Årskrönika 1979
1979 hände det mycket runt om i världen. I Kambodja föll Pol Pot- regimen och i Uganda var Idi Amins skräckvälde ett minne blott då tanzaniska styrkor intog huvudstaden Kampala. Vid det amerikanska kärnkraftverket i Harrisburg, Pennsylvania utöstes katastroflarm då en läcka uppstått och radioaktiv ånga läckte ut. Det kalla kriget mellan supermakterna USA och Sovjetunionen bröt ut i full skala då sovjetiska styrkor invaderade Afghanistan. Ett storpolitiskt krisläge infann sig och hotet mot världsfreden var det största sedan andra världskriget. I Sverige vann de borgerliga riksdagsvalet men Sverige fick ändå en ny statsminister då Ola Ullsten avgick och Thorbjörn Fälldin åter kom till makten. Stig Bergling dömdes till livstids fängelse för grovt spioneri och grov behörig befattning med hemlig uppgift. En 18-årig vårdare på östra sjukhuset i Malmö svarade för det värsta massmordet i svensk kriminalhistoria. Han erkände 27 mord och 15 mordförsök på patienter vid sjukhuset. 1979 avled radioprofilen Sven Jerring och den amerikanske filmhjälten John Wayne. Amerikanen Stan Barrett blev först att i bil spränga ljudvallen. Barrett nådde i sin specialbyggda raketbil 1190 km/h. Deer Hunter blev bästa film vid Oscarsgalan och Ted Gärdestad misslyckades totalt och kom näst sist i eurovisionsschlagerfestivalen med sin låt, Satellit. I skuggan av Gärdestad släpptes tre betydligt bättre LP-skivor när Scorpions med sin Lovedrive, Motörhead med Overkill och AC/DC med Highway to Hell rockade loss.
1979 var året då såväl Gräsmarks GoIF som Västra Ämterviks IF firade 50- årsjubileum. VÄIF hade haft sitt första möte på Sillegården i januari 1929 och hade först hetat IF Draken för att i februari byta till IF Falken och slutligen i mars bestämma sig för VÄIF. VÄIF anordnade som vanligt Byastafetten på längdskidor och där vann Henrik Andersson och Per-Åke Larsson för andra året i följd ungdomsklassen. Vid spark-VM i Arvika dominerades tävlingarna av VÄIF. Damerna med Kerstin Ahlberg, Ulla Andersson och Elsie Magnusson vann liksom herrarna med Gunde Gunnarsson, Sören Andersson och Jörgen Norell. ÄFF hade också lag representerade och de kom tvåa med Anders Haster, Per Andersson och Sven-Åke Larsson på mederna samt trea med Kaj Andersson, Bengt Beergrehn och Lars-Ove Eriksson.
I Rottneros IK: s juniorlag tillhörde blivande ÄFF- arna Tomas Hägg, Christer Fredriksson, Lars-Olof Persson och Göran Samuelsson de tongivande spelarna. Den tidigare så duktige målskytten Anders Bergh hade dock slutat göra mål och svarade för ett enda under året och det var i B-laget. Anders gjorde också sin debut i seriespel för A-laget i Rottneros IK det här året. I det äldre pojklaget hittade vi Per-Ivar Ahlberg, Tommy Nyback och Anders Oskarsson. Tommy Nyback spelade också i det yngre pojklaget tillsammans med bl a Magnus Hedlund och Tobba Wickberg. Laget kom sist i sin serie och framtiden såg dyster ut för RIK. Knattelaget (P12) hade en rad Ämtervikingar i laguppställningen. Pär Norell, Pär Persson, Bosse Olsson, Henrik Andersson, Richard Bergström, Per-Åke Larsson, Mattias Bergh, Lennart Persson och Bosse Cerwin försökte samtliga spela något som liknade fotboll. Pär Persson var dock den enda som förstod vad det hela gick ut på då han var den ende av ovan nämnda som gjorde mål under året. Pär gjorde två mål medan övriga blev mållösa för Mattis enda för året var troligtvis ett skott som styrdes in av en motståndare. Under vårterminen 1979 var det det sista gångerna som Pär Norell behövde bli uppsnurrad av Tobba Wickberg på skolgården i Elofsrud, då den senare gick ur sexan och på hösten började på Fryxellska skolan i stället. Den höstterminen fick Pär ha bollen för sig själv och skjuta skott på Bosse Olsson. 1979 lärde sig Patrik Söderwall att gå och hans blivande lagkompisar i ÄFF David Johansson, Peter Waldenström och Dan Norell föddes. Att ingen just då, och framför allt inte i Ämtervik, lade märke till att Claes Edberg, Anders Gullström och Anders Högqvist föddes på annat håll var inte så konstigt men även de skulle få betydande roller i Ämterviks FF så småningom. 1979 fick Anders Ahlberg och Sven Norell handla på systembolaget men eftersom alkoholskatten gått upp, och en hela renat nu kostade 72 kronor och 25 öre, i samband med att de båda var seriösa idrottsmän så var det inget som intresserade dem.
