Dela nyhet
Del 3- Återkomsten
11 maj 2019
Viktor var nu hemma igen efter 8 år. Men återkomsten till moderklubben var inte på något sätt en slutstation, utan ännu ett äventyr och ny utmaning som bandyn hade att erbjuda Viktor. Och som han tog sig an detta.
-Det var trots allt en småläskig känsla att komma hem igen med tanke på den nya tuffa bandyallsvenskan som hade bildats och den höga nivån som väntade. Framförallt när jag träffade laget och försäsongen började, vi hade varit bra seriösa i Målilla med försäsongsträning som startade i början av maj men detta var något helt annat. Helt ärligt var det bra nära att syrgastuben kom fram omgående berättar Viktor med ett skräckblandat skratt när han nu tänker tillbaka på början av sitt nya äventyr.
-Sättet att träna på och den intensiteten var något för mig helt nytt. Absolut, jag hade ju ändå någonstans insett att det skulle bli annorlunda men det kändes som man skulle behöva hissa vit flagg. Detta var första veckan vi pratar om alltså.
Men Viktor bet ihop och fortsatte att gneta, streta och kämpa. Något annat finns inte i hans gener. Men det var inte bara träningen som kom som en fet skattesmäll på vårkanten, mycket annat hade också förändrats sedan sist då Viktor tillhörde den i år 120 år erfarne klubben NIF.
Ett nytt NIF
-Det var inte samma NIF som jag lämnade som junior 8 år tidigare. Precis allt var mer professionellt nu. Då fanns det knappt en organisation, nu hade man verkligen tagit tag i alla bitar och utvecklats enormt. Det värmde verkligen ett NIF- hjärta att se och uppleva. En annan sak som etsade sig fast i mig var att när jag själv var den där lille grabben i NIF-mössan som tittade på och beundrade A-lagspelarna när de tränade var att det var mer slutet då. A-laget var ett litet slutet sällskap men när jag återvände var det till ett mer öppet klimat.
Med fadderskap för ungdomarna och barnen i föreningen och att bjuda in dem till omklädningsrummet i samband med matcher och att få åka in i introt tillsammans med sina förebilder menar Viktor är ett viktigt inslag i att bygga en klubbkänsla. För det är så sant som Viktor själv säger, en dag är det de små barnen i NIF-mössa som han själv en gång var som han ska heja fram på läktaren när skridskorna blivit förpassade till den berömda hyllan.
”Får jag spela någon match är jag nöjd”
Försäsongen rullade på, pass efter pass, vecka efter vecka och tillslut hade premiären på is avverkats. Likt rastlösa kor som släpps ut på grönbete för första gången var det ett välkommet inslag i den tuffa försäsongsträningen och nu började matcherna att krypa närmre och närmre.
-Jag hade verkligen ingen aning om vart jag stod bandymässigt och i förhållande till de andra, får jag spela en match är jag nöjd tänkte jag. Istället såg jag på det hela som ett enda stort lärande. Dock skulle jag kriga till 110% i vartenda läge. Någonstans hade jag också målat upp en bild av mig själv som innehavare av ett bra skott men fick ett uppvaknande när Viktor Hulthammar, Marcus Magnusson m.fl. pangade iväg bollarna. Det är hård konkurrens om att få skjuta på hörnor och det är en styrka vi har i laget, nu har också Viktor Lindqvist anslutit.
-Tur var också att jag fick god stöttning av den rutinerade målvakten i Jakob Säleby. Vi bor ca 50 m ifrån varandra och samåkte till träningarna då. Jag kände också att vi hade någorlunda samma syn på hur ett försvarsspel skulle spelas och det handlar mycket om hur samspelt man är med målvakten.
Matcherna kom igång och Viktor Svensson med nummer 40 på ryggen och NIF-skölden på bröstet tog en ordinarie tröja omgående. En tröja och en liberoplats som han sedan aldrig släppte.
