Arvid Stenvaller: ”Jonsered har alltid känts som hemma”

Arvid Stenvaller i den senaste matchen mot BK Astrio på Jonsereds IP (Foto: Johanna Nilsson).

Han växte upp ett stenkast från Jonsereds IP, dribblade till träningarna som barn och drömde tidigt om att bli fotbollsproffs. Efter några utvecklande år i GAIS var han 2024 tillbaka i klubben som alltid haft en särskild plats i hjärtat. Vi träffade Jonsereds målvakt Arvid Stenvaller, för ett samtal om klubbkänsla, förebilder, motgångar, utveckling och livet mellan stolparna.

Vi börjar som vanligt med att titta lite tillbaka på den senaste matchen, seger över BK Astrio med 4-2. Hur sammanfattar du matchen?
- BK Astrio är ett väldigt spelskickligt lag med hög kvalitet i sin speluppbyggnad, vilket gjorde det svårt för oss att alltid hitta rätt i presspelet. Framför allt när vi hamnade i mellanlägen och inte riktigt vågade kliva upp fullt i pressen lyckades de spela sig ur situationerna. När vi däremot sjönk ner i ett lägre försvarsspel kändes det som att vi hade betydligt bättre kontroll på matchen. Astrio skapade egentligen inte särskilt många farliga målchanser, samtidigt som vi fick en perfekt start med två väldigt fina mål tidigt i matchen.
I första halvlek upplevde jag också att Astrios förstapress var relativt passiv, särskilt när jag hade bollen. Det gav oss möjlighet att kontrollera spelet och spela oss fram på ett bra sätt. Samtidigt stod deras backlinje väldigt högt, vilket skapade ytor bakom dem. Där känner jag att vi hade kunnat vara ännu skickligare på att utnyttja de möjligheterna. Däremot visade vi prov på ett väldigt fint kombinationsspel vid flera tillfällen, inte minst i situationerna som ledde fram till våra två första mål.
Andra halvlek var lite svagare från vår sida. Astrio höjde aggressiviteten i både sitt presspel och sitt anfallsspel, vilket gjorde att vi blev mer tillbakapressade och inte lyckades behålla bollen på samma sätt som i den första halvleken. Trots det tycker jag att vi gjorde ett starkt defensivt arbete och stod emot bra under deras bästa perioder.
Det var också väldigt roligt att se Hugo Warolin slå in en riktigt fin frispark och att Ludvig Hjerpe fortsätter leverera med sitt andra mål på lika många matcher efter ännu ett starkt inhopp. Sammanfattningsvis tycker jag att det var en stabil insats från vår sida. Kanske inte vår bästa prestation för året, men vi gör fyra fina mål och tar med oss många positiva delar. Samtidigt känns det lite frustrerande att släppa in två mål som vi förmodligen hade kunnat undvika.

Som målvakt kan sådana här matcher vara speciella. Man har kanske inte så mycket att göra under långa perioder, men måste ändå vara redo när lägena väl dyker upp. Hur upplever du den utmaningen? Och hur nöjd är du med din egen insats?

- När det gäller utmaningen att hålla sig redo i matcher där man inte ställs på så många prov känner jag att det fungerar ganska naturligt för mig. Jag försöker vara delaktig i matchen hela tiden, oavsett hur mycket jag har att göra rent målvaktsmässigt. Genom att kommunicera kontinuerligt med laget, vara spelbar med fötterna och hela tiden flytta mig tillsammans med laget håller jag koncentrationen uppe. Jag ser mig själv som en ganska aktiv målvakt och det visar sig även i siffrorna. Under de tre senaste matcherna har jag snittat 5,8 kilometer per match, vilket kanske kan överraska en del.

Om jag ser till min egen prestation tycker jag att den var godkänd. I första halvlek fungerade spelet med fötterna bra, medan det blev lite mer ojämnt i den andra. Jag fick göra två räddningar; en mer kvalificerad räddning och en som jag skulle beskriva som en rutinräddning. De två insläppta målen känns däremot lite frustrerande. Jag tycker att det finns möjligheter för mig att rädda båda, framför allt det andra målet. Samtidigt är det inte situationer där jag känner att jag måste göra räddningen, men i efterhand ser jag definitivt saker jag hade kunnat göra bättre.

För de som kanske inte känner dig så väl, berätta lite om din bakgrund.
- De som känner mig och träffar mig på IP vet nog hur mycket klubben betyder för mig. Jag är uppvuxen i Jonsered och började spela fotboll redan som fyraåring. Under skolåren spenderade jag mycket tid på Jonsereds IP, både genom fotbollen och genom skolans idrottslektioner.
Redan som liten drömde jag om att bli fotbollsproffs. Jag hörde att det krävdes 10 000 timmars träning för att lyckas och började räkna ut hur mycket jag behövde träna varje dag. Många timmar spenderades med en boll vid garageporten hemma, och när jag blev äldre tog jag ofta med mig bollen och dribblade hela vägen till IP. Där kunde jag vara flera timmar före träningar eller springa ner även på lediga dagar för att spela och träna.
Under den tiden träffade jag ofta Gustaf Mattsson och Kalle Segerqvist. De var några år äldre än mig och blev stora förebilder. Det handlade inte bara om att de var duktiga fotbollsspelare, utan också om att de alltid tog sig tid att hjälpa och uppmuntra yngre spelare.

