Stöd Gammalkils IF genom att köpa bingolotter här

Stöd Gammalkils IF genom att registrera dig hos Svenska Spel

Stöd Gammalkils IF via Gräsroten

Linus, Sofia och Ina Grennberger, glada vinnare!

Mera bilder på denna länk

Årets familjerally var ett samarbete med Västra Hargs IF med 72 deltagande bilar varav 39 startade i Gammalkil. Deltagarna åkte en 3,1 mil lång sträcka i vacker natur. Utmed vägen var det 12 tipsfrågor och 4 manöverprov. Totalt kunde man få ihop 24 poäng. Efter målgång kunde man gå en promenad och svara på 12 kluriga fågelfrågor utan tävlan. Eftermiddagen avslutades med en härlig fikastund på och vid dansbanan.

Kul att så många kom och deltog och trivdes i vårt arrangemang.

/GIF-flarna

Fråga Rätt Svar
1        2 Om tillåtna hastighet är högst 70 km/tim
2        2 Oktober (vintertid infaller)
3        X Valleby
4        2 Sked och gaffel
5        2 Efter Midsommar (förbi Midsommar)
6        X 4/5 kg
7        2 Västerås
8        2 En Åklagare
9        1 10 000
10      2 Död
11      X Marcel Proust
12      2 Nigeria

Skiljefråga 10 590 m

Vinnare

Namn                                            Poäng 1)  Skiljefråga
1 Linus o Sofia Grennberger     19              9 800
2 Einar o Monica Samuelsson 17              10 175
3 Lars o Helen Wall                    17              10 150
Lottat Stig o Christina Andersson
Lottat Lukas och Ludvig Eriksson

1) Inklusive manöverprov

Här hittar ni resultat från genomförda minitriathlon.

Gammalkils IF, A-laget. Borensberg 1947. Övre raden. Holger Kvist, Bertil Alf, Fritjof Karlsson, Sven Danielsson, Bo Lars Johansson, Dag Danielsson Undre raden. Hans Kvist, Stig Kvist, Karl-Erik Joelsson, Gustaf Johansson, Birger Svensson

Det kom ett brev till föreningen från Birger Lerbäck Svensson. I detta brev berättar Birger om sitt fotbollsliv, där som han skriver "Gammalkils IF spelat en stor roll". Nedan återger vi Birgers berättelse för er alla och vi tackar Birger för hans fina berättelse och bilder.
 

Styrelsen

Fler bilder och Birgers berättelse finns även under fliken Dokument.

FOTBOLL GENOM LIVET

Birger Svensson

Jag såg min första fotbollsmatch vid ca 5 års ålder. Den spelades på ett gärde vid Gottlösa mellan två lag från trakten. Några år senare fick jag följa med far till Mantorps plan, som låg i närheten av Mantorps Gård. Matchen spelades mellan Gammalkils IF och Mantorps IF. Jag minns inte så mycket, men kommer ihåg att Gammalkils målvakt var Elis i Rosenlund, specerihandlare och motorcykelburen. Han vaktade målet framgångsrikt, bl.a. iklädd sina kragförsedda motorhandskar. Jag minns också att Dag Danielsson, Lars Danielsson, Sture Kellander, Nils Hermansson, Lennart Johansson och Sven Antonsson fanns med i Gammalkils lag.

Intresset för fotboll fanns tidigt och stimulerades av att Ekbackens skola hade en fotbollsplan alldeles utanför lektionssalarna. Från första sommaren 1934, då jag gick i första klass, spelades fotboll på rasterna och det hände att vi kom tidigt till skolan och kunde inleda dagen med lite fotboll om vädret tillät. Magister Elias Karlsson var mycket idrottsintresserad och lade inte några hinder i vägen för bollsparkandet. Ekbacken hade naturligtvis ett skollag, som spelade mot det s.k. gubblaget, d.v.s. bönder och drängar, som inte var några gubbar, men väl seniorer. Här fanns Harry Hammarberg i mål, Oscar Hermansson, Peter Danielsson, Tage Andersson m.fl. Inträdet var 10 öre, som oftast användes till att köpa in fotbollar. Skollaget hade anskaffat gula tröjor och blå byxor, d.v.s. landslagets dress! Förberedelserna för matcherna bestod i att sätta upp affischer samt att med hjälp av sågspån, som hämtades vid sågen vid Öö, linjera upp planen. På kvällen, då matchen spelades, kunde 70-100 personer samlas för att titta på. Värt att notera är att i skollaget ingick även flickor om de ansågs vara bättre än pojkarna. Av min morbror John, som spelade i Västra Hargs IF, fick jag ett par gamla fotbollskor, som tyvärr var alldeles för stora. Notabelt var att tåhättorna hade plåt under lädret, vilket medförde att skornas tyngd blev avsevärt hög. Försöket att spika dobbar på mina pjäxorna blev inte så lyckosamt, mor förbjöd mig att förstöra sulorna, och fotbollsspelet fick ske i blå gymnastik-skor. Drömmen om fotbollskor gick i uppfyllelse då jag fick min första månadslön 50:- av Einar Wiquist, specerihandlare. Dessutom fick jag ledigt någon timma på eftermiddagen för att med tåg åka till Linköping och Gösta Malms sportaffär, där jag inköpta ett par svarta fotbollsskor, som sedan höll i många år trots ganska flitigt spelande.

