Det har varit svagt med matchande för vårt div 1 sen serieupptakten då vi triumferade mot Munkedal. Men på lördagskvällen var det äntligen dags igen. Motståndarna Skoftebyn hade fyra matcher under bältet och har i en haltande tabell stormat fram till en överlägsen serieledning.

Men då hade de som sagt ännu inte stött på de gröna från Södra Härene.

Efter en vecka med lite poddande, julfester och intensiva träningar, med mindre vattendrickande än vanligt, så gav vi oss mot Syltehallen.

Med fyra återbud från premiären hade vi fått vaska om en del truppen och notabelt är att vi kunde hälsa vår kapten Cilla Jonsson välkommen tillbaka på futsalplan. När vi till slut landade på p-platsen utanför hallen kände jag mig dränerad. Jag och min kollega Jimmy hade blivit lämnade ensamma i bilen och det gav utrymme för en del grabbiga utsvängningar om livet, framtiden och filosofiska värderingar. Ja, ni kan tänka er.

Men så fort vi kommit ut på plan och uppvärmingen kommit igång skingrades dimman som lagt sig runt hypotalamus.

Matchen startade och våra tjejer hade ett något trevande första byte. Efter en minut äntrade Cilla, i Pivotrollen, banan. Med sig fick hon Emma, som i sin iver fick vända tillbaka för att lämna västen. Efter lite bolltrolleri fick Cilla bollen till vänster. Första skottet tog i stolpen. Det andra, tror jag, likaså. Men Emma höll sig framme och rakade in returen till en tidig ledning. 0-1.

Hemmalaget var slarviga i sin igångsättning och de fick ta skott från distans. Efter 4.15 lossades just ett sånt avslut. Bollen fångades upp något av ett försvarande ben och ställde Johanna i målet. 1-1.

Men vi skulle snart återta ledningen. Emma bröt ett uppspel efter 7 spelade minuter. Hon hittade Cilla framför mål som vaket lirkade bollen tillbaka mot Emma. Nära den vänstra stolpen gjorde Emma inget misstag och blev tvåmålskytt. 1-2.

Hemmalaget fick fortsätta ta avslut från distans men Johanna hanterade det mesta med hjälp av sina kollegor i försvaret. När Josse gick i golvet med ett ömmande knä som resultat efter ca femton minuter trodde jag att det var färdigspelat för vår liberoklippa. Men Josse, som sällan verkar besväras, skakade av sig det onda och kom åter till spel.

Det skulle dock bli ett annat bakslag. Med klockan på 19.39 kvitterade Skoftebyn efter en snabb omställning.

Vi gick till halvtid med 2-2 på resultattavlan.

Andra halvlek började vi bra. Redan efter en minut spelade Lova fram Cilla. Men avslutet parerades av keepern.

Det skulle ta fem minuter innan vi tog ledningen för tredje gången.

Josses lite längre pass hittade Eken. Från central position tog vår vindsnabba vinge skott. Med en rikoschett på en täckande back så letade sig bollen in till vänster om målisen och 2-3 var ett faktum.

Skoftebyn satte nu lite högre press och skulle få utdelning. Efter 7.38 kom kvitteringen till 3-3. och med 12.29 på klockan skulle de ta ledningen efter en fast situation. 4-3.

Jag kämpade nu med mörka tankar på sidan efter det som hänt den senaste tiden i våra futsalmatcher. Men kanske såg firma Estulf/Björklund min gamnacke och bestämde sig för att muntra upp sin gamla coach. Marina använde huvudet för att få fram bollen till Emilia och Björklund junior satte dit 4-4 bara 30 sekunder efter hemmalagets mål.

Avslutningen skulle bli gastkramande. Sju minuter förflöt med chanser åt båda håll. Johanna kunde med en trygg famn mota motståndarnas avslut. Med ca 5 sekunder kvar måttade Johanna ett långt utkast mot Cilla till vänster. Med en dov duns slog bollen i golvet och tiden tycktes stanna för en stund. Cilla hann upp bollen med vänsterfoten och tryckte in den framför mål längs den turkosa plastmattan. Där kom hon som kallas Eken. De digitala neonsiffrorna visade 19.57 när bollen med beslutsamhet trycktes in till 4-5.

