3 - 2

På söndagen hade vi vår hemmapremiär i årets serie. En hemmapremiär som inte kommer att gå till historien p.g.a. vackert spel. Däremot går matchen till historien p.g.a. spänning och en rejäl kämpainsats, inte minst i slutet av matchen.

P.g.a. av resor, arbete, skola och sjukdom så ställde vi ett delvis nytt lag på benen jämfört med det i seriepremiären. Det är förstås en nackdel om man ser till kontinuiteten men samtidigt är det en styrka. Och när vi har allt fler som tränar så är det förstås roligt att vi har allt fler spelare i spel. Och i slutändan vet vi hur viktigt det är att ha en bred trupp under en hel säsong. Det är kanske den viktigaste faktorn om man skall göra bra från sig under en hel säsong.

Dagens match var till största delen en tillknäppt historia. Det handlade mycket om ett ställningskrig på mitten med få målchanser och många bortslagna passningar.

Häckens första ordentliga målchans gjorde de 1 – 0 på. Detta efter att deras snabba ytter sprungit sig fri på högerkanten och slagit ett snyggt inlägg som slogs enkelt i mål. Häckens mål följdes av en del chanser från vår sida innan en frispringande Alice kvitterade på en fin lobb. Tyvärr slappnade vi av en aning efter målet så att Häcken kunde slå in 2 – 1 strax innan halvtidsvilan.

I halvtid ventilerade våra spelare sin besvikelse över vårt bitvis slarviga spel med många felpass från annars så passningssäkra spelare. Nu krävdes det skärpning. Vi vet ju att vi kan så mycket bättre.

Och visst blev det en skärpning från vår sida i början av andra halvlek även om skärpningen knappt var skönjbar. Men sakta men säkert började vi ta över matchen. Första resultatet av vår skärpning såg man i försvarsspelet över hela planen. I andra halvlek var det inte mycket till målchanser som noterades för Häcken. Vi började vinna mer och mer boll på Häckens planhalva. Våra spelare kämpade och slet allt mer för att nå en kvittering. Visserligen var det kanske inget skönspel men viljan fanns verkligen ute på plan. Samtidigt kände vi hur tiden började rinna iväg. Våra försök blev allt mer desperata. Vi sprang och sprang för att finna luckor och kanske var det Alice som sprang mest. När det var 5 minuter kvar så hittar hon plötsligt en lucka och drar bollen upp i högra krysset! Vilt jubel bryter ut. Äntligen, vi har kvitterat! Nu gäller det att spela säkert. Självklart är vi ledare nöjda med att ha kvitterat efter denna långa nervpärs, men våra spelare var inte lika nöjda. De ville ha mer och fortsatte kämpa. I matchens sista minut får vi en frispark strax utanför straffområdet. Alla våra spelare springer upp och frisparken slås. En rörig situation uppstår vid målet där flera av våra spelare försöker trycka in bollen. Och plötsligt passerar bollen Häckens mållinje när slutligen Frida trycker in bollen. Vilt jubel bryter ut över hela Majvallen när vi gör vinstmålet i matchens absolut sista sekund!

Dagens match är ett fantastiskt bra bevis på att man aldrig skall ge upp. Trots att man kanske inte är nöjd med sitt eller lagets spel så lönar det sig att kämpa. Och detta är en kunskap vi skall ta med oss under resten av säsongen.

Jämfört med dagens match så tappade vi poäng i flera liknande matcher förra säsongen. Denna kämpaglöd skall vi därför ta med oss hela denna säsong. Sedan måste vi fortsätta att traggla vårt passningsspel på träningarna så vi inte slår bort enkla bollar så som vi gjorde alltför många gånger idag. För vi vet vad vi kan när vi får till det!