1976 var året som inleddes med massor av snö. Våldsamma snöfall drabbade Sverige såväl i början av året som i slutet på februari. Snövallar på 5-6 meter var inget ovanligt i norra Sverige. Det handlade mycket om Clark Olofsson det här året. Först greps han skäligen misstänkt för den största rånkuppen i svensk historia när Handelsbanken rånades på 930 000 kronor och senare fritogs han från fångvårdsanstalten i Norrköping, vid en fritagning som betecknades som en av de mest välplanerade i svensk kriminalhistoria. 1976 avled Kinas ledare Mao Tse-tung och Jimmy Carter blev ny amerikansk president samtidigt som Sveriges kung Carl XVI Gustaf gifte sig med Silvia Sommerlath. Det var året då det omdiskuterade överljudsplanet Concorde premiärflög mellan Paris och Rio samt mellan London och Bahrain. Sverige fick en ny regering då det blev borgerlig seger i riksdagsvalet och ny statsminister blev Thorbjörn Fälldin. Ulrike Meinhof, en av huvudpersonerna i den beryktade Bader Meinhof- gruppen begick självmord i sin fängelsecell. Eagles släppte sitt klassiska album Hotel California och det sista i raden av fem storverk från boogiekungarna Status Quo släpptes och det albumet fick namnet Blue for you. Gökboet blev årets i särklass bästa film när den tilldelades fem Oscarsstatyetter.
1976 var året då Hotell Nilsson i centrala Sunne eldhärjades svårt och det var det året som Frank Eriksson i Hensgårds JVO fällde en ståtlig älgtjur med en vikt av 286 kilo och en krona på 25 taggar. Det var året då Mattias Bergh och Magnus Johansson började i årskurs ett samtidigt som Kaj Andersson, Johan Asplund och Christer Eriksson några månader tidigare gått ur årskurs nio. Det här året började också PEO när Bonnes fundera på om han inte skulle sätta några fotbollspelare till världen och undertecknad själv tog sina första stapplande steg fram mot en fotboll.
För Ämterviks FF kunde fotbollssäsongen 1976 bara bli ett kliv i rätt riktning. Herrarna hade hamnat på sista plats i division 6 året innan med endast nio poäng. Hösten avslutades då med tio förluster på elva matcher så nog kunde det bara bli bättre. Föreningen hade haft svårt att få ihop lag på herrsidan. Truppen var inte mycket bredare detta år så det bestämdes att även detta år hoppa över spel i reservlagsserie och endast anmäla A- lag. Laget hade under föregående säsong använts sig av endast 18 spelare varav Alf Berggren och Leif Svensson bara deltagit i varsin match. Nu skulle de båda förhoppningsvis spela lite mer men i övrigt kunde man bara räkna in ett nyförvärv och det var Anders Johansson. Största frågetecknet innan säsongen fanns på målvaktssidan där Kent Robertsson lagt handskarna på hyllan. Frågetecknet skulle dock rätas ut då en utespelare tog sig an uppgiften och skötte sig med den äran. Träningsmatcherna passerade en efter en, förluster var vanligare än segrar, men när serien skulle inledas var målsättningen solklar; jumboplatsen skulle undvikas.
