57 - 71

Det här var en väldigt rolig match (bortsett från Melkers knäskada men det verkar ha gått bra)!
Jag funderar redan på om vi ska kolla om det är möjligt att ordna några träningsmatcher mot de här killarna.

Vi började matchen ofokuserat och visste inte ens vilken korg vi skulle anfalla. Det slutade med både skratt och en rolig historia att berätta och de två poängen vi fick i var helt klart värda det.

Även om coacherna ofta pratar om att man ska spela tills domaren blåser, oavsett vilken signal som ljuder, så måste man faktiskt uppleva det för att riktigt förstå, helst flera gånger. Där fick vi också i två poäng, och även de var lätt värda det.

Igår visade vi mer kollektivt hjärta, vågade mer, vi sprang snabbare och spelade mer som ett lag och det var riktigt härligt att se. Det gör ingenting att bollarna inte alltid går i korgen så länge vi försöker göra rätt saker. Poängen kommer att rassla in så småningom, bara vi har tålamodet, vågar, fortsätter träna… Tack Edwin att du var med och gav laget energi och stöttning från bänken!

Efter matchen igår kunde några av oss som inte hade andra planer träffas en stund för ett litet (om än inte särskilt hälsosamt, läs: chips, läsk och socker) match eftersnack. Det hoppas jag att vi gör om igen, för där var vi alla överens om en sak: Ni är mycket bättre, på alla sätt, än ni själva tror att ni är!

En mycket viktig sak som vi får hjälpas åt att komma ihåg: vi får påminna varandra att tacka era föräldrar som fyller läktarna och ställer upp på så många olika sätt och får allt det här att fungera. Det är de som stöttar och möjliggör att ni kan växa, tävla, utvecklas, ha roligt tillsammans… och vi bör vara dem evigt tacksamma för det så det är bara tacka och njuta av denna tiden.

https://youtu.be/VTa_muzbzvQ