Ett enormt jubel bröt ut och hemmalaget kunde såklart inte hämta sig.

Vår andra raka seger och en mycket bra insats mot en duktig motståndare.

Vi avrundade kvällen på ChopChop. Äntligen Jimmy, och stort tack för att du till slut gav med dig. 

Samtalet på vägen hem i bilen då. Jo, det var lättsammare toner. Kanske var det den finska discomusiken som spelades på P4 som gav oss utrymme till det. Men jag tror det var tjejernas insats och tre nya poäng i bagaget med hem.

++ Emma Bengtsson-Gelotte

  + Marina Estulf

  + Cilla Jonsson

/Mattias L

Det här är det svåraste referat jag har tvingats författa. Dels för att jag blir nödd och tvungen att återuppleva fredagens händelser, dels för att det är svårt att hitta orden.

Men är det något jag behöver lära mig så är det att fokusera på det positiva och släppa det negativa. Så jag får ta det här referatet som en lärdom. För doppar jag bara försiktigt ner huvudet under ytan så finns det massor av positivt att ta med oss och en oerhörd potential.

Jag skippar att linda in det i en massa lullull om samlingen, uppvärmningen, väder och vind och går direkt på russinen i kakan.

Backatorp hade imponerande slagit Uddevalla med 6-3 i föregående omgång och kanske var det de självförtroendet som fick gästerna att med eftertryck ta hand om matchen från start.

Det tog knappt två minuter innan vi på bänken började prata om att ta en timeout, för det var bara en tidsfråga innan vårt mål skulle få påhälsning.

Timeoutkortet spelades ut och vi pratade om att komma närmare och sätta pressen högre. Scenförändringen efter detta var total. Tjejerna tog till sig allt och en helt ny matchbild tog form. Hilda och Josse styrde från liberorollen och vi såg det igångsättningspelet vi saknat i tidigare matcher ta form. Det skulle ta 16 minuter innan första målet gjordes. Marre tog tag i bollen på högerkanten och hittade fram till Eken som dundrade in lädret i nätmaskorna med hjälp av stolpen. 1-0.

Ytterligare ett mål skulle falla. Med klockan farligt nära 20 minuter slog Kjellén med kraft in bollen mot mål. En framstormande Millis mötte upp och tryckte in 2-0 efter 19.58.

Det var stor glädje i pausvilan men tjejerna var fokuserade och fast beslutna att inte ge gästerna chans att komma tillbaka i matchen.

Det var därför olyckligt när gästerna bara med nån minut spelad av andra halvlek fick en hörna. Deras variant var enkel med en screen sex-sju meter från mål. En bra skytt skapar då problem och det fick vi erfara. 2-1. Detta skulle givetvis kunnat få oss ur balans men det var härligt att se tjejernas moral. Vi fortsatte att skapa chanser och lät inte gästerna få ta över. Efter 6.57 skulle vi utöka vår ledning. Marre och Isabelle samspelade med Marre som exekutor. Från ca nio meter slungade hon iväg bollen rätt upp i nättaket. 3-1.

När Bella minuten senare gjorde en prakträddning som avslutades med att hon nöp bollen i spagat kändes det som detta var vår kväll.

Den känslan skulle jag tyvärr få äta upp och det är nu det knyter sig lite i bröstet och all försök till "målande" beskrivningar faller platt.

Backatorp lyckades reducera 2-3 efter 11 minuter. 

Med klockan på 17.57 hystades ett skott iväg från kanten som gav retur och en svartklädd spelare var först på den och kunde raka in 3-3.

Gästerna hade börjat trycka på med fem mot fyra spel och gav inte upp detta då vi inte lyckats komma åt dom och erövra bollen.

Med blott en sekund kvar trycktes bollen med kraft in framför mål och den hittade, för gästerna, rätt. 3-4 med klockan på tjugo minuter.

Det var en oerhört tuff förlust. Kanske den tyngsta jag varit med om i futsalsammanhang. 

