3 - 2

Nöjda tjejer efter matchen.

Lördag. Dagen började med sömnbrist. När ögonen slogs upp på rum 307 på Hotell Prisma ville jag bara dra täcket upp till hakspetsen. Jag ville slå igen de blå och hade en förhoppning om att huvudvärken skulle passera om jag bara fick blunda tio minuter till. Men den tanken slogs snabbt i kras när Jimmy med överskottsenergi hoppade upp ur britsen jämte och annonserade att det var dags att gå upp. Jag hade vetat länge att detta skulle en bli en intensiv dag med föreläsningar på symposiet i Skövde och sen hem för match mot Uddevalla.

Jag knappade i blindo på min telefon och lyckades få på Love music part 4 av Ren. Det gav den där lilla extra energiknäppen som krävdes för att hasa sig upp och följa min kompanjon ner mot frukosten. Det var startskottet mot vad som skulle bli en väldigt lyckad dag.

Matchdagen kantades av korta meddelanden i vår messengergrupp...meddelanden som talade för att det var ett laddat gäng som trodde på tre poäng. Och de insatser vi gjort borde leda till att vi snart tog den där efterlängtade segern i högsta serien.

Väl i hallen fick ivriga spelare och ledare vänta idogt på att en innebandymatch skulle ta slut. Självklart blev det mål med en sekund kvar på klockan och vi tvingades vänta ytterligare. Men sen gjorde vi entré på hallgolvet. Nu sitter jag här vid tangentbordet och för en intern kamp med mig själv om hur mycket jag ska lägga ut texten. Men jag landar i att helt utelämna uppvärmningen, Line up och det lilla peptalket innan match. Jag vill ju komma till klimax, det slutliga crescendot. Ja, för nu spoilar jag. Skulle det vara någon som inte vet hur matchen slutar så har ni en hint ovan.

Matchen drog igång med ett uppumpat gäng från Uddevalla på andra sidan. De marinblå från mitt kära Bohuslän visade direkt att de ville sätta sig i respekt hos hemmalaget. De osade katt några gånger då de hittade ner med genomskärare djupt ner i hörnen och försökte hitta in framför mål. Det skulle inte heller dröja speciellt länge innan de fick utdelning. 

Efter 3.44 forcerades bollen in och vi hamnade i ett tidigt underläge. Hur skulle vi reagera på en tuff matchinledning? Jo, vi behövde inte vänta speciellt länge. Isabelle som hade haft ett fint läge tidigt i matchen skulle få en ny chans. Ett fint anfall kulminerade i att Emma spelade in bollen mot den bortre stolpen. Isabelle mötte, lite på uppstuds och tryckte in bollen till vänster om målvakten. 1-1 efter knappt 5 minuter och stor glädje i hemmalaget. Nu började vi ta över matchen mer och mer. Vi spelade finurligt och med en bra igångsättning från Bella i målet och genom våra liberos. Det skulle dock dröja innan ledningsmålet kom. Efter 17.33 rullade Kjellén bollen till Hilda. Tio och en halv meter från målet tryckte Hilda till med en sträckt vrist. Vi på bänken satt perfekt positionerade för att se bollen flyga mot målvaktens högra sida. Den passerade ganska nära både en grönklädd och blå spelare på sin resa mot mål. Men den stannade inte...sa bara goddag och fortsatte sin bana mot fjärde maskan uppifrån. 2-1 och vi skulle gå till halvtidsvila i ledning.

Det fanns inte mycket att korrigera i paus. Det handlade om att lyfta det vi gjort bra och fortsätta hålla fokus. Vi lämnade omklädningsrummet tidigt och gav oss ner till spelytan. Det blev en ganska lång väntan på att våra motståndare skulle göra oss sällskap. Vi var påkopplade. Det syntes att tjejerna hade bestämt sig för att idag var det dags. Men det fanns också nerver. Nerver som skulle komma att eskalera ju närmare slutsignal vi kom.

När andra halvan drog igång hade vi sjunkit ner något. Gästerna satte en högre press och vi tvingades att kasta ut bollen något mer. Men det kändes ändå som att vi hade kontroll.

Ett par halvchanser skapades åt båda håll innan en olycklig kvittering skulle komma efter ca 4 minuter. Ett inspel framför vårt mål skulle rensas undan men hamnade olyckligt i egen kasse.

Det blev tillfälligt grus i maskineriet men jag tycker vi hanterade den nesan på bästa sätt. Vi höjde spelet igen och bortalaget hade svårt att få fäste med bollen på vår planhalva. Vi blev tuffare i närkampsspelet och när Norah L drog på sig en varning halvvägs in i andra halvlek blev det startskottet för det som komma skulle. Hilda hittade efter 32 minuter fram med bollen till samma Norah...hmm eller Millis som hon kallas. Ett kort avancemang in i banan och skottet togs lågt till höger om målisen. 3-2 och jubel utbröt på hemmabänken.

Nu gällde det att knyta ihop den här säcken. Det som vi misslyckats med ett par gånger förut. Å visst var det nära att gästerna kunde kommit tillbaka in i matchen men Bella gjorde både 2 och 3 fina ingripanden i matchens slutskede. Uddevalla prövade att spela jokerspel men då Eken snodde bollen och stormade mot ett tomt mål tvingades de blå dra och slita  i henne och domarna såg inget annat val än att plocka fram det röda kortet. Endast 90 sekunder återstod på klockan. Vi tog timeout och uppmanade tjejerna att inte ta några risker. Håll i bollen inom laget och låt tiden rinna ut. De sista sekunderna blev ett töcken. Jag tror vi löste det bra men nervpåslaget var så högt. Ursäkta språket, men fan vad jag unnar det här tjejerna en seger. Och den skulle komma. Klockan visade tjugo minuter och det blev ett kramkalas ute på planen. Det här betydde så mycket för oss som grupp och nu ska vi göra en riktigt bra avslutning på säsongen. För mig och Jimmy betyder det nog ännu mer. Vi startade denna resa för 4 år sedan med fyra-fem spelare på träningarna. Nu vinner vi i Sveriges högsta serie. Oh, vilken härlig dag det blev till slut!

IFK Göteborg nästa...

++ Hilda Svensson

  + Izabella Wannebrant

  + Emilia Hafström

/Mattias L