Emma Eliasson

30 sep 2016 0 kommentarer

Emma med OS-silvret från Turin, 2006.

Det är en helt vanlig torsdag och tjejerna i Kiruna IF ungdoms flick- och damlag förbereder sig inför träningen. Musiken ljuder och stämningen är god när dörren öppnas och kvällens överraskning kliver in i rummet, Emma Eliasson, Sveriges bästa kvinnliga back.

Emma var sex år när hon började spela ishockey med Björnligan på Matojärvi. Intresset höll i sig och hon fortsatte, som enda tjej, att spela tillsammans med killarna ända upp till J-18.

- Killarna var snälla med mig och jag gillade att få tävla. Killarna har ju otrolig tävlingsinstinkt och det har jag haft mycket nytta av idag, säger Emma.

Hon talar sig varm om Matojärvi ishall och berättar att hon spenderat oräkneliga timmar både i hallen och runt träningsspåren. Som en påminnelse har hon tatuerat in Matojärvis koordinater på armen.

När OS i Turin gick av stapeln år 2006, var Emma 16 år och en av dem som var med på isen och vann det historiska silvret. Hon säger att det är det största i hennes karriär hittills och kan tycka att det är lite synd att hon var så ung då. Alla vet vi att Emma just nu är ute i kylan när det gäller Damkronorna, men hon hoppas att hon en dag får representera Sverige i stora mästerskap igen.

Svensk damishockey är på väg uppåt och fler och fler föreningar startar verksamheter även för flickor.

- Jag önskar att fler tjejer börjar spela hockey, säger hon.

Hennes ledord till tjejerna i Kiruna IFu är att de alltid ska ha roligt, alltid försöka bli bättre och träna hårt.

Emma har spelat ishockey i 21 år och det som driver henne är jakten på att hela tiden bli bättre.

- Jag vill hela tiden bli ännu bättre. Varje dag tänker jag på något som jag ska bli ännu bättre på. Jag lägger av den dag jag känner att jag är fullärd och målet för den här säsongen är att bli bättre och att vinna guldet i år igen, berättar Emma.

I dag spelar Emma Eliasson i Luleå HF/MSSK som tog ett historiskt guld i våras. Luleå HF:s satsning på damerna gav resultat på en gång. Hon berättar hur viktig deras tränare, Fredrik Glader är, och berömmer honom för hans goda ledaregenskaper.

För Emma är hockeylivet det enda hon hinner med just nu.

- Jag hinner inte med så mycket mer! Men jag tycker om att åka skidor och vara i Riksgränsen.

Det börjar bli dags för att bege sig ut på isen i Matojärvi ishall. Emma lyser som en sol och peppar tjejerna som faktiskt ger lite extra i varje övning. Men vem skulle inte det, när man har en av världens bästa kvinnliga backar som gästtränare.

Ann-Charlotte LE