Från nybörjare till fotbollsspelare – tack för säsongen 2026!

När vi samlades inför säsongen var det dags att ta steget ut på 7-mannaplanen. Planen hade plötsligt blivit enorm, målen stod långt borta och det verkade stundtals finnas ungefär tre gånger så många ytor att försvara.

Men någonstans måste man börja.

Våren inleddes med Wreta Cup och tre tuffa matcher mot bra motstånd. Därefter väntade seriepremiären mot Tallboda. Vi hade bara två avbytare, solen stekte och benen blev allt tyngre. Ändå fortsatte spelarna att springa och kämpa för varandra hela vägen.

Det kom att bli ett återkommande tema under säsongen: få avbytare, mycket spring och en fullständigt orimlig mängd kämpaglöd.

Under våren började laget steg för steg förstå 7-mannafotbollen. Spelarna vågade hålla i bollen, försökte passa sig fram och skapade allt fler målchanser. Vi gjorde fyra mål mot Malmslätt, två mot Ljungsbro och hela fem mål under en mycket blöt eftermiddag i Åtvidaberg.

Regnet öste ner, spelarna frös på avbytarbänken och ledarna försökte se ut som om de hade full kontroll. Det hade vi naturligtvis inte. Men spelarna fortsatte kämpa.

Den stora belöningen kom hemma mot BK Kenty. Efter en underhållande och något pulshöjande match vann vi med 8–6. Det var kanske inte dagen då försvarsspelet revolutionerade svensk fotboll, men spelglädjen, kämpaglöden och gemenskapen gick inte att ta miste på. Efter flera tuffa matcher fick spelarna äntligen uppleva känslan av att vinna tillsammans.

Höstsäsongen inleddes med en jämn match mot Kisa som slutade 3–4. Mot Brokind gjorde vi en av årets bästa prestationer. Vi skapade mängder av chanser och träffade både ribban och stolpen flera gånger. Under året har vi för övrigt utvecklat en närmast unik förmåga att hitta målramen. Hade ribbträffar räknats som mål hade vi förmodligen vunnit serien.

Mot Grebo kom nästa seger. Vi var effektiva framåt, men det mest glädjande var hur spelarna arbetade tillsammans utan boll. De höll ihop laget, hjälpte varandra och jobbade med markeringen – precis det vi hade tränat på sedan de första matcherna under våren.

Mot Mantorp såg vi ytterligare ett tydligt bevis på utvecklingen. Spelarna vågade passa sig fram, pressade tillsammans och skapade chanser mot ett bra lag. Resultatet gick emot oss, men prestationen visade hur långt laget hade kommit.

De sista matcherna blev tuffa. Mot Sturefors genomförde sju spelare hela matchen utan en enda avbytare. De sprang i 60 minuter, vägrade ge upp och fortsatte försöka spela fotboll trots att motståndarna gjorde fler mål. Många fler, om vi ska vara helt ärliga.

I säsongens sista match mötte vi Malmslätt hemma på Norrgårdsängen. Det blev förlust med 1–4, men även den matchen berättade något viktigt om laget. Vi skapade flera bra chanser, träffade både ribban och stolpen och fortsatte kämpa tillsammans trots underläget. Malmslätt spelade bra fotboll och vann rättvist, men våra spelare visade återigen att de både kan och vågar utmana bra motstånd.

När vi nu summerar säsongen är det inte resultaten vi främst kommer att minnas.

Vi kommer att minnas spelare som fortsatte springa när benen var trötta. Målvakter som gjorde fantastiska räddningar. Backar som vågade följa med framåt. Anfallare som arbetade hemåt. Passningar som plötsligt satt precis där de skulle. Mål, stolpskott, regn, solsken och välförtjänta glassar efter matcherna.

Framför allt kommer vi att minnas utvecklingen.

I början av säsongen var vi ett lag med nybörjare på 7-manna. Nu ser vi spelare som försöker läsa spelet, hitta varandra med passningar och skapa målchanser genom mod, fantasi och samarbete. Vi har blivit bättre på att hålla ihop laget, markera motståndare och hjälpa varandra. Det fungerar inte alltid – det vore nästan misstänkt efter bara en säsong – men spelarna börjar förstå fotboll på ett helt annat sätt.

Varje spelare har gjort sin egen resa. Någon har blivit modigare med bollen. Någon har lärt sig att försvara. Någon har hittat en ny position. Någon har gjort sitt första mål. Alla har blivit viktigare för laget.

Det gör oss ledare otroligt stolta.

Tack till alla spelare för er energi, er kämpaglöd och alla skratt. Tack till föräldrarna som har skjutsat, hejat, tvättat matchkläder och stöttat laget i sol, regn och allt däremellan. Tack till domare, motståndare och alla som har hjälpt till runt våra matcher.

Säsongen 2026 är slut. Vi har vunnit några matcher, förlorat fler och träffat målramen fler gånger än någon rimlig statistik borde tillåta.

Men framför allt har vi blivit ett lag.

Och vi har bara börjat.

Tack för säsongen!

/Ledarna Gammalkils IF P2016

Kommentarer

Gustav 19 sep, 13:35

Och Ett stort tack till er ledare som med ert engagemang och driv coachar och tränar våra barn på ett fantastiskt sätt!

Gordon Cunningham 19 sep, 14:22

Bra jobbat alla spelare och tränare! Var roligt att kolla på matchen idag att ser hur ni som lag och individ spelare har utvecklats under säsongen. 👏

Marie Larsson 19 sep, 16:37

Wow! Vilken härlig sammanfattning av ett år! Bra jobbat👏

mikael stavklint Igår, 07:54

Väldigt fin text😀👌
Per Lazarus Igår, 11:50

Superfin sammanfattning av säsongen och era framsteg!
Carina Grennberger Igår, 14:41

Grattis ledare, spelare och målsmän för en så fin säsong 2026.