1974 var året då det var energikris och det skulle sparas på alla håll. Förbud mot ljusreklam på kvällar och nätter infördes och gatubelysningen påverkades av besparningsåtgärderna. Även bensin ransonerades i början av året men tillgången blev gynnsammare och bränslenämnden beslöt att släppa bensinen fri. Det ledde till en höjning för 98- oktanig bensin upp till en krona och 45 öre. 1974 var också året då Gerald Ford blev USA: s 38: e president när Richard Nixon avgick till följd av Watergateskandalen. Kiss släppte sitt självbetitlade debutalbum och hårdrocken tog nya utvecklande kliv. Detta år vann ABBA eurovisionsschlagerfestivalen i Brighton med låten Waterloo och Blåsningen blev årets film och vann sju Oscars. I Västra Ämtervik var cykelrundan runt sjön Aplungen populär och hade en måndagskväll 167 startande. 1974 var året då Ida Lindberg, Marie Olsson, Veronica Johnsson, Andreas Lundén, Fredrik Höglund, Stefan Andersson, Marcus Ekenhall och Tomas Gunnarsson föddes. Det var då som Johan Jonsson och Annika Hagberg lärde sig gå, Pär Norell och Bosse Olsson började skolan, Stefan Remnér och Pernilla Englund lärde sig cykla och Anders Ahlberg fick börja köra moped. Alla dessa skulle få något gemensamt i framtiden, de skulle komma att representera Ämterviks FF, fotbollsföreningen som bildades just detta år, 1974. Det var på nyårsaftonen 1973 som föreningen kom till. Att det blev klart före nyårsfestligheterna nere på Bygdegården i Elofsrud kan man ta för givet, då föreningen från första stund varit seriös och välskött. Fotbollsspelande grabbar hade hållit till i Frykåsens BK men när den föreningen skulle läggas ned och lagets spelare fortfarande ville spela fotboll blev detta lösningen. Damerna hade representerat Västra Ämterviks IF men nu blev laget Ämterviks FF i stället.
Att man som egen förening kunde få bidrag till verksamheten, vilket man inte fick tidigare när man lydde under VÄIF, var en av anledningarna till att man bildade en ny förening, men det viktigaste var naturligtvis ändå att skapa ett lag man med stolthet kunde få representera som fotbollsspelande Ämterviking. Föreningens blivande spelare tog ett stort ansvar i den styrelse som blev föreningens första. Den verklige ledaren var Anders Haster. Anders var aktiv spelare i herrlaget, han tränade och ledde herrarnas A- och B-lag. Han var även ledare för damlaget och som om detta inte räckte till blev han också klubbens förste ordförande. Hur mycket tid och kraft Anders lade ner under föreningens första år har man svårt att föreställa sig. Han gav i alla fall oss andra blivande föreningsmedlemmar ett god grund att stå på. I föreningens första styrelse fick Anders Haster sällskap av flera tunga och välkända namn. Alf Berggren blev vice ordförande, Stellan Waldenström blev sekreterare och Ulla Granér blev kassör. Per Andersson fanns naturligtvis med redan i denna första styrelse, då med titeln materialförvaltare. Kristina Bergström, Håkan Ludvigsson, Ewa Häggmark och Anne Fredriksson var övriga medlemmar i styrelsen, alla aktiva spelare. Föreningens första revisorer blev Leif Svensson och Kent Robertsson. Sektionen för damfotbollen bestod 1974 av Kristina Bergström, Ewa Häggmark, Kerstin Ehrencrona, Eva Ronach samt Anders Haster. Herrfotbollens sektion bestod av Per Andersson, Alf Berggren, Anders Haster samt Göran Ullström.