-Jag hade verkligen inte förväntat mig det men det gick rätt bra i början. Visst fick jag anpassa mitt spel något. T.ex. är det mycket mindre bollkontakt i Bandyallsvenskan jämfört med div1 och allt går snabbare. Sedan är spelet mer uppstyrt, en back bestämmer sig inte bara för att ”nähe, nu kör jag faktiskt en soloraid själv här”. Jag kom in i spelet med de bättre skolade spelarna och säsongen gick över förväntan men jag var inte heller nu nöjd.
Nya tuffa bandyallsvenskan, upp en division, ta en ordinarie tröja direkt och elitseriekval. Hur kan du inte vara nöjd?
-Både jag och laget hade en dipp efter annandagen som varade i en månad. Detta höll på att kosta oss elitkval-platsen. Och som jag sagt tidigare, den dagen man är nöjd är det dags att lägga av.
Nässjö IF kunde dock blicka tillbaka på en säsong där man hittat ett fynd från div1 och en ny härförare i försvaret. En försvarsdirigent med en spelstil som föll fansen i smaken och har du orkat att läsa så här länge kanske du också orkar till de avslutande orden. Där berättar vi nämligen om när Viktor mottager ett pris och ett bevis på sin popularitet och uppskattning som spelare.
Signe- blågul
En rolig anekdot som Viktor bjuder på under vårt 1,5h långa samtal är också när det var dags för Viktors första annandagsderby mot sin sambos moderklubb Tranås BoIS. Sambon Lina försökte med att klä parets dotter med en BoIS- halsduk.
-Den försvann och har nog blivit slängd säger Viktor och vänder sig bort från luren och antagligen för att ge sin sambo ett illmarigt leende innan han berättar vad som hände sedan.
-Signe fick ju sedan en snyggare ansiktsmålning med det rätta lagets färger så det är NIF som gäller här hemma.
Andra säsongen
-I denna säsong gick jag in med lite mera trygghet men en styrka jag har haft genom åren är att aldrig se mig själv som given. Jag anser istället att det alltid är 110% procent som gäller och detta i alla lägen. Det skulle jag själv ha krävt av mina spelare om jag varit tränare.
Kan du se dig själv i en ledarroll i framtiden?
-Ja, varför inte. Kanske någon som spinner vidare och fördjupar mig i den defensiva delen av spelet. Eller Kanske jag bara tar den blågula mössan och halsduken och ställer mig hos Röda Bollen på RB- stå. Vi får se helt enkelt.
Men åter till den där andra säsongen sedan återkomsten i NIF, hur var känslan inför den och hur gick det?
-Det var ju en del skriverier i media efter vår generationsväxling och om den låga snittåldern (21,3) på laget. Trots detta var känslan mer än god när vi tog oss an säsongen och redan från början var guarden uppe. Vi siktade helt klart mot toppen.
-Vi hade verkligen en stark tro på oss själva och även om vi inte vann så mycket på försäsongen fanns det något spännande där och lurade. Under säsongen skulle vi sedan aldrig få en dipp likt den där som varade i 1 månad säsongen innan. Förlorade vi en match kom vi bara tillbaka starkare igen och vi förlorade aldrig mer än två matcher på raken än en gång. Det var en häftig säsong.
Viktor berömmer också många spelares personliga utvecklingar under den där andra säsongen 18/19 som åter slutade med kval till elitserien och där hans lag hade chansen till avancemang till elitserien ända in i den avslutande omgången.
Familjen i samharmoni
En säsong är dock intensiv och krävande. Även om Viktor lyfter fram utvecklingen av både laget och de många jagen i gruppen så kommer det alltid vägbulor.
-Visst blir det veckor i full fart i.o.m. elitsatsningen på bandyn och för att få ihop detta måste familjen må bra och jag har turen att allt flyter på bra. Lina tar med sig barnen och stöttar mig från läktaren i många matcher.