Ämterviks FF med två bra säsonger i ryggen rustade för en ny fotbollssäsong. Kjell Axelsson fortsatte som tränare. Anders Haster blev ny andreman vid rodret då Göran Kronström och Alf Berggren drog sig tillbaka. Alf som tvingats sluta p g a alla skadebekymmer fanns dock kvar i kulisserna och gjorde ett stort jobb i styrelsen som vid den här tidpunkten jobbade hårt för att modernisera föreningens hemmaplan nere i Elofsrud. Förutom Alf hade laget tappat ett flertal duktiga spelare från året innan. Gunnar Jonsson, lagets överlägset bäste målskytt, hade försvunnit och även bandyspelaren Jens Tömmernäs hade lämnat laget. Jens hamnade i Östra Deje IK. Den andre bandyspelaren Nils-Göran Wickman var dock kvar men det blev inte många matcher för honom den här säsongen skulle det visa sig. Precis som för Tömmernäs blev det bara en säsong i ÄFF även för Thomas Sjökvist och Leif Norell. Sjökvist hamnade hos Rottneros IK. Trotjänaren Stig Henrysson tackade också för sig efter 51 seriematcher och nio gjorda mål. Sista spelarförlusten var då Kjell Axelsson som övergick till att enbart vara tränare. Hans ersättare blev Jörgen Svensson. Jörgen hade fått sin skolning hos Rottneros IK och kom nu som senior till ÄFF. Han kom dock inte ensam över Bergaskogen utan hade sällskap av såväl Kaj Andersson som Per Eriksson. Pär, Pirre kallad, hade hos RIK varit en riktig lagspelare på mitten och Kaj hade i tio års tid varit bäste spelare i alla lag han spelat i under pojk- och junioråren hos RIK. Kaj hade dessutom gjort sig känd som en riktigt duktig målgörare. De här tre spelarna gick direkt in i startelvan och blev nyckelspelare. Två andra spelare som fick mer speltid under 1979 var Jan-Inge Johannessen och Hanz Norell. Hanz hade gjort tre matcher och Jan-Inge sex under 1978 men nu skulle det bli betydligt fler. Jan-Inge skulle dessutom få den otacksamma uppgiften att ersätta Gunnar Jonsson. Magnus Karlsson skulle även han få ta ett större ansvar nu från sin mittfältsposition. Styrelsen hade 1978 tagit ett beslut om att laget skulle bestå av killar från Ämtervik i möjligaste mån och det var det man nu kunde följa utvecklingen av om man tittade i laguppställningen.