Men som sagt, jag jagar det positiva och det finns massor att ta med oss. Vi har växt in i RFL-klänningen nu och poängen kommer att trilla in om vi fortsätter så här.

Och vi tar lärdom av det vi kan förbättra. Det finns nåt gott i det här och det kommer vi ta med oss in i veckans träningar.

++ Hilda Svensson

  + Bella Wannebrant

  + Isabelle Nilsson

/Mattias L

Jag brukar inte vilja gå händelserna i förväg men sittandes på en plaststol, av icke namngiven designer, tittandes på de sista sex-sju minuterna av matchen var det som att Carmina Burana spelades i huvudet. Det var dramatiskt och julfesten från dagen innan hängde kvar som en järnkeps. Jag tror att Carl Orff hade älskat att hans mästerverk spelades ackompanjerat av smattret av gympadojor mot ett hårdgolv.

Dagen hade blivit kväll och seriens mest namnkunniga förening skulle komma till Vårgårda sporthall. Kamraterna från Göteborg.

Jag fick nästan stanna upp en stund och bara ta in att Södra härene får möta en av vårt avlånga lands största fotbollsklubbar. Aldrig tidigare har jag behövt springa på toaletten så ofta. Nerver av stål...nä.

Det fanns lite skador i truppen till dagens match. Ett Hafströmskt knä hade gjort sig påmint, Eken hade känningar lite här och var och Hildas fotleder skulle äntligen få göra debut. Det var därmed en lite extra stor trupp som fanns på plats.

Vi har haft en förmåga att börja matcherna på ett väldigt bra sätt. Denna drabbning skulle inte bli annorlunda. De blå-vitrandiga tilläts rulla bollen inom laget men utan att komma till några klara chanser. när vi fick chansen var vi rakare och kom förvånansvärt enkelt till bra avslutslägen.

Klockan hann inte riktigt nå åtta minuter innan vi skulle få hål på gästernas duktiga målvakt. Sofia K rann igenom på vänsterkanten och istället för att ta eget avslut släppte hon bollen i sidled till Eken som rullade in kulan i nätet. 1-0.

Fram tills dess var matchbilden precis så som jag hoppats. Hilda och Josse hade bra koll i liberorollen och vi stoppade effektivt alla IFK-försök. Men den kanske största klyschan som finns skulle få nytt liv. Det lönar sig nämligen att skjuta. Då det var svårt att ta sig fram i bra lägen testades ett skott utifrån. Johanna tvingades släppa retur och där var Blåvitt först. 1-1 i den elfte matchminuten. Nu blev vi något mer försiktiga och trots en timeout där vi pratade om att sätta högre press så fick vi inte riktigt fart i anfallsspelet. Eken var dock sugen på mer och visade att hon också har ett distansskott. Hon drämde iväg bollen och vibrationerna från att bollen slog i kryssribban nådde mig på första bänkrad som en chockvåg. Eller så var det adrenalinet i kroppen som nådde sitt max.

Om kvitteringen kändes olycklig så skulle det bli värre. Med bara elva sekunder kvar på klockan spelade bortalaget ett fint kombinationsspel och rakade in bollen bakom Johanna. 1-2.

I pausen var det ett något dämpat gäng. Jag kände lite frustration då jag vet hur mycket kompetens det finns i den här truppen. Näven knöts i den imaginära fickan och vi bestämde oss gemensamt för att gå ut och tillsammans göra en riktigt bra andra halvlek.

Vi startade med en högre press och kamratlaget fick under en period mest slå ifrån sig. Kjellén slet stora hål i den blåvita muren och Hafström  och Isabelle kom till avslut vid ett flertal tillfällen. Hilda fick mer och mer utrymme för sina offensiva räder och känslan var att vi var på väg att helt ta över matchen.

Det skulle dock dröja tills kvitteringen kom. Sofia som hade fått byta kant fick in bollen framför mål och Isa mötte från sex meter. 2-2 efter 30 minuter spelade och vi var i förarsätet.

