Från nybörjare till bandygymnasiet på 3 år- Colin inspirerar

Colin Krefors i Smålandslaget.

För en bandyromantiker så består kärleken till sporten oavsett toppar och dalar. Men det händer lite då och då att man även som bandyromantiker kan häpna av vissa särskilda händelser och personer. Colin, han är en sådan person.

Han berättar att han från tidig ålder började spela innebandy. Visst blev det en halv säsong hockey som 7-åring men det var innebandyn som gällde. Tills en dag då Colin Krefors som 13-åring skulle ta ett för flera i hans omgivning överraskande men modigt beslut.

-Jag började med innebandyn när jag var fem år gammal. Egentligen var det först när jag i sjunde klass kom i kontakt med bandyn på riktigt. Jag hade klasskompisar som spelade i Filip Swanberg och Maximilian Frank samt en annan kompis i Fabian Wixengård i en annan klass. Jag började tycka att innebandyn var tråkig och saknade den där riktiga lagandan så jag följde med till Stinsen och testade på. Det var jätteroligt och jag bestämde mig för att byta sport även om jag inte var någon höjdare i början.

Det låter så enkelt när Colin berättar sin historia. Men faktum är att de allra flesta kan springa eller gå i stor utsträckning. Men att åka skridskor är något helt annat. Hur många 13-åringar börjar med en skridskosport ”så sent?”. Och det var bara början.

-Det blev ett snabbt beslut ändå och flera runt om mig tyckte det var konstigt. Men mamma och pappa pushade mig att göra det jag själv verkligen ville göra. Det blev många friåkningar där jag nötte översteg och skridskor i allmänhet. De andra i laget hade ju kommit längre och visst var det svårt i början men klubbtekniken hade jag i.a.f. redan från innebandyn och med tiden kom jag i kapp.

Jo tjena. Det låter så enkelt. Kasta ut vem som helst på en is så kan jag slå mig i backen på att det kommer ta väldigt mycket tid, grit och även kärlek till det man tar sig för, för att komma i kapp och verkligen bli bra.

Men bra gick det.

-Idag när jag är 15 så får jag ändå säga att jag är jämbördig med de andra i min ålder och i laget. Som spelare gillar jag att driva upp boll, slå en bra passning och slå lyft på medspelare. Gärna i en position på mitten. Faktum är att jag nog hellre slår en fin assist än att göra mål. Till hösten börjar jag bandygymnasiet och jag ser fram emot en rolig säsong med stor lagsammanhållning och en lite större roll nu när jag har åldern inne för P17-spel än ifjol när jag var yngre och spelade med de äldre. Bandy är kul oavsett om man vinner eller förlorar men visst dagdrömmer jag gärna om säsongen där vi vinner serien säger Colin som ändå kan hålla med om att mycket har hänt på kort tid. Men att det kan väl vara kanske p.g.a. all den där friåkningen.

Ja.. Lite som Ingemar Stenmark myntade. ”Jag vet inget om tur. Bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”

I höst och som 16-åring har Colin gått från att börja spela bandy till att börja bandygymnasiet på mindre än tre år. Jag kommer på mig själv att faktiskt skratta till av hänförelse kring Colins driv, hans passion för sporten men också av en slående ödmjukhet som genomsyrar allt han säger.

Colin berättar att han inte är mycket för att se sport på tv men att han mer än gärna spenderar tid i Stinsen när Nässjö IF:s A-lag spelar. Att han verkligen gillar klubben och lyfter ledare, medspelare och supportrar på läktaren som ramar in matcherna han en dag hoppas att få spela själv.

-Det är väl kul att titta på snygga mål på soc.medier och i highlights men jag ser gärna sport helst på plats. Se snygga pass och mål som andra spelare gör.

Hur kan man inte vara en bandyromantiker när man lyssnar på och tar del av Colins korta men oerhört inspirerande bandyäventyr?