Ämterviks FF, som uteslöts ur seriespel 1974, beslöt att efter ett års uppehåll återuppta damfotbollen på programmet. Lagledare Anders Haster försökte, och lyckades, få hem flera av de tjejer som under 1975 varit i andra klubbar. Sara Wickberg, Ulla Granér och Carina Larsson kom tillbaka från Emtarna. Värmlands bästa spelare på damsidan, Lena A Persson stannade naturligtvis kvar i Mallbacken. Lena hade dock oturen att få sin säsong förstörd då hon veckan innan seriepremiären råkade ut för en svår skada när ledbandet i högra knät slets av. Hon hade för övrigt då hon skadades, som första Värmlandsflicka, uttagits till ett landslagsläger i Borås. Det blev, trots avsaknaden av Lena, Mallbacken som dominerade den värmländska damfotbollen 1975. De vann Värmlands damelitserie efter bara en förlust och de vann även DM övertygande. I serien tog de den största segern i damfotbollens historia när de besegrade Sunnemo med 18-0. I Mallbacken spelade Kerstin Ehrencrona, i ÄFF 1974, mycket bra i försvaret under hela säsongen. En annan ÄFF- tjej från 1974 blev i Lena A Perssons frånvaro länets bästa spelare. Det handlade om Monica Anttonen, som precis som 1975 spelade i Karlstad BK. KBK kom på andra plats efter Mallbacken i den Värmländska damelitserien och Monica var i match efter match lagets i särklass bästa spelare. Ämterviks FF, som 1974 varit med i västra Svealands elitserie, fick nu i comebacken hålla till godo med den norra damserien. Övriga lag i serien var Bada, Fensbol, Geijersfors, Hagfors, Munkerud, Råda, Sörby, Viking och Västanvik. Västanvik visade sig vara favoriterna som höll. Laget hade seriens klart bästa spelarmaterial. Truppen var tunn men de lyckades klara sig undan svåra skador under året. De vann serien på 22 poäng, tre före tvåan som blev Fensbol. ÄFF hade på papperet en ganska stark trupp, om än farligt tunn, och lagledare Anders Haster hade tillsammans med flickorna goda förhoppningar om en bra säsong. Serien inleddes och ÄFF hade svårt med målskyttet. Laget hade en bra defensiv i de flesta av matcherna och målvakten Mary Olsson spelade strålande. Hemma på Bygdegårdsvallen spelade man 1-1 mot seriesegrarna Västanvik. Det var lagets kanske bästa spelare under säsongen, 16- åriga Sara Wickberg, som gjorde lagets mål. Det var den tredje oavgjorda matchen på de fem inledande omgångarna, och blott det andra gjorda målet. Laget låg på en näst sista plats i serien efter dessa fem omgångar. Sedan började problemen med att få ihop lag till matcherna att komma och när duktiga målvakten Mary Olsson flyttade så blev det lite för mycket. En w.o. följdes av en annan och så hade det tyvärr hänt igen, ÄFF hade uteslutits ur seriespelet. Anders Haster och flickorna i laget hade onekligen gjort ett tappert försök men till slut höll det inte längre med en allt för tunn spelartrupp. Ann- Louise Olsson, Ingela Larsson och Gun- Britt Magnusson var tre av de övriga tjejerna som var med och kämpade i detta damlag som, skulle det visa sig, blev ÄFF: s sista på en ganska lång tid framåt.
När herrarnas division 6 central skulle sparka igång var det med från division 5 nedflyttade lag som favoriter, IFK Munkfors och Mallbackens IF. Det varnades också lite extra för Gettjärns IF som satsat hårdare än på länge. Serien hade minskats ned från tolv till tio lag och försvunnit hade Forshaga, Sunnemo, Hertzöga och Lysvik gjort. Årets resterande motståndare för ÄFF blev då Gräsmark, Emtarna, Bäckalund, Fagerås, Takene och Munkerud. Ingen kunde klaga på långa resor och serien innehöll som synes massor av härliga derbymöten. Ämterviks FF fick klara sig utan viktige försvararen Alf Berggren, som på grund av skadebekymmer inte kom tillbaka förrän i säsongens absoluta slutskede. Målvaktssidan var ett annat bekymmer. Jan Svensson hade vaktat målet vid åtta tillfällen säsongen innan men fanns bara med vid två matcher 1976 och Kent Robertsson hade