i form av Alingsås IF:s påläggskalvar i F19. Bara unga och duktiga tjejer m a o. Matchen är dock jämn inledningsvis och vi är väl så bra men ju längre matchen lider tar de över mer och mer. Efter både ribb- och stolpskott lyckas de till slut få in 1-0 när det återstår 3-4 minuter av matchen. Trots att vi byter in Hilda i mål i slutet så lyckas vi inte få till någon bra målchans.
Totalt sett så gör vi en bra insats överlag. Försvarsspelet är återigen bra. Under de två cuper vi nu deltagit i har vi på 11 matcher bara släppt in 3 spelmål. Vi hoppas det fortsätter ikväll samt att målskyttet lossnar då vi styr kosan mot Vänersborg för en viktig seriematch.
Truppen i cupen:
Cornelia, Hilda, Josse, Klara S., Wilma, Sofia B., Sofia K., Emilia, Marina och Tiina.
Känslan att spela match är oslagbar
8 jan, 08:43 0 kommentarer
Som de flesta kanske vet så har upptakten på denna futsalsäsong varit minst sagt udda. Ett idogt tränande med en trupp bredare än Lasse-Stefanz låtregister har mynnat ut i enbart en tillgodoräknad match under säsongens tre första månader. På de nya årets femte dag skulle vi äntligen få ikläda oss det ängsgröna stället igen. Motståndet stod Vänersborgs FK för.
Efter att ha beskådat herrlagets första halvlek mot Paratodos raskade tränarduon mot Tennishallen i den bistra vinterkylan. Som vanligt kritiserade Jimmy mitt val av klädsel och påminde om bristen på mössa och vantar. ”Mm, du har rätt” svarade jag och gav honom en ”side-eye” likt en trotsig tonåring.
Det märks vilka av tjejerna som gett nyårslöften då både Isa och Josse börjat året med tidiga ankomster.
Matchandet har som sagt inte varit frekvent och en viss rost fanns då matchgenomgången skulle göras. Att det var ett bra motstånd på andra sidan planhalvan stod klart och vi försökte hitta små nycklar för att få igång anfallspelet. Kanske skulle den hörnvariant vi slipat på kunna bli ett vapen.
Efter ombyte, uppvärmning och numera obligatorisk line up så stod vi redo för spel. Domarduon blåste unisont i pipan och bollen rullades igång. De första fem minuterna sattes ingen riktig prägel på matchen. Det lilla i chansväg som skapades var det vi som stod för och halvchanser för såväl Sofia K som Sofia B uppstod. När den första adrenalinkicken av att vara i matchspel igen hade lagt sig utkristalliserade det sig snabbt vad gästernas spelidé var. Med bollen på egen planhalva drog de ner sina vingar djupt och isolerade därmed sin spets, en mot en mot vår försvarare. Den långa bollen kom allt som oftast med påföljande löpningar från vingarna för att ge understöd. Våra liberos Katti och Cilla löste uppgiften med att kontrollera motståndarnas uppspel på ett bra sätt och vi såg ingen anledning att justera då våra egna vingar oftast var först på boll nummer två. Då och då sker små misstag men de riktigt heta chanserna från både bortalaget och från vår egen sida uteblev. Hörnvarianten då? Jodå, den fick vi chans att använda oss av. Resultatet blev att vi behöver öva lite mer innan den sitter till 100%.
Första halvlek var jämn, chansmässigt kanske lite fördel för oss men Bella tvingades också till ett par parader av klass för att freda vårt mål. De tjugo minuterna var till ända och matchen var mållös.
Då andra halvlek blåstes igång kan jag inte neka till att pulsen ökat. När man lär känna de här tjejerna och vet vad det betyder för dom att vinna matcher och prestera på topp så smittar det av sig och känslan att kunna vara med och bidra från bänken blir ibland överväldigande. I varenda närkamp spänner jag kroppen, vid varje skottillfälle känner jag att det rycker i högerfoten och jag är nära att fälla domaren då benet likt ett teleskop fälls ut för att peta in returen.
Det hettade även till på planen. Närkamperna blev tuffare, det var filmningar och stundtals hårda ord. Nu var det kamp om poängen. Bella tvingades tidigt till en fantomräddning då ett pass i sidled hittade en Vänersborgare till vänster i straffområdet. Bella gick ner i spagat, som jag lärt henne 😬..., och räddade med yttersidan av högerfoten. Offensivt fick vi stundtals tryck mot gästernas mål. Kjellén provade lyckan, Wilma sköt, Tiina hade läge och Isa vände och vred på försvaret. Men inget ville sig.
Intensiteten ökade alltmer och kanske var det pga detta som ett ödesdigert misstag begicks. En hemåtpass gjordes till Bella. Vår målvakt hade dock redan rört bollen en gång tidigare i speluppbyggnaden och kunde inte ta den. För att undvika att bollen skulle rulla i eget mål tvingades Bella ändå stoppa den och domarna blåste för frispark för gästerna strax utanför straffområdet. Vi hade själv haft ett par frisparkar i liknande läge tidigare i matchen utan att kunna förvalta men Vänersborg tog chansen. Ett välplacerat skott upp i höger kryss och vi befann oss i underläge. 0-1.
Vi gjorde snabbt förändringen att sätta press för att vinna boll högre upp i banan och stressa till misstag. Kvitteringen kom relativt snabbt. På en hörna av Sofia B så mötte Katti bollen. Lädret for ut med golvet och letade sig förbi försvarare och in mellan benen på burväktaren. 1-1.
Nu hade vi fått blodsmak. Den höga pressen fortsatte och vi började planera för att gå ner på personal.
Sista tre-fyra minuterna blev ett krig. Tjejerna kämpade med näbbar och klor för att få till ett vinstmål. Närmast kom kanske Katti som framspelad av Kjellén drog till med vänstern från högerläge. Skottet drog sig med lite knorr utanför en fastnaglad målvakts vänstra stolpe.
Vi fick aldrig in bolluslingen och rättsskiparna blåste för fyrtio spelade minuter.
Ett par dagar har passerat och den värsta besvikelsen har lagt sig. Det är alltid lite svårare att sätta ord på känslorna då men kanske blir det mer nyanserat. Vårt motstånd för dagen var duktiga. De kunde ha fått med sig alla tre poängen men känslan där och då var ändå att vi var det starkare laget. Kan vi bara få utdelning på alla chanser så ska vi kunna vinna matchen med ett par måls marginal.
Vi får ta nya tag mot Vedum om en vecka.
++ Katti Ölvebo
+ Bella Wannebrant
+ Wilma Falk
Fler nyheter
Kommande aktiviteter
Fre 29/3
08:00-14:00 |
Städdag
Björkvallen |
Mån 1/4
08:00-14:00 |
Ev. städdag
Björkvallen |