Jonas Andersson-Junkka: Hagenlöv var helt överlägsen

3 jul 2016

Segrare MoDo-cupen 1989: Kiruna AIF årskull -74. Nummer 6 är en jublande glad Jonas Andersson-Junkka. Foto: Stig Nordström

Jonas Andersson-Junkka behöver knappast någon närmare presentation. Född 1975 och fick sin hockeyuppfostran i AIF i så väl 74:orna som 75-kullen. En rightback med spelblick och räckvidd.

Hej Jonas, hur är läget med dig?

- Jo, tack det är bra.

Vad sysslar du med nuförtiden?

- Vi tog ett stort beslut i höstas när hela familjen flyttade till Portugal.

Här har vi startat ett företag och jobbar med lite olika saker. Vi ordnar konferens och gruppresor, exporterar gourmetmat och textilier till Sverige. Läs mer på www.facebook.com/junkaoportugal

Har du någon kontakt med ishockeyn?

- Inte sedan i höstas, då jag efter 10 år i Luleå Hockeys sportgrupp, slutade när vi flyttade till Portugal. Det finns ju inte så många portugisiska hockeyspelare att scouta härnere ;-) Men jag följer hockeyn på TV och i tidningar, så det är klart att intresset finns ju alltid kvar.

Varför blev det AIF och ishockey för dig?

- Brorsan är 7 år äldre och spelade hockey i AIF och jag hängde med dem på träningarna, så det var ett lätt val att börja träna själv.

Hur var du som spelare?

- Min grundinställning var att försöka vara en "spelande" och offensiv back, tyvärr för min del var det "tidens tand" i Sverige att spela defensiv hockey, 1-3-1 system och liknande.

- Tränarna jag hade då var Lasse Falk, Per Bäckman & Leif Boork och som ung spelare, så försökte man anpassa sig så gott det gick. Jag klarade mig bättre i spelet utomlands där det var mer öppen hockey.

Du och Jan-Axel Alavaara körde ju med 74:orna under många år. Givetvis många fina minnen från den tiden?

- Ja herregud, den resan som både 74:a och 75-lagen gjorde är ju något alldeles extra., Att jag fick vara med 74:orna och tränas av Leif Ejdeholm är kanske den enskilt viktigaste anledningen till att det gick så bra för mig personligen senare i karriären.

- Det var mycket skridskoåkning och alla var grymt bra, man fick kriga hela tiden. Minns att det var många som var riktiga vinnarskallar och vi sporrade verkligen varandra.

Tvåa 1990 (-74) och sedan trea (-75) 1991 i Pojk-SM också?

- Ja, framgångarna för Kiruna AIF med både 74:orna och 75:orna är ju egentligen helt galna. Jag vet inte hur många cuper och matcher vi vann och att möta typ Djurgården och såna lag när man kom från lilla Kiruna var riktigt häftigt och att vi då också klarade oss så bra, gjorde ju att tuppkammen växte på oss alla.

Du kom upp tidigt i Team Kirunas seniorlag?

- Ja, det började väl egentligen mitt sista år som pojkspelare, jag var inställd att spela med A1:orna, men Jan-Erik Jönsson tog upp mig till A-juniorerna och på den vägen är det. Minns att jag gjorde a-lagsdebut hemma mot Teg, vi vann med 7-5 och jag fick spela i samma femma som Igor Vlasov. Ett annat roligt minne var att innan debuten så fick man gå på tandkontroll inne i tränarrummet hos Nikolaj Puchkov.

Guld i junior-EM (J 18) 92/93?

- Det var riktigt häftigt, man kände sig stolt när man fick en guldmedalj runt halsen och de spelade Sveriges nationalsång. Jag tror turneringen gick i Tjeckien eller Polen. Minns hotellrummet; vita spetsgardiner, stenhårda sängar och en ullig filt som täcke. Själva turneringen var såklart rolig, det är ett härligt minne.

JVM då. Säsongen 94/95. Fanns med några hyfsade spelare i det laget?

- Ja, det fanns många bra spelare, både i vårt lag och i de andra lagen.

Vi hade Niklas Sundström, Anders Söderberg, Daniel Tjärnqvist, Per Svartvadet, Jesper Mattson, Anders Eriksson, Dick Tärnström osv.

- I de andra lagen minns jag Karalahti, Daze, Daigle, McCabe, Allison.

Turneringen gick i Canada som också vann guld, vi kom 3:a och det var riktigt roligt. För mig gick den turneringen jättebra, jag gjorde 6 p på sju matcher, fick spela mycket, det vart ett litet genombrott för mig där.

- Kanadensarna gjorde som vanligt allt för att vinna, sandade gångarna, vi fick byta om ute i baracker och allt annat som de brukar hitta på. Enorm stämning på matcherna. Jag kamperade med Mattias Öhlund och han fick en knäskada där, minns att jag fick byta is hela natten i hans ismaskin som kylde hans sargade knä.

Spel med Frölunda och MoDo ett par säsonger. Vad minns du bäst från den tiden?

