0 - 0

I bortamatchen mot Notas II gjorde vi allt rätt. Utom den lilla detaljen som fotboll går ut på. Därför kunde ett jublande Notviken andas ut efter att har bärgat en pinne och vi konstatera att vi tappat två.

Innan matchen snackade vi bland annat om att visa glädje och att vi gillar att spela fotboll. Gillar när det är match. Brösta upp oss. Få ett övertag på motståndarna direkt, åtminstone psykologiskt.
Det resulterade i att vi låste fast Notas på deras planhalva, spelade bra fotboll med många fina anfall. Vi fick de 10-12 första frisparkarna med oss. Inte för att vi hade domarna med oss. För att vi var heta, först på bollen och för att de gula var steget efter.

Framförallt var det kul att se Beng som gjorde sin första match från start och tog verkligen chansen på sin högerbackposition. Därifrån visade han allt det vi hade pratat om och banade vägen med resolut spel och uppoffrande löpningar från kortlinje till kortlinje.

Hansson hade minst fyra chanser i första. "Musse" två, liksom "Kylan". I sista sekunden av den halvleken nickade Notas en hörna slagen av Danne Engberg tätt, tätt utanför. Deras enda målchans. 0-2 hade varit ett rättvist halvtidsresultat.

I paus byttes Erik Lantto in. Efter en minut kom Hansson runt, en av otaliga gånger, vrickade fram bollen till Kylan som drog den i ribbans undersida, ned på mållinjen och ut. Alla svordomar som finns användes i båset eftersom vi behövde ett mål så mycket. Det hade gjort vad den berömda proppen brukar ta vägen. Ur.

Kan bli en tjatig matchtext detta, men matchen var tjatig och ensidig. Notas är nog glada för att inte närmare statistik sköts i dessa matcher. Bollinnehav hade inte varit rolig läsning.
För att förklara det enklast: att de började maska efter 50 minuter och att de jublade efter slutsignalen är talande.

Men samtidigt gjorde vi inga mål och då kan det sluta så här. En eloge till defensiven dock, som aldrig slappnade av helt utan var med de få gånger Notas stack upp. Kan lätt smyga sig in lättja, att man slappnar av och så smäller det bakåt istället. Så gjorde vi inte och det var starkt.

Besvikelse som efter en förlust och en irritation som vi hoppas släpper under midsommarledigheten infann sig hos truppen efter 0-0-matchen.
Detta gjorde ont att skriva.

Sebastian Wiklander