Att Ämterviks FF hamnade i den centrala sexan var vid det här laget lika säkert som att Bygdegårdsvallen var seriens sämsta plan. Borta från serien var Lysvik, numera i femman, och Takene som lagt ner sin A- lagsverksamhet. De två lagen som ersatte blev Forshaga IF och Edsvalla IF. Båda lagen kom från division 5 och räknades naturligtvis till seriefavoriterna. Det tredje stora favoritlaget var 50- årsjubilerande Gräsmarks GoIF. Laget hade fått hem de förlorade sönerna Mats Olsson, Per-Olof Eriksson och Anders Nilsson och med de starka nyförvärven var det många som trodde på Gräsmark som seriesegrare. De övriga lagen i den centrala sexan 1979 var Emtarna, Mallbacken, Gettjärn, Brunskog, Högboda och Fagerås. Gettjärn och Emtarna hade nu varit med i samma serie som ÄFF under samtliga säsonger sedan 1974. I seriepremiären ställdes ÄFF mot ett förväntat bottenlag, Högboda. ÄFF hade dock stora problem borta i Högboda och efter underläge i halvtid kunde man turligt kvittera till 1-1 i den andra halvleken. Nyförvärven hos ÄFF presenterade sig under matchen och målvakten Jörgen Svensson var bäst tillsammans med Kaj Andersson. Lagets enda mål gjordes av Jan-Inge Johannessen och så blev det även i den andra omgången. Hemma på Bygdegårdsvallen hade ÄFF förtvivlat svårt att få in bollen mot Brunskog men till slut kunde man göra 1-1 och rädda en poäng även i den matchen. ÄFF spelade under våren en trevlig och underhållande fotboll men man hade vårt att orka hela matcherna. Som ett resultat av att orken tröt blev det mycket uddamålsförluster. Mot Forshaga hemma hämtade man 0-1 från den första halvleken, kvittering av Per Andersson, pressade sedan hårt mot Forshagas mål och missade bl a en straff innan gästerna kontrade in segermålet. De jämna matcherna fortsatte men på sin höjd fick ÄFF oavgjort, som mot Emtarna och Mallbacken hemma. Mot Mallbacken kvitterade Per Andersson i matchens slutskede och Per var vid den här tidpunkten lagets klart bäste spelare i match efter match. Jörgen Svensson i målet spelade också bra och i den åttonde omgången skulle det komma att behövas lite extra, då det var dags för bortamatch mot obesegrade serieledarna Gräsmark. ÄFF tog ledningen genom Jan-Inge Johannessen, hans fjärde för året, redan efter två minuters spel. Det tog sedan en halvtimme innan Gräsmark fick ordning på spel och nerver. Då kom 1-1- kvitteringen och i den andra halvlekens början kom ledningsmålet och därefter dominerade Gräsmark matchen stort. Det blev 3-1 men ÄFF hade gjort en stark insats trots allt och försvaret med Göran Nyström och Sven Norell spelade riktigt bra. Så långt in i serien hade ÄFF bara släppt in sexton mål men låg trots det näst sist då det var omöjligt att vinna matcherna. Det var bara Högboda, även de utan seger, som befann sig bakom i tabellen. Efter den tolfte omgången, och en ny förlust mot Gräsmark, nu med 4-2, och ytterliggare en mot Mallbacken med 6-1 så befann sig ÄFF sist i tabellen. Högboda hade lyckats vinna en match och ÄFF låg sist med endast fyra poäng och 13-33 i målskillnad. I omgången därpå åkte ÄFF över till andra sidan Fryken för att möta Emtarna. Christer Olsson gjorde en strålande första halvlek och gav ÄFF ledningen med 2-0 innan lagen gick till halvtidsvila. Nu skulle det väl äntligen bli första segern. Då tackade tvåmålsskytten Körk för sig med orden: - Nu fixar ni det här grabbar! Körk bytte om och lämnade Prästbol och om vart han skulle tvistar de lärde idag men eftersom detta inte riktigt var Ämterviks år så blev det naturligtvis ingen seger nu heller. Den som förstörde allt var ironiskt nog den blivande ÄFF- spelaren Uno Einarsson som med sina två mål i den andra halvleken kvitterade och grejade en poäng till hemmalaget. Tretton raka seriematcher utan seger var naturligtvis nytt klubbrekord för ÄFF, vilket aldrig senare har upprepats. Det stannade dock vid dessa tretton då det i den fjortonde omgången blev seger för första gången sedan 9-0 mot Takene i fjolårets serieepilog. Ett heltaggat hemmalag gick ut på Bygdegårdsvallen och körde över mittenlaget Edsvalla. 