slutat. Det fanns inget annat att göra för Anders Haster än att spela in en ny målvakt. Valet föll på Håkan Ludvigsson och det var inget dåligt val, han gjorde en riktigt bra säsong. Han höll bl a nollan två gånger, båda mot Munkerud. Trots att Håkan svarade för en helt godkänd säsong så blev ÄFF det lag i serien som släppte in näst flest mål, bara Emtarna släppte in fler. Emtarna gjorde för övrigt sin sämsta säsong på många år och hamnade sist med endast 8 poäng och 17 gjorda mål. I premiärmatchen kom seriefavoriten Munkfors på besök till Bygdegårdsvallen. Ingen lätt uppgift för ÄFF och det small till ganska omgående. Till slut blev det 3-0 till bortalaget efter 2-0 i halvtid. Sören och Roger Andersson höjde sig lite över mängden i ett väl kämpande ÄFF. Av någon anledning inledde ÄFF med tre raka hemmamatcher. Det kan ha varit så att ingen var speciellt rädd om Bygdegårdsvallen på våren eftersom den inte kunde bli så mycket sämre än den ändå alltid var. I den andra omgången kom den första segern för året. Emtarna höll 0-0 i halvtid men i den andra halvleken fixade Göran Kronström och Christer Olsson varsitt mål och två poäng till ÄFF. Förlust i den tredje omgången följdes sedan upp med två oavgjorda matcher innan det var dags för en av lagets bästa matcher under året i den sjätte omgången. ÄFF åkte till Mallbacken och hade allt att vinna. Mallbacken var favoriter då de var i division 5 året före. De hade visserligen ännu inte vunnit i årets serie, och låg på näst sista plats i tabellen, men alla väntade sig en uppryckning. Hemmalaget tog också tag i taktpinnen och gjorde både 1-0 och 2-0. Innan de första 45 minuterna var avverkade gjorde dock Gunnar Jonsson ett reduceringsmål. Det var första gången den här säsongen som ÄFF gjorde ett mål i första halvleken. Totalt blev ÄFF mållösa i första halvleken i 13 av 18 matcher så man kunde nog säga att de var lite sega i starten. Efter halvtidsvilan fortsatte ÄFF spela bra fotboll och en bit in i andra halvlek gjorde Gunnar sitt och lagets andra mål och ställningen var kvitterad. Med tio minuter kvar var det dags för Per Andersson att bli matchvinnare. Efter 43 raka seriematcher utan att ha gjort mål så var det en riktigt nöjd Per som fixade segermålet. Han stal bollen av en försvarare, avancerade förbi en annan och satte läckert bollen i mål. En evighets väntan på sitt tredje mål för ÄFF var över. Det blev dock det enda Per gjorde det här året men han var ju inte den spelaren som skulle göra målen, utan han hade till största uppgift att hålla ihop mittfältet och kriga för laget. Det skulle dock inte dröja så mycket som 43 matcher innan nästa mål. Efter segern mot Mallbacken befann sig ÄFF på femte plats, tre poäng efter Munkfors i en mycket jämn serie. Efter den väl genomförda matchen på Strandvallen kom tyvärr ett litet ras. Det blev tre raka förluster, 2-5, 1-5 respektive 1-2, och så var all kontakt med toppen av tabellen borta. Vid sommaruppehållet, efter nio omgångar, var ÄFF på åttonde plats och hade bara en poäng ner till Mallbacken och tre till jumbon Emtarna. Gettjärn och Munkfors delade serieledningen men Gräsmark och Bäckalund var precis bakom, endast en poäng efter. Skulle det bli dags för ett lag från Fryksdalen att gå upp i femman? Hösten skulle ge svaret och där började Gräsmark och Bäckalund direkt med att tappa onödiga poäng. Det var framförallt Mallbacken som ryckte upp sig och stal poäng från lagen i toppskiktet. Gettjärn hade en gyllene chans att passera Munkfors när de båda möttes på Klättevi IP i den tolfte omgången. Gettjärn ledde i halvtid men tack vare en kvittering i den andra så behöll Munkfors serieledningen och den släppte de aldrig. Lagen förlorade varsin match på slutet och det var en poängs differens lagen emellan när tabellen summerades. Munkfors tog klivet upp i femman och de hade också seriens obestridde skyttekung i Alf Nilsson som gjorde 20 mål.