En annan person jag såg upp till var Erik Pahapill. När jag såg A-laget spela eller var bollkalle var det alltid han som imponerade mest på mig. Många år senare, när jag började träna med A-laget som 15-åring, fick jag plötsligt spela tillsammans med honom. Det är fortfarande en av de häftigaste upplevelserna jag haft inom fotbollen.

Hur var det att komma tillbaka till Jonsereds IF efter tiden i GAIS?
- Det kändes helt fantastiskt att komma tillbaka. Eftersom jag redan kände både tränare, spelare och många människor runt föreningen föll allt på plats direkt. Jag kände mig hemma från första dagen. Under min tid i GAIS saknade jag faktiskt Jonsered ganska mycket. Klubben har alltid betytt mycket för mig och under en lite tuffare period funderade jag flera gånger på hur det skulle vara att återvända. Därför känns det extra roligt att vara tillbaka och få representera föreningen igen.

Vad har betytt mest för din utveckling som målvakt?
- Jag skulle säga att tiden i GAIS hade väldigt stor betydelse för min utveckling, särskilt arbetet tillsammans med min dåvarande målvaktstränare Pelle Sjöberg. När jag kom dit var jag ganska oskolad som målvakt och hade lagt mig till med flera tekniska vanor som inte var optimala. Vi fick i princip börja om från grunden och bygga upp delar av mitt spel på nytt. Pelle var extremt noggrann och detaljfokuserad, vilket gav mig en mycket bättre teknisk grund. Jag utvecklades också mycket under perioden då jag tränade med GAIS A-lag. Där lärde jag mig inte bara av tränarna, utan också av spelarna runt omkring mig. Det var en miljö med höga krav, men samtidigt väldigt stöttande och trygg.

Du är också engagerad som tränare för flera av föreningens unga målvakter. Finns det några som sticker ut lite extra just nu?
- Jag tycker att alla målvakter jag arbetar med har en väldigt positiv utvecklingskurva, men det finns tre som verkligen har tagit stora kliv den senaste tiden: Amandus Lundgren i U19 och Bo Frosthammar i U17 har båda utvecklats enormt mycket. Att de regelbundet får träna med A-laget tror jag spelar en viktig roll i deras utveckling. Sedan har vi Namita Guru i F11/12, som också sticker ut. Hon tränar med damernas A-lag och får på så sätt värdefulla erfarenheter i en stimulerande utvecklingsmiljö. Det ska bli väldigt spännande att följa alla tre framöver.

Vad är det som lockar dig med målvaktsrollen?
- Jag är nog lite udda som målvakt eftersom det jag tycker är allra roligast är spelet med fötterna. Det kanske får vissa att tycka att jag borde ha blivit utespelare, men jag gillar kombinationen av att kunna använda både fötterna och händerna.
Det som gör målvaktsrollen så speciell är också det som gör den så utmanande. Man är ensam, utsatt och sista utposten i laget. Som målvakt har man möjligheten att rädda sina lagkamrater när misstag sker, men gör man själv ett misstag får det ofta stora konsekvenser. Som målvakt kan man sällan vinna en match på egen hand, men man kan definitivt rädda den.

Vilken är din främsta styrka som målvakt?
- Jag skulle säga spelet med fötterna. Det är den delen av målvaktsspelet som jag alltid har tyckt varit roligast och lagt mest tid på. När jag var yngre kunde jag stå i timmar vid garageporten hemma och slå passningar. Senare blev bollplanket på IP 2 och IP 3 en naturlig träningsplats. Faktum är att jag fortfarande lägger mycket tid på den typen av träning.

Vilken del av målvaktsspelet är svårast?
-Jag skulle säga utrusningar och inläggsspelet. Det är situationer som kräver både mod och beslutsamhet, samtidigt som man måste fatta rätt beslut på väldigt kort tid. Det är också de moment där skillnaden mellan träning och match är som störst. Pressen och konsekvenserna ser helt annorlunda ut i matchsituationer, vilket gör att erfarenhet och matchvana blir väldigt viktiga faktorer.

Finns det något område du arbetar extra mycket med just nu?
- De senaste åren har jag lagt mycket fokus på den fysiska delen av mitt spel, framför allt min spänst. För några år sedan var det en tydlig svaghet hos mig. Jag känner att jag har utvecklats mycket det senaste året, men samtidigt finns det fortfarande mer att hämta. Det är ett område jag fortsätter att prioritera eftersom det kan göra stor skillnad i många delar av målvaktsspelet.