Herrlagets debut i seriespel skulle ske i division 6, länets lägsta division. För damerna var det tvärtom. Högsta tänkbara serie, den nybildade elitserien. Ämterviks FF i elitserien? Jo, faktum var att det var så, serien var den regionala elitserien för västra Svealand. Serien skulle innehålla åtta lag, tre från Värmland, tre från Närke samt två från Västmanland. Det var Närkes fotbollsförbund som kontaktade Värmland som i sin tur ringde upp Anders Haster och frågade om Ämterviks FF var intresserade av att vara med i elitserien. Varken flickorna eller Anders behövde lång betänketid för att bestämma sig. Naturligtvis skulle det innebära hårdare motstånd, vilket innebar hårdare träning, men detta skrämde inte flickorna. Träningen startade upp direkt efter helgerna i januari och man träffades för att träna i Sunne. Truppen bestod av 16- 18 spelare. Man försökte att ta in 2- 3 nya spelare varje säsong som man endera letade upp själva eller så kom flickorna självmant till laget. Laget hade inga större bekymmer att knyta till sig nya spelare och när nu laget hade fått en sådan sving uppåt förmodade man att det skulle bli ännu lättare att få tag i flickor som ville spela i laget. Förhoppningarna på laget när säsongen inleddes var stora och resultaten i träningsmatcherna var riktigt bra. Bland annat besegrades Fagerås BK två gånger om med 2-1. I segermatchen på bortaplan gjordes målen av lagets bästa offensiva spelare, och tillika nyckelspelare, Lena Persson och Monica Anttonen. Monica segrade inte bara på fotbollsplanen detta år. Vid Eldfesten i Hagfors utsågs ÄFF: s anfallsess till årets Eldfestflamma, vilket förutom äran gav ett pris på 1000 kronor i kontanter. Lena Persson och Kerstin Ehrencrona deltog, vad vi vet, inte i några skönhetstävlingar men såg med varsitt mål till att laget tog en meriterande 2-0- seger på bortaplan mot Slottsbron. Träningsmatchandet rullade på enligt planerna och årets tävlingsmatcher väntades in med spänning och tillförsikt. Herrsektionens drivande krafter var alltså Anders Haster, Alf Berggren och Per Andersson. Alla tre hade de tidigare spelat i Frykåsens BK och blev nu grundstenar i det nya lagbygget Ämterviks FF. Frykåsen hade spelat sina hemmamatcher på Bygdegårdsvallen i Elofsrud och det blev även ÄFF: s hemmaplan. Laget skulle ledas av spelaren Anders Haster och övriga spelare fick hjälpa till att bedriva träningarna och ta ansvar. Att föreningen i ett tidigt skede gick ut i tidningen med att laget skulle tränas av Kent Wester kan man tolka på olika sätt. Att det skulle vara imponerande med en ledare med förflutet i stora Rottneros IK var måhända de unga grabbarnas gemensamma tanke. Ingen vet riktigt säkert men någon tränare i ÄFF blev aldrig Kent Wester. Från Frykåsens BK fick också ÄFF spelare som Torbjörn Nordqvist, Stig Henrysson, Gunnar Karlsson och Lasse Carlsson. Bröderna Sören och Roger Andersson anslöt liksom Christer Olsson, alla tre med förflutet som pojk- och juniorspelare i Rottneros IK. Matchdräkter blev Frykåsens ursnygga variant, långt från dagens klassiska röda ÄFF- ställ. Tröjorna var gula med en svart tvärrand, byxorna var svarta och strumporna var gula. I försäsongens träningsmatcher besegrades bl. a. Kil 2 med 2-1 och laget spelade oavgjort mot Brunskog, 2-2. Föreningen, laget och spelarna hade visat att alla förutsättningar fanns för att lyckas bra när det skulle bli dags för debut i seriefotbollens division 6 central.
Lördagen den 27: e april var det dags för premiären. Matchen spelades hemma på Bygdegårdsvallen klockan 15.00 och motståndare var Hagfors IK. Lagledare Anders Haster mönstrade följande tretton spelare till denna historiska match, här uppsatt i bokstavsordning; Per Andersson, Roger Andersson, Sören Andersson, Alf Berggren, Anders Haster, Gunnar Karlsson, Håkan Ludvigsson, Torbjörn Nordqvist, Göran Nyström, Christer Olsson, Kent Robertsson, Leif Svensson och Göran Ullström. Ett piggt och laddat bortalag tog kommandot mot ett nervöst ÄFF. Halvtidsresultatet var 0-1 och förste man att göra mål på ÄFF blev Leif Jansson. Ämterviks målvakt Kent Robertsson hade släppt in historiens första baklängesmål. Backlinjen med Alf Berggren och Göran Nyström i spetsen spelade dock stabilt och laget arbetade sig in i matchen. I andra halvlek kom också anfallsspelet i gång och Ämtervik vände underläget till seger med 3-1. Historiens första segermatch i seriespel var ett faktum och målen hade gjorts av Gunnar Karlsson två och Per Andersson ett. Att just Gunnar nätade två gånger var ingen tillfällighet, innan säsongen var över hade han gjort mer än en tredjedel av lagets alla mål.
