Storm, svett och skridskoskär–VHC:s veteraner tog Skövde med storm

Annandag påsk blev allt annat än lugn och stillsam för Vänersborgs veteraner. Efter att Stormen Dave dragit fram som en mindre hockeytränare med temperament under söndagen, var frågan på måndagsmorgonen inte hur laget skulle spela – utan om spelarna ens skulle komma åt sin utrustning.

Men som alltid när det gäller veteraner (och gratis fika i sikte), löser sig det mesta. 15 tappra lirare dök upp i Skövde – kanske lite morgontrötta, något stela, men framför allt: laddade.

Rookie-varv och pigga ben (än så länge)

Dagen bjöd på en extra högtidlig start när tre debutanter – William Larsson, Fredrik Essenholm och Victor Sunesson – fick göra sina första matcher. Det traditionsenliga rookie-varvet genomfördes med varierande stil, balans och syreupptagning – precis som det ska vara.

Gruppspel: högt och lågt

Första matchen mot Lidköping blev en drömstart. VHC visade direkt att de inte bara var där för kaffet – en stabil 7–1-seger skickade en tydlig signal: “Vi kan fortfarande!”

Men hockeygudarna är som bekant nyckfulla.

Mot Falköping blev det betydligt tuffare. Utvisningarna haglade tätare än snön i november och flera av dem omvandlades till straffar. Slutresultat: 4–2 i baken.

Sista gruppspelsmatchen mot Tidaholm följde ungefär samma manus. Trötta ben, tveksamt hemjobb och ett motstånd som helt enkelt ville mer just då. Ännu en 4–2-förlust och en tredjeplats i gruppen var ett faktum.

Wallins magi och slutspelshockey

Inför slutspelet klev spelande tränaren Joachim Wallin fram och gjorde det alla stora coacher gör: kastade om i kedjorna och såg väldigt bestämd ut.

Effekt? Omedelbar.

Kvartsfinalen mot hemmalaget Skövde spelades i stora hallen, och det blev en riktig nagelbitare. VHC tappade lite i slutet och bjöd in Skövde i matchen, men lyckades – med en blandning av rutin, vilja och ren envishet – hålla undan och vinna med 4–3.

Semifinal: power, fysik och målkalas

I semin väntade Tibro, gruppetta från A-gruppen. Här bjöd VHC på sin kanske bästa match för dagen. Fysiskt spel, snygga mål och en tydlig vilja att vinna.

Matchen fick dock ett tråkigt inslag när Andreas Alm åkte på en ful tackling som resulterade i match penalty för en Tibrospelare. Alm fick kliva av, men laget svarade på bästa sätt: genom att köra över motståndet.

Seger med hela 8–3.

Final: nära – men inte hela vägen

Efter ungefär tio minuters vila (och kanske en snabb fundering på varför man håller på med det här) var det dags för final mot fjolårsvinnarna Töreboda.

Det blev en jämn och spännande match där VHC absolut hade chansen. Men några misstag för mycket blev avgörande, och Töreboda drog det längsta strået med 3–2.

Summering: från frågetecken till final

Sett till gruppspelet var det nog få – inklusive spelarna själva – som hade trott på en finalplats. Men under dagen växte laget, spelade ihop sig och visade att rutin (och en och annan värktablett) fortfarande kan ta en långt.

När utrustningen packades ihop och kropparna protesterade högljutt var det ändå ett gäng nöjda veteraner som styrde hemåt.

Som om inte dramatiken i Skövde räckte, bjöd Vänersborgs veteraner även på individuella prestationer som sent kommer glömmas (eller i vissa fall… försöka glömmas).

Nyqvist – målmaskinen som hittade rätt direkt

Gustav Nyqvist fick under cupen kliva upp som forward – och det visade sig vara ett genidrag. Med 8 mål och 5 assist på 6 matcher levererade han siffror som hade fått vilken elitspelare som helst att höja på ögonbrynen.
Frågan är om han ens får byta position tillbaka nästa säsong – eller om han numera är permanent uppskriven som “målgaranti”.

Aspenström – kung i tekningscirkeln

Patrik Aspenström tog sin centerroll på största allvar. Det vanns tekningar till höger och vänster, ibland kändes det som att han redan visste var pucken skulle hamna innan domaren ens släppt den.
Med sin spelförståelse och lugn bidrog han starkt till att laget kunde bygga upp spelet – något som kanske inte alltid syntes i målprotokollet, men desto mer på isen.

Karlsson – slutspelsspelaren vaknade

Jonas Karlsson fick en friare roll när det drog ihop sig i slutspelet – och det tackade han för genom att bjuda på ren show.
Finter åt alla håll, oväntade lösningar och kanske mest imponerande: plötsligt fanns det ork.
Vad som låg bakom den energiboosten är fortfarande oklart, men spekulationerna går varma.

Sokol – stabil… på sitt eget sätt

Edward Sokol körde sin klassiska stil: full fart framåt, oavsett vad som händer.
Statistiken talar sitt tydliga språk: 37 vurpor under cupen – vilket enligt honom själv är “helt okej siffror”.
Att det dessutom dröjde hela tre matcher innan skridskorna behövde slipas om ses som ett tydligt tecken på utveckling.

GM Andersson nöjd – och redan i gång

Bakom kulisserna stod GM Andersson och följde dramatiken med ett nöjt leende.
Efter en dag fylld av både toppar och dalar verkar han nu ha en tydlig bild av hur laget ska formas inför nästa säsong.

Om det innebär fler forwards av Nyqvist-typ, ännu fler tekningsvinster från Aspenström – eller färre vurpor från Sokol… det återstår att se.

Men en sak är säker:
VHC:s veteraner är långt ifrån färdiga.

Tack!

Ett extra stort tack till lagledarna för dagen – Max och Jonny Sunesson – som höll ihop trupperna (och humöret).
Och till Hemköp Torpa för provianten – utan er hade det blivit betydligt färre mål… och betydligt fler klagomål.

Samt såklart: tack till den tillresta publiken – ni såg till att det kändes nästan som på riktigt igen. 🏒