Vi uppmanade att hålla tempo i allt vi gjorde och tjejerna gjorde just det. Visst, IFK stack upp emellanåt och tvingade Johanna att vara alert, men tron på det vi gjorde var stark och känslan var att ett ledningsmål skulle komma. Med knappt fyra minuter kvar att spela kom 3-2. Hårt tagen slet sig Sofia fram. Hon föll tungt i golvet men hann få iväg avslutet till höger om målisen. Stort jubel och nu gällde det att hålla i.

Jag minns inte hur den pompösa melodin jag nämnde i ingressen slutar men jag hade önskat att det var med ett grandiost muntert crescendo.

I vår match skulle tyvärr Blåvitt få sista ordet. Med knappt 90 sekunder kvar dök bollen upp framför fötterna på Josefine Öhrnell som lirkade in kvitteringen. 3-3.

Vi gjorde en sista push och med bara 15 sekunder kvar hittade Hilda fram till Isabelle som hela matchen med sina fysiska spelstil skapat lägen. Avslutet räddades dock och lagen fick dela på poängen.

Vi tar en första historisk poäng och även om känslan var att vi skulle haft tre så kan jag efter en skön natts sömn bara ta med det positiva.

Vi blir starkare och starkare. Det här kommer bli ett fortsatt väldigt roligt äventyr.

Nu siktar vi mot Backatorp på fredag.

Själv ska jag lyssna på glada toner av Timoteij för att få bort alla spår av Carmina Burana. 

++ Hilda Svensson

  + Sofia Kjellén

  + Emelia Hafström

/Mattias L

Nöjda tjejer efter matchen.

Efter att vår premiärmatch i årets division 1 förra helgen blev inställd så var det under söndagen dags att öppna upp årets säsong.

Resan var årets längsta och jag fick chansen att besöka mitt kära Bohuslän där mina rötter finns. Motståndet var Munkedal som var en ny bekantskap rent futsalmässigt. Att vara på resande fot med dessa damer är ju aldrig långtråkigt och dagens drygt timmeslånga färd var inget undantag. Väl framme i Munkedal hade det bivit lite dunkelt ute och bollhallen som mötte oss osade historia. Vi äntrade dess portar och det pittoreska yttre återspeglades även i det interna. Här luktade det gamla gympadojor, svettiga medelålders män som jagar en innebandyboll och kylan i hallen var påtaglig. Det var lite av futsalens bakgård. Men det är ju sånt här jag gillar. När vi dessutom såg de små duschbåsen så var hallen komplett.

Med något eller några undantag var det en ung trupp som skulle försvara de gröna färgerna. Katti fick kaptensbindeln och ledde tjejerna genom uppvärmningen. Läktarna fylldes så sakteliga och ett par bortasupportrar hade valt att tillbringa söndagskvällen nära Munkeland.

Då matchen drog igång var det med ett relativt lugn. Det tog några minuter innan nån sorts linjer gick att utläsa. Hemmalaget försökte rulla boll och med platsbyten hitta luckor. De försöken täppte vi lätt till och vi var något rakare i spelet och hittade upp med bollen till Katti och Sofia B i Pivotposition. Just denna rakheten skulle ge utdelning. Efter ca nio minuter spelade fick Sofia bollen till vänster och gick till avslut. Hemmalagets duktiga målvakt parerade men inte bättre än att Bella, som idag inte var målvakt, kunde raka in returen i öppen kasse. 0-1.

Med målet växte vår tuppkam något och inte ens en förlupen boll som Johanna med nöd och näppe lyckades tippa i ribban fick oss att tappa fattningen. Tre minuter efter första målet fick Sofia en ny chans. Denna gång mer centralt. Återigen en retur och där fanns Marina. Första skottet blockades men då en andra chans dök upp tryckte Marina upp den i nättaket. 0-2.

Vi spelade bra försvarsmässigt där Matilda och Lova huserade i liberorollen och Hernvall i målet var hela tiden vaken och spelade långt ut i sitt område.

Efter dryga 16 minuter vaskade vi fram en hörna. Katti och Emilia B samspelade och Katti tog sig fram längs kortlinjen. Med liten vinkel placerade hon in 0-3 och jubel bland bortalaget.