2-1 i halvtid blev till slut 5-1 och segern var odiskutabel. Jan-Inge Johannessen (2), Håkan Ludvigsson (2) och Jahn Ahrn gjorde målen. Målskyttarna till trots så var det åter Per Andersson som var lagets bäste spelare. 29- årige Per gjorde sin bästa säsong i ÄFF- tröjan, som fortsatt var den vita med röda revärer. I omgången därpå förlorade ÄFF på Ängevi mot Forshaga med 3-2. Magnus Karlsson gjorde ett mål och det andra gjorde Jahn Ahrn på straff. Jahn hade nu gjort tio stycken seriemål för ÄFF varav fyra kommit på straff. Sitt femte mål på straff fick han göra i den näst sista omgången då årets sista förlust, den tionde, blev ett faktum. Det var serietvåan Brunskog som vann med 3-2 och Ämterviks andra mål gjordes av Kaj Andersson. Brunskog blev alltså tvåa men åt suveräna Gräsmark kunde de inget göra. Gräsmark blev till slut sju poäng före Brunskog och förlorade endast en match under säsongen. Från Sunne hemflyttade Mats Olsson vann skytteligan på sina tretton gjorda mål och lagledare Algot Samuelsson fick se sina mannar för första gången gå upp i division 5. Ämtervik lyckades undvika sistaplatsen med ett nödrop. Inför sista matchen låg laget sist med en poäng upp till Högboda. De båda lagen skulle mötas på Bygdegårdsvallen och allt var upplagt för dramatik, inget lag vill ju komma sist. Hanz Norell gav ÄFF ledningen med sitt första seriemål för föreningen och 1-0 stod sig första halvlek ut. Målvakten Jörgen Svensson blev dock fingerskadad och tvingades utgå. Det blev då läge för Kjell Axelsson att göra sitt enda inhopp för året. Det blev ett insläppt mål men hemmalaget lyckades till slut vinna med 3-1, vilket var fullt rättvist. Matchen blev gnällig i den andra halvleken och kulminerade då domaren Yngve Gählman tvingades visa ut gästernas Karl-Gunnar Eriksson. Ämterviks mål i den andra halvleken gjordes av Per Andersson och Jan-Inge Johannessen. Det var Jan-Inges tionde mål för året och han hade på ett bra sätt lyckats ersätta Gunnar Jonsson. Jan-Inge blev förstås lagets interna skyttekung. Gunde Gunnarsson gjorde bara fyra seriematcher under året men i den här sista matchen var han tillsammans med Magnus Karlsson planens bäste spelare och visade att han fortfarande hade goda kvalitéer. Detta blev dock hans sista seriematch för Ämterviks A- lag. Gunde gjorde totalt 43 seriematcher och åtta träningsmatcher. Han lyckades aldrig göra något mål i seriesammanhang för A- laget. I B- laget blev det dock några mål och i B- laget skulle han vara med och spela i ytterliggare några decennier. De fyra spelare som 1979 var med i samtliga arton seriematcher var Jörgen Svensson, Per Andersson, Jan-Åke Eriksson och Håkan Ludvigsson. Per Andersson hade nu bara missat tre av föreningens totalt 110 seriematcher under sex säsonger. Att Per av spelarna röstades fram till bäste spelare var fullständigt rättvisande. Han hade varit genomgående bäst men även Jörgen Svensson, Jan-Inge Johannessen, Magnus Karlsson och Sven Norell hade gjort en bra säsong. Att laget endast vann två seriematcher är tidernas bottenrekord men ändå gjorde de ingen dålig säsong. Tio poäng totalt med målskillnaden 30-46 var trots allt bättre än såväl 1974 som 1975. Jörgen Svensson, Per Eriksson, Kaj Andersson och Jan Gentschen gjorde seriedebut och Torbjörn Nordkvist samt Jahn Ahrn gjorde sina etthundrade matcher för Ämterviks FF.