Herrarnas seriepremiär slutade alltså med seger och två poäng. Helgen därpå skulle det bli damernas tur att seriedebutera i den nystartade regionala elitserien för västra Svealand. Lagets sista träningsmatch hade, en vecka innan premiären, slutat med förlust mot Mallbackens IF med 1-0. Det hade varit ganska dåligt spel från båda sidor, men Mallbacken visade upp större bollsäkerhet och snabbhet på planen och detta fällde utslaget. Segermålet gjordes på frispark av Gunilla Westlund i mitten av andra halvlek och det var först efter det målet som Ämtervik tände någorlunda och började trycka på. Närmare en kvittering än ett stolpskott kom man dock inte. Ämterviks målvakt var den enda spelaren som förtjänade beröm men ett dåligt genrep ger bra premiär sa man redan för fyrtio år sedan så besvikelsen la sig ganska snabbt. Seriepremiären skedde på hemmaplan i Elofsrud även för damerna. Motståndare var IFK Västerås. Västeråstjejernas lag innehöll en del landslagsspelare och de hade besegrat SM- trean Hallsberg, spelat oavgjort mot SM- finalisten Rättvik och förlorat knappt, 1-2, mot 1973 års svenska mästarinnor Öxabäck under försäsongen. Allt talade för ett tufft första uppdrag för Ämterviks damer. Söndagen den 5: e maj klockan 15.00 blåste domaren Hasse Olsson från Segmon i gång århundradets första elitseriematch på Bygdegårdsvallen i Elofsrud. De flesta av de över etthundra åskådarna runt planen räknade nog med en komfortabel bortaseger. Västerås underskattade väl inte direkt hemmalaget, med dess mycket unga flickor, men den befarade utskåpningen uteblev i vilket fall som helst. Ämtervik gjorde en fantastisk kämpainsats. ÄFF saknade Ulla Granér, som var utomlands, och Anne Fredriksson som hade en knäskada. Laget mönstrade då följande lag; Anneli Larsson, Ewa Häggmark, Eva Ronach, Mona Persson, Kristina Bergström, Lena Persson, Rita Sundkvist, Carina Larsson, Kerstin Ehrencrona, Carita Bergkvist, Monica Anttonen, Sara Wickberg, Ann-Britt Sjökvist och Anette Ny. Lena Persson hade beordrats att hjälpa till i försvaret och med sin teknik gjorde hon stor nytta där. Västerås hade möjligen ett litet spelövertag i inledningen av matchen men det blev hemmalaget som tog ledningen. Historisk målskytt blev Monica Anttonen, lagets mycket duktiga anfallare. Ett välplacerat skott i motvinden och 1-0 var ett faktum. Västerås fick inte i gång sitt anfallsspel, klart besvärade av att planen i Elofsrud var så liten och inte gav dem de ytor de var vana vid. De få skott som avlossades räddade Ämterviks målvakt Anneli Larsson säkert och det var inte utan att gästerna såg lite konfunderade ut när de gick till halvtidsvila. I andra halvlek satte bortalaget full fart och efter tio minuter kom kvitteringen, 1-1. Ett helt rättvist mål, men det föregicks tyvärr av ett olyckligt inkast av en Ämterviksspelare. Monica Anttonen hade det bästa läget att ge Ämtervik segern men försvaret lyckades avvärja. I stället fick Västerås till en stark avslutning på matchen. Vid en hörna i slutminuten fick de in bollen bakom Anneli Larsson. Domaren ansåg dock att målskytten befunnit sig i offsideläge och underkände målet. 1-1 och en poäng till vartdera laget var väl också rättvist i denna nervösa premiär. Hemmalaget hade gjort en strålande insats kämpamässigt och förutom tidigare nämnda Anttonen och Persson gjorde Kerstin Ehrencrona och Sara Wickberg en mycket bra match. Lilla vänsterbacken Sara Wickberg var huvudet kortare än flera av motståndarna, men helt respektlös och snabb i tanken och i fötterna. Med en poäng mot förväntade topplaget Västerås kunde Sara och övriga tjejer i Ämterviks FF se fram mot resten av serien med gott mod och ökat självförtroende.
Övriga lag i denna serie med totalt åtta lag var Gideonsbergs IF, IFK Hallsberg, Närkes Kils SK, IFK Örebro samt de värmländska lagen Rävåsens IK och Karlstads BK. I seriens andra omgång föll ÄFF mot 1973 års SM- semifinalister Hallsberg på bortaplan med 4-0 men i tredje omgången var det dags för en ny poäng och en ny 1-1- match. Carita Bergkvist gjorde lagets mål när man mötte Örebro på bortaplan. Förutom en hemmaseger över Rävåsen var detta Örebros enda poäng denna säsong. Seriens topplag och blivande segrarinnor Gideonsberg från Västerås knep sedan båda poängen i årets andra match i Elofsrud. Gideonsberg vann komfortabelt med 3-0. Den tredje hemmamatchen var derbyt och prestigemötet med Karlstads BK. Karlstad hade inlett serien knackigt och förhoppningarna på seger för ÄFF var stora. 125 personer bänkade sig runt Bygdegårdsvallen och fick se hemmalaget göra en kanonmatch. Lena Persson visade sin klass och avgjorde med sina två mål. Matchen slutade 2-1 till Ämtervik. Vid nästa hemmamatch, mot Närkes Kil, fanns Dam UK på plats för att titta extra på aktuella landslagsspelare inför landskampen Sverige- Finland som skulle spelas i Borås. Om de gjorde några fynd under matchen ska vi låta vara osagt, men de fascinerades säkert av den idylliska landsbygden, med råmande kor i hagen, intill planen.
