Med lärdomar att förvalta- Hugos nästa kapitel skrivs i Nässjö IF

Hugo Nyman. Foto: Olivia Johannesson.

Han har endast hunnit bli 21 år gammal men har redan fått vara med om en hel del inom bandyn. Men kanske viktigast är dem lärdomar Hugo Nyman tagit och som han nu vill förvalta till något positivt i sin nya klubb Nässjö IF.

Jönköpings Bandy-fostrade Hugo var på try-outen för Bandygymnasiet i Nässjö men gymnasietiden skulle komma att spenderas i Vänersborg där han tidigt fick träna med klubbens representationslag.

-Att få ett elitseriekontrakt i Vänersborg var målet redan när jag tog klivet och flyttade upp men jag sa också till min pappa att allt som sker är en bonus.

Och med den positiva inställningen anammade Hugo sin nya omgivning och miljö vilket gav det hela en ärlig chans.

-Första säsongen var jag med och tränade med A-laget men spelade inget. Andra året var jag med på hela försäsongen och först det tredje året var jag med som backavbytare. Jag var inte garanterad någon speltid men jag var där, med i gänget spelade lite då och då.

Spel i juniorlagen gav inga slutspel eller titlar. Men det blev allsvenskt spel via lån i Kungälv och dessutom landslagsspel i både P17 och P19-landslagen där Hugo rankar att han tog en plats högre än själva medaljerna. 

Läget kom

Men så kom läget under säsongen 21/22 även i A-laget. En chans att visa upp sig vilket Hugo förvaltade och tog till vara på.

-Det var Sirius borta och ledningen hade pratat ihop sig om att testa något nytt på den defensiva mittfälts-platsen. Och det gick hur bra som helst där jag minns att någon materialare utbrast efter matchen ”fan vad bra han var, det trodde jag aldrig”. Det var väl ett smärre genombrott som skulle ge fler chanser.

För det gäller som sagt att ta tillvara på chansen. Ni vet.

-Säsongen efter lämnade försvararen Pavel Bulatov i förtid kopplat till familjeskäl. Då sa lagledningen att de ämnade spela in mig och så skulle det bara bli och det fick gå hur det ville. Det fanns äldre spelare och andra alternativ men de valde mig och det säger väl något i sig. Sedan gällde det att än en gång ta till vara på denna tillfällighet och möjlighet.

Hugo berättar att det var först nu när han var med på riktigt som han faktiskt ställde mer krav på sig själv. Men att hans attityd, att allt han fick uppleva var en bonus hjälpte honom dit. En positiv inställning och att inte vara för girig utan först och främst förtjäna en plats fick honom att ta sig an uppgiften på ett enklare sätt. Det fanns ju trots allt både en och annan runt om honom att lära av och hämta input av. Att skynda långsamt är inget Hugo ångrar idag.

Vi har nu hunnit fram till säsongen 23/24 men vi skuttar raskt fram ytterligare till slutet av säsongen. Det är fredagen 8 mars 2024.

-Vi vann vår match men det hjälpte inte. Vänersborg hade åkt ur Elitserien och det var en märklig tystnad i både arenan, i laget och i hela föreningen. Vad hade hänt?

Ett gastkramande kval hade hänt. Hugo berättar att de räddade en poäng sent i den inledande fighten på Idrottsparken i Ljusdal och laget skulle ta lärdomar av det de fått uppleva, att nu skulle de ta Boltic på hemmais. Men det blev förlust. Samma felbeställning dessutom i matchen efter det vilket hade satt laget och en hel förenings självbild i en prekär situation. Något man alltså inte lyckades rädda upp där och då.

Men en ny chans skulle kommare snabbare än man först skulle kunna tro.

-Vid ett uppstartsmöte för säsongen 24/25 fick alla i laget varsin tågbiljett för att symbolisera ”återtåget”. Vi satte oss ned och lyfte för och nackdelar med den nya verkligheten som allsvensk klubb. Syftet var egentligen att finna det positiva i det som först tycktes negativt berättar Hugo som så många andra tidigt dock nåddes av ryktet att allt inte var frid och fröjd i Motala.