Hemmalaget hade svårt att komma i bra lägen och testade med skott från distans. Ännu en boll rammade ribban efter att Johanna lyckats få tassarna högt upp i luften.

Vi gick till pausvila med en trygg ledning men pratade just om att inte slappna av och tappa fokus. 

Då andra halvleken började var det under inledningen lite rörigt. Hemmalaget kom något närmare ett reduceringsmål och allra närmast då de tilldömdes en straff pga hands.

Från sex meter trycktes läderkulan i stolpen och då returen dök upp framför en Munkedalspelare tycktes en reducering oundviklig. Men Bella kastade sig fram och täckte skottet till en resultatlös hörna.

Det skulle istället komma en snabb replik. Klara spelade bollen ner till Katti på högersidan. Ett precist inspel hittade Bella som efter 23.05 satte dit 0-4.

Där gick luften ur hemmalaget. Vi fortsatte att spela ett bra försvarsspel över hela banan men blev också förvånade över att hemmalaget låg kvar i en 2-2-formation och satte ingen högre press på oss. Vi tilläts rulla boll och min känsla är att vi låg närmare ett femte mål än att få ett i baken.

På den påkostade resultattavlan, som inte alls matchade hallens vintagekänsla, rullade tiden snabbt upp mot full tid. Hesa Fredrik ljöd och premiärsegern var bärgad.

Alla tjejerna ska ha en stor eloge för en väl genomförd match och en härlig stämning. Jag får ta att min körstil fick kritik i mörkret på vägen hem. Men en sån här kväll gör det ingenting. Valet av restaurang däremot...ja, det kan jag kanske inte förlåta.

Nu är det tyvärr tre veckor till nästa match, vi får spara vårt momentum tills dess.

/Mattias L

++ Johanna Hernvall

  + Bella Wannebrant

  + Matilda Frank

Lineup i Uddevalla..

Under lördagen var det dags för första, och längsta, bortamatchen i Regional Futsalligan. Uddevalla FC stod som hemmalag. Uddevalla som i sin premiär vunnit över IFK Göteborg med hela 6-0. Den matchen var dock, enligt rapporterna, betydligt jämnare än vad slutresultatet visar.

Vi kom till spel med samma trupp och uppställning som i premiären, bara det att nu hade vi bytt målvakt.

Matchen börjar avvaktande. Vi låter hemmalaget ha boll och vi står rätt och bra i våra försvarspositioner. Efter några minuters spel så lyckas vi sno åt oss bollen och Sofia Kjellén kan "tåpaja" in ledningsmålet. Hon blir därmed historisk första målskytt för SHIF i RFL. Kul.

Även om Uddevalla inte är ofarliga i sina framstötar så fortsätter vi med ett bra försvarsspel. Vi kan även utöka ledningen till 0-2 efter ett fint uppspel av Emma där till slut Isabelle Nilsson kan trycka in en retur.

Efter en timeout från hemmalaget börjar de trycka på allt mer. Vi blir tyvärr lite för bolltittande och följer inte riktigt med i deras löpningar och hastigt, och mindre lustigt, går vi till halvtidsvila med 2-2.

Vi är ändock ganska nöjda i halvtid och känner att det här finns möjligheter att knipa någon poäng.

Andra börjar dock med en kalldusch där de kan ta ledningen med 3-2 ganska omgående. Vi kan dock kvittera till 3-3 där Marigona Durguti trycker in bollen från nära håll till hennes anhörigas stora förtjusning.

Nu står matchen och väger lite även Uddevalla äger mest boll. Tyvärr kan de återta ledningen. Då vi nu försöker gå framåt lite mer så blottar vi oss också bakåt och det kan de rutinerade spelarna hemmalaget utnyttja då de avslutningsvis avgör matchen till 6-3 efter ett par snabba spelvändningar.

Sett till hela matchen så vinner de väl rättvist. Deras rutin, de har tydligen flera tidigare landslagsspelare i truppen, och fysik fäller avgörandet.

Vi lär oss dock mer o mer för varje match och poängen lär komma.

++ Sofia Kjellén

+ Emma Bengtsson Gelotte, Izabella Wannebrandt