Under större delen av säsongen hade Ämterviks damer svårt att få ihop lag, särskilt till bortamatcherna. Skador på nyckelspelare och en allt för tunn trupp gjorde att det till slut blev för mycket. I den elfte omgången, borta mot serieledande Gideonsberg, fanns ingen annan väg att gå, än att lämna w.o. De kommande hemmamatcherna klarades av. Det blev 2-1 mot tabelljumbon som en avslutande hemmaseger. I den sista omgången skulle ÄFF möta IFK Västerås borta men då fick man lämna årets andra w.o. På grund av denna andra w.o. så uteslöts laget ur serien och tabellen fick räknas om utan matcherna med ÄFF inräknade. Trist avslutning att bli uteslutna i den sista omgången, men det var vad som skedde. Laget skrapade ihop totalt sex poäng, via två segrar och två oavgjorda, och skulle ha hamnat på näst sista plats i tabellen. Serien vanns av Gideonsbergs IF, fyra poäng före IFK Västerås. Rävåsens IK blev bästa värmländska lag på en tredje plats. Säsongens seriespel blev kanske inte riktigt vad tjejerna hade hoppats på men laget visade i sina bästa stunder att man hade ett duktigt fotbollslag.
1974 fanns det ingen allsvenska för damer utan det lag som vann DM skulle få representera Värmland i SM- slutspelet. Därför var det naturligtvis full laddning när Ämtervik gick in i DM. I åttondelsfinalen fick man åka till Säffle för att möta Sifhälla. Efter mål i första halvlek av Kristina Bergström så bevakade bara ÄFF ledningen matchen ut och var vidare till kvartsfinal. Det var ett segervisst ÄFF som i kvartsfinalen gick ut på plan för att besegra Fensbol. Enda felet var att Fensbol inte gav sig frivilligt utan kämpade väl. Ämtervik pressade från första stund och efter femton minuter kunde Monica Anttonen driva upp ett anfall längs högerkanten och slå ett perfekt inlägg som Lena Persson påpassligt nickade in i mål. 1-0 till ÄFF. Fensbol skapade en del farligheter men mycket tack vare 14- åriga backen Sara Wickberg kunde ÄFF hålla 1-0 halvleken ut. I andra halvleks inledning dominerade ÄFF totalt och gjorde tidigt 2-0 genom Lena Persson igen. Efter målet var det ännu mera hemmadominans men mitt i pressen kontrade Fensbol in en reducering och då blev hemmatjejerna helt plötsligt passiva och tveksamma. Flera gånger höll Fensbolsspelarna på att rinna igenom hemmaförsvaret och då tände en för dagen fulladdad Lena Persson till. Efter diverse ramsor blev hon varnad av domaren Tage Esping för olämpligt uppträdande. Ännu mer taggad tog Lena revansch både på sig själv och domaren genom att avgöra matchen med att göra ytterliggare två mål. 3-1 kom efter ett otroligt snyggt solonummer och 4-1 satte hon på frispark. Lagets, och kanske hela Värmlands bästa fotbollsspelare på damsidan, hade visat upp sig från sin bästa sida. Fryksdals- Bygden sammanfattade matchen med citat: ”Hade det inte varit för de båda yttrarna Monica Anttonenoch Lena Persson hade nog matchen slutat i ett ineffektivt bensprattel i mittcirkeln.”
Efter den mäktiga uppvisningen av Lena Persson i kvartsfinalen så tog det stopp för Ämtervik i den påföljande semifinalen. IFK Munkfors, Värmlands representanter i 1974 års SM- slutspel, vann med 3-2 efter 2-1 i halvtid. Målskyttar för Ämtervik var Lena Persson, som gjorde ett, samt Monica Anttonen, som gjorde det andra målet. Rävåsens IK besegrade Karlstads BK i den andra semifinalen och vann sedan finalen mot Munkfors med 6-2 och blev därmed värmländska distriktsmästare 1974.
