Dela nyhet
En hälsning från #2
7 jan 2021
Jag vill med stor värme och glädje tacka min broder och vapendragare, den stora talangen Kevin Runbom som mer eller mindre räddade mitt liv då han trotts min vrede och med vilt tuggmotstånd försökte bita hans fingrar när han skulle ge mig fria luftvägar efter att jag ”svalt tungan”. Detta sker i samband med att jag ligger avsvimmad runt 20min på isen i gårdagens match.
Väl på NÄL (Norra Älvsborgs Länssjukhus) utanför Trollhättan tas det blodprov för att säkerställa att ingen hjärnblödning har skett. I detta läget mår jag fruktansvärt bra. Tiden går men som alltid på sjukhus så känns det som om tiden ändå står still och man tycker man väntar i evigheter.
Beskedet kommer. Värdena är för höga och iväg till skiktröntgen. Tiden går som sagt långsamt och mitt tillstånd med smärta och huvudvärk kryper sig på.
Olidligt tillslut så jag tillkallar personal för smärtlindring intravenöst. Detta hjälper föga men det verkar sätta igång allt. För nu går tiden fort igen. Beslut av röntgen som turligt nog inte visar någon blödning.
Lugnt och försiktigt sker en avveckling från NÄL och vilka står då utanför och väntar? Jo, bland de trognaste NIF-supportrar man kan finna tillika mina föräldrar.En kortare resa mot Skövde för övernattning blir det för min del men otroligt dålig sömn. Ont ont ont. Både i käken, i huvudet samt i ena armen.
Det går över tids nog. Lugn och vila råder nu. Tråkigt för mig själv bara då jag så klart vill vara med och bidra till laget.
Jag vill också passa på att skriva tack för alla lycko och krya på-hälsningar som jag mottagit från lagkamrater, supportrar samt nära och kära. Det värmer och stärker. Kämpa NIF!
Med vänlig hälsning, #2 Henrik Esserius.