5 - 1

Vitklädd med ljus i hår stod hon där med löften om en ljusare framtid.

Och visst var det med stor tillförsikt som jag packade trunken för att ta oss mot Älvhögsborg arena och möte med Skoftebyn.

Det var årets tredje drabbning med de vitsvarta laget från Trollhättan. En förlust på försäsongen och en seger i division 1 talade för en jämn tillställning.

Tyvärr hade uppladdningen kantats av besked om förhinder till deltagande så vi åkte till match med 8 spelare. Det skulle visa sig ödesdigert. 

Arenan som rymmer 2700 åskådare var maffig även om enbart ett femtiotal hade slagit sig ner för att bevittna händelsen. 

En lika maffig ljus, ljud och rökshow uppenbarade sig och varade sisådär 6-7 sekunder innan tonerna av lejonkungen ebbade ut och domartrion (!) blåste till match.

Matchinledningen blev jämn och att vi skulle lida av en tunn trupp sågs inga spår av. Hemmalaget hade svårt att ta sig innanför streckad niometerslinje med bollen under kontroll och tvingades till skott utifrån. Vi bröt tidigt uppspel och kom till klarare chanser utan att lyckas få in bolluslingen. 

Marre som hade startat matchen väldigt positivt skulle bli vårt första offer. I ett försök att komma i position defensivt trampade hon snett och med en trolig stukad fotled tvingades vi gå ner på sex utespelare.

Hemmalaget skulle dessutom ta ledningen. Vi hade haft de bästa chanserna men Skoftebyn stack upp och lyckades spräcka målnollan först.

Ledningen skulle dock inte bli långvarig. Eken som blivit en notorisk målskytt stack fram på högerkanten och med ett skott, efter marken, mot den bortre stolpen kvitterade hon till 1-1.

Halvleken led mot sitt slut men hemmalaget skulle få sista ordet. I en kort stund av tappat fokus tilläts de från liberoposition löpa förbi tre spelare och placera in bollen vid sidan av Johanna. 2-1.

I halvlek manades till att fortsätta på inslagen väg. Vi hade gjort en mycket bra halvlek och med marginalerna på vår sida kunde vi lika gärna varit i ledning.

Med sex spelare kvar skulle det på krafterna och rotationen på olika platser krävde stort fokus.

Vi fick en olycklig inledning på den andra halvleken. Kjellén som råkat ut för en vadskada mot Backatorp var kraftigt hämmad av den skadan. 

Dessutom skulle de vitklädda hemmalaget tidigt utöka sin ledning till 3-1. Det var tydligt att det var bättre att vila Sofia i förhoppning om att inte  förvärra skadan ytterligare. När Skoftebyn gjorde 4- och 5-1 handlade det för våra kvarvarande hjältinnor att dels orka men också att stoppa målflödet.

Det gjorde dom med bravur. Johanna tog allt som kom i hennes väg och de sista 10-12 minuterna, trots slutkörda tjejer, så höll vi dem stången.

Matchen var förlorad men alla medverkande ska ha en stor eloge för sin insats.

Tyvärr är detta också ett lag vi kan slå. Efter tappade poäng i slutsekunderna mot både IFK och Backatorp känns det trist att åka hem med en förlust från Trollhättan.

En chiliburgare med chilipommes på vägen hem gör det hanterbart men fan va jag önskar att vi kan få den där första segern. Jag drömmer vidare, lyssnar på Lucias ord och hoppas att Jimmys hemkomst kan få effekt.

  + Johanna Hernvall

  + Josse Unér

  + Emilia Hafström

  + Marina Estulf

  + Johanna Ekelund

  + Sofia Kjellén

  + Marigona Durguti

  + Isabelle Nilsson

/Mattias L