Reservlaget höll sin tradition vid liv och kom på sista plats i tabellen för fjärde gången av fyra möjliga. I reservlagsserie Fryksdal blev det Gräsmark som vann, en poäng före Munkfors. Ämtervik vann två matcher, mot Mallbacken hemma och Emtarna borta. Vidare spelade de två oavgjorda och förlorade tio matcher. Målskillnaden blev 32-60 och laget var bara en poäng efter nästjumbon Mallbacken och så nära att undvika sistaplatsen hade aldrig B- laget tidigare varit. Laget fick också lämna föreningens första w.o. på herrsidan då man vid bortamötet med Bäckalund inte fick ihop lag.
Ytterliggare en tradition som hölls vid liv var de uteblivna framgångarna i den cup som årligen arrangerades av Värmlands fotbollsförbund. 1974-77 hade turneringen kallats Värmlandscupen och inbringat ÄFF förlust i den första omgången vid samtliga tillfällen. 1974 mot Mallbacken, 1975 mot Gettjärn, 1976 mot Bäckalund och 1977 mot Vitsand. 1978 hade turneringen kallats Jubileumscupen med förlust för ÄFF mot Ekshärad i den första omgången. 1979 fick turneringen sitt tredje namn då den fick heta VFF- cupen. Detta hjälpte inte ÄFF som återigen föll i första matchen, nu mot Koppom med 5-0. Ett av Koppoms mål gjordes av blivande rallycrosstjärnan Tommy Kristoffersson.
Den sjätte säsongen för Ämterviks FF var till ända. Det blev definitivt ingen kanonsäsong men arbetet med att modernisera hemmaplanen var i full gång och killar från Ämtervik med uppfostran under Helge Berghs ledning i Rottneros IK var på väg till klubben en efter en. Därmed var förhoppningarna goda om att föreningen skulle lyfta när det skulle bli dags före det nya decenniet.
Profil bland spelarna 1979
Håkan Ludvigsson- spelaren som vid den här tidpunkten, säsongssummering 1979, var föreningens verkliga veteran tillsammans med Per Andersson. Han hade efter 1979 års säsong endast missat fem seriematcher och var tillsammans med Per först att göra såväl etthundra matcher totalt som etthundra seriematcher. Håkan gjorde en säsong som målvakt och en säsong var han en av lagets målsprutor med elva gjorda mål, så visst kan man säga att Håkan var en allsidig spelare. Efter 1979 gjorde han ytterliggare två säsonger i ÄFF. Håkan var med i föreningens första seriematch och han var med i sjuttiotalets sista seriematch. Håkan var definitivt en av sjuttiotalets största profiler i Ämterviks FF.
Totalt i Ämterviks FF
1974 17 0
1975 22 1
1976 18 0
1977 16 11
1978 12 3
1979 18 2
1980 13 3
1981 10 4
126 seriematcher och 24 seriemål.
69 träningsmatcher.
44 B- lagsmatcher och 16 seriemål.
Den internationella fotbollen
Nottingham Forest vann Europacupen efter att ha finalbesegrat Malmö FF. Målet gjordes av Trevor Francis på övertid i första halvlek. I UEFA- cupen vann Borussia Mönchengladbach över Röda Stjärnan. Matchens enda mål gjordes av dansken Allan Simonsen. Barcelona vann cupvinnarcupen efter seger mot Fortuna Düsseldorf. Liverpool vann den engelska ligan. Italienska Serie A vann Milan och La Liga i Spanien vanns av Real Madrid. Tyska mästare 1979 blev Hamburg och för andra året i följd valdes Kevin Keegan till Europas bäste fotbollsspelare.