Viktor har det gott ställt på fler än ett plan m.a.o. och menar att familjen också kan fungera som en ventil under de lite jobbigare perioderna på isen. Som den där onsdagskvällen i mörka december och på ett grått, öststatsliknande Tingvalla i Karlstad.
-Vi ledde med 0-4 i paus och förlorade med 4-6. När vi kom hem tog jag bara babyskyddet och vår yngsta som hade svårt med sömnen p.g.a. kolik och körde runt i vinternatten och bearbetade matchen. Jag är också en person som analyserar matcherna och använder mig av den fantastiska möjligheten att streama matcherna och ser på dem i efterhand och tog lärdom av förlusten.
Det var fruktansvärt
Men det fanns också en match Viktor aldrig kommer att blicka tillbaka på. Om än att använda som tändvätska inför framtiden.
-Seriefinalen mot Åby/Tjureda hemma i Stinsen med massvis av folk på läktaren. Den matchen var det bäddat för att uppleva något särskilt. Istället gör vi årets plattmatch och den kommer jag aldrig någonsin att se på i efterhand, då ser jag hellre på förlusten mot BoIS på annandagen 100 gånger om.
-Det var fruktansvärt att förlora den matchen och se dem få fira efteråt med sina fans. Nästa gång det är seriefinal är det vi som ska få fira ihop med våra fans, inget annat finns på kartan. Jag är jäkligt taggad inför säsongen och har en positiv känsla inför den. Vi kan inte fylla luckorna efter Viktor Hulthammar och Marcus Magnusson t.ex. som har lämnat men det försöker vi inte heller.
Istället menar Viktor att man alltid kan skruva på saker och istället för att fylla någons skor (läs skridskor) ska man utveckla de som faktiskt lirar för laget. Siktet mot toppen av Bandyallsvenskan har inte rubbats alls sedan senast laget stod på isen med den vackraste av tröjor på sig.
Fansens lirare
Utmärkelserna och uppskattningen för Viktor från omgivningen har varit stor genom åren. Bl.a. blev han av barometern.se under åren i Målilla utsedd till den mest profilstarka bandyspelaren och inröstad i topp 50 över Kalmar Läns idrottsprofiler. Bland konkurrenterna märks Kalmar FF, IK Oskarhamn och Dackarna för att nämna några mindre kända inom idrotten.
Den största utmärkelsen för Viktor kom istället under supporterklubben Röda Bollens årsfest då han mottog ”Fansens lirare” efter en omröstning av klubbens medlemmar.
-Något lurt på gång kände jag att det var när Eije (Andersson, ordförande) ringde och ville ha upp mig för att hjälpa till under festen. Han var knapphändig och fåordig men jag trodde inte jag skulle få detta pris. Att det just är fansen själva som röstat fram mig är stort och något jag tar med mig. Faktum är att jag har svårt att prata om det fortfarande säger en rörd Viktor
När motiveringen för priset lästes upp inför en fullproppad lokal satt även lagets spelande tränare, Patrik Gustafsson Thulin där och nickade instämmande med ett brett smilband men Viktor, ödmjuk och lagspelare som han är skjuter gärna över berömmen på kollektivet.
-Jag är ju inte en som gör 40 mål per säsong direkt. Det jag gör är att köra på någon och kasta mig framför en boll eller två. Vi har lyckats att få ihop försvarsspelet på ett bra sätt i.a.f. och tycker att det ger eko framåt i banan.
Detta eko genererade i flest antal gjorda mål framåt av bandyallsenskans 16 lag (tillsammans med Ljusdal) och 3:e minst antal insläppta. Hyfsat eko ändå när Viktor använder utmärkelsen, förlusten i seriefinalen och utvecklingskurvan på laget som tändvätska inför kommande säsong.
En säsong som blir hans tredje sedan återkomsten i moderklubben men som trots allts bara är en start och nästa kapitel i den blott 28 år unga Viktors bandykarriär. Drömmen om att föra upp moderklubben till elitserien finns där än och trots allt, det finns fler att bara köra på och än fler bollar att kasta sig emot.