Hur hanterar du misstag och motgångar?
- Under matcherna tycker jag att jag är ganska bra på att släppa misstag direkt. Som målvakt måste man fokusera på nästa situation och inte fastna i det som redan har hänt. Efter matchen är det däremot tuffare. Då blir jag ganska tyst, analyserar vad som gått fel och vill oftast vara för mig själv. Ibland pratar jag med min bror, eftersom vi brukar gå igenom matcherna tillsammans.
Samtidigt försöker jag alltid använda motgångar som motivation. Då lägger jag gärna ner extra tid på träningarna, kommer lite tidigare och stannar kvar lite längre för att fortsätta utvecklas.

Har du några särskilda rutiner inför match?
- Jag har ganska många rutiner. Kvällen innan match brukar jag äta en ordentlig måltid, tvätta mina målvaktshandskar och ta en lugn promenad genom Jonsered innan jag går och lägger mig. På matchdagen vill jag gärna ha ordning omkring mig, så jag ser till att allt är rent och i ordning hemma innan jag åker till samlingen. Vid bortamatcher brukar jag ta med en kudde på bussen, lyssna på lugn musik och försöka koppla av. Ungefär en kvart innan vi är framme växlar jag över till mer energifylld musik och börjar ladda upp ordentligt inför matchen.

Har du några förebilder, inom eller utanför fotbollen?
- Bland de stora fotbollsspelarna har jag alltid beundrat Manuel Neuer och Lionel Messi.
Men mina största förebilder är faktiskt Pelle Sjöberg och Erik Krantz, som jag lärde känna under min tid i GAIS. Båda är fantastiska människor som alltid skapade en trygg och positiv miljö omkring sig.

Vad gör du när du inte spelar eller tränar fotboll?
- Jag har inte jättemycket fritid vid sidan av fotbollen, jobbet och studierna. När jag väl är ledig tittar jag gärna på serier och filmer, och ibland blir det också lite egen träning.

Om dina lagkamrater fick beskriva dig med tre ord, vilka skulle det vara?
- Ordningsam, lojal och målvakt.

Hur skulle du beskriva stämningen i årets omklädningsrum?
- Den är väldigt bra. Jag tycker att stämningen har varit stark sedan jag kom tillbaka till klubben, och det senaste året har den blivit ännu bättre. Vi har många positiva personligheter som bidrar till en stark gemenskap både på och utanför planen.

Vad krävs för att ni ska kunna fortsätta slåss i toppen av serien?
- Det viktigaste är att vi fortsätter vara ödmjuka och fokusera på en match i taget. När vi spelar på vår högsta nivå kan vi mäta oss med alla lag i serien, men vi vet också att varje match kräver fullt fokus.

Det finns en klassisk myt om att målvakter är lite speciella. Stämmer det?
- Jag har alltid tyckt att det är en ganska rolig myt. Samtidigt finns det nog en viss sanning i den. De flesta målvakter är lite speciella på sitt eget sätt, men jag tror att det är en del av det som gör rollen unik. Det krävs trots allt en särskild personlighet för att trivas med den press och det ansvar som följer med att stå längst bak.

Avslutningsvis: Vem i laget hade gjort bäst ifrån sig som målvakt om du inte spelade? Och vem bör kanske hålla sig längre fram ute på planen?
- Jag tror att Oscar Andersson hade gjort det riktigt bra. Han har testat att stå i mål på några träningar och imponerade direkt. Han har flera egenskaper som hade passat bra i rollen.
Om vi ska nämna någon som kanske bör hålla sig till utespelarrollen får det nog bli Lionel Kjärr. Han har också fått hoppa in i mål någon gång när jag varit skadad, men då blev det några bollar för mycket bakom honom. Jag tror att hans styrkor kommer bättre till sin rätt längre upp i planen.

Lite snabbfrågor till Arvid Stenvaller!

Konstgräs eller naturgräs?

Konstgräs

Straffräddning eller assist?

Assist

Bästa målvakten i världen just nu?

David Raya

Favoritlag utanför Sverige?

FC Barcelona

Favoriträddning: reflexräddning eller friläge?

Reflexräddning

Ålder: 22
Nummer: 1
Position: Målvakt
Bor: Jonsered
Favoritlag: Jonsereds IF
Tidigare klubbar: GAIS
Oväntad talang hos Arvid Stenvaller: Extremt bra på att städa
Bästa klubb i Göteborg: GAIS

Ett stort tack till Arvid som tog sin tid att svara på alla våra frågor!
Den jämna jakten på topplaceringarna fortsätter för Jonsereds IF med match på Valhalla 1 på söndagen den 6:e september klockan 12.00. Då står Qviding FIF för motståndet. Kom dit och stötta!

Jon Fahlberg