Ämterviks herrar besegrade alltså Hagfors i sin seriedebut i den centrala sexan. Favoriter och väntade topplag var IFK Munkfors och Bäckalunds IF. Övriga lag i serien var Munkerud, Emtarna, Sunnemo, Gräsmark, Lysvik och Gettjärn. En serie med totalt tio lag och därmed arton seriematcher för Ämtervik under sitt första år. En spelare deltog i samtliga matcher 1974 och det var Per Andersson. Alf Berggren och Håkan Ludvigsson missade varsin match. Premiärsegern för ÄFF följdes upp av bortamatch mot Gettjärns IF. Efter underläge i halvtid kvitterade Per Andersson till 1-1 i den andra. Per var het i början av säsongen, men det här målet, hans andra, blev faktiskt hans sista för den här säsongen. Efter matchen i Gettjärn gick det tyngre för det nybildade laget och den tunna truppen satte sina spår i resultaten, för såväl A- som B- lag. A- laget förlorade nu fyra raka matcher. B-laget hade en tung säsong rakt över. Laget kom på sista plats i en serie som Rottneros IK vann. Två segrar och en oavgjord var vad laget mäktade med. Femton förluster och 110 insläppta mål var inget vidare bra resultat och förlusterna mot Rottneros, 0-14, och Emtarna, 0-17, svider säkert än idag hos vissa spelare. De två segrarna kom mot Västanvik och Gräsmark. I den sjunde omgången av division 6 central vann åter ÄFF en match. Motståndare var Bäckalunds IF hemma på Bygdegårdsvallen. Efter 1-1 i halvtid vann ÄFF till slut med 2-1. Gunnar Karlsson gjorde båda målen, varav det ena på straff. Det var dock inte föreningens första straffsparksmål. Det hade Sören Andersson tidigare slagit in i förlustmatchen mot Munkfors. Vårsäsongen avslutades med två nya förluster och laget låg på näst sista plats med fem poäng, två före Gettjärns IF. IFK Munkfors ledde serien och hade efter en oavgjord premiärmatch vunnit åtta raka matcher.
1974 spelades det en turnering mellan länets lag kallad Värmlandscupen. I den turneringen fick ÄFF möta Mallbackens IF. Matchen spelades av någon anledning på Granevi IP i Bäckalund. Mallbacken förde spelet men ÄFF kvitterade två gånger om, först genom Sören Andersson till 1-1 och sedan genom Torbjörn Nordqvist till 2-2. Matchen avslutades med straffar där Stig Henrysson och Gunnar Karlsson gjorde mål för ÄFF men Mallbacken vann till slut med 5-4 och gick vidare i turneringen. Slutliga segrare av Värmlandscupen 1974 blev Nors IK.
I höstpremiären av division 6 central gick Ämtervik på en riktig mina i derbyt mot Emtarna. På bortaplan i Östra Ämtervik small det till hela tio gånger och Emtarna vann med 10-1 efter att ha gjort 8-0 i andra halvlek. Ett riktigt bottennapp som skulle stå sig som Ämterviks största förlust för A- laget i seriespel i många år framåt. För Emtarna gjorde Uno Einarsson tre av målen och Uno skulle vi få se och höra mer av längre fram i historien. I samma omgång av serien åkte Munkfors på sin första förlust och Gräsmark tog en viktig seger över Lysvik och hängde på i toppen, endast två poäng efter Munkfors. GoIF hade efter tio omgångar endast släppt in fyra stycken baklängesmål. Ämtervik fortsatte hösten knackigt och nådde som bäst oavgjort två gånger i de sex påföljande omgångarna. I den näst sista omgången kom säsongens tredje seger när ÄFF hemma besegrade Gettjärn med 3-2. Efter 0-0 i halvtid lossnade det i den andra. Göran Nyström, Sören Andersson och Stig Henrysson gjorde målen och Henrysson blev tredje spelare i föreningen att göra mål på en straffspark. Ett av Gettjärns mål gjordes av Kjell Höglund, som detta år blivit far till en framtida ÄFF- spelare, Fredrik Höglund. Två andra spelare i Gettjärns lag skulle också få söner som skulle representera ÄFF, nämligen Åke och Ulf Sigurdsson. I denna näst sista omgång säkrade också Munkfors seriesegern via 3-1 mot Bäckalund. Inför sista omgången var därmed Gräsmark fyra poäng bakom. De båda topplagen möttes i den sista omgången och resultatet blev då 3-3. Munkfors vann serien på 31 poäng och enda förlusten kom mot Sunnemo. Ämterviks FF skrapade ihop 9 poäng, via tre segrar och tre oavgjorda matcher. Laget kom på elfte och näst sista plats i tabellen, två poäng före jumbon Gettjärn. Laget gjorde 25 mål och släppte in 68 mål. Överlägset bäste målskytt var Gunnar Karlsson som svarade för nio av lagets fullträffar. I säsongens två sista matcher gjorde en blivande skyttekung, Gunnar Jonsson, sin debut. I den allra sista matchen mot Hagfors på bortaplan presenterade han sig med att göra ÄFF: s båda mål. Matchen slutade 4-2 till Hagfors men Jonsson från Karlstad hade visat lite av vad som väntade i framtiden. Förutom Gunnar Jonsson och de tretton tidigare nämnda spelarna som deltog i seriepremiären representerade följande spelare Ämterviks FF: s A- lag i seriespel 1974; Jan- Åke Eriksson, Göran Kronström, Tryggve Nilsson, Bengt Bäckman, Lasse Carlsson och Mats Almgren. Almgren, som bara gjorde en seriematch under året, var för övrigt distriktsmästare i diskus och tävlade vid flertalet tillfällen mot Ricky Bruch. Gunnar Karlsson gjorde alltså nio mål och näst bästa målskyttar blev Göran Nyström och Sören Andersson, som båda gjorda tre mål. Christer Olsson gjorde visserligen bara ett mål, men spelade sexton matcher och imponerade så på sina lagkamrater att han som förste spelare blev vald till ”Årets bäste spelare”.