Den svenska fotbollen
Malmö FF stod alltså för årets bragd när de tog sig till final i Europacupen. I kvartsfinalen besegrades Wisla Krakow från Polen och i semifinal eliminerades Austria Memphis från Wien i Österrike. Malmö blev därmed första nordiska lag i final. Malmös målvakt Jan Möller fick guldbollen 1979 och andra stora spelare var Roy Andersson, Staffan Tapper och Bosse Larsson. Malmö vann däremot inte det allsvenska guldet. Det gick i stället till Halmstads BK, tränade av Roy Hodgson. Halmstad vann en enda poäng före IFK Göteborg, som för första året tränades av Sven-Göran Eriksson. AIK och Halmia åkte ur.
Det var sista året som landslaget leddes av Georg Åby Ericsson. EM- kvalet avslutades med förluster mot Frankrike och Tjeckoslovakien och Ericssons sista landskamp blev 1-1- matchen mot Luxemburg. Det kunde säkert ha blivit en roligare avslutning för epoken Ericsson, in i stället med Lars Laban Arnesson. Förre förbundskaptenen och legenden Rudolf Putte Kock avled detta året, 78 år gammal.
Den värmländska fotbollen
I division 2 norra gick det bra för nykomlingen Degerfors IF som kom på tredje plats, en serie som Brage vann och tog klivet upp i Allsvenskan. I division 3 stod Karlstad som seriesegrare och vi hittade Karlskoga på femte, Arvika på sjätte och Deje sist i tabellen. KBK tog klivet upp i tvåan via kvalspel. I division 4 hette segrarna Torsby IF som därmed avancerade till trean. Torsbys tränare hette Gunder Bengtsson. Sunne blev tvåa, endast en poäng bakom, och Rottneros kom på sjunde plats. Rottneros innehöll fem spelare som senare skulle dyka upp i Ämterviks dräkter; Thomas Hägg, Lennart Persson, Tomas Sjöqvist, Anders Ahlberg och Anders Bergh. I division 4- jumbon Östra Deje spelade förre ÄFF- aren Jens Tömmernäs och målvakt var Jonny Holm, far till en av världens bästa höjdhoppare, Stefan Holm. De tre division 5- serierna vanns av Sifhälla, Kristinehamn och Norrstrand. I Norrstrands serie befann sig Fryksdalslagen Bäckalund och Lysvik. I Bäckalund stod blivande ÄFF- målvakten Gert Söderlund samtliga matcher, släppte in få mål och räknades som en av seriens bästa målvakter. Villastaden, Björneborg, Edebäck, Segmon, Koppom och Gräsmark vann varsin division 6- serie. Under 1979 var det äntligen dags för de notoriska förlorarna Brattfors och Värmskog att åter få vinna. I höstpremiären vann Värmskog efter 64 raka utan seger. Brattfors vann efter smått otroliga 79 matcher i följd utan seger. Mallbackens IF blev fyra i damernas division 1 västra Svealand med QBIK på sjunde och Rävåsen på nionde plats. Bland Fryksdalens pojklag vann Bäckalund serien för pojkar födda 1965 och Sunne serien för pojkar födda 1969.
Idrottsåret 1979
Malmö FF fick bragdguldet för sin insats i Europacupen. Björn Borg vann för fjärde gången franska öppna och för fjärde gången i rad Wimbledon. Frank Andersson vann återigen guld i brottnings- VM. Sebastian Coe blev först att samtidigt inneha världsrekord på 800 meter, 1500 meter och en engelsk mil i friidrott. Montreal vann Stanley cup i ishockey efter finalseger över New York Rangers. I Rangers blev Anders Hedberg och Ulf Nilsson de första svenskarna i en Stanley cup- final. MoDo vann SM- guldet och Sovjetunionen blev världsmästare i ishockey. Boltic vann sitt första i raden av guld i bandy. Björn Waldegård blev först att vinna rally- VM som räknades totalt på alla deltävlingar för fösta gången.
Sammanställt av Tobba Nilsson.