Efter ett långt och väl kämpande kunde Motala inte vinna sin match med att få till en bandyhall på orten tillsammans med kommunen. Klubben som blev svenska mästare ungefär i samma sväng som Vänersborg tog klivet upp till högsta serien på 80-talet drog sig ur vilket förvandlade Vänersborgs tågbiljett till en fribiljett.

Med en kanske på papperet ”mer allsvensk trupp” än vad man hade åkt ur med så fanns dock mycket revansch i luften och omklädningsrummet. Samma revanschlusta kunde också anas i dem spelare man valde att plockas in från andra klubbar till detta återtåg som alltså nådde sin station betydligt tidigare än beräknat. Men resan, den var långt ifrån över.

Tillsammans ska vi alltid gå

-Det började för oss i laget med att Adam Andersson, sportjournalist på lokaltidningen TTELA  och som fokuserar på bandy vintertid, han pitchade idén för oss. En dokumentär där man skulle följa laget under säsongen. De hade bollat lagen inom ”trestad” (Uddevalla, Trollhättan och Vänersborg) och kom fram till att vi var den bästa storyn och det oavsett hur det skulle gå för oss under säsongen med tanke på att vi åkt ur säsongen innan och nu stod inför denna annorlunda utmaning att hålla oss kvar med en fribiljett och ett kanske lite sämre lag på papperet säger Hugo där dokumentären fick namnet "Tillsammans ska vi alltid gå"

Se dokumentären här!

-Min första reaktion var ett enda stort leende. Jag har sett en hel del sportdokumentärer inom både fotboll som basket och formel 1 för att nämna några sporter. Allt filmades med en mobilkamera och det visar att allt går om man vill. Tränare Alexander (Mayborn) sa tidigt till oss att ”nu bjuder vi på oss själva så uppskattar tittarna dokumentären oavsett hur det går”.

Kanske bidrog TTELA:s närvaro med kameran i högsta hugg till en utökad närvaro av flera individers sinnen vilket kanske rent av boostade prestationen. Men ibland var det allt lite klurigt.

-I början var det ju svårt att inte titta in i kameran och det var lite ovant men alla var med på det och det blev en jättefin och bra dokumentär. Rent sportsligt så gick det också bra. Riktigt bra och nästan en känsla av ”full pott” så här i efterhand med vändningen Vetlanda borta och dubbla segrar mot Gripen för att nämna några säger Hugo. Lägg på oavgjort i premiären mot Västerås och seger i den sista grundseriematchen mot Edsbyn. Inte illa pinkat ändå för ett ”allsvenskt gäng”.

-Inte ens när vi förlorade och det gick tyngre sportsligt så var det någon panik någon gång egentligen. Med tanke på att denna säsong också blev till en bonus som jag ser det så var det avslappnat i omklädningsrummet och med en go stämning i luften. Det är snarare så att jag kanske ville att de tyngre perioderna skulle lyfts fram mer i dokumentären. När spelare ryker ihop på träning och inte snabbspola förbi när vi förlorade flera matcher i följd.

Han har en poäng den unge men gode Hugo. Undertecknad har aldrig förstått charmen med fotboll som kanske några andra gjort världen över. Men att följa Netflix-serien ”Sunderland til´i die” i med och motgång, framförallt motgång. Och se de högst ärligt mänskliga inslagen har även fått mig att då och då slå upp Sunderland AFC:s tabelläge. För det sitter kanske inte i väggarna utan mer i människorna innanför väggarna. I deras driv, deras osjälviska passion för en gemensam sak. Men också deras brister och egenheter. Att kunna relatera kan bygga en relation. Att bygga en relation kan göra att barnen på Åkerskolan leker att dem är Hugo Nyman och Lucas Eberhardzon när det vankas landbandy på eftermiddags-rasten. 

Förresten, jag håller alla tummar jag har för er ”Black Cats” nu på lördag.

Hugos och Vänersborgs berättelse från säsongen 24/25 var dock inte slut så vi fortsätter och lämnar över ordet till Hugo.