Ämtervik inledde hösten med två raka 0-4- förluster, hemma mot Takene och borta mot Fagerås. Efter det blev det en uppryckning. Mycket berodde den uppryckningen på att anfallarna Gunnar Jonsson och Christer Olsson avslutade säsongen på ett mycket bra sätt. I den tolfte omgången blev det en riktig urladdning när Gräsmark gästade Bygdegårdsvallen. ÄFF ledde redan i halvtid med 4-1, vilket också blev slutresultatet. Gunnar Jonsson gjorde tre mål och det var hans andra hattrick i ÄFF, vilket han följde upp med ytterliggare ett i matchen därpå. Ämtervik besegrade Mallbacken med 5-2 på hemmaplan och de övriga två målen gjordes av Stig Henrysson. Ett av målen i den matchen från Gunnar Jonsson kom på straffspark. De två storsegrarna följdes upp av seger över Munkerud borta med 1-0 där Christer Olsson gjorde målet och Håkan Ludvigsson var grym i målet. Detta var första gången i föreningens historia som det blev tre raka segrar. I den femtonde omgången blev det en turlig poäng då Gunnar Jonsson kvitterade hemma mot Bäckalund när endast två minuter återstod av matchen. Bäckalund hade dominerat fullständigt matchen igenom och hade bl a missat en straff. Bäckalund fick dock revansch när lagen möttes i Värmlandscupen 1976. Det blev 2-1 till Bäckalund i första omgången av en turnering som till slut vanns av FBK Karlstad där bl a Conny Evensson och Per Bäckman fanns i laguppställningen. Efter den riktigt bra inledningen av hösten i division 6 fick ÄFF avsluta med att möta de båda topplagen samt jumbon Emtarna i de tre sista omgångarna. Det gav endast en poäng, mot Emtarna på bortaplan, och det gav laget totalt 14 poäng och en åttonde plats i tabellen. Det var ett stort kliv framåt jämfört med 1975 års bottennapp. I säsongens två sista matcher var också Alf Berggren tillbaka efter sina skadebekymmer, vilket lovade gott inför nästkommande säsong. Gunnar Jonsson, Håkan Ludvigsson och Per Andersson deltog i samtliga 18 matcher. Per hade nu deltagit i föreningens samtliga 58 A- lagsseriematcher under de tre år som varit och Håkan hade endast missat en match. Anders Johansson, Sven- Åke Larsson, Lennart Carlsson, Ulf Jonsson och Magnus Karlsson gjorde debut i seriespel för ÄFF. Totalt använde sig lagledningen av 22 stycken spelare under seriespelet. Lagets i särklass bäste målskytt blev Gunnar Jonsson som svarade för 13 av lagets 29 gjorda mål. Christer Olsson gjorde sin kanske bästa säsong i ÄFF och noterades för 7 mål, vilket var personligt rekord. Anders Haster, som själv gjorde åtta matcher, hade som tränare gett laget ett lyft uppåt i tabellen och spelet hade utvecklats. Haster hade gjort ett kanonjobb i tre säsonger, nu kanske det var läge för en ny röst och lite nya krafter att leda laget. 1977 väntar och något nytt är definitivt på väg in i föreningen.
Ungdomsfotbollen hölls vid den här tiden igång av två ganska välkända herrar. De två var Helge Berg och Bosse Jansson. Föreningen var Rottneros IK och dessa båda gjorde i stort sett allt. Fram för allt var de tränare och ledare för såväl äldre som yngre pojklaget samt även för knattelaget. Debuterande knattar 1976 var bl a sju stycken välkända herrar. Per- Ivar Ahlberg, Tommy Nyback, Magnus Hedlund, Tobba Wickberg, Anders Oskarsson, Magnus Larsson och Henrik Andersson skulle, väl skolade av Helge, allesammans så småningom hamna i Ämterviks FF, den förste av dem 1983. I det yngre pojklaget fick Helge ofta ta i med hårdhandskarna och tillrättavisa den dynamiska trion Bergh- Fredriksson- Persson. I seriepremiären för laget utmärkte sig både Anders Bergh och Christer Fredriksson, vilket skulle bli mer regel än undantag. Vid säsongens slut valdes de båda till lagets bästa spelare. När laget besegrade Torsby hemma med 4-1 gjorde Lars- Olov Persson alla fyra målen och han blev också lagets skyttekung med 15 mål på 15 matcher. I samma match fick Assar beröm för sitt säkra försvarsspel. Man får väl ta för givet att Helge skickat ner unge herr Bergh i försvaret för att han inte skulle bli för kaxig och bekväm i sin roll som anfallare. Han gjorde tio mål för det yngre pojklaget, men än värre var han i det äldre pojklaget där han samma säsong svarade för 21 mål på 24 matcher. På det blev han det äldre pojklagets bäste målskytt men även lagkamraterna Kaj Andersson och Lennart Persson behärskade konsten att göra mål. I en match mot Gräsmark, som kom till spel med halva laget fyllt av knattar, gjorde 14- årige Assar sju av målen när RIK vann med 36-0. Man får anta att Helge var nöjd den där kvällen när han satt hemma på altanen. I det äldre pojklaget valdes Jörgen Svensson till bäste spelare och Anders Ahlberg valdes till bäste spelare i juniorlaget. I juniorlaget spelade flera spelare som snart skulle hamna i ÄFF, men de flesta hade flera år kvar tills de skulle bli seniorer.