Säsongen 1974 hade avslutats för Ämterviks FF. Den första i föreningens historia hade resulterat i en näst sista plats för A- laget, en sista plats för B- laget och med uteslutning för damerna. Kanske inget riktigt succéår men det viktigaste var att Ämterviks FF kommit till och Per Anderssons fritid de närmaste trettio åren var räddad.
Ungdomsfotbollen
1974, för trettio år sedan, hade Ämterviks FF inga lag med möjlighet för barnen och ungdomarna i Ämtervik att spela i. På den tiden begav sig i stället ungdomarna till Ekebyvallen i Rottneros för att representera Rottneros IK. Det var nämligen så, och så var det i ytterliggare tio- talet år, att man spelade fotboll i Rottneros och åkte skidor i Ämtervik. RIK hade äldre pojklag, yngre pojklag och knattelag. I det äldre pojklaget spelade massor av grabbar från Ämtervik och grabbar som skulle komma att representera ÄFF. Sven Norell, Jan- Inge Johannesson, Tomas Hägg och Per Wickberg gjorde flest matcher, tolv stycken. Per gjorde även flest mål med sina fyra strutar. Kaj Andersson, Anders Ahlberg och Christer Eriksson gjorde elva matcher, Anders Bergh åtta, Jörgen Svensson och Rolf Larsson tre samt Lennart Persson, Pär Eriksson och Göran Samuelsson en match vardera. Sven Norell var redan då sammanhållande försvarsdirigent och fick vid säsongsavslutningen pris som bäste försvarare. Många av spelarna i det äldre pojklaget höll fortfarande till i det yngre pojklaget. I det yngre laget gjorde Kaj Andersson, Anders Bergh och Rolf Larsson tjugo matcher. Även lagets Per Eriksson, Tomas Hägg, Jörgen Svensson, Christer Eriksson, Lennart Persson, Göran Samuelsson och Christer Fredriksson skulle i framtiden representera Ämterviks FF. Ämterviksungdomar som Björn Eriksson och Joakim Fredriksson fanns också med i laget. Lagets stora målskyttar var, tro det den som vill, Anders Bergh och Kaj Andersson. Totalt under året gjorde Kaj nitton mål och när Mallbacken besegrades med 11-0 svarade han för sju av målen. I den matchen gjorde Anders Bergh två av målen och totalt gjorde tolvårige Bergh tio mål under säsongen. Inte nog med att dessa två herrar var lagets bästa målskyttar, de fick också priser som bästa kamrater. Måhända var det ett tidigt tecken på vilka stora ledargestalter de skulle bli i Ämterviks FF längre fram i karriären. När Idrottsskolornas fotbollsfinal för pojkar födda 1960- 63 avgjordes mellan Rottneros och Sunne gjorde Kaj två mål och Tomas Hägg ett mål när Rottneros vann med 5-0.
Bra på fotboll var våra grabbar men de kunde även friidrotta. Vid kommunens skolmästerskap vann Anders Bergh bollkast överlägset och kom på andra plats i höjdhopp. Christer Fredriksson sprang 60 meter på 8.6 och blev på det resultatet tvåa. Anders Bergh var, läs och häpna, endast sex tiondelar bakom på en fjärde plats. Trettio år senare får den gode Bergh vara glada om differensen till Fredriksson stannar vid sex sekunder. När kretsmästerskapet för Sunnes, Torsbys och Kils högstadieelever avgjordes visade Christer Eriksson och Kaj Andersson prov på vilka goda löpare de var och senare skulle bli. De kom etta respektive tvåa på 1000 meter för killar födda 1960.
Profiler bland spelarna i Ämterviks FF 1974
Lena Persson- Värmlands bästa spelare på damsidan på 70- talet. Lena dominerade kraftigt vissa matcher under sin säsong i Ämterviks FF 1974. Uppvisningen mot Fensbol hemma i DM då hon gjorde tre mål var ett riktigt lysande exempel på hur bra Lena var när hon var på humör. Då Ämterviks lag försvann från seriespel hamnade Lena i Mallbackens IF. Där fick hon vara med att vinna DM och delta i SM. Där hade dock Mallbacken oturen att stöta på de regerande svenska mästarinnorna Jitex och föll tungt. I Elitdamserien vann Mallbacken utan att förlora en match och Lena vann skytteligan på 23 mål. I DM gjorde Lena fem mål i kvartsfinalen, ett i semifinalen och tre mål i finalen. Det var också under sitt första år i Mallbacken som Lena fick tillägget A och blev Lena A Persson, detta beroende på att det redan fanns en Lena Persson i Mallbacken. Säsongen därpå spolierades av en knäskada redan innan seriepremiären. Lena kom dock tillbaka, lika målfarlig som förut, och fortsatte spela bra fotboll och göra mål ända in på nittiotalet. I den första Allsvenskan som spelades 1988 kom Mallbacken på en imponerande fjärde plats. I semifinalen föll man mot Öxabäck, där en viss Lena Videkull dominerade. Under denna historiska allsvenska säsong gjorde Lena A Persson tre stycken mål. 1990 var hon borta p.g.a. skada men 1991 var hon tillbaka och gjorde sex mål på 21 seriematcher i division 1 södra. 1992 gjorde hon åter sex mål och var med och förde upp Mallbacken tillbaka i Allsvenskan. 1993, när Mallbacken på nytt åkte ur Allsvenskan, gjorde Lena sina sista matcher. En smått enastående fotbollskarriär avslutades.