-Efter matchen i Ljusdal när vi sedan klarade nytt kontrakt utan att behöva kvala, ungefär ett år efter att vi egentligen skulle ha åkt ur.. Tränarna sa att ”ta på er igen grabbar och följ med ut”. Vi stod där i den speciella inramning Idrottsparken i Ljusdal kan ge. Kontrast så klart till de stora arenorna. Men vindstilla, några minusgrader och på bygdens lags arena med säkrat kontrat. Det var känslosamt.

Det tänkte inte Hugo på så klart där och då när han gjorde sitt allra bästa för att ta in vad laget hade uppnått och upplevt. Men nästa kapitel i Hugo Nymans bandyäventyr skulle så smått börja skrivas och författas.

-Den första kontakten togs genom Mathias (Norell, sportchef) där NIF ville veta lite mer om hur jag såg på min framtid och det var lite oklart med Vänersborg i ärlighetens namn. Men efter att jag funderat ett tag fanns inga oklarheter för mig.

Revanschen var tagen och uppnådd i Vänersborg. Kanske fanns det något mer att uppleva och uppnå någon annanstans.

-Även om det initialt fanns frågetecken  bandymässigt och att jag hade mitt liv i Vänersborg så hade jag ju min egna familj i Habo och närmre Nässjö. Jag vill också mycket med min bandy och jag var smickrad över intresset och jag känner verkligen att NIF nu är rätt klubb för mig att ta steget till.

Ett tecken och bevis för hur seriös Hugo är som människa och bandyspelare är att han vid ”En kväll med NIF” där han för första gången presenterades faktiskt var på plats för att inte bara presenteras av en vimsig konferencier och på några tv-skärmar. Han körde till O´Learys vid Stora Torget i Nässjö från Vänersborg en onsdagskväll för att sedan efteråt och sent köra tillbaka igen.

-Jag ville verkligen träffa spelare i laget, folk i och runt föreningen för att verkligen visa att jag vill det här och inte bara träffar alla efter sommaren för första gången. Att träna på egen hand som jag gör tills jag flyttar ner mot Jönköping efter sommaren är dock en utmaning i löparspåren och det krävs lite mer för att pressa sig själv. Men upplägget som Kalle (Öberg, fystränare) kör tror jag stenhårt på, han är ju bäst med fysen i bandy-Sverige. Det är ju bevisat redan och jag kommer vara i bra form. Det är snarare lite konstigt att vara kvar i det gamla när jag vill in i det nya och ansluta till laget fullt ut.

Undertecknad kan addera angående att vara i bra form med kunskap från Hugos första fystest att jo, det kommer han allt att vara. Och 21 år ung har Hugo då fått uppleva både sportliga och mentala berg och dalbanor. Vars lärdomar från åkturen han nu ska förvalta.

-Som spelare har jag nog hunnit med att bli lite lugnare på ett bra sätt, ligga mer rätt i positioneringen och inte vara lika ”junior-flängig”. Jag har mognat en hel del, säger fortfarande inte så mycket i onödan men tar ton lite mer och manar på. Jag tar också med mig att inte ta något eller någon för givet. Det har jag verkligen fått lära mig under de senaste åren och är något jag nu tar med mig till NIF och vill förmedla. I NIF och Bandyallsvenskan vinner man mer än vi gjorde i Vänersborg och i Elitserien. Men det behövs att man ser det positiva i saker och ting även i motgångar. Att se det fina i var uppgift och omfamna dem för att bättre förvalta chanserna när dem kommer.

En ny lagkamrat till Hugo i Simon Lundström nobbade Elitserien för att som han själv uttryckte det, ”att få vara med och få ta upp NIF igen. Det blir förmodligen det största jag får uppleva i bandykarriären”.

Ja. Den kommande säsongen och 22 november fyller Nässjö Idrottsförening 126 år och med snart ett kvarts sekel på vift i näst högsta serien, låter inte det som en bra grund för en egen dokumentär? Hugo är säkert på när nästa kapitel ska skrivas.