Profil bland spelarna i Ämterviks FF 1976
Gunnar Jonsson- som för andra året i följd utsågs av lagkamraterna till bäste spelare. 1974 när han kom till föreningen från Karlstad visade han direkt klassen då han i sin andra seriematch, säsongens sista, visade sin målfarlighet och gjorde två mål. Under sina fem säsonger i ÄFF blev han vald till bäste spelare två gånger och vann den interna skytteligan fyra gånger. Toppnoteringen kom 1976 då han svarade för 13 mål. Han fick till slut ett snitt på 0.66 mål per seriematch och med det snittet är han föreningens näst effektivaste målskytt genom tiderna. Gunnar svarade för totalt fyra hattrick under sina år i ÄFF. Det skedde mot Gräsmark 1975, Gräsmark 1976, Mallbacken 1976 och mot Gräsmark 1977. Gräsmark var uppenbarligen Gunnars favoritmotståndarlag. Vi kan fortfarande med jämna mellanrum se Gunnar göra mål för ÄFF vid de tillfällen han medverkar i ÄFF: s veteranmatcher.
1974 2 2
1975 18 7
1976 18 13
1977 13 12
1978 17 11
Totalt 68 45
Tr.matcher 23 -
B-lag 2 2
Den internationella fotbollen
Vid EM- slutspelet blev det Tjeckoslovakien och Västtyskland som tog sig till finalen. Där blev det 2-2 efter full tid efter att tyskarna hämtat upp 0-2. Förlängningen blev mållös eftersom lagen i förväg gjort upp om att tillgripa straffar vid ett oavgjort resultat. De sju första straffarna sköts i mål men den åttonde sköt Uli Höness stenhårt över varpå tjeckernas sista fick avgöra. Antonin Panenka chippade snyggt in den och guldet var Tjeckoslovakiens. Holland besegrade Jugoslavien i bronsmatchen. DDR vann det olympiska guldet efter finalseger över Sovjet med 2-1. Bayern München vann för tredje året i följd Europacupen. I den tyska ligan fick de däremot ge sig för Borussia Mönchengladbach. Den spanska ligan vanns av Real Madrid och i den italienska segrade Torino. Liverpool FC tog hem både engelska ligan och UEFA- cupen medan Anderlecht från Belgien vann cupvinnarcupen. Till Europas bäste fotbollsspelare utsågs Franz Beckenbauer.
Den svenska fotbollen
Det svenska laget befann sig i VM- kval och besegrade både Schweiz och Norge och tog två viktiga kliv mot VM i Argentina 1978. Halmstads BK vann allsvenskan och därmed SM, tre poäng före Malmö FF i tabellen. Anrika Åtvidaberg och Örgryte åkte ur och ersattes av IFK Göteborg och Derby från Linköping. Östers IF gick längst av de svenska lagen i de europeiska cuperna men föll mot FC Barcelona. Guldbollen 1976 gick till Anders Linderoth. Det svenska mästerskapet för damer erövrades av Jitex från Mölndal som finalbesegrade Östersundslaget Ope IF.