Roger Andersson- en nittonåring från Ängmyra som fanns med detta första år i föreningens historia. Hans bror Sören fanns också med i laget och båda hade de ett förflutet som ungdomsspelare i Rottneros IK. Roger gjorde tre hela säsonger i ÄFF innan han 1977 tog time out från fotbollen. Han gjorde bara en seriematch det året. 1974 gjorde Roger Andersson sitt första seriemål i den sextonde omgången mot Lysvik borta. Säsongen därpå blev Roger mållös medan han 1976 gjorde ett mål, en straffspark mot Gräsmark på bortaplan. Första målet på hemmaplan fick vänta tills Roger gjorde sin andra sejour i Ämterviks FF. Efter femton års frånvaro dök han upp i ÄFF- dräkten igen 1992. I den fjärde omgången fick så Roger göra mål på hemmaplan. ÄFF besegrade Hagfors på Lövviksvallen med 5-1 och Roger gjorde ett av målen. Han fick 1992 också spela med två av sina andra bröder. Henrik fick han bilda mittbackspar med vid några tillfällen på försäsongen och Tomas hamnade han i samma lag som i höstpremiärmatchen mot Bäckalund. 1992 var Roger en av lagets klart tongivande spelare, oftast från en innermittfältsposition tillsammans med Magnus Hedlund. Roger gjorde tre mål 1992, alla på hemmaplan. Efter att ha spelat division 5- fotboll med IFK Sunne 1993 var Roger återigen tillbaka 1994, vilket blev hans sista år som ÄFF- are. Roger kom den säsongen in i laget först i den trettonde omgången, och precis som 1992 tog han plats bredvid Magnus Hedlund på innermittfältet. Under Rogers nio matcher i laget så vann ÄFF fyra och spelade två oavgjorda och laget lyfte rejält vid hans återkomst. I hemmamatchen mot Eskilsäter, seger med 3-1, gjorde han två av målen. Totalt blev det sex säsonger i ÄFF, samtliga i division 6. Roger gjorde under sin karriär tre säsonger i division 4, med tre olika lag för övrigt, och är totalt sett en av de mest meriterade, och bästa, spelarna i Ämterviks FF: s historia.
74- Ämterviks FF Div 6 15 matcher 1 mål
75- Ämterviks FF Div 6 19 matcher 0 mål
76- Ämterviks FF Div 6 15 matcher 1 mål
77- Ämterviks FF Div 6 1 match 0 mål
84- Lysviks IF Div 6 22 matcher -
85- Lysviks IF Div 5 22 matcher -
86- Lysviks IF Div 5 22 matcher -
87- Gräsmarks GoIF Div 4 22 matcher -
88- IFK Sunne Div 4 19 matcher -
89- Rottneros IK Div 5 20 matcher 2 mål
90- Rottneros IK Div 5 - -
91- Rottneros IK Div 4 - -
92- Ämterviks FF Div 6 18 matcher 3 mål
93- IFK Sunne Div 5 - -
94- Ämterviks FF Div 6 9 matcher 2 mål
Totalt i Ämterviks FF
97 A- lagsmatcher varav 75 i seriespel
9 B- lagsmatcher
7 A- lagsmål i seriespel
1 B- lagsmål i seriespel
Den internationella fotbollen
1974 var VM- år. En turnering som spelades i Västtyskland och där även Sverige fanns representerade. Det hängde på en missad straffspark att Sverige missade spel om bronset. Bronsmatchen spelades nu i stället mellan Polen och Brasilien, en match som Polen vann med 1-0 efter mål av turneringens skyttekung Grzegorz Lato, det var hans sjunde mål under VM. Hemmanationen Västtyskland tog guldet efter finalseger över Holland med 2-1. Holland tog ledningen på straffspark redan i matchens första minut och målskytt var inte helt oväntat Johan Neeskens. Tyskarna vände dock på matchen efter mål av Paul Breitner och Gerd Müller. Andra framträdande spelare hos tyskarna var målvakten Sepp Maier och de båda blivande förbundskaptenerna Berti Vogts och Franz Beckenbauer. Exotiska inslag i turneringen var Haiti och Zaire, både deltog utan någon större framgång.
