3 - 0

Söndagens match på Heden mot Zenith kommer inte att gå till historien. Det var ingen av våra bättre matcher som spelades. Detta låter kanske gnälligt. Lite som om vi aldrig är nöjda när vi återigen konstaterar att vi inte når upp till den nivå som vi kan spela fotboll på. Men såväl spelare som ledare var överens om detta efter matchen, vi vet ju att vi kan så mycket bättre. Den tillresta klacken fick ändå bevittna hur vi kan spela bara vi får fart på bollen och benen. För de första 10 minuterna och den sista kvarten av matchen såg det ändå ok ut. Och det var också mycket riktigt under de perioderna som våra tre mål kom till.

Matchen började med ett stort spelövertag från vår sida. Bollen passades till de fria ytorna dit våra spelare sprang. Det var bra rörlighet i vårt lag och flera målchanser skapades. Helt följdriktigt så kom också vårt första mål redan efter 7 minuter. Applåder och jubel hördes från klacken. Nu hägrade en fartfylld match med många fina spelsekvenser, hoppades det. Men tyvärr blev det som det ofta blir med ett tidigt mål mot ett lag som inte håller samma klass som vårt. Istället slutade vi att springa på ytorna och slå de fina passen. Spelet blev stillastående och allt som oftast tittade man på när lagkompisen sprang istället för att själv springa. Snabbt så anpassade vi oss till motståndarnas lägre tempo. Vi tillät också motståndarna att komma till flera avslut.

När halvtidssignalen ljöd så var det mycket frågor som dök upp om hur vi skulle finna tillbaka till vårt spel. Som väl var hade Kam en plan som löd 2xEllen. Vi skulle satsa på en mer traditionell uppställning i andra halvlek med snabbt löpande yttrar. Sagt och gjort. Som högerytter placerades Ellen NP och som vänsterytter Ellen Nfj. Detta drag fungerade, vårt spel blev bättre med snabba bollförflyttningar på kanterna via våra snabbt löpande yttrar. Ju längre tid som gick ju mer tillbakatryckta blev IK Zenith och våra chanser blev allt vassare. Och när Zenith pga skador fick stuva om i sin backlinje sista kvarten så kunde de inte hålla emot längre. Innan matchen var slut hann vi göra såväl 2 – 0 som 3 – 0. Och klacken kunde jubla åt vår fjärde raka seger i serien. Och just vår trogna klack är värda ett särskilt omnämnande. Det är underbart och se 20-25 personer stå och följa vårt lag i glädje och sorg. Aldrig några bu-rop, bara applåder och jubel. Flera av föräldrarna har synts i klacken sedan deras döttrar började spela fotboll 7-8 årsåldern. Andra har tillkommit senare. Och nu står de där match efter match och följer vuxna, vältränade fotbollsspelare kämpa ute på planen. Även klacken har förändrats under åren. Fotbollskunskapen har vuxit sig stark samtidigt som kompisar och en och annan pojkvän ibland syns i klacken.

Vi ses nästa onsdag då vi möter Lindholmens BK ute i Länsmansgården. Välkommen klacken!