Dags att presentera energiknippen Heidi # 29

29 okt 2013 0 kommentarer

Heidi Larsen

Nu är det läge att sätta sig tillrätta i soffan med en kopp nybryggt kaffe/te och läsa Heidis roman, nej jag menar story.

Hej Heidi, vem är du?

- Det vat jag knappt själv tror jag. Jag är den som gärna bjuder på mig själv för att få andra att skratta, för skratta är ju faktiskt det roligaste som finns!

Lite kort om mig.

Jag:

älskar att träna men kombon med att jag är väldigt lat passar inte så bra ihop hehe,
vill hur mycket som helst men har svårt att ta tag i saker så då blir det bara drömmar istället,
är jättedålig på att förklara mig och skäller någon på mig rasar hela världen,
har inget tålamod och när den väldigt korta stubinen brunnit ut så säger det bara booom!
är jätteglömsk, kan berätta samma sak flera gånger utan att veta om det,
kommer bättre överrens med killar än tjejer,
dricker inte kaffe,
älskar mjölk, foto, film, musik och att äta,
tycker att tatueringar är den snyggaste konsten,
är kär i kärleken och gråter till varje film som innehåller något sånt,
är en riktig grubblare och kan tänka sönder saker,
tycker att oboy och frallor är godare en godis och dricka.
sover med nalle också,
har ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor.

- Min stora förebild är min pappa. Min uppväxt skedde i värmlandsskogarna i kommunen Hagfors, men för att vara exakt så bodde jag under mina första 15 år i skoga (den får ni googla på). Sen fortsatte jag resten av tonåren i den lite större orten Ekshärad (den får ni nog också googla på). För att förtydliga så ligger dessa ställen cirkus 10 mil norr om Karlstad.

I min familj var det dock min storasyster som stod för sporten i den tidigare åldern. Jag var mest intresserad av att umgås med kompisar, spana på killar, dansa eller hålla till i stallet. Jag började med innebandy i Hagfors IF när jag gick i 7:an, jobbade mig uppåt från ett 90-lag till u-laget och sedan upp i damlaget.

Uppflyttningarna blev av för att jag kämpade mig dit, för jag har aldrig varit en talang.

- Eftersom jag hade hunnit bli 14 år innan jag startade min "innebandykarriär" så missade jag allt sånt kul med uttagningar för värmlandslaget osv, jag hade inte blivit tillräckligt bra helt enkelt. Dock var jag i Mora på innebandyläger 3 år i rad vilket är bland det roligaste jag gjort!

Förändringen i mitt innebandyintresse skedde när Johan Nordell och med han också Tomas Eriksson (Granlos nuvarande sportchef och tränare) kom till Hagfors och styrde upp det stora innebandyintresset som finns där. Ett innebandygymnasie startades som jag hoppade på under mitt andra år på gymnasiet, mer träning gav färdighet.

Johan blev tränare för damlaget och förändrade hela min syn på innebandyn och han trodde på mig, så då tog jag några ytterligare kliv inom sporten, var till och med kapten där ett tag vilket var ett stort steg för mig med mitt taskiga humör.

Jag var inte längre forward utan blev back, vilket faktiskt var min plats märkte jag, fick en helt annan självsäkerhet på planen.

- Under mitt sista år i Hagfors IF började jag fundera på flytt till Stockholm och just Tyresö eftersom min pojkvän flyttat dit sommaren innan, han som också är från värmlandsskogarna och spelar i TT nu. Jag tog kontakt med TTs dåvarande tränare efter att vi mött dom i Hagfors och sen blev det provspelning någon månad efter. Här är jag nu, det bästa jag gjort!

- När jag inte är på planen så jobbar jag extra på team sportia i Tyresö, bor även här och är sambo, sen umgås med de fantastiska vänner jag fått sen jag flyttat hit. Några utekvällar med brudarna behövs då och då eftersom jag älskar att dansa. Dock är jag en riktig mysperson och föredrar därför mest hemmakvällarna i soffan framför en bra rulle under filten med killen eller vännerna. Oj vad långt det blev, jag kanske vet vem jag är trots allt ;)

Du har tidigare spelat i Hagfors, är det någon skillnad mot Stockholmsregionens lag?

- Den största skillnaden är ju det personliga intresset. I Hagfors t ex när jag spelade en div 2 match en fredagskväll klockan 20.00, då var det fullsatt på läktaren. Då var det inte bara släkten som pallat sig dit, utan alla jag kände var där kändes det som om. Det var så himla roligt att spela inför så många intresserade, det blev en helt annan grej. Eftersom stockholm är så stort och det finns så många lag så blir det ganska ensamt eller vad man ska säga. Det är vi i laget och några få på läktaren som tar del av en match. I Hagfors var det en grej för allla vilket gjorde det till så mycket större på alla områden än vad det gör här, det den biten saknar man.

Du verkar vara en riktig slitvarg och motor i laget, är det lätt att få med sig tjejerna?

- Hehe, det kan man väl säga att jag är. Det kommer antagligen från min vinnarskalle, jag hatar verkligen att förlora, vad det än gäller! Så min vilja visar sig mycket i spelet tror jag. Jag försöker att dela med mig av min skalle till alla i laget , men jag vet att det inte finns någon som tänker som jag haha.

Vad är din styrka som back?

- Min styrka är nog min tanke och styrka. Det här kommer låta lite konstigt men missförstå mig rätt, jag gillar att förstöra. När en motståndare kommer med bollen, hon vill verkligen dra mig lite snyggt så det ser ut som om jag köper korv på läktaren, sätta den där kassen eller lägga det där passet för att bli hjälten. Jag gillar att sabba den där tanken, helst av allt vill jag få henne riktigt lack också. Att få höra min motståndare spotta och spy efter mig, att hon vill ge igen genom att försöka tackla sönder mig, det ger mig ett leende på läpparna. Jag brukar kunna reta upp tjejerna och stå emot så jag får med mig en utvisning, då går jag och vilar upp mig medan vårt pp kommer in och sätter en kasse. Där var mitt jobb gjort ;) Tyvärr så hade jag nog passat mer som kille med dessa tankar och egenskaper. Eftersom när killar går in i närkamper så sattsar ofta båda 2 hårt med sina axlar och det blir kamp. Många tjejer sätter inte emot, så om jag sätter min axel i hennes axel och hon flyger för att hon inte är beredd, inte för att jag gått in i närkampen fel. Då får dom frislag eller så åker jag för hårt spel...

Ni har fått nya tränare/coacher i år, har det påverkat ditt sätt att spela?

- I år börjar jag känna igen mig själv med mitt spel igen, det tappade jag förra året. Mitt självförtroende är ett helt annat i år, då spelar man också efter det. Vi känns mer som ett lag i år, inte bara med tjejerna som spelar utan laget är faktiskt tillsammans med hela ledarstaben. Förra säsongen var ett magplask för min del, så med dessa killar kunde det bara bli bättre. Positivitet är nyckeln till det mesta och det har både Clabbe och Rolle!

Ni har många nya spelare i laget, har ni bra laganda, har ni lärt känna varandra bra?

- Ja, det är väldigt många nya, och tur är väl det eftersom många lämnade och jag visste inte ens om vi skulle ha ett lag där ett tag. Jag har tyvärr inte lärt känna alla så bra än faktiskt och jag hade svårt med namnen i början haha. Vi låg lite efter men det blev ett mer positivt utgångsläge än vad jag hade trott det skulle bli så jag ser fram emot att kämpa oss uppåt med detta laget! Det känns bra!

Är det någon i laget som du tror kommer att sticka ut under säsongen?

- Svår fråga eftersom man har lite dålig koll på många än så länge. Men Soff har varit borta från sin knäskada och hon tillsammans med vår fantastiska fystränare/sjukgymnast Tobbe har kämpat ända sen det hände förra säsongen. Redan förra säsongen var hon på G och bland de bästa spelarna, så nu när hon är tillbaka tror jag hon kommer ta ännu ett steg framåt och sticka ut! Även Linnea har lite mer att sätta emot med i år så hennes talang kommer krypa fram ännu mer. Soff och Linnea spelar också tillsammans så de blir farliga! ;)

Vad önskar du allra mest just nu?

Jag önskar att alla kan få bli och hålla sig friska, även bli av med sina skador så vi kan bli så bra vi kan bli! Målet är att ta oss tillbaka till 1:an och det kommer inte gratis. Så jag önskar att alla har med sig den tanken i huvudet varje träning man gör och varje match man ska spela.

Vad är din styrka som lagkamrat och medspelare?

- Vad min styrka som lagkamrat och medspelare? Att jag livar upp stämningen fast ändå kan vara seriös när det väl gäller, och att jag kan säga vad jag tycker och tänker. Eftersom jag har sån vinnarskalle tror jag att det kan smitta av sig också.

Tack för intervjun Heidi och lycka till på vägen till 1:an!