Den värmländska fotbollen
Bästa Värmlandslag, och enda division 2- lag, var återigen KB Karlskoga. 1976 kom de på nionde plats. Trots att både Karlstad BK och Degerfors IF vann varsin division 3- serie missade de avancemang till tvåan. IFK Sunne kom på en stark sjätteplats i division 3 västra Svealand, serien som KBK vann. När blivande ÄFF- spelaren Larsa Dahlgren gjorde sin årsdebut slutade det med succé. Larsa stod för kvitteringsmålet till 1-1 när Sunne grejade en poäng hemma mot IK Brage. Brages målvakt var ingen annan än blivande landslagsmålvakten och AIK-spelaren Bernt Ljung. I division 4 vann IFK Arvika och de gick upp i trean. I fyran återfanns Rottneros IK på en fjärdeplats. Radarparet Sten Jonasson och Sören Englund var två av Värmlands målfarligaste anfallare och i de bakre leden var som vanligt Jörgen Persson bra så länge han var med innan skidsäsongen tog vid. RIK spelade för övrigt inte en enda oavgjord match på hela säsongen. 1976 fanns tre stycken värmländska division 5- serier och sex stycken division 6- serier. Femmorna vanns av Storfors, Deje och Hillringsberg samt sexorna av Munkfors, Rävåsen, Nordmark, Vitsand, Segmon och Bortan. Tyngst gick det för Värmskog som i den västra sexan hade arton raka förluster. Mallbackens IF vann återigen den värmländska elitserien, sex poäng före Karlstad BK och med en enda förlust. Man tangerade bl a målrekordet för Värmland när man besegrade Sunnemo med 18-0. I egenskap av distriktsmästare, finalseger över Årjäng, blev man också värmländsk representant i SM. I SM- slutspelet besegrade Mallbacken först Kroppefjäll innan man i åttondelsfinalen stötte på övermäktigt motstånd i form av Öxabäck.
Idrottsåret 1976
1976 var det olympiska spel. Vinter- OS avgjordes i Innsbruck och Seefeld i Österrike. Det blev två svenska medaljer. Bronsmedaljer delades ut till Benny Södergren på längdskidor 50 km och Ingemar Stenmark i storslalom. Sovjetunionen dominerade stort och la beslag på tretton av de totalt trettiosju guldmedaljer som stod på spel. Ishockeyturneringen, som Sverige inte deltog i, vann de överlägset utan poängförlust. Sommar- OS förlades till Montreal som bojkottades av alla afrikanska nationer utom två. Detta som en följd av att Nya Zeeland hade haft ett rugbylag på turné i Sydafrika. P.g.a. detta ville inte de afrikanska nationerna delta i samma spel som Nya Zeeland. Bernt Johansson tog guld i landsvägsloppet på cykel över 180 km. Anders Gärderud vann 3000 meter hinder på nya världsrekordtiden 8.08.02. Finske långdistanslöparen Lasse Virén vann både 5000 och 10000 meter. Sverige tog också guld vid lagtävlingen i värja och ett guld i segling. Ulrika Knape hoppade hem ett silver i simhopp. I herrarnas simning sattes det nya världsrekord på tolv av tretton distanser.
1976 vann Tjeckoslovakien överraskande ishockey- VM. Sverige tog brons och svarade för en skräll genom att ta sin blott tredje seger mot Sovjetunionen i VM- sammanhang, 4-3. Leksandsspelare svarade för samtliga mål i matchen. I SM- slutspelet fick Leksand däremot ge sig efter tre raka guld. Brynäs blev svenska mästare genom att finalbesegra Färjestad. Djurgården åkte ur elitserien. Canada vann Canada cup i ishockey och turneringens store spelare var Bobby Orr. Sverige kom på fjärdeplats och de stående ovationerna för Börje Salming i Toronto var enorma. Ingemar Stenmark blev den yngste att vinna totala världscupen i alpint och Björn Borg vann för första gången Wimbledon efter seger i finalen över Ilie Nastase. OS- guldmedaljörerna Anders Gärderud och Bernt Johannsson fick dela på bragdguldet och Linda Haglund tog EM- guld på 60 meter vid inomhus- EM i friidrott.
Sammanställt av Tobba Nilsson, som lärde sig att gå under det här året.