Leeds United vann den engelska ligan efter en hård kamp med Liverpool FC. Manchester United degraderades till division 2. FC Barcelona vann den spanska och Lazio vann den italienska ligan. Bayern München, med svenske Conny Torstensson i laget, vann Europacupen, dåtidens champions league, efter finalseger över Atletico Madrid. Torstensson blev också tysk ligamästare då Bayern München åter vann den tyska ligan. UEFA- cupen vanns av holländska Feyenoord och Cupvinnarcupen vanns av FC Magdeburg. Holländaren Johann Cruyff utsågs till Europas bäste fotbollsspelare.
Den svenska fotbollen
Sverige under ledning av Georg Åby Ericsson gjorde ett bra VM. I gruppspelet besegrade man Uruguay med 3-0 samt spelade 0-0 mot såväl Bulgarien som Holland. I den påföljande kvartsfinalgruppen, jo det avgjordes så på den tiden, gick det lite tyngre. Sverige förlorade mot blivande mästarna Västtyskland med 2-4 och med 0-1 mot Polen. Staffan Tapper hade chansen att skjuta Sverige till kvartsfinal via en straffspark mot Polen men missade. En poäng i den matchen hade räckt eftersom Sverige i tredje matchen besegrade Jugoslavien med 2-1. De svenska målen i turneringen gjordes av Ralf Edström fyra, Roland Sandberg två och Conny Torstensson ett.
Hemma i Allsvenskan vann Malmö FF, hela nio poäng före tvåan AIK. Försvann från Allsvenskan gjorde Sirius och Brynäs, två lag som idag trettio år senare inte tagit sig tillbaka. Guldbollen det här året gick till Ralf Edström. Damerna spelade ingen allsvenska utan de bästa lagen deltog i olika regionala elitserier. Ämterviks FF deltog i en sådan elitserie, benämnd västra Svealands elitserie. SM– slutspelet avgjordes mellan landets olika distriktmästare, ett slutspel som Jitex från Mölndal vann och därmed blev svenska mästarinnor.
Den värmländska fotbollen
Bästa laget från Värmland 1974 var KB Karlskoga som kom på sjunde plats i division 2 Norra, Sveriges näst högsta serie. I samma serie kom Degerfors IF på tolfte plats vilket tyvärr förpassade dem ner i division 3. Arvika vann division 3 men föll i kvalspelet och tog inte klivet upp i tvåan. I värmländska division 4 återfanns såväl Torsby IF som Rottneros IK och IFK Sunne. Sunne blev femma och Rottneros kom på tionde plats i tabellen. I Sunnes lag återfanns brödratrion Roland, Roger och Rolf Nilsson samt blivande ÄFF- are som Dennis Larsson och Lars- Gunnar Dahlgren. I Rottneros laguppställning hittade vi namn som Kjell Axelsson, Tommy Hägg, Johnny Björk, Jörgen Persson och Björn Robertsson. Division 5 omfattade två serier som vanns av Östra Deje IK respektive Rännbergs IK. IFK Ölme befann sig på den här tiden i femman tillsammans med lag som Ambjörby IF, Mallbackens IF och Skogalunds IF, tre lag som idag inte finns representerade inom herrfotbollen. Sex stycken division 6- serier fanns det och de vanns av Munkfors, Sysslebäck, Örnen, Nor, Björneborg och Nykroppa. På juniorsidan hade IFK Sunne ett bra lag som vann juniorserien elit västra. Värmländska ungdomar stod också som slutsegrare i Svealandscupen för distriktslag. Lagkapten och den store spelaren i det laget hette Bengt-Åke Gustafsson, en herre som gjorde sig mer känd som ishockeyspelare så småningom. På damsidan blev Rävåsens IK distriktsmästarinnor. IFK Munkfors var Värmlands representant i SM- slutspelet där de föll mot Ludvika. Mallbackens IF kom tvåa i den norra damserien, länets näst högsta serie.
Idrottsåret 1974
Thomas Magnusson vann 30 km vid längdskids- VM i Falun. Björn Borg vann franska öppna tennismästerskapen i Paris och han tilldelades även Svenska Dagbladets bragdmedalj. Ingemar Stenmark vann sin första världscupseger. Muhammad Ali återvann sin tungviktstitel när han spöade George Foreman. Leksands IF vann SM- guld i ishockey medan Sovjetunionen tog hem VM- titeln i samma idrott. Ett VM som för Sverige fick en olycklig start när Ulf Lill-pröjsarn Nilsson inte klarade dopingkontrollen p.g.a. att han tagit tabletter som innehöll efedrin. Ulf avstängdes för resten av turneringen men Sverige knep ändå bronsmedaljerna.
Sammanställt av Tobba Nilsson, ännu inte född detta år.