En annan Ösets BK efter uppehållet

Eftersom de försvann miljoner från klubben, vi va tvungna att sälja en av dom bästa som har lirat boll på Vallen på sista tiden

Ösets BK har genom åren ofta spelat i division 7. Det har många gånger varit ett lag där killar dykt upp när de känt för det, och resultatet har varit därefter. I vissa säsonger lyckades dom knappt komma upp i tvåsiffrigt antal poäng.

Men förra året förändrades mycket.

När jag klev in som tränare började vi bygga en grupp som fungerade fantastiskt – både på och utanför planen. Vi tränade, minst sagt, som ett division 4-lag och vi började också spela därefter. Resultatet blev att Ösets BK efter flera år i division 7 tog steget upp till division 6.

Vi satsade stort och var aktiva både utomhus och inomhus. Vi startade dessutom Västra Cupen på ett briljant sätt med en stor seger mot dåvarande division 5-favoriten Azalea BK. Men efter det började allt gå åt fel håll.

Det finns många anledningar.

Massor av snö gjorde att vi inte kunde träna på flera veckor. Från januari, när vi hade fyra träningspass i veckan, kom vi till april och hade plötsligt bara en tid i veckan på Gröna Vallen. Skadorna började komma, både små och allvarligare. Några spelare fick barn, andra började jobba kvällar.

Och så har vi GAIS...

När GAIS spelade sina matcher i Allsvenskan och Europa på torsdagar – samma dag som vi hade vår enda tid på Gröna Vallen – försvann tyvärr även några av våra trognaste 6–8 spelare. De har ju, trots allt, årskort.

Sist men inte minst blev jag själv avstängd en hel del.

Resultatet blev en riktigt tung första halva av säsongen. Bara två vinster, många stora förluster och en känsla av att vi hade tappat det vi byggde upp året innan.

När semestern kom hade jag egentligen inget annat val än att kavla upp ärmarna och börja om.

Jag lyckades locka till mig några riktigt erfarna och duktiga spelare. Bland annat 46-årige Mario Dermipol, med över 200 matcher i den kroatiska högsta ligan, och Marko Petrovic, tidigare spelare i Radnički Obrenovac som har erfarenhet från näst högsta divisionen i Serbien.

Vi fick ihop två–tre riktigt bra träningar igen. Jag började höra min egen röst på Gröna Vallen igen – ibland ända bort till Partille – men vi hade inget val. Vi var tvungna att träna och bygga upp laget igen.

Och resultatet?

1 seger – borta mot Hälsö.

1 oavgjord – hemma mot Kode.

1 förlust – borta mot Härlanda.

Fyra poäng mot tre väldigt bra lag.

Men det viktigaste är egentligen inte bara poängen.

Det är att vi ser ut som ett annat lag.

Vi är aggressivare. Vi är mer strukturerade. Vi står rätt i positionerna och framför allt släpper vi inte längre in de billiga målen som vi gjorde tidigare.

Mot Kode skapade de några chanser först i slutet när vi var övertrötta.

Mot Hälsö var de i princip chanslösa fram till de sista 20 minuterna – då hade vi redan gjort fem mål.

Mot Härlanda fick de ett gratis mål i den 45:e minuten. Vi krigade vidare och hade själva möjligheten att avgöra. I den 91:a minuten hade vi alla spelare uppe i deras straffområde för att försöka få med oss ett mål. Då fick Härlanda en omställning och kunde göra 2–0.

Det är små detaljer. Men det är detaljer vi måste lära oss av.

Nu väntar två veckor utan matcher.

Vi ska använda tiden till att rehaba småskador, hjälpa de spelare som ligger efter fysiskt att komma ikapp med konditionen och samtidigt ge 3–4 nya spelare möjligheten att snabbt komma in i gruppen.

Tyvärr har vi också tappat Tobias, en av spelarna med fantastiskt bra inställning – både på träningar och matcher. Tillsammans med Melwin bildade han en riktigt stark duo framför målvakten .

Tobias har flyttat till Spanien.

Vi hoppas att gräset på Mestalla inte passar honom särskilt bra, så att han så snabbt som möjligt hittar tillbaka hem till det sköna Gröna Vallen.

För Ösets BK är det här bara början.

Vi har fortfarande mycket kvar att göra. Men efter några tuffa månader börjar jag känna igen laget igen.

En annan Ösets BK är på väg tillbaka.