- Två grejer som sticker ut, SM-finalen med Frölunda 1996 mot Luleå, blev ju en omtalad final med rätt brutalt spel om man uttrycker sig milt.

Minns att jag gjorde mål på bortaplan i Delfinen, kom 2-1 med Christian Ruutu men tänkte att det är lika bra att dra på ett "slagga" själv, Myllys trodde nog också att jag skulle passa, hade väl fått stryk av Ruutu i båset om jag missat. Brorsan och farsan höll förresten på att få stryk på läktaren när de ställde sig upp och jublade.

- I Modo minns jag mest knäskadan jag fick borta mot AIK efter 12-13 matcher i ligan, var ju början till slutet på karriären. En finne som heter Koivisto drog på en låg knätackling på stödjebenet när jag sköt, så ledband, menisk och korsband gick av samtidigt, kallas på medicinspråk "unfortunate three".

Och sedan Finland? Efter en kanonsäsong i HPK blev det spel i AHL.

- Japp, vart först draftad av Pittsburgh 1993 i 4:e rundan som nr 104.

Vid den tiden var Pittsburgh ett riktigt topplag med Lemieux och Jagr och jag var inte nog bra för att vara aktuell för spel med dem.

- När sedan Minnesota och Columbus kom in som nya i NHL år 2000, så blir det en ny draft, Expansions Draft, där alla befintliga lag får skydda 15 st spelare i truppen totalt och resterande är möjliga att väljas av de nya lagen.

Jag visste att Columbus var intresserade och de hade varit och kikat några matcher, jag satt och lyssnade live på den draften via webradio, det var lite roligt när de ropade upp mitt namn. Sedan var det inte mycket att fundera på när de erbjöd ett tvåvägskontrakt.

Hur nära var du spel i NHL?

- Det gick rätt bra AHL året med Syracuse, farmarlaget till Columbus, jag blev uppkallad vid ett tillfälle, vi var på roadtrip och jag skulle spela en match klart och sedan ansluta till Columbus för match mot Colorado borta. Tyvärr fick jag för mig att täcka ett skott från Andreas Lilja som spelade i motståndarna och pucken träffade handleden som gick av.

- Efter den konvalescensen på 6 veckor, vet jag inte om jag var nära fler gånger, var inte riktigt bra nog. Jag hade 2 års kontrakt med Columbus, men fick hjärnhinneinflammation under sommaren, jag tränade dumt nog när jag var rätt förkyld. Att då åka till campen helt otränad kändes rätt meningslöst, så då blev det IFK Helsingfors senare på hösten.

Avslutningsvis ett par säsonger i Luleå. Du var skadedrabbad i slutet av karriären?

- Tiden i Luleå var rolig, kändes bra att komma hem till Norrbotten igen, läsa NSD, lyssna på Norrbottens radion, det var skönt helt enkelt och i Luleå Hockey funkade allting jättebra, förutom på ishockeyplanen förstås, det blir ett mörker att försöka prestera med såna problem som jag fick under senare delen av tiden i Luleå.

Vem är den bästa du spelat med och bästa du mött under din karriär?

- Oj, jättesvår fråga. Den bästa femma jag spelat i var nog i HPK med Pärssinen, Kapanen och Hentunen och den bästa backkompis var nog Petteri Nummelin i Frölunda och den lurigaste motståndare var nog Sergej Fedorov. Men då jag har varit i så många klubbar finns det såklart massor av bra spelare, roligt är att jag fått många vänner som jag har kontakt med än idag.

Återkopplar till AIF då. Har du följt återkomsten?

- Absolut, det gick ju inte att missa! Kul också att få rapporter från brorsan Patrik och brorsonen Emil som kommer med AIF nyheter. Tåget till första matchen var ju spektakulärt!

Vad har AIF betytt för dig?

- AIF har ju lagt grunden till att framförallt veta att man från lilla Kiruna kan lyckas ute i stora världen. Alla stora spelare som kommit från Kiruna och lyckats gjorde att man vågade ta lite mera plats. När vi spelade SM-slutspelen med Kiruna och visste att Micke Andersson, Thor Stöckel och deras gäng vunnit Pojk-SM -76 med Kiruna, kände vi ju att vi också kunde, även om AIF inte nådde riktigt ända fram den gången igen.

Vilka var dina idoler i AIF under uppväxten?

- Jag hade inte idoler på det sättet som spelade i A-laget osv, inte vad jag minns i alla fall. Den man såg upp till och försökte vara lika bra som både på och utanför banan var nog Thomas Hagenlöv i vårt lag. Han var grymt bra, egentligen helt överlägsen, hade han inte blivit skadad, så hade han spelat 20 år i NHL.

Vill du hälsa något åt alla AIF:are?

- Såklart, stort Lycka Till!

Vi säger tusen tack åt Jonas för en mycket intressant intervju och hoppas naturligtvis få se honom på Matojärvi någon gång i framtiden.

Läs mer om Jonas på eliteprospects.com