Östra Tollstad hade ingen idrottsförening som sysslade med fotboll. Det var Mantorps IF och Gammalkils IF som var de närmaste. Av tradition föredrogs Gammalkils IF och av de elever i Ekbackens skola, som efter skolans avslutande spelade seriefotboll, kom många att återfinnas i Gammalkils IF. När laget i början av 1940-talet gick uppåt i distriktets seriesystem, för att som högst nå Elitserien, fanns många spelare från Ekbackens skola i laguppställningen för det s.k. guldlaget. Bröderna Dag, Lars och Sven Danielsson, Weine och Ingemar Nilsson, Bertil Alf, Birger Svensson, Erik och Fritjof Karlsson, Berndt Andersson m.fl., dock var inte alla dessa med på samma gång. Tveklöst betydde tillgången på en fotbollsplan mycket både för intresset och skickligheten.

För egen del växte fotbollsintresset och när jag i början på 40-talet arbetade som bodknodd hos Wiquist i Sya var det naturligt att uppsöka Vetavallen där Spångsholms lag tränade. A-laget tillhörde då Östergötlands bästa och stöttades av Spångsholms bruk. Efter några träningar blev jag uttagen till B-laget och spelade några matcher, bl.a. pokalturneringar. Nu inträffade att Gösta Malm värvades till Mjölby AI. Senare blev det ju IFK Norrköping och landslaget! För min del betydde värvningen att en plats i A-laget blev ledig, vilken jag erbjöds. Jag spelade sedan med Spångsholms IF någon tid för att sedan återvända till Östra Tollstad och Gammalkils IF, där jag debuterade i B-laget 1945. Av en tillfällighet blev jag uttagen till A-lagets match i Skänninge, nu i klass 1. Debuten gick bra, kaptenen Bo Lars Johansson sade när vi duschat och bytt om: ”Du kan behålle tröja”, vilket betydde att min plats i A-laget var klar. Spelade sedan i Gammalkils A-lag fram till våren 1950 då jag började Specialgymnasiet i Åkarp. Efter studentexamen 1952 spelade jag med Gammalkils IF i Klass 1 under sommar och höst, men nu var guldtiden över och förlusterna blev ganska många. Med inträdet på Lantbrukshögskolan hösten 1952 följde goda träningsmöjigheter, inomhus fanns idrottsgymnastik, simning, tennis m.m. Sommartid fanns löpspår, fotbollsplaner, tennisbanor m.m. Min träningen kom att inriktas på fotboll och löpning. Studentkårens lag i fotboll var mycket framgångsrikt och höll väl div. 3 klass. Matcherna mot nationslagen i nationsserien var hårda och inte sällan av ganska hög klass. Här fanns spelare från division 2 och 3. I spelet om svenska akademiska mästerskapen återfanns allsvenska stjärnor bl.a. Sven Tumba och Laban Arnesson. Jag hade förmånen att tre år, 1954,1956 och 1958 representera Uppsala och kunde inhösta 2 svenska akademiska titlar. Till dessa skall läggas några segrar i nationsserien och lite senare också korpmästerskap för Ultunapersonalens IF.

Fotbollen har genom åren betytt många blåmärken, många sträckningar, spräckta ögonbryn etc., men aldrig förorsakat mig allvarliga skador med återverkningar i det dagliga livet. Den träning som intresset för fotboll initierade har säkert bidragit till detta. Löpträningen i unga år i terrängen runt Lerbäck och senare i Uppsala under mera kontrollerade förhållanden gav både styrka och kondition. Många timmars träning med boll mot en vägg hemma på gården bidrog till förbättrad teknik. Någon systematisk fotbollsträning har jag däremot aldrig upplevt. En enda gång har jag haft fotbollsträning under ledning, då av en tränare utsänd från Östergötlands fotbollsförbund. Hans taktiska råd sitter fortfarande präglat i minnet: ”Ni ska´ se´ te´ å hålle böllen i motståndarn´s straffområde- då ä´ risken liten att de´ gör mål på er!”. Hans övriga råd och instruktioner har försvunnit in i glömskan.

Bland alla de spelare, som jag mött i matcher genom åren, minns jag särskilt Gösta Löfgren, då spelande för Motala AIF, senare för IFK Norrköping och landslaget, i Taborgsberg spelade några av bröderna Hjelm, med ett förflutet i Sleipners allsvenska lag. I Stockholms akade-miska lag fanns Sven Tumba och Lars ”Laban” Arnesson och jag vet att Lunds akademiska lag innehöll några spelare med allsvensk erfarenhet. Det var också nära att jag fått möta Nils Liedholm, som i sin ungdom spelade för Valdemarsvik. När vi –Gammalkils IF- mötte dem hade han dock värvats till Sleipner. Kommentarerna från Valdemarsviks spelare var:” Ni ská vá glae att Nils Liedholm inte är kvar hos oss, för han ä´ in i h-te bra!” Märkligt nog klarade jag mig någorlunda mot storheterna, men märkte främst skillnaderna i tempo, allt gick så mycket fortare. Funderingarna på hur långt intresse och talang räckt med hjälp av rationell och elitmässig träning har alltid funnits, men kommer aldrig att kunna utredas. Bland härliga minnen finns också resan till Berlin 1958 då Uppsalalaget efter att ha spelat AM i Lund fortsatte till Berlin för en match mot Frei Universität, som vann. Minnena från genomfarten av Östtyskland, skillnaderna mellan Öst och Väst i Berlin samt varmt kamratskap gjorde resan till ett oförglömligt minne.

Fotbollen har sålunda präglat mitt idrottsliv från tidiga barnaår, från första skolmatchen 1935, elitfotboll i början och mitten på 40-talet, över studentfotbollen på 50-talet, till medelålderns fotboll med sista korpmästerskapet vunnit med Ultunapersonalens lag 1974, sammantaget ett aktivt fotbollsliv i nästan 40 år kombinerat med fri idrott, handboll, bandy